Anthropocene

Jag har i tre tidigare inlägg beskrivit den matrisstruktur som kan skönjas bakom maktutövningen i dagens värld. Det nationella folkliga styret via demokratiska val har steg för steg inskränkts genom att makt och inflytande i en lång rad små steg flyttats över till organisationer, företag och institutioner. Allt mer makt har på detta sätt gått från folket via val till det som idag oftast beskrivs som etablissemanget.

Jag har visat hur det internationella etablissemanget domineras av de rikaste av de rika i den angloamerikanska oligarkin, som är den starka kraften bakom globaliseringssträvandena. Men även på det nationella planet finns ett etablissemang som skaffat sig en allt starkare kontroll över samhället, ofta i symbios med de globala krafterna. Vanliga enkla medborgare har upplevt denna utveckling genom en känsla av maktlöshet som steg för steg infunnit sig, när man märkt att man inte längre kan påverka.

Politikerkåren som en gång var vanliga människor valda av folket för att representera dem har utvecklats till ett yrkesskrå med starka gemensamma intressen som allt mer kommit att dominera maktutövningen. I fråga efter fråga har detta skrå låst sig i ståndpunkter som man inte ifrågasätter och som därmed inte kan påverkas av vanligt folk i val – vi har fått en politiskt korrekt åsiktskorridor.

Åsiktskorridoren har blivit en fästning som frenetiskt försvaras genom etablissemangets kontroll över alla etablerade medier, kulturinstitutioner, offentliga myndigheter och rader av företag och organisationer där de styr ohotade. Många av de senare är visserligen på pappret demokratiska, men det är bara en kuliss. I realiteten har etablissemanget hela makten. Inom t.ex. LO vars medlemmar till största delen sympatiserar med antietablissemangspartiet SD, tillåts ingen från det partiet att få något inflytande. De som kommer ut som aktiva SD:are utesluts.

På det här sättet har vårt samhälle utvecklats till en demokratur som beskrivits av dissidenten Wilhelm Moberg med att där råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps.

Moberg tillägger att det i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar att de lever i en demokratur. Man har kunnat se dem som ett sovande folk, ett tillstånd som passar etablissemanget perfekt. Men som så ofta i samhällets utveckling så har något hänt som ändrar på spelplanen – ett tekniskt genombrott som Internet har gett vanliga människor fri tillgång till en ocensurerad verklighet och vad värre är fri tillgång till möjlighet att kommunicera med hela världen.

Människor upptäcker plötsligt hur man blivit förd bakom ljuset och hur viktiga sanningar som inte passar in i åsiktskorridoren förtigs eller förvrängs. De upptäcker att de politiker som valts följer en agenda som mest gynnar dem själva istället för dem de skulle representera, eller att de viktigaste besluten fattas på möten med oligarkernas slutna sällskap. Varför tror ni att nästan alla allianspolitiker förordar att Sverige skall med i oligarkernas vapenbutik NATO trots att en solid majoritet av folket är emot? Vi upptäcker hela tiden hur mycket av det som framställts som fakta bara är tillrättalagd propaganda och ofta rena falsarier som inom klimat- och livsmedelspolitiken.

Resultatet av att vanliga människor får tillgång till information som tidigare bara fanns tillgänglig för etablissemangets elit, är att de senares trovärdighet har punkterats. Folk inser att politiker, journalister, företagsledare, fackföreningspampar, skådis m.fl. som utövat makten i samhället inte är att lita på. Människor börjar skapa sig egna bilder av hur saker och ting förhåller sig och hänger samman.

Etablissemangets medier kämpar allt mer förtvivlat för att svartmåla de nya mediekanalerna som växer som svampar i etern, bristande journalistik kvalitet och konspirationsteorier är favoritargument eller så är de som motsäger etablissemanget bara troll. Översitteri och förminskade av människors fattningsförmåga är en röd tråd.

Etablissemangets försvarare som gamla papperstidningar som DN skriver allt fler artiklar om konspirationsteorier, det är enkelt att förstå varför. För vanligt folk är det ju idag enkelt att konstatera att de verkliga konspiratörerna i vårt samhälle är politikeradeln, chefredaktörerna i de gamla tidningarna, cheferna inom Public Service och en politiserad polischef som systematiskt förtigit och ljugit om allt som inte legat inom åsiktskorridoren.

Den folkliga informationsrevolutionen drar fram som en präriebrand över hela världen och överallt utmanas etablissemanget. Rader av nya politiska partier och ledare som utmanar makten och står på massornas sida, har sett dagens ljus på senare år. Namn som Le Pen, Jimmie Åkesson och nu Donald Trump är typiska exponenter. Inom några år har dessa krafter tagit över den parlamentariska makten på många håll och kommer då att vrida klockan tillbaka som nu senast i Polen och tidigare i Ungern. Jag är inte säker på att detta alltid kommer att vara bra, men för etablissemanget är det en katastrof. Det ser vi redan idag i Sverige där t.ex. DN:s chefredaktör nu får löpa gatlopp jagad av ”trollen”.

Det ursinniga folkliga missnöjet har vaknat och det somnar nog inte om i första taget. Vi får väl hoppas att det inte går så långt så att man släpar ut de värsta översittarna på gator och torg och hugger huvudena av dem. Det gjorde man under franska revolutionen och det gör man i arabvärlden idag. Det är inte så långt borta, så etablissemanget får nog passa sig.