Klimatlarmarna beter sig som religiösa fanatiker

 

Jag tror att jorden genomgått en uppvärmning sedan slutet av den Lilla Istiden fram till det senaste sekelskiftet. Jag litar på seriösa högt meriterade forskare som min vän Lennart Bengtsson, när han hävdar att uppvärmningen under 1900-talet var ca. tre kvarts grad varav ca. en halv grad berodde på människans påverkan. Vår påverkan inleddes sannolikt redan för uppåt 10.000 år sedan då människor började bli bofasta och påbörjade avverkning av skogar för att ge plats åt jordbruk. De senaste hundra åren kommer påverkan främst från skövling av regnskogar och utsläpp av växthusgaser från fossilförbränning.

För mig är det självklart att ha ett tidsperspektiv som sträcker sig över hela interglacialen Holocen (11.600 år), när jag skall bedöma hur alarmerande den uppvärmning som vi människor orsakat är. Figuren ovan visar en uppskattning av den globala temperaturen baserad på data från borrkärnor i gammal is. Intrycket av diagrammet är att vi sedan tre tusen år tillbaka är på väg mot ett slut på interglacialen och en återgång till den pågående istiden. Den raka röda linjen visar nivån där vi ligger idag.

Med den här utgångspunkten tycker jag inte längre att det är sannolikt att uppvärmningen är farlig. Jag tror att den långsamma och oberäkneliga utvecklingen hittills är vad vi bör förvänta oss i framtiden. Det basuneras ut från de vanliga alarmisterna att det senaste året varit det varmaste på länge, men bara med en hundradels grad i en temperaturstatistik med en osäkerhet som är mångfalt större. Med ett mer relevant tidsperspektiv omfattande hela interglacialen så var det senaste året ett av de 3% kallaste åren under hela Holocen.

Min ljumna uppfattning retar vissa skeptiker som hävdar att alla temperaturförändringar är naturliga eller påhittade. Den är ännu mer upprörande för flertalet offentligt finansierade forskare och för politiker och aktivister som likt president Obama insisterar på att klimatförändringar är mänsklighetens största problem. Min medelväg i bedömningen av klimatfrågan anses inte bara fel, den är omoralisk och snudd på skandal.  Likt religiösa fundamentalister tolererar inte alarmisterna min ståndpunkt, jag klumpas ihop med skeptiker som förnekar mänsklig klimatpåverkan. Vi blir alla stigmatiserade som förnekare och flat-earthers. Det politiskt korrekta etablissemanget gör sitt yttersta för att tysta oss och det är näst intill självmord för en aktiv forskare att ha min uppfattning. Det är dock mycket gott om pensionerade högt meriterade forskare som har samma uppfattning som jag.

Jag bemöts regelmässig med argumentet att 97% av alla klimatforskare är eniga och att jag därför har fel. Ja visst, det är säkert så att 97% av alla är eniga om att människan har en påverkan på klimatet och att vi möjligen bidragit med en halv grads uppvärmning under 1900-talet. Men det har heller inte jag och forskarna i mitt klimatnätverk ifrågasatt. Det det inte råder enighet om är alla fantasifulla larm om katastrofala klimatförändringar, där finns ingen konsensus bland forskarna.

Jag har inte alltid varit skeptisk till klimatlarmen. När jag först började bli varse hotet om global uppvärmning för nästan 30 år sedan, trodde jag det var ett verkligt farligt hot. Liksom många andra accepterade jag förutsägelser som gjordes vid den tidpunkten och att detta skulle få förödande konsekvenser. Vi befann oss då i en kort period med snabb uppvärmning efter en köldknäpp på sjuttiotalet. Men jag har ändrat mig.

Den främsta orsaken till det, var när jag fick klart för mig att alla klimatlarm bara hade stöd i datormodeller av klimatet, inte i empirisk forskning. Alla som i likhet med mig har jobbat med komplexa matematiska modeller, vet att man inte kan modellera så komplexa system som klimatet hundra år framåt i tiden. Det går inte ens med ett så simpelt system som en dubbel pendel. Att atmosfären inte värmts ens i närheten av vad forskares klimatmodeller förutsagt var därtill en viktig anledning till min ändrade uppfattning.

Det har varit mindre än en halv grads global uppvärmning under fyra decennier - och den har avstannat, inte påskyndas som modellerna förebådat. Ökningar av malaria, klimatflyktingar, värmeböljor, stormar, torka och översvämningar har inte förverkligats, utan med vädret är allt normalt. Polarisarna uppför sig helt normalt och växer snarare än krymper. Havsnivån har stigit men i mycket långsam takt - med en tredjedels meter per århundrade sedan mitten av 1800-talet.

När president Obama i sitt State of the Union tal pratar om en massa klimatförändringar ljuger han lika flagrant som världsalarmisten Al Gore ljugit om klimatet i över ett decennium. Orsaken tror jag är att han, när han tillträdde år 2008, närde en storhetsvansinnig dröm om att gå till historien som den president som fick havsnivån att sluta stiga.

Obama har inte varit ensam, stora delar av västvärldens ledare har valt att utnyttja klimatlarmen politiskt. Deras svans av fjäskande akademiska ledare har svikit vetenskapen för att vara makten och penningen tillags. Klimatalarmismen har totalt fjärmat sig från vetenskap och är idag ett politiskt projekt som bygger på pseudovetenskapliga modeller, som forskare med ett rymligt samvete tillhandahållit åt politikerklassen. Jag blev övertygad om att det var så efter den s.k. Climatgateskandalen år 2009 och när jag tagit del av den långa rad av ”homogeniserade = omräknade” temperaturserier som bara varit ämnade att överdramatisera den lilla uppvärmningen under 1900-talet.

Min ljumna inställning till larmen förstärktes ytterligare när jag gick tillbaka och tittade på historien om tidigare förutsägelser om ekologisk apokalyps - befolkningsexplosion, Peak Oil, skogsdöd, ozonskiktet, ökenspridning, brist på resurser, pandemier och så vidare. Det fanns ett konsekvent och ökande inslag av överdrift. Inte i ett enda fall var problemet så illa som allmänt förutspåtts av ledande forskare, om det ens varit ett problem. Det gör inte varje ny förutsägelse av apokalyps nödvändigtvis fel, naturligtvis, men historien bör uppmuntra till stor skepsis.

En gång sa en klok och insiktsfull person att mänskligheten då och då drabbas av vansinne i grupp, men återfår förståndet en åt gången. Det vi kan se idag runt om i världen är tydliga tecken på att allt fler återfår sitt förstånd i klimatfrågan och det är bra för mänskligheten. PWC har inför World Economic Forum i Davos gjort en opinionsundersökning bland världen ledande företagsledare om vad som var viktiga frågeställningar för deras affärer framöver. Klimatfrågan kvalade inte in bland de 19 viktigaste punkterna trots att arrangörerna gjort den till en punkt på dagordningen. Eftersom företagsledare normalt är de ledare som finns närmast verkligheten, är detta ett tydligt bevis på en snabb tillnyktring. Nu väntar vi bara på att Obama sover av sig ruset från sitt storhetsvansinne.

 

Detta blogginlägg har inspirerats av det den brittiske journalisten och adelsmannen Matt Ridley skrev om sin ljumna inställning till klimatalarmismen i The Times i måndags och av Obamas tal igår.

1 Lars Bohman:

skriven

Ännu ett lysande inlägg.

Med ett diagram förklaras i vilket perspektiv den påstådda uppvärmningen ska ses. Är trekvarts grad mycket eller lite i ett historiskt perspektiv?

Sedan kommer kritiken av datamodelleringen som inte överensstämmer med verkligheten - för fem öre. Vad gör man med en sådan modell? Man gör processen kort, förstås, om man har någon vetenskaplig heder.

Alla lögner, överdrifter och mätsvårigheter tillkommer.

En fråga: Jag blir alltid lika imponerad när man kan mäta jordens medeltemperatur under ett år, dessutom på en hundradels grad när. Hur gör man? Jag klarar inte ens att räkna ut medeltemperaturen i Bjärred det senaste dygnet om jag så stirrar på termometern hela dygnet. Om man ska ta in fler orter, atmosfären och oceanerna också, och slå ut det på 365 dagar, så torde man få göra ett mycket stort antal approximationer och godtyckliga överväganden om vad man ska mena med ett genomsnitt. Om det är 5 grader här och 35 grader i Australien vad är då de båda orternas medeltemperatur? Kanske 20 grader, men vad menas med det? Man måste förstås mäta på fler ställen och fler gånger, men hur räknar man ut genomsnittet för jorden? Jag antar att det finns många sätt att göra det. Är något av dem meningsfullt eller ens begripligt?

Vetenskapsvärldens förfall på detta område är monumentalt. Jag trodde inte att det var möjligt att akademierna skulle låta sig ledas i koppel av maktsugna politiker. Nu vet jag bättre. Eliten tiger (annars inga anslag) och medelmåttorna har julafton.

När ska vansinnet få ett slut?

Svar: Påståendena om att 2014 var rekordvarmt bygger på ytterst bristfälliga mätningar vid jordytan från mkt ojämnt fördelade mätpunkter och beräknade temperaturer där man inte har någon mätpunkt. Det mest tillförlitliga sättet att mäta är med satellit och de mätningarna visar inte på något värmerekord.
Lars Bern

3 Dan Broström:

skriven

Vad är det för fel på folk?!
-Oärliga forskare och politiker!
...För att ärlighet och redighet skall sprida sig känns det som ett skolår som budistmunk/nunna skulle vara klart behövligt i framtiden.

5 Josefin Holst-Norén:

skriven

Intressant resonemang! Frågan är hur mycket man egentligen kan påverka som människa nu..

7 snöret:

skriven

Detta läste jag nånstans:
"Att räkna ut jordens medeltemperatur är lika meningsfullt som att räkna ut ett genomsnittligt telefonnummer".

9 Rune:

skriven

"Obama närde en storhetsvansinnig dröm om att gå till historien som den president som fick havsnivån att sluta stiga.
-----------------------------
Kommer att tänka på asaguden Tor när han var på besök hos Utgårdaloke. Han fick ett dryckeshorn att dricka ur, men hur han än drack sjönk nivån i hornet knappt märkbart. Det Tor inte såg var att hornets ände var nedsänkt i havet. Det var alltså havsnivån Tor lyckades sänka något. Utgårdaloke låtsades som ingenting men var i själva verket helt förskräckt och ville sedan bli av med sin besökare.

11 Tege Tornvall:

skriven



Rättelse: Av dem hade 908 fått minst 20 sådana artiklar publicerade = 66 procent.

13 Anonym:

skriven

Jag blir nog rättad om följande inte stämmer:

#12, Koldioxidens inverkan på global temperatur är inte möjlig att bestämma Det finns inget vetenskapligt belägg för att denna inverkan skulle vara mätbar.

#19, Konkreta belägg som inte existerar, kan inte annat än 'utebli'. De belägg du frågar efter finns inte.

15 Åke Sundström:

skriven


Strunta i stigmatiseringen, Lars, sök i stället oförväget efter sanningen!

Du litar på Lennarts påstående att koldioxiden sedan 100 år tillbaka höjt medeltemperaturen med 0,5 grader. Men CO2 frigörs på många olika sätt, t ex via avskogning, som du nämner. Det mest relevanta är väl att försöka beräkna de fossila bränslenas bidrag till den halva graden. Är andelen låg närmar vi oss nivåer som kan kallas försumbara. Precisering, tack.

Men det avgörande är förstås vilka problem ett varmare klimat kan väntas medföra. Vad jag vill minnas hävdar Gösta Walin och andra med honom (även du själv för några år sedan?) att de positiva effekterna överväger. Lennart gör ingen jämförelse av det slaget, men hyser å andra sidan ingen större oro. Så talet om klimathotet som vårt allra största miljöbekymmer tycks vi vara väldigt eniga om att underkänna.

Jag undrar också om inte Lennarts mer långsiktiga farhågor borde dämpas av ditt anslående diagram och din slutsats att vi är på väg mot en ”återgång till den pågående (?) istiden”. Du påstår m a o att vi på riktigt lång sikt står inför ett rakt motsatt och definitivt mer skrämmande hot? Då kan vi väl unna oss ett antal sköna sekler i koldioxidvärmen, före undergången?

Ni två tycks för övriga vara mindre eniga än du vill påskina. Enligt dig uppför sig polarisarna ”helt normalt och växer snarare än krymper”, medan din gode vän påstår att ”bergsglaciärerna systematiskt minskar”. Är verkligen trenden annorlunda för glaciärerna än för polarisarna? O s a.

Och medan du hävdar att det inte går att ”bygga modeller för så komplexa system som klimatet”, verkar Lennart hysa viss tilltro till denna numera så lönsamma verksamhet. Gösta W lutar mer åt ditt håll när han menat att sådana försök är uttryck för ren och skär hybris. Med en viss erfarenhet av modellbyggarkonsten i ekonomiska sammanhang är jag beredd att instämma.

Välkommen inte minst att bistå Lennart i hans ambition att ställa upp för barnbarnen, genom att erkänna den obestridliga logiken i att ett nej till klimatdoktrinen kräver ett nej också till straffskatten på koldioxid. För dina f d skeptikerkollegor inom Stockholminitiativet har frågan varit tabu och resulterat i ren censur, sedan jag påmint dem om att ett en slopad skatt på koldioxid innebär slutet för svensk kärnkraft. Men eftersom du´, glädjande nog, kommit till insikt om att den eran är slut i vilket fall som helst, så kan du utan sidoblickar handla som ditt samvete föreskriver.



Svar: Lennart och jag är nog enigare än du tror. Jag kommer löpande att skriva om de frågor du tar upp här på bloggen, så min reaktion får anstå tills dess.
Lars Bern

17 Åke Sundström:

skriven


Ursäkta Lars, men har du inga konkreta belägg? Det måste väl finnas mätningar som bekräftar att det som kan verka plausibelt, av de skäl du nämner, också är helt sant.

Dessutom bidrar du med en ny motsägelse när du svarar att glaciärernas avsmältning är "en återgång efter lilla istiden och har nog lite med koldioxidhalten att göra". Medan Lennart tvärtom skrev detta på just växthuseffektens konto. Hur lätt är det att förena dessa två tolkningar?

Kan det möjligen vara så att någon av er två hade lite för bråttom när ni skrev? Det är mänskligt, i synnerhet när man som ni båda är så väldigt produktiva. Men vid sådana tillfällen finns det skäl att vara snabb med rättelser.


19 Åke Sundström:

skriven


Något förvånad blir man när du och Lennart avstår från att kommentera era vitt skilja åsikter om orsaken till att glaciärerna krymper. Jag tyckte spontant att din förklaring verkade trovärdig, i varje fall vad gäller Europa, men den kolliderade med Lennarts formulering. Skulle det vara så genant - för honom eller dig - att behöva medge ett litet misstag? Det är ju det intryck tystnaden förmedlar.


Svar: Jag uppfattar inte att våra uppfattningar divergerar på det sätt du skriver.
Lars Bern

2 Erik

skriven

Tack för en väldigt bra artikel! Fick mig att tänka på kung Knut och vågorna, elaka versionen :)

Här är den snälla:
http://en.wikipedia.org/wiki/King_Canute_and_the_waves

4 Jimmy

skriven

#1 Lars Bohman
Dessutom kan de mätdata som finns "justeras" i efterhand.
https://notalotofpeopleknowthat.wordpress.com/2015/01/20/massive-tampering-with-temperatures-in-south-america/

6 Anders Ulfvarson

skriven

Tack Lars Bern för ett viktigt inlägg. Det borde få ännu större uppmärksamhet förstås. Att bli sammanförd med ”totala klimatförnekare” måste för en nyanserat intellektuell person som du vara minst sagt frustrerande. Vi är många som delar den frustrationen.
Det känns för mig mycket märkligt att SR och SVT släpper fram en relativt Lars Bern onyanserad person som Johan Rockström. Att man inte kan se kvalitetsskillnaden i argumenten och inte tycks inspireras att ställa kritiska frågor till Rockström utan bara bockar och bugar för ”sakkunskapen”.

8 Hermine

skriven

Tack för detta inlägg! I år viktigare än någonsin då en extra tung "propagandafilt" kommer att läggas över oss inför klimatmötet i Paris i höst. Man kommer att bekämpa de som ifrågasätter klimatlarmen med alla medel.

10 Tege Tornvall

skriven

Det finns två källor till påståendet att 97-98 procent av världens klimatforskare är eniga om att CO2-utsläpp från mänsklig verksamhet farligt värmer Jordens marknära atmosfär.
1. Illinois-universitetet frågade 2009 10.257 forskare om detta. Bara 3.246 svarade = 30,7 procent. Redan det diskvalificerar enkäten. Sedan valdes 77 ut som nyss publicerat sig i peer review-tidningar om mänsklig påverkan på klimatet. Naturlig påverkan utelämnades. Av dessa 77 svarade 75 ja på frågan. Det är 97 procent av de 77 men bara 2,3 procent av de svarande och ynkliga 0,7 procent av alla tillfrågade.
2. Anderegg m. fl. frågade 2010 1.372 forskare som publicerat sig om mänsklig klimatpåverkan. Av dem hade 908 fått minst sådana artiklar publicerade = 66 procent. Av dessa valdes de 50 ut som fått flest sådana artiklar publicerade. Därav svarade 49 procent ja (= "rätt") på frågan. Det är 98 procent av de 50 men bara 5,4 procent av de 908 och 3,6 procent av alla tillfrågade.
Båda enkäterna förbisåg de mångfalt fler forskare som inte explicit studerar just mänskligt klimatpåverkan. Utanför lämnades också tusentals som studerar klimatrelaterade ämnen som geologi, geofysik, paleontologi, oceanografi, solforskning och basvetenskaperna fysik och kemi med den för alla gemensamma stödvetenskapen matematik.
Även om nästan alla dessa menar att mänsklig verksamhet har en viss påverkan, betvivlar de att den dominerar och hotar vårt klimat. Alla vet att klimatet alltid har växlat - människan förutan.
Enkäter vars urval och fråga garanterar svaret har förstås inget värde!

12 Göran Fredriksson

skriven

"Klimatlarmarna beter sig som religiösa fanatiker" är rubriken.

Men är detta något att förvåna sig över? Vi har sett denna människotyp tidigare i historien. Religiösa rörelser, kommunism, fascism m.fl. Dessa kännetecknas av att man anser sig ha skådat ljuset och därmed har rätt att föreskriva för andra människor hur de skall leva sina liv. Och därmed anser sig också ha rätt att såsom ett prästerskap bli försörjda av "församlingen" och tilldelas en socialt framstående position.

I klimatfrågan hägrar tron på en skattebas med osannolik och oemotståndlig potential för de politiker på främst vänsterkanten som har som yrke att gräva i skattebetalarnas fickor.

Det är ingen artskillnad mellan klimatlarmarna och IS i deras strävan att forma andra människors beteenden och samhällen efter sina idéer men naturligtvis en gradskillnad. IS skiljer resolut huvudet från kroppen. Klimatlarmarna låter den som saknar den rätta tron få behålla huvudet men förklarar att innehållet är kass. Eller som Sten Andersson sade i en debatt att motdebattören "hade en felprogrammerad hjärna."

14 Björn i Bromma

skriven

Följande kan måhända vara något för etablissemanget:
-"När man förirrat sig in på lögnens väg tror man alltid att man blott har en kort och bekväm sträcka att tillryggalägga; de första hindren besegras utan större svårigheter och till och med inte utan ett visst nöje; men snart tätnar skogen , vägen är inte lika lätt att urskilja och den grenar ut sig i småstigar, som mynnar ut i träsk; man snavar vid varje steg, kliver allt djupare ned sig och fastnar till sist alldeles; man blir nervös och uttömmer sina krafter för att finna vägen men försöken är fåfänga och betyder bara nya oförsiktigheter"-
Maurice Druon, "Liljan och lejonet"

16 Åke Sundström

skriven


Jag ser fram emot dina bemötanden, men en av frågorna kan du snabbt svara ja eller nej på: om glaciärerna smälter med havsisarna växer till sig?. Ett intressant fenomen, om det nu är sant.

Svar: Det kan säkert vara så. Glaciärernas avsmältning är ju i huvudsak en återgång efter lilla istiden och har nog lite med koldioxidhalten att göra. Sedan tyder mycket på att det är sot från våra samhällen som minskar albedon och den effekten är sannolikt större för glaciärer än för polarisar med tanke på närheten till mänskliga aktiviteter.
Lars Bern

18 Cia

skriven

Det här var intresssant att läsa. Jag tror verkligen på ditt resonemang. Något jag länge funderat på är den uppenbart varma perioden åren runt förra sekelskiftet. Läste en fin beskrivning av ett nyårsfirande i Stockholm i en biografi nyårsafton 1899/1900. Det var ösregn och plusgrader. Sen har jag tänkt på alla isberg som guppade runt på Atlanten i början på 1900-talet. Arktis släppte dem och de tog sig ända neråt 40:e breddgraden. Det var just ett sånt isberg som sänkte Titanic, som ändå fått varningar då det var många isberg i fartygets väg. Sen kom millennieskiftet 1999/2000 och då var det tvärtom isande kallt. Jag befann mig i Stockholm på Skeppsbron där Jan Stenbeck lät skjuta av ett gigantiskt fyrverkeri och det var minst 25 minusrader, bitande kallt och mycket snö. Många kalla vintrar har jag upplevt sen dess. Det borde ha varit tvärtom: kallt år 1900 och varmt år 2000. Många såna små tecken gör att jag tar alarmisterna med en nypa salt, tänker att det nog mest handlar om ekonomi.....och om istider pratar de aldrig eller sällan, ungefär som om en sådan aldrig kommer igen och det gör den, det vet man. I det läget kanske Sahara blir grönt igen....vi kan flytta dit ;) Och Doggerland återuppstår.

20 Åke Sundström

skriven

# 19
Nu skämtar du väl, Lars?

Så här skrev du: "Polarisarna uppför sig helt normalt och växer snarare än krymper.”

Så här skrev Lennart: … ”bergsglaciärerna har systematiskt minskat och högre temperatur i världshavet har bidragit till en expansion av havsvattnet med en högre havsnivå som följd”

När jag förvånades över dessa till synes motstridande beskrivningar, svarade du:

”Det kan säkert vara så. Glaciärernas avsmältning är ju i huvudsak en återgång efter lilla istiden och har nog lite med koldioxidhalten att göra”. I huvudsak, till och med. .

Menar du på allvar att de två texterna förmedlar samma budskap? Om du har rätt när det gäller de europeiska glaciärerna, vill jag inte vet men tycker låter trovärdigt, så blir det missvisande att, som Lennart, skriva all avsmältning på växthuseffektens konto. I varje fall utan att nu i efterhand visa att normaliseringen efter lilla istiden inte rubbar helhetsbilden – vilket i så fall kullkastar din tes.

Många undrar säkert också hur din slutsats om stabila eller växande polarisar kan vara förenlig med den ”grundläggande fysik” som LB åberopar?

Och varför vill ni inte tillsammans förklara mysteriet med havsnivån, vars höjning Lennart skriver på koldioxiden skuldkonto, trots den ”knappt mätbara” ökningen av havstemperaturen, den som skulle förklaras av vattnets expansion via koldioxiden.

Således: Överens i huvudsak, men oklarheter kring bevisföringen i ett antal viktiga delfrågor som du och LB hittills lämnat obesvarade. Claes Johnson har förgäves efterlyst positiv bevisning om koldioxidens farlighet och jag har bl a undrat hur en teori/modell som falsifieras av verkligheten (empirin) kan vara sann. Du har lovat återkomma, Lars, och skingrar då förhoppningsvis dimmorna.