Anthropocene

 

Debattsidan i en av våra ledande papperstidningar har ett principiellt viktigt debattinlägg av tre framstående svenska professorer och debattören Christer Sturmark. Rubriken på artikeln är ”Pseudoteorier jämställs med etablerad vetenskap”.

Det skribenterna ondgör sig över är att skolan infiltrerats av den tilltagande relativiseringen av vetenskapen. Man skriver: Vi lever i ett samhälle där det blir allt svårare att urskilja vad vi vet ur den flod av information som sköljer över oss. Medvetna försök görs att undergräva väletablerad kunskap, särskilt när det gäller omdiskuterade frågor som global uppvärmning, vaccin och flyktingsituationen. Det är helt avgörande att lärarna får de redskap som behövs för att träna eleverna att skilja det som vilar på god vetenskaplig grund från spekulationer och desinformation.

Det man redogör för i artikeln är otroligt skrämmande, vi lämnar upplysningsidealen bakom oss och går tillbaka in i en kunskapsmörkrets tidsålder som på Medeltiden. Vad dessa representanter för vetenskapssamhället dock glömmer att nämna är sitt eget ansvar för den utveckling de förfasar sig över. Det tragiska är att den akademiska världen får skylla sig själva genom att man övergivit vetenskapen och ställt sig bakom den ovetenskapliga klimatpropagandan och charlataner som Johan Rockström med flera.

Motivet för det senare var att om man inte fabricerar skrämmande prognoser så tar den "dumma" allmänheten inte klimathoten på allvar. Låt mig citera några viktiga uttalanden av makthavare:

• Richard Benedick U.S. State Department: A global warming treaty must be implemented even if there is no scientific evidence to back the enhanced greenhouse effect.

• Prof. Chris Folland, Hadley Centre for Climate Prediction and Research: The data doesn’t matter. We’re not basing our recommendations on the data. We’re basing them on the climate models.

• Dr David Frame Oxford University: The models are convenient fictions that provide something very useful.

• Paul Watson, Co-founder of Greenpeace: It doesn’t matter what is true, it only matters what people believe is true.

• Sir John Houghton, First chairman of the IPCC: Unless we announce disasters no one will listen.

• Christine Stewart, former Canadian Minister of the Environment: No matter if the science of global warming is all phony … climate change provides the greatest opportunity to bring about justice and equality in the world.

Listan med liknande vetenskapsfientliga exempel kan göras väldigt mycket längre, men jag tror detta räcker. I ett samhälle där ansvariga forskare och politiker medvetet överdriver, tillrättalägger och förvanskar vetenskap där uppstår just det som artikelförfattarna förfasar sig över – vetenskapen relativiseras och jämställs med det man kallar pseudoteorier.

Västvärldens makthavare har nu i tjugofem år gjort sitt ytterst för att skapa maximal rädsla hos allmänheten med rader av katastrofala prognoser som den ena efter den andra visar sig helt falska. Arktis skulle ju varit isfritt för flera år sedan, men där är allt normalt. Väst meteorologiska institut producerar prognos på prognos som nästan alltd slår totalt fel, tärningen slår dem varje gång. Eftersom de vetenskapligt grundlösa prognoserna inte slår in så slutar allmänheten att lyssna och deras förtroende för vetenskapen sjunker som en sten.

En klok person kommenterade artikeln på FB: Ocean acidification, något som ofta förs fram av de "klimattroende" som vetenskapligt fakta och ett stort problem som vi står inför. Det kan nog vara svårt för en kemilärare att först lära ut buffertlösningar och hur man räknar dem, och sedan på fullt allvar påstå att koldioxiden kommer att förorsaka en katastrofal försurning av världshaven som hotar hela ekosystemet. Det är farligt med toppstyrda "sanningar" (som en läroplan de facto är).

Huvudorsaken till den ytterst problematiska utveckling som skribenterna tar upp är ett allt vanligare politiskt motiverat missbruk av vetenskap av såväl politiska makthavare som vetenskapsvärldens egna ledare. Jag tror det vore bra om professorerna började med att rikta blicken in mot sin egen värld och krävde en återgång till evidensbaserad vetenskap byggd på observationer av verkligheten, istället för fritt fantiserade datormodeller som allmänheten lätt kan konstatera bara är pseudoteorier.

Med klimatet är allt normalt, men viktiga samhällsinstitutioner är under upplösning. Som Vilhelm Moberg uttryckt det: I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps.

Den klimatforskare som mer än någon annan personifierat den hysteriska skrämselpropagandan om en skenande global uppvärmning är NASA:s James Hansen. Hans försök att simulera klimatets utveckling med datormodeller hundra år framåt i tiden, ledde honom till slutsatsen att den globala temperaturen skulle skena till följd av den stigande koldioxidhalten. Han presenterade sina slutsatser vid ett berömt senatsförhör är 1988 som satte igång klimathypen på allvar. Senare har den verkliga utvecklingen av jordens temperatur visat sig avvika kraftigt från Hansens och andra alarmisters modellberäkningar. I praktiken har det inte skett någon signifikant uppvärmning sedan 1990 om man räknar bort anomalier till följd av vulkanutbrott och väderfenomenet El Ninio. Hansen har dock trots den dåliga samstämmigheten mellan hans modeller och verkligheten, framhärdat i sin övertygelse om en katastrofal global uppvärmning.

Baserat på Hansens domedagsprofetior har det som vi vet vuxit fram en religiös övertygelse om en förestående klimatkatastrof orsakad av koldioxidutsläpp från samhället. Frågan har därmed allt mer tappat kontakt med vetenskapen och blivit en politisk rörelse som försökt blockera varje ansats att vetenskapligt förklara varför Hansens modeller inte stämmer med observationer. Den som påpekat att faktiska observationer tyder på en föga dramatisk påverkan på klimatet, har angripits våldsamt och kallats klimatförnekare med demagogisk anspelning på de som förnekar Förintelsen.

En ledande figur i detta försök att hindra den normala vetenskapliga debatten att söka sig fram till en hållbar hypotes om koldioxidens klimatpåverkan, är en historieprofessor som heter Naomi Oreskes. Hon har på lösa grunder menat att oljeindustrin ligger bakom en kampanj för att ingjuta tvivel i den religiösa övertygelsen och att dessa tvivlare som man fött måste tystas, om nödvändigt genom att kriminalisera dem. För att nå ut med sin starka misstro mot hela den västerländska civilisationen skrev hon förra året en historisk fantasiessä där rapporterade från en tänkt framtid. Hon har starkt målat in sig i ett hörn där allt som har med det moderna industrisamhället att göra måste bekämpas.

När nu Oreskes tidigare revolutionsbroder Hansen konstaterat; att tanken som omhuldas av klimataktivistiska politiker (Miljöpartiet, Centern m.fl.) att man kan fasa ut de fossila bränslena med hjälp av dagens förnyelsebara alternativ inte håller, då stämplas även Hansen som en kättare – en förnekare. Hade det varit Frankrike i slutet av 1700-talet hade Oreskes sett till att han blivit halshuggen. Hansen gör bara den triviala observationen att trots astronomiska subventioner har det förnyelsebara inte lyckats rubba fossilenergins totala dominans. Fossilförbränningen fortsätter att öka i en för Hansen skrämmande takt. Hans m.fl. klimatforskares slutsats är att lite panikartat förorda en massiv utbyggnad av kärnkraft.

För Oreskes är givetvis Hansens paniklösning helt oacceptabel, eftersom hennes verkliga mål är att sätta stopp för det moderna energisamhället. Som så många gånger tidigare i historien krockar revolutionärernas romantiska drömmar med en bister verklighet, och då råkar de i luven på varandra. Alternativt står de på en presskonferens och gråter i TV-rutan.

Med vädret är allt normalt, det håller sig tryggt inom vårt klimats normala variabilitet. Vi kan glädja oss åt lite mer värme och en tilltagande växtlighet och krympande öknar till följd av den högre halten av livgivande koldioxid i atmosfär och i havens ytvatten.

 

 

Kol är unikt bland alla kemiska grundämnen som finns listade i det periodiska systemet. Kolatomen är helt symetrisk på det sättet att dess kärna innehåller sex protoner och sex neutroner och den har fyra elektroner i sitt andra elektronskal. Eftersom det elektronskalet rymmer totalt åtta elektroner, har kolet fått den unika egenskapen att vid kemiska reaktioner med andra ämnen, ha lika lätt att ta upp elektroner som att avge dem. Kolatomer kan på det sättet reagera kemiskt med andra ämnen på oändligt många sätt. Bl.a. med andra kolatomer för att forma den starkaste kemiska bindning som naturen känner – nämligen diamantstrukturen.

Det finns ytterligare ett ämne som är lika symetriskt som kol och det är naturens enklaste ämne som kallas väte. Vätet har en elektron i ett elektronskal som rymmer två elektroner. Således kan väte lika lätt ta upp eller avge en elektron.

Det är således ingen slump att de två grundämnena kol och väte kommit att utgöra de huvudsakliga byggstenarna för levande organismer. De kemiska kombinationsmöjligheterna mellan dessa två ämnen är praktiskt taget oändliga. Kemin baserad på kol och väte är en hel egen vetenskap som vi benämner Organisk kemi.

Den fria tillgången till kol och väte i ekosfären bestämmer det totala utrymmet för livet på jorden. Ju mer av jordens kol och väte som är låst som mineraler eller fossil i jordskorpan ju mindre utrymme finns det för liv. Tidigare i jordens historia var betydligt mer kol frigjort och gav då upphov till ett mycket rikare djur- och växtliv än dagens. Olika geologiska händelser har med tiden fossiliserat och mineraliserat stora mängder av detta kol. På så sätt har utrymmet för livet på jordytan med tiden avtagit.

Genom att den moderna civilisationen åter börjat frigöra fossiliserade kolväteföreningar i form av stenkol, olja och naturgas har ökande mängder av kol frigjorts, främst i form av koldioxid. Halten koldioxid har av bl.a. denna anledning stigit i atmosfären. Detta har gett upphov till en ökande kapacitet hos ekosystemet att ta vara på inkommande solstrålning. Genom fotosyntesen, där koldioxiden bringas att reagera med vatten under inverkan från solens ultravioletta strålar, har växtligheten kunnat öka både till lands och i haven. Eftersom denna växtlighet är själva basen i näringskedjan för nästan alla andra former av liv, har utvecklingen varit mycket gynnsam för nästan allt levande. Det tydligaste tecknet på detta är den befolkningsutveckling som följt på den ökande kapaciteten att producera föda.

Den överlägset största solenergiresursen på jorden är växtligheten. Den ökande växtligheten under det senaste halvseklet är en oerhört mycket större resurs än alla de solpaneler som installerats. Det intressanta är att det som möjliggjort denna expansion av solenergin på jorden är förbränningen av fossila kolväten, som frigjort det kol som är nödvändigt för att kunna ta upp och lagra solenergin. Så vill vi skapa ett hållbart liv på jorden mer baserat på solenergi skall vi gynna all växtlighet, bl.a. genom mer frigjort kol.

Vad gör då vår moderna västerländska civilisation med denna exceptionellt gynnsamma situation? Jo vi stämplar frigjort kol som en förorening (carbon pollution) som till varje pris måste stoppas! Och vi liknar det växande antalet människor vid en cancertumör (Romklubben)!

Mänskligheten har drabbats av en patologisk ångest över att vi hittat ett sätt att kraftigt expandera livsutrymmet på jorden. Denna farsot har främst drabbat den västerländska civilisation som dominerat världssamfundet i mer än två hundra år. Farsoten tar sig uttryck i att vi är på väg att överge vår civilisations oerhört framgångsrika tro på vetenskap, en vetenskap som varit byggd på observationer av verkligheten som omger oss. Denna vetenskap har gett oss fantastiska landvinningar och metoder för att berika våra liv och föra utvecklingen framåt. Vi var på väg att utveckla en teknologi som t.o.m. skulle kunna ge oss möjlighet att kolonisera andra planeter.

I den riktiga på observationer baserade vetenskapens ställe, är vi på väg att skapa en pseudovetenskaplig fantasivärld som vi själva format i våra datorer. Vi har börjat tro mer på denna fantasivärld, än på vad vi faktiskt kan observera i den omgivande materiella verkligheten. Filmer och datorprogram som bygger helt på ovetenskapliga fantasier har fått ett större genomslag än faktiska observationer av verkligheten. Våra barn tror mer på dataspelens fantasivärld än det de kan observera i naturen. Det patologiska tillståndet kan liknas vid en intellektuell inavel som bryter ner vår civilisations tänkande och leder oss på en väg mot vår egen undergång.

Det mest tydliga exemplet på västvärldens sjukdomstillstånd är den s.k. klimatfrågan, där politiker styrs mer, av fantasier i form av klimatmodeller av framtiden i datorer, än av faktiska observationer av verkligheten. Västvärldens ledare – USA:s president – är den som tagit ledningen i detta pseudovetenskapliga korståg. När observationer av verkligheten inte stämmer med datorernas fantasivärld förklarar han frankt att det är fel på verkligheten. USA:s regeringsmyndigheter sitter och ändrar i historiska väderobservationer för fullt, för att dessa skall stämma med datorernas fantasivärld (denna blogg redovisar löpande bevis http://realclimatescience.com/). De forskare och andra som påpekar att detta är pseudovetenskap hotas med kriminalisering och de fråntas sina försörjningsmöjligheter. Det färskaste exemplet är den franska journalisten Philippe Verdier som i dagarna avskedats från sitt jobb hos ett TV-bolag efter att ha skrivit en bok om den observerbara verkligheten.

Ett annat skrämmande exempel på västvärldens pseudovetenskapliga förvillelse är den medicinska s.k. vetenskapen. I fyrtio år har kostråd, sjukvård och läkemedelsbehandling av människor byggt på en hypotes om att en av människokroppens viktigaste byggstenar – kolesterol – är ett farligt gift för vår kropp, precis som livets gas är ett farligt gift för ekosystemet. Denna fantasi som hela tiden stått i direkt konflikt med faktiska observationer, har nu exploderat i form av en global metabol pandemi som redan drabbat 2,1 miljarder människors hälsa.

Jag är djupt bekymrad för hela den västerländska kulturen. Mycket tyder på att den står inför sitt sammanbrott. Vi får hoppas att vi inte drar resten av världen med oss, utan att den i tid inser att man måste tillbaka till en på faktiska observationer baserad vetenskap. Det sorgliga är att västvärldens patologiska tillstånd även innebär slutet på vårt demokratiska samhällsskick och vårt jämlika och toleranta samhälle.

Klimatkonferensen COP21 kommer att ge svar på vartåt det barkar.

http://realclimatescience.com/2015/10/father-of-global-warming-saw-it-as-a-good-thing/