The MATRIX 2
Hotet mot den västliga hegemonin från tillväxten av Kinas och Indiens ekonomier och upptäckten av världens kanske största olje- och gastillgångar i Ryssland, har väckt intresset för att stärka inflytandet för globala institutioner under FN. Intresset från väst för att sjösätta en ny världsordning (New World Order – NWO) under FN:s hatt har därför på senare år stegrats. Mer makt till FN där man fortfarande har ett avgörande inflytande skulle kunna rädda kvar västs makthegemoni.
Klimatlarmen omkring 1990 kom som på beställning. FN skulle kunna få kraftigt ökat mandat att styra världens energianvändning. Vad man inte räknat med var att den globala uppvärmningen skulle avstanna och de beräkningar som larmen vilade på inte stämde. Eftersom världshistoriens största propagandakampanj redan var sjösatt, försökte man ändå driva igenom ett globalt avtal byggt på förfalskade data och tystande av all opposition. Försöket misslyckades och klimatavtalet COP21 blev bara en vacker deklaration utan något reellt innehåll. Kina och Indien kan obehindrat fortsätta expandera sina ekonomier och oljan kommer att fortsätta flöda.
De globala institutioner som tillkommit under FN:s hatt har i realiteten en stark slagsida åt amerikanska intressen. I Säkerhetsrådet, Världsbanken och IMF har västvärlden majoritet och USA kan i praktiken stoppa alla försök att reformera organisationerna med ett veto. Vad jag tror man räknar med när man försöker bygga upp FN:s makt är att man den vägen skall kunna behålla sitt inflytande även om nationalstaten USA:s roll i världsekonomin minskar.
Det är detta som NWO handlar om. Att många försöker avfärda den här typen av analyser av maktspelet som konspirationsteorier visar snarast att analysen är på rätt spår. Det behövs nämligen ingen konspiration för att förklara vad som sker, allt är en logisk kedja om man följer de intressen som är i rörelse. Follow the money räcker som förklaring.
Kampen mellan de två sidorna i maktmatrisen kan påverkas på två sätt, dels genom att stärka inflytandet för globala institutioner som man kontrollerar, dels genom att försvaga nationalstaterna.
Strategin från den angloamerikanska makthegemonin är därför att även destabilisera de nationalstater som fortfarande har något självbestämmande kvar. Huvudmålet i den kampanjen är Ryssland som under sin populäre president Putins ledning har valt en starkt nationalistisk linje. Trots att Ryssland efter kalla krigets slut inte utgör något reellt hot, har man med en skrämselkampanj med hjälp av sovjetspöket lyckats få gamla östländer att söka medlemskap i NATO. Ukraina har destabiliserats och står på ruinens brant genom en iscensatt statskupp som störtat en demokratiskt vald president. Han prioriterade relationerna till Ryssland som man hade starka ekonomiska band till. Rysslands svar blev att blixtsnabbt annektera Krim där man visste att man hade ett massivt folkligt stöd som i praktiken omöjliggör ett återtagande.
Med användning av NATO och med hårda påtryckningar på EU har USA fortsatt att ringa in och försöka isolera Ryssland. Bl.a. har påtryckningar fått EU att ta in gamla outvecklade östländer som Bulgarien och Rumänien i EU, länder som inte på långa vägar uppfyllde de minimikrav som borde gällt. Sverige skördar nu frukterna av denna politik genom en invasion av tiggare m.m. från dessa länder.
Mellanöstern har destabiliserats till priset av ett uppslitande inbördeskrig i regionen. I ett första steg lierade sig USA med talibanterroristerna i Afghanistan redan under kalla kriget för att försvaga dåvarande Sovjet. Den politiken har man fortsatt i förhoppningen att kunna underminera Rysslands ställning söderifrån genom stöd till islamistisk terrorism och störtande av ryssarnas allierade Assad i Syrien. Med hjälp av NATO-landet Turkiet har den hittills vidrigaste terroristorganisationen IS tillskapats med amerikanskt stöd.
Putin inser att en växande islamistisk terrorism på landets södra flank är ett allvarligt hot. Därför har han utnyttjat alliansen med regimen i Syrien och placerat betydande flygstridskrafter där för att börja bekämpa terroristerna. Precis som i fallet med Krim blev USA överrumplat av hans snabba agerande och ställdes åter inför fait a compli.
Eftersom USA bara låtsats bekämpa terroristerna, när avsikten varit att utnyttja dem för att störta regimen i Syrien, riskerade USA att tappa ansiktet. Det har Putin utnyttjat med stor skicklighet. Genom att skjuta ner ett ryskt plan försökte Turkiet få ryssarna att gå till motattack, så att man skulle kunna mobilisera hela NATO mot dem. Taktiken lyckades inte, ryssarna tog inte den kastade handsken utan valde istället att avslöja Turkiets och USA:s dubbelspel. Och idag tyder det mesta på en groende allians mellan NATO-landet Frankrike och Ryssland i kriget mot terroristerna. USA:s strategi i området ligger i spillror och NATO är splittrat.
De hundratusentals människor som flyr oroshärdarna som USA skapat får hjälp av oligarkerna att ta sig in i EU genom en frammanad migrantinvasion. Avsikten verkar vara att destabilisera EU. Huvudmålet är sannolikt Tyskland som man vill hindra från att liera sig med Ryssland, vilket legat i korten ända sedan murens fall. Ett närmande mellan tysk industri och ryska råvarutillgångar är bland de saker som den angloamerikanska oligarkin fruktar mest. Med Tyskland destabiliserat av över en miljon muslimska migranter minskar risken för ett närmande till Ryssland.
Det finns idag tecken på att den angloamerikanska oligarkin är på väg att få interna problem. Den vidriga terrororganisationen IS som man varit med om att skapa i Mellanöstern har mobiliserat ett folkligt hat i såväl USA som Europa som drar paralleller till hatet mot nazismen. Detta leder till att ryssarnas president Putin är på väg att bli hjälte inte bara i Ryssland utan även i Europa och USA. Det finns rykten i rörelse som gör gällande att USA-politiken i Mellanöstern möter ett allt starkare motstånd inom USA:s militär, som i allmänhet är mycket uttalade patrioter. Detta kan vara en förklaring till att USA:s uppträdande i regionen visar på stor osäkerhet och obeslutsamhet. Läget blir knappast bättre av att oligarkernas marionett Obama inte väcker respekt någonstans längre.
Fortsättning följer.
USA har strävat efter att dominera världen sedan 1800-talet säger den amerikanske historikern och journalisten William Blum som jobbat i USAs UD i den här intervjun med Sophie Shevardnaze:: https://www.rt.com/shows/sophieco/250457-iran-us-obama-policy/
Om jag skulle bli president skulle jag dra tillbaka alla amerikanska styrkor från olika länder. På femte dagen skulle jag mördas...., säger han.