Anthropocene

Christian Azar och John Holmberg

Nyligen kunde vi läsa i etablissemangets egen tidning New York Times att en; Nutritionspanel rekommenderar mindre socker och lättnader av kolesterol- och fettrestriktioner. Detta är en intressant omsvängning. I över trettio år har nämligen samma etablissemang som står bakom NYT, hävdat att det råder vetenskaplig konsensus om att mättat animaliskt fett orsakar högt blodkolesterol som påstods vara orsaken till åderförkalkning och annan metabol sjuklighet. Kroppens kanske viktigaste byggsten hade stämplats som hälsans fiende nummer ett.

Den förment vetenskapliga enigheten hade sina rötter i den kostrekommendation som lämnades av en amerikansk regeringskommission år 1977 och som byggde på högst tveksamma vetenskapliga hypoteser – ja det rörde sig om ren pseudovetenskap. De vetenskapsmän som påpekade att hypoteserna var falska blev tystade och vanärade av etablissemanget. Resultatet av denna politiska konsensus är upprinnelsen till den globala metabola pandemi som nu omfattar 2.100 miljoner människor och som årligen leder till hundramiljontals för tidiga dödsfall och en ruinerad livskvalitet.

Till slut har verklighetens observationer fått denna medicinska jättebluff avslöjad och det medicinska etablissemanget tvingas medge att man haft totalfel. Högt blodkolesterol hos kvinnor och äldre män förlänger deras liv och ökar livskvaliteten och animaliskt mättat fett är nyttigt. Precis som de vanärade kritikerna hävdade år 1977, är det socker och andra kolhydrater som är grundorsaken bakom större delen av den skenande metabola sjukligheten.

Tidningen NYT är idag en ledande megafon för larmen om att stigande halt av livsviktig koldioxid i atmosfären skulle hota livet på jorden. Faktiska observationer visar att ökningen med 0,01% under efterkrigstiden varit ytterst gynnsam för växtlighet och annat liv på jorden. Precis som en gång kritikerna av fettlarmen vanärades och tystades har etablissemangets medier med NYT i spetsen tystat och vanärat de forskare som hävdar att klimatlarmen är ogrundade. Observerade fakta visar att precis som kolesterol är livsviktigt för vårt liv så är koldioxid livsviktigt och bra för livet i vår natur.

Vad är det för vansinne som gör att mänskligheten på detta sätt förödar sin livskvalitet och sina resurser på pseudovetenskapliga och politiskt styrda larm? Likheten mellan de totalt felaktiga fettlarmen och dagens klimatlarm är anmärkningsvärd.

Dumheten saknar gräns. I dagens DN skriver ett antal av vår tids anslagsjagande och politikerfjäskande forskare (som jag skrev om igår) att Nu krävs kraftfulla åtgärder mot nötkött och flygresor. Dessa forskare vet att de politiska härskarna i sin omättliga penninghunger alltid är på jakt efter skattebaser och här serverar skribenterna två sådana på en bricka. Vi får väl se om deras fjäsk belönas med högre anslag från de av politikerna styrda programorganen?

Det är en artikel som i vanlig ordning är full av desinformation vilket bl.a. professor Peter Stilbs skrivit om. Den politiskt korrekta samlingen av forskare skriver även att; Flyget orsakar också kondensstrimmor på hög höjd vilket förstärker den globala uppvärmningen. Såvitt jag kan förstå är detta ett högst tveksamt påstående eftersom kondensstrimmorna ökar molnigheten vilket har precis motsatt effekt.

Det ständigt återkommande påståendet att nötkött skulle hota miljön, är något som har sina rötter från miljöpartistiska veganer som likt alla religiösa fanatiker inte får frid i sin själ, förrän alla tvingas bekänna sig till deras tro. Sanningen är den att produktion av nötkött och mjölk som baseras på betande djur i öppna landskap, är bland det miljövänligaste vi kan ägna oss åt. Köttet och mjölken från denna verksamhet är därtill bland det nyttigaste som vi kan äta.

Nötkött som produceras med onaturligt kraftfoder är ur miljösynpunkt inte bra och köttet är ur hälsosynpunkt sämre än gräsbeteskött. Problemet är alltså inte nötprodukter per se, utan den EU-politik som drivit fram en miljövidrig verksamhet. Vi skall se till att skapa bra villkor åt svenska bönder så att de kan öka sin produktion av kött och mjölk från gräsbetande kossor i svenska hagar.

Precis som med fettlarmen drunknar vi snart i observationer som kraftfullt motsäger klimatlarmen. Väderstatistiken visar inga tecken på att några som helst klimatförändringar inträffat och det vi kan observera är en måttlig och gynnsam uppvärmning under 1900-talet och en kraftigt förbättrad växtlighet och ökande skördar. Allt tyder på att den stigande koldioxidhalten är något som kommit som en välsignelse till en värld med snart tio miljarder människor.

Mättat animaliskt fett är nyttigt, kroppens kolesterol är bra och mer koldioxid i atmosfären mättar munnar, krymper öknar och gynnar allt liv på jorden.

Att straffbeskatta detta skulle vara ett utslag av totalt vansinne!

Stöd från SLU: http://www.dn.se/debatt/repliker/notkott-framstallt-pa-ratt-satt-ar-klimatsmart/

Jag har tidigare skrivit om hur de politiska partierna i Sverige gradvis förvandlats från folkrörelser till exklusiva yrkesföreningar för den nya politiska yrkesklassen. Denna klass består av karriärister som i stort sett saknar yrkeserfarenhet och någon betydande bildning. Journalisten Anders Isacsson döpte dem en gång mycket riktigt till den politiska adelsklassen, som likt den gamla adeln skaffade sig toppositioner i samhället utan andra meriter än sin klasstillhörighet.

På femtio år har partierna gjort sig av med nästan alla sina medlemmar och verksamheten har gått över från medlemsavgifter till att finansieras med skattepengar. Konsekvensen av den här utvecklingen är att den tidigare folkligt förankrade idédebatt som formade partipolitiken har tystnat. De partiaktiva ser mest politiken som en enkel karriärväg till feta skattefinansierade maktpositioner. I den här miljön gäller det att minimera riskerna som skulle uppstå om man tillät vanligt folk att påverka politiken. De politiska adelsmännen har numer starkare gemensamma intressen över partigränserna att bevaka, än de intressen som är folkets.

Resultatet av den här utvecklingen är att politikerklassen format vad de kallar den demokratiska värdegrunden. Låt er inte förledas av namnet, detta har inget med demokrati att göra. Det handlar istället om att begränsa den politiska spelplanen till den riskfria politik som de här makthavarna har eget intresse av, och att tysta andra åsikter än de som släpps fram i den s.k. åsiktskorridoren. Debatten mellan partierna handlar inte längre om idéer hur samhället bäst skall formas. Den begränsas stegvis till en allt tunnare fasad, där man bjuder någon enstaka procent upp och ner för att ge sken av olika ståndpunkter. I vissa frågor gör man inte ens det, utan där tystats alla avvikande åsikter.

Skapandet av en för den politiska adeln gemensam politisk doktrin har kommit att helt diktera det politiska livet. Folkets möjlighet att öva inflytande över politiken har smält ihop och demokratin dör. Den här olyckliga utvecklingen är ett resultat av en noga vald politisk strategi från politikerklassens sida.

Den tredje statsmakten

En grundpelare i det tidiga folkstyret var en yrkeskår av kritiskt granskande journalister som symboliskt kallades den tredje statsmakten. Vi som är gamla minns med saknad de tre O:na (Ortmark, Orup och Olivecrona) inom Public Service. Precis som folkrörelsepartierna finansierades tidningarna ursprungligen av läsarna. Och precis som med partierna klippte politikerna av banden med allmänheten genom att göra tidningarna beroende av politikerstyrd skattefinansiering.

De etablerade medierna i form av Public Service och de stora papperstidningarna SvD, DN, Aftonbladet, Expressen och GP har förvandlats till megafoner för makthavarna som aldrig vågar ifrågasätta värdegrunden. Detta gör man så nitiskt att man utan skam använder sig av flagranta lögner och uppdiktade historier för att försvara den. Den tredje statsmakten är bortkuppad.

Politiserad vetenskap

Gamla tiders fria självständiga vetenskapsmän var likt den tredje statsmakten en jätterisk. Den fria akademiska forskningen med oavsättliga professorer har därför raderats ut och ersatts med politiskt styrda anslag och en anslagsjagande och politikerfjäskande forskarkader som aldrig skulle komma på tanken att ifrågasätta värdegrunden. Man biter inte den hand som föder en.

På vissa områden räcker inte systemet med bakbundna forskare, så politikerna har inrättat helt politiskt styrda organ förklädda till forskningsinstitutioner. Det handlar dock inte om vetenskap, utan om att skriva ihop förmenta forskningsrapporter med politiskt förutbestämda slutsatser. Exempel på en sådan institution är Stockholm Environment Institute (det finns många fler) som en gång bildades av miljöminister Birgitta Dahl. Uppgiften var att försörja henne med påstådda vetenskapliga argument. Till ledare för dessa kvasipolitiska institut utnämner man sedan någon pålitlig meningsfrände och ger denne en professorstitel utan någon riktig vetenskaplig meritering.

Den idag mest kände politiske professorn är Johan Rockström som i många år var chef för det nämnda institutet och som har rollen som landets officielle klimatalarmist. Han saknar dock alla meriter som forskare på klimatområdet. Rockströms uppgift är att sprida den ofta helt ovetenskapliga skrämselpropaganda om miljö och klimat, som behövs för att motivera den förda politiken enligt devisen; Ju mer rädsla man skapar ju större blir bytet. För den politiska adeln handlar det bl.a. om ökat skatteuttag via nya skattebaser.

Symptomatiskt är att Rockström utnämnts till Löfvens innovationsråd. Att han skulle kunna tillföra något av värde för en innovativ utveckling av landet är inte sannolikt. Han satt även i Reinfeldts framtidskommission, vilket med stor tydlighet visar att politikerklassen oberoende av partitillhörighet, jobbar efter samma program och med samma torpeder för att skrämma folket till underkastelse.

Falska folkrörelser

Det tredje och kanske viktigaste instrumentet för dagens politiker när de skall tvinga på oss sin gemensamma värdegrund är det som vilseledande brukar kallas folkrörelser eller NGO:s (Non Governmental Organisations). Detta är organisationer vars uppgift är att med aktivism förleda medborgarna att tro att värdegrunden har en folklig förankring. Flera av dessa NGO:s är idag multinationella miljardföretag i politisk lobbyverksamhet som leds av direktörer med löner som vilka storbolagschefer som helst.

Verksamheten är ett utstuderat bedrägeri eftersom flertalet organisationer inte skulle överleva många dagar utan bidrag från skattemedel, andra politiskt styrda anslag eller pengar från inflytelserika ekonomiska särintressen. Politikerna slussar betydande skattemedel till en rad främst vänsterorganisationer via biståndsbudgeten och SIDA. Precis som de politiska partierna lever dessa helt odemokratiska organisationer inte på några medlemmar och de representerar inte någon folkopinion. De är snarast politiska agentbyråer betalda för att manipulera folkopinionen med hjälp av desinformation. Politiskt korrumperade medier ser till att skapa legitimitet åt denna ljusskygga verksamhet och politikerna har därtill lyckats städsla självaste kungahuset och kyrkan för att hjälpa till. Kungen och kronprinsessan är den politiska adelns underdåniga marionetter i de här sammanhangen och kyrkan har förvandlats till en vänsterpopulistisk lobbygrupp. 

På allt fler håll i världen genomskådas numera verksamheten inom flera av västvärldens NGO:s. De stora internationella organisationerna som kungliga WWF, Greenpeace, Oxfam m.fl. är i flera utvecklingsländer stämplade av deras säkerhetstjänster som just agenter för västerländska politiska och ekonomiska intressen. I Indien t.ex. ser man på Greenpeace på liknande sätt som man ser på CIA. Inställningen är densamma i övriga länder i den s.k. BRICS-gruppen.

Folkstyret satt ur spel

På det sätt jag beskrivit här har en renodlad politisk yrkesklass genomfört en statskupp där man målmedvetet steg för steg satt folkstyret ur spel. Den folkligt förankrade idédebatten är död och politiken cementerad till yrkespolitikernas gemensamma värdegrund. Det slutliga belägget för denna kupp som berövat folket dess inflytande var Decemberöverenskommelsen efter det senaste valet. För att behålla skenet av folkstyre använder man det raffinerade systemet med korrumperade medier och lobbyorganisationer förklädda till folkrörelser som iscensätter en folkopinion som inte finns i verkligheten.

Problemet för yrkespolitikerna är att ur folkdjupet har det vuxit fram en ny politisk folkrörelse – Sverigedemokraterna. Ursinnet från yrkespolitikerna över detta folkliga tilltag är inte att ta miste på, men rädda är de! Och de gillar inte vad folk tycker! Plötsligt börjar det dock gå att på allvar diskutera delar av den cementerade värdegrunden.

Finns det kanske hopp för vår demokrati?

Världen har snart tio miljarder människor och två tredjedelar av dessa är på väg att ta sig ut ur fattigdom. Jag tror att ingen någotsånär bildad människa ifrågasätter; att detta ställer frågor om naturresurser och ett hållbart ekosystem på sin spets. Det vi måste åstadkomma under innevarande århundrade kräver exceptionell kreativitet och skicklighet i genomförandet.

Hundratals miljoner människor lever med en ohälsosam inomhusmiljö, till följd av brist på billig lätt tillgänglig energi, av det slag vi tar förgivet i utvecklade samhällen. Skövlingen av regnskogar och andra vildmarker hotar klimatet och balansen i ekosystemet. Rovdriften av haven är på väg att skada basen för näringstillförseln för en stor del av mänskligheten, samtidigt som den hotar balansen i hela det marina ekosystemet. Den växande användningen av svårnedbrytbara naturfrämmande kemikalier och polymerer skapar ett förgiftningsproblem som vi inte har kontroll över. Utsläpp av en rad kemiska föroreningar och stoft i atmosfären skadar människors och djurs hälsa och hotar på lång sikt att påverka klimatet negativt. Uppräkningen av de miljöutmaningar mänskligheten står inför kan göras ännu längre, men jag tror detta räcker.

Det miljöproblem som idag får nästan hela uppmärksamheten är klimatfrågan och hypotesen om hur koldioxid från fossilförbränning hotar klimatet. De larm som ligger till grund för denna totala fixering vid en fråga, grundar sig på matematiska modeller som inte kunnat verifieras mot faktiska observationer. Vädret på olika håll i världen har inte uppvisat några avvikelser från normal variabilitet, trots modellberäkningar om motsatsen.

Den enda klimatförändring vi faktiskt kan påvisa är en ytterst måttlig och gynnsam uppvärmning med 0,8 ^oC under förra århundradet. De senaste 18 åren har temperaturen varit stabil. Lite varmare väder och 0,01% högre koldioxidhalt har bidragit till en ökande växtlighet, som leder till rekordskördar och minskande öknar. Inga synbara problem således.

Trots dessa observationer av klimatläget har hela det rödgröna etablissemanget och stora delar av en hyperförmögen västlig överklass totalfixerat på föreställningen att det största miljöhotet är klimatförändringar. Under ledning från Vita Huset försöker man krampaktigt att förvanska observerade data för att dessa skall stämma med de overifierade modellerna. När kartan inte stämmer med verkligheten försöker Obama och hans myndigheter ändar på verkligheten. Och vad värre är, hela denna oheliga allians är fast övertygade, att enda lösningen på problemet är att överge en fri marknadsekonomi och ersätta den med någon form av auktoritärt styrd planekonomi.

En lång rad rödgröna politiker och FN:s klimatchef, Christina Figueres har nyligen hävdat, att de globala klimataktiviteterna inte handlar om att rädda världen från en ekologisk katastrof utan om att krossa kapitalismen. Hon säger att detta är första gången i mänsklighetens historia som vi medvetet tar på oss uppgiften att, inom en avgränsad tidsperiod, ändra den ekonomiska utvecklingsmodell som har varit rådande under minst 150 år, sedan den industriella revolutionen.

Den typ av ”ny ekonomisk utvecklingsmodell” som man vurmar för har aldrig under mänsklighetens historia löst ett enda resursproblem. Vi har nyligen tagit adjö av historiens största planekonomiska system efter att det gjort total bankrutt och bara lett till död, armod och en exempellös miljöförstöring. Hur någon kan tro att en auktoritär planekonomi skall kunna ta itu med de enorma utmaningar mänskligheten har framför sig, är för mig en gåta.

Det finns bara ett sätt att ta sig an våra utmaningar för att skapa en hållbar värld, och det är att ge fria människor maximalt utrymme för sin kreativitet och entreprenörsanda. Det världen behöver är inte en ekonomisk ordning där en byråkratisk elit detaljstyr och där människors frihet begränsas. Det kommer garanterat inte frambringa en enda genomförbar innovation som löser problemen.

Den rödgröna planstyrningsmodellen kommer obönhörligen att leda till fiasko istället för till en hållbar ekonomi. Vi ser redan otaliga exempel över hela världen på att den politiken inte fungerar. Hållbarhet kan bara uppnås genom fria kreativa entreprenörer i global samverkan.