Anthropocene

Mina farhågor för SEB besannas återigen av ett placeringsråd på bankens webbsida kallad greenroom. Det har skrivits av en dam vid namn Anette Andersson som av allt att döma tagit djupt intryck av alarmisten Eklund. Rubriken frågar vems tillgångar som blir värdelösa framöver? Hon tar upp ett av Eklunds favoritteman, nämligen det som kallas stranded assets.

Skrivningen hänvisar till olika initiativ från den gröna rörelsen och från FN för att minska investeringarna inom fossil energi och att dessa skulle kunna leda till att fossila reserver blir värdelösa. Detta är en tanke som ofta vädras av människor inom den gröna rörelsen i deras försök att få kapitalmarknaden att fly placeringar inom oljeindustrin.

Den gröna rörelsen fick nästan frispel tidigare i år när den lilla filantropiska Rockefeller Brothers Fund deklarerade att man skulle sälja av alla innehav inom oljeindustrin. Det hypade budskapet var att den hyperförmögna Rockefellerfamiljen skulle sluta att investera i olja och gas. Sanningen däremot var den att den lilla fonden, som kanske omfattade någon promille av familjens tillgångar, inte sa något om hur resten av förmögenheterna var placerade.

Omfattningen och placeringen av Rockefellerfamiljens förmögenhet är idag en av de bäst bevarade hemligheterna på aktiemarknaden. Den filantropiska fonden från 40-talet har bara till syfte att vara ett litet PR-fönster, varför man har anledning misstänka att man bara varit ute efter att manipulera aktiemarknaden. Vi får inte glömma bort att myten om Peak Oil som började spridas av Romklubben på 70-talet även kan spåras till Rockefellerfamiljen. Myten hjälpte under många år upp oljepriset på skyhöga nivåer, vilket givetvis ökat familjen Rockefellers förmögenheter mångfalt.

När jag läser vad SEB skriver om oljan kommer jag osökt att tänka på 80-talets dåligt underbyggda larm om skogsdöden. Media var fulla av reportage från döende skogar och forskare varnade för framtida virkesbrist. Skogsbolagen skulle gå omkull på löpande band och skogstillgångar skulle bli värdelösa. Säkert var det många skogsägare som fick råd att sälja av sin skog för att rädda vad som räddas kan. De har idag anledning att ångra sig djupt och de som köpte deras ”döende” skogar kan skratta hela vägen till banken. Under hela denna period av hysterisk tro på skogsdöd fanns det forskning som visade att hypotesen bakom larmen inte höll. Ingen ville dock lyssna. Med facit i hand vet vi att utvecklingen gått åt exakt motsatt håll, skogarna växer allt bättre och värdet på skogsmark bara stiger.

Banken återger även helt okritiskt ett högst tveksamt påstående om att den fossila energin är subventionerad med 5,3 miljarder USD årligen. Den siffran bygger på beräkningar gjorda av den hyperalarmistiska ekonomen Nicolas Stern. Hans tidigare beräkningar av kostnader för den globala uppvärmningen baserat på overifierade klimatmodeller, har visat sig sakna all förankring i faktiska observationer. Att på detta sätt bygga sina råd på extrem alarmism inger inget förtroende för SEB.

Den observerbara verkligheten är att vid en högre koldioxidhalt har växter lättare att ta upp den koldioxid som behövs för fotosyntesen. FAO:s statistik visar därför att under perioden 1961 till 2013 så steg spannmålsproduktionen i världen med 200%, sannolikt till stor del tack vare högre koldioxidhalt från fossilförbränning. Det ackumulerade värdet under 50-årsperioden 1961-2011 är 3.500 miljarder USD. Det prognostiserar värdet av denna positiva externalitet uppskattas till ytterligare 11.600 miljarder USD fram till år 2050. Varför förtiger SEB detta viktiga ekonomiska faktum?

Det som slutligen helt raserar förtroendet för bankens rådgivning är när man plötsligt likställer bristen på färskvatten på många håll med stranded assets. Det visar att man inte ens vet vad man talar om. Hur skulle en brist kunna vara en stranded asset? Resonemanget blir desto mer förvirrat om man betänker att bristen på färskvatten är något som driver upp efterfrågan på just fossil energi.

Som exempel tar banken upp Kaliforniens vattenbrist som är akut och som allvarligt kan hämma statens ekonomiska utveckling. Israel har ett långt mer utsatt läge än Kalifornien, men man har inte längre någon vattenbrist. Israelerna har satsat massivt på innovativ teknik för avsaltning av havsvatten. Kaliforniens politiker har mest stirrat sig blinda på att jaga ofarliga koldioxidutsläpp och har glömt att satsa på avsaltning av havsvatten för att kunna svara upp mot efterfrågan. Detta har inget att göra med stranded assets, utan är bara orsakat av en hysterisk klimatpolitik av samma snitt som tydligen styr SEB:s placeringsråd.

Banken kommer sedan med ett fullständigt uppseendeväckande påstående att s.k. förnyelsebar energi nästan inte subventioneras alls. Verkligheten är något helt annat, massiva politiska åtgärder för att tvinga in den förnyelsebara energin på marknaden har kraftigt drivit upp elpriserna inom EU så att vår industris konkurrenskraft allvarligt skadats. I Tyskland där man gått längst måste industrin idag betala tre gånger så mycket för sin viktiga el som den amerikanska industrin.

Låt mig bara nämna ett exempel – Elon Musks hyllade Teslaimperium som lyft 4,9 miljarder USD i skattesubventioner men som trots det aldrig visat något överskott. Företaget är skyhögt värderat på börsen tack vare politiska placeringsråd av samma typ som de SEB ger. I mina ögon är Teslaimperiet skrämmande likt en sprängfull bubbla.

Nu försöker Musk rädda sitt projekt genom att sälja sina batterier för hemmabruk till hyperförmögna som vill kokettera med sitt miljöengagemang. Han har redan sålt en massa bilar till samma förmögna människor, bilar som ofta laddas vid dieseldrivna laddstationer. Om det är någon typ av investering som banken borde varna placerarna för så är det den typen. Det går att rada upp hur många exempel som helst, och gröna företag går omkull på löpande band.

SEB skriver att världen befinner sig i transformeringsfas där länder och företag går över till mer förnyelsebar energi. Så frågan är kanske: är användning av fossila bränslen en finansiell risk eller överhuvudtaget lönsamt? Skrivningen är på gränsen till bedräglig. Ser man till den förnyelsebara energin så står den för någon enstaka procent globalt sett om man inte räknar vattenkraft. Andelen ökar knappast märkbart, medan efterfrågan på fossil energi fortsätter att vara mycket stark i större delen av världen. Kina och Indien satsar massivt på en utbyggnad av sin elproduktion baserad på fossil energi under de kommande decennierna. Man stödjer även en rad andra utvecklingsländers utbyggnad av fossilbaserad elproduktion. Varför försöker SEB ge sken av att den bästa investeringen är förnyelsebar energi när fakta talar ett helt annat språk?

Det som oror mig kanske mest när jag läser SEB:s starkt politiserade placeringsråd är att Wallenbergs av allt att döma tycks ha tagit intryck av dessa nymalthusianska värderingar. Det är känt att de ansvariga Wallenbergarna gärna deltar i olika tankesmedjor och opinionsinstitut där dessa värderingar odlas. Att Wallenbergs är starkt påverkade av den nymalthusianska tidsandan har jag utvecklat i min nyligen utkomna bok: Varför försvinner våra kronjuveler? Där redogör jag för en rad företagsaffärer där stora värden gått till spillo och där viktiga industrigrenar getts upp, sannolikt till följd av den syn på utvecklingen som avspeglas i bankens placeringsråd.

Så, svaret på den rubricerade frågan måste tyvärr bli – NEJ!

http://www.nytimes.com/2015/05/30/world/middleeast/water-revolution-in-israel-overcomes-any-threat-of-drought.html?_r=1

 http://www.latimes.com/business/la-fi-hy-musk-subsidies-20150531-story.html#page=2

https://notalotofpeopleknowthat.wordpress.com/2015/05/31/wind-farm-subsidies-facing-the-axe/

 

Oksanen är inte ensam om att ta upp detta angelägna ämne. Många andra debattörer har de senaste månaderna skrivit på samma tema. Allt detta vore väldigt bra, om våra medier och våra politiker hållit rent framför den egna dörren och om vårt demokratiska samhälle föregått med gott exempel. Med det är exakt det man inte gjort under senare år. Det får vi nu betala priset för genom att vi står försvarslösa inför den ryska propagandaoffensiv som smygs på oss.

Hela västvärlden tillsammans med FN-byråkratin har de senaste tre decennierna dragit igång världshistoriens största propagandakampanj – den som handlar om global uppvärmning orsakad av våra utsläpp från fossilförbränning. Från början byggde den kampanjen på vittnesmål från vissa forskare som med hjälp av datormodeller, ansåg sig kunna visa att klimatet gick mot en skenande uppvärmning under innevarande århundrade till följd av en stigande halt av växthusgaser.

Senare har det visat sig att klimatet inte alls förändrats som modellerna förutsagt, utan uppvärmningen efter en måttlig uppgång under 1900-talet nu har avstannat i snart två decennier. Den mest synbara effekten av den stigande koldioxidhalten och måttliga uppvärmningen har varit en påtagligt ökad växtlighet och rekordskördar. Det normala hade varit att man omprövat vetenskapsmännens alarmistiska hypoteser om människans klimatpåverkan. Men eftersom den västliga politiska och vetenskapliga eliten lagt hela sin prestige i larmen, har de målat in sig i ett hörn och den alarmerande propagandakampanjen har rullats vidare. De positiva effekterna förtigs systematiskt.

Eftersom den vetenskapliga grunden för klimatlarmen gradvis blivit mer och mer urvattnad under senare år, har propagandan allt mer tagit skepnaden av en gigantisk desinformationskampanj. För varje år som går med alarmerande prognoser från det västerländska etablissemanget som inte slår in, uppbackat från Public Service och MSM, undermineras allmänhetens förtroende för såväl politiker som media.

Västerländska regeringar drar sig inte ens för att stödja propaganda riktad mot barn, där barn som inte tror på larmen sprängs i luften. Ledningen i den enorma desinformationskampanjen har tagits av USA:s president personligen. I sitt State of the Union kom han med en rad falska påståenden om klimatförändringar som vem som helst kan kontrollera att de inte stämmer. Vetenskapliga myndigheter under honom ägnar sig åt systematisk manipulation av historiska temperaturdata, för att få senare års observationer att framstå som alarmerande, trots att de är helt odramatiska. Obama liknar koldioxidutsläpp vid massförstörelsevapen, vilket osökt för tankarna till en annan desinformationskapmanj om Irakiska massförstörelsevapen. Vita Huset har även som vilken diktatur som helst, iscensatt en förföljelsekampanj mot oliktänkande klimatforskare som motsäger presidentens falska påståenden. Man har även betalda troll ute på nätet för att bl.a. tillrättalägga uppgifter på t.ex. Wikipedia bara för att nämna ett exempel i en lång rad.

Oksanen skriver att en demokratisk stat inte kan vinna ett propagandakrig mot en diktatur genom att anamma diktaturens metoder utan att längs vägen förlora sin själ. Och det är exakt det som de västliga demokratierna är på väg att göra i klimatdebatten. Den raserar vår förmåga att stå emot propagandakriget från Moskva. Han skriver vidare att … här behöver Sveriges samlade publicister ta ett kliv in i arenan med omfattande branschreformer som en följd. Mediers främsta tillgång är tillit, och den behöver stärkas.

Eftersom de samlade publicisterna valt att helt ta parti för desinformationen i klimatfrågan är den tillgång Oksanen skriver om snabbt på väg att förödas. Vi kan inte längre lita på någon information i Public Service och MSM i klimatfrågan utan vi måste söka oss till bloggar och fria webbtidningar för att hitta sanningen. Våra publicister har förskingrat sina möjligheter att vara ett försvar mot propagandakrig riktade mot oss.

När Olle Wästberg i dagens SvD efterlyser en strategi mot rysk propaganda, så är min slutsats att man måste börja med att rensa ut all desinformation som Public Service och MSM sprider, så att man kan återupprätta tilliten för dem hos allmänheten. Först då kan våra etablerade medier spela en roll i motståndet mot Moskvas nättroll. Vägen tillbaka är lång och kommer att ta tid, till dess ligger vår opinion helt försvarslös mot vad eventuellt fientliga makter vill få oss att tro.

Den skada för vårt psykologiska försvar som den pågående desinformationen om klimatet ställer till med, kan inte underskattas.

https://medium.com/@spann/the-age-of-disinformation-98d55837d7d9

http://www.cornwallalliance.org/2015/05/27/words-matter-and-so-does-honesty/

http://news.heartland.org/newspaper-article/2015/05/29/environmental-journalism-has-become-ideological-warfare

Att vi har olika skattesatser på intäkter av tjänst och av kapital beror nämligen på att företagaren som satsar sitt kapital i sin rörelse, tar en betydande risk som inte tjänsteutövaren tar. Advokater och revisorer tar ingen sådan risk.

Förra regeringen noterade förhållandet bland advokater och revisorer. Deras upplägg ansågs oetiskt och som ett medvetet utnyttjande av ett kryphål i lagstiftningen för att undvika normal skatt på riskfria tjänsteinkomster.

Regeringen genomdrev mot denna bakgrund försämringar i fåmansbolagsbeskattningen, med avsikt att tvinga de här konsulterna att följa samma skatteregler som alla andra tjänsteutövare på arbetsmarknaden. Förändringarna ledde till försämringar som drabbar alla verkliga risktagande rörelseidkande fåmansföretag med riktiga rörelsevinster.

Nu har det visat sig att de beslutade förändringarna varit otillräckliga. De redan mycket gynnade konsultgrupperna hittade genast ett nytt kryphål i lagen som man utan hämningar utnyttjar. Det rör sig om ett nytt finurligt upplägg där var och en sätter sig själv på bolag. Trots att andan, i den debatt som fördes inför förra regeringens åtgärder, handlar om hur oetiskt det är att stjärnadvokaterna och stjärnrevisorerna undviker en skatt som alla andra vanliga tjänsteutövande människor måste betala.

Denna elit som borde vara ett föredöme för andra uppvisar istället en total tondövhet inför andan i skattelagstiftningen. Deras agerande hotar nu att leda till ytterligare försämringar i fåmansbolagsreglerna som kommer att skada och hämma riktigt risktagande företagande. Agerandet från de ledande branschföretagen för advokater och revisorer kan inte rubriceras som annat än djupt oetiskt och skadligt för företagsklimatet. Det skall bli intressant att se om Advokatsamfundets VD Anne Ramberg som annars gärna kommer med pekpinnar om etiken inom andra verksamheter även reagerar mot sina egna?

För politikerna gäller det nu att täppa till detta kryphål i skattelagstiftningen utan att kasta ut barnet med badvattnet, så att villkoren för riktigt risktagande företagande inte försämras mer.