Anthropocene

Här hittar vi en av förklaringarna till alla inbördeskrig och andra stridigheter i dessa områden under senare år. Orsaken är trivial, om man drar gränser med linjal skär dessa rakt igenom klanterritorier, etniskt sammanhållna områden och områden med olika religiös tro. I dessa forna kolonier – inom dessa konstlade gränser har ofta en etnisk grupp, en klan eller en religiös inriktning tagit all makt eller tilldelats den utifrån av någon kolonialmakt. Resultatet har blivit förtryck av andra grupper som råkat hamna på fel sida av linjalen.

Att denna typ av motsättningar växer fram beror på att människor av naturen precis som djur är flockvarelser som sluter sig samman inom sin grupp. De försöker skaffa sig bästa möjliga förutsättningar, ofta på andra grupper bekostnad. Starka motsättningar och hat frodas och grupperna isolerar sig ännu hårdare i motståndet mot sina fiender. Man kan tydligt se att uppblandningen mellan olika etniska grupper är väldigt liten, man gifter sig t.o.m. ofta inom den egna släkten. Det senare är ytterst olyckligt eftersom den inavel som uppstår handikappar hela folkgrupper. Det är i denna miljö som även s.k. hedersvåld uppstår.

Kampen mellan olika etniska och religiösa grupper har historiskt varit grundvalen bakom den nationsbildning som vi haft i Europa och som har lett till våra komplicerade gränser som mejslats ut i en månghundraårig kamp. Vi har utkämpat våra krig och lärt oss att mer eller mindre acceptera de gränser som vuxit fram genom rader av fredsöverenskommelser. I de gamla kolonialområdena blossar motsvarande kamp upp nu. I Mellanöstern har stridigheterna triggats av USA:s och västvärldens klumpiga militära operationer mot flera länder där man utifrån störtat den härskande gruppen och skapat olika maktvakuum. Avsikten är att härska genom att söndra, starka nationella intressen står i vägen för globalisternas New World Order.

Söndertrasandet av den ganska stabila efterkoloniala maktstrukturen i Mellanöstern har nu lett till ett hänsynslöst inbördeskrig som rasar mellan olika etniska och religiösa grupper och som underblåses av USA och lokala stormakter som Turkiet, Iran och Saudiarabien. Människor migrerar i miljoner till Europa i sökandet efter en bättre utkomst och fredligare förhållanden.

Allt detta skulle kunna leda till en positiv utveckling om de europeiska länderna hade förmåga att integrera migranterna i sina kulturellt stabila samhällen. Men den förmågan och viljan(?) verkar lysa helt med sin frånvaro när det gäller migranter från underutvecklade områden, som just de gamla kolonialområdena i Afrika och Mellanöstern.

I någon sorts flummig tro på multikulturella samhällen låter våra politiker de migrerande grupperna återupprätta sina klaner och trossamfund i vårt samhälle. Jag tror den politiken bottnar i en oförmåga och lathet när det gäller integrationen, det låter så vackert med multikultur och så slipper ansvariga politiker anstränga sig och man slipper sätta gränser.

Resultatet ser vi i dagens samhälle där utanförskapsområden nu växer som svampar ur jorden. När den politiska eliten äntligen upptäcker att de håller på att tappa kontrollen över utvecklingen, då försöker man lösa sitt problem genom att tvinga den infödda befolkningen att steg för steg ge upp sin identitet genom att ”öppna sina hjärtan”. De tror att de skall lyckas visa upp något som liknar integration genom att sopa allt som hållit samman den gamla folkgruppen under mattan. Den svenska flaggan anses plötsligt så provokativ att den tas bort på ställe efter ställe, den Svenska Kyrkan täcker över sina symboler så att de inte skall provocera, vänsterfeminister sätter på sig hucklen, psalmsång på skolavslutningar tas bort m.m.. Listan över exempel kan göras ännu längre.

Problemet är att etablissemangets ömkliga sätt att försöka utplåna det som hållit samman den svenska nationalstaten kommer att förvärra alla problem. Utanförskapsområdena stimuleras att ännu hårdare markera sina gruppers särart genom våldsamheter, brottslighet, våldtäkter riktade mot den undergivna gruppen infödda. Detta destruktiva beteende förstärks av att samma etablissemang samtidigt effektivt hindrar de invandrade nya grupperna att komma in på den vita arbetsmarknaden. Etablissemangets fackföreningar ställer krav som i praktiken reser skyhöga trösklar för lågutbildade människor med dåliga språkkunskaper att ta sig in på arbetsmarknaden. Men även väl utbildade invandrare möter stora byråkratiska hinder för att få ett jobb som de är kvalificerade för. 

Det påpekas ofta att USA vuxit sig starkt med bara invandrade som smält samman men samtidigt behållit sin kulturella särart. Det ligger en del i det, men vad man alltid glömmer är att USA använt direkt motsatt strategi mot den svenska, man betonar och hyllar det nationella och nationens flagga mer än något land i världen. Trots det måste man hålla en betydande del av de lägst utbildade av sina färgade medborgare inlåsta för att inte tappa kontrollen över våld och brottslighet.

Det svenska etablissemanget inom journalistkår, media och politik är på väg att i snabb takt helt underminera vårt samhälle. Genom att medvetet stimulera bildandet av olika etniska och religiösa enklaver i samhället bygger vi in spänningar som samhället inte kommer att klara av att hantera. Propagandan mot ursprungsbefolkningen att utplåna sin självkänsla och sina sekulära värderingar om jämställdhet, jämlikhet och tolerans för att inte spä på motsättningarna till de som lever i enklaverna, kommer bara att uppfattas som svaghet av de senare.

Vi ser idag att politiken snarast provocerar de nya medborgarna att utmana vår svaghet, genom att de militant hävdar sin särart, många gånger innan de ens fått asyl i landet. Redan på asylboenden kräver man mat som produceras via djurplågeri och man attackerar och hotar andra migranter med ”fel” etnicitet eller religiös övertygelse.

Resultatet av den förda migrantpolitiken är att Sverige allt mer börjar likna en tryckkokare. Var fjärde väljare sympatiserar idag med ett parti som av etablissemanget ofta överdrivet betecknas som fascistiskt och t.o.m. nazistiskt. Var jag kommer och träffar människor, såväl infödda som tidigare invandrade, såväl högt utbildade som vanliga yrkesarbetare, såväl rika som fattiga, så diskuteras nästan bara frågan om hur katastrofal den svenska migrationspolitiken är.

Det finns bara en väg ut ur dagens situation och det är att sätta stopp för migrantinvasionen, tills vi har en fungerande politik för hur alla tillkommande skall integreras i ett samhälle som står upp för alla sina grundläggande värderingar och som inte känner skam över sin flagga. Om vi klarar det kan invandringen till landet bli en stor tillgång, om inte går vi mot en afrikanisering där olika etniska och religiösa grupper bildar enklaver som bekrigar varandra.

Det tydligaste tecknet på att integrationen börjar bli framgångsrik är sjunkande arbetslöshet bland invandrade och därefter allt fler äktenskap och familjebildningar mellan infödda och invandrade. Det senare är det mycket lite av idag och invandrade flickor som försöker faller ofta ner från någon balkong.

De enda som blir glada över det svenska samhällets upplösning är de som arbetar för the New World Order – de som redan slagit sönder en rad nationalstater i Mellanöstern och som medvetet försöker krossa all nationell identitet i Europa. De härskar genom att söndra.