Mediavänstern

 
Gästinlägg från DSM:s Jan Gillberg med anledning av min tidigare artikel i ämnet.

Lars Bern berättar nyligen i ett blogginlägg hur han alltsedan 2008 blivit helt utfrusen från gammelmedia som de stora dagstidningarna och SR/SVT. Detta efter att i klimatfrågan ha uttalat annan mening än den gängse i klimatfrågan. Om detta är han inte ensam. Långa raden och i frågan högt kompetenta klimatskeptiker är portade från det så kallade offentliga rummet. Detta i ett land som ständigt berömmer sig för att vara ett föredöme, när det gäller värnandet av yttrande- och åsiktsfriheten.

Det problem – problemet med den i dubbel mening inskränkta svenska yttrande- och åsiktsfriheten – Lars Bern aktualiserar med sitt inlägg möter vi inte bara när det gäller klimatfrågan. Problemet gör sig gällande på en lång rad områden ända dithän att man kan tala om en speciell i Sverige utvecklad kultur. En kultur som vuxit sig så stark, att vi närmar oss ett stadium då tankefriheten är hotad. Och med förlusten av den friheten upphör nytänkandet och därmed utvecklingen. Samhället går i stå. Är det inte just detta vi ser allt tydligare tecken på?

Vad som gör det så svårt att möta och driva tillbaka denna utveckling är, att den inte är resultat av statliga, tydligt identifierbara påbud utan av en av medierna själva handhavd åsiktscensur. Och medierna härskar efter sina egna närmast oinskränkta frihetslagar.

Det är nu ett antal decennier sedan jag talade vid ett opinionsmöte i Konserthuset i Stockholm som anordnades av Medborgarrättsrörelsen med Gustaf Petrén, Dagmar Heurlin och Nils Bejerot som de andra talarna. Det var då jag myntade begreppet ”Mediavänstern”.

Numera använder jag begreppet ”Gramscivänstern”. Det var nämligen Antonio Gramsci – ”Mediaålderns Lenin” - som drog upp riktlinjerna för den nya tidens socialistiska maktövertagande. Det skulle inte ske på det blodiga revolutionära sättet utan genom infiltration av de stora mediahusen och andra strategiskt betydelsefulla institutioner. Sverige är det bästa exemplet på en framgångsrik sådan process.

Om detta har jag skrivit åtskilligt i DSM – den tidskrift som Sveriges Marknadsförbund en gång gav ut men vars utgivningsrätt jag förvärvade när jag 1981 lämnade VD-skapet för förbundet. På DSM:s hemsida (www.dsm.nu) finns två arkiv med artiklar på temat Mediacensuren och Gramscivänstern.

 Jan Gillberg

Utgivare av DSM 

Ledande opinionsbildare under 2014 enligt DSM: http://www.dsm.nu/jimmie2014.pdf

Demokrati | MSM, Public Service | |
#1 - - pappasvenpappasven:

Så sant som många med erfarenhet och intellekt kan formulera det. Selektera fakta, korrigera fakta, tysta synpunkter och oliktänkande samt ha en massiv, enhetlig kommunikationskanal. SVT, MSM i övrigt, lärare(?), Få som inte deltar i debatten eller som har/ger sig tid att leta, tänka och gräva fram fakta har svårt.....från tunnelseende till vidvinkel tar det år. Och som i mitt fall först PRO eftersom det "såg fint ut" MEN kommer att lämna pga den väldigt tydliga preferensen etablissemanget. Har gått med i SPF numer och där känns det i alla fall lite mer öppet att kritisera samhället speciellt ur pensionärernas perspektiv . . .

#2 - - Erik:

Marika Formgren har på ett föredömligt sätt rett ut fenomenet i Neo.

http://magasinetneo.se/artiklar/demokrater-for-asiktsfrihet-och-demokrater-emot/

#3 - - Солжени́цын:

DSM är en av de bästa tidskrifterna. Alltid lika spännande då den dyker upp i brevlådan. NEO och Access är inga bra alternativ till ljugmedia DN/SvD. Det är samma budskap men på en något mer sofistikerad nivå. Jag följde båda magasinen noga inför valet och helt klart önskade inget av dem någon ändrad kurs vad gäller migrationspolitiken. Det blir inte bättre bara för att man lindar in sitt budskap i avancerade akademiska ord. Snarare visar det att man inte själv förstår.

DSM håller en hög nivå men kritiserar makten, till skillnad från Neo/Access som står på samma sida som den. Har lärt mig så otroligt mycket av DSM.

#4 - - tipp:

Jag såg att "valet av dessa 300 personer görs så brett som möjligt bland journalister som ledarskribenter, debattredaktörer, krönikörer och andra med
samhällsbevakning som inriktning" (alltså av dem som ska utse de ledande opinionsbildarna). Det blir då, som man kan se, rätt mycket väljande av sådana som ingår i de egna leden. Om dessa ledarskribenter o s v hade känts så viktiga så hade inte tidningsupplagorna stadigt minskat. Men det är klart, som på ett eller annat sätt statsstödda propagandacentraler har de påverkan.

#5 - - Dennis lundqvist:

Bäste Lars Bern. Att upplåta spaltutrymme till Jan Gillberg drar ner ditt anseende. Det är det enda jag vill säga för stunden innan du kanske skulle vilja berätta varför du anser att denne konspirationsteoretiker och Jüri Lina-kompis har nåt att säga oss och menigheten. Jag känner inte att jag vill referera till Gillberg avseende nånting förutom som ett avskräckande exempel på omdömeslöshet och åldersförvirring. Följande finns att läsa om Jan Gillberg och vilka han helst vill ha samröre med. Tommy Hansson på Contra berättar i artikeln, "Vad sysslar Jan Gillberg/DSM egentligen med?", följande: https://tommyhansson.wordpress.com/2009/01/20/vad-sysslar-jan-gillbergdsm-egentligen-med/

Svar: Det har förekommit artiklar i DSM som är tveksamma, precis som det förekommer sådana artiklar i SvD och DN. Att Gillberg smuttskastas beror givetvis på att DSM är en av ytterst få tidskrifter som konstant utmanar den trångsynta svenska åsiktskorridoren - det har ett pris.
Lars Bern

#6 - - Björn i Bromma:

DSM är en väldigt mångsidig, insiktsfull och bra tidskrift. Rekommenderas.

#7 - - Hans Högqvist:

Jag använder "värdegrundsdiktatur" för att ge namn åt MSMs och majoriteten av politikerkårens ensidighet/begränsning av vilka åsikter som är tillåtna. Att till exempel skriva "Islam är det största enskilda hotet mot västvärldens livsstil" passerar sällan i kommentarsfält i MSM, aldrig hos SVT.

Marika Formgren diskuterade "Yttrandefrihetsdemokrati" gentemot "värdegrundsdemokrati" där det senare enligt min mening är självmotsägande.
"Yttrandefrihetsdemokrati" ska enligt min mening vara fullständig yttrandefrihet, inga inskränkningar! Om man påstår att X är en mördare så ska man få säga det, naturligtvis får man då också vara beredd att bevisa detta i en förtalsrättegång.

Det är glädjande att din blogg har fått så stor spridning Lars Bern!

Du kanske borde göra Wachtmeister sällskap som rådgivare till SD! Sverigedemokraterna har åtminstone viljan att driva realpolitik! :-)

Upp