Mediavänstern

Lars Bern berättar nyligen i ett blogginlägg hur han alltsedan 2008 blivit ”helt utfrusen från gammelmedia” som de stora dagstidningarna och SR/SVT. Detta efter att i klimatfrågan ha uttalat annan mening än den gängse i klimatfrågan. Om detta är han inte ensam. Långa raden och i frågan högt kompetenta ”klimatskeptiker” är portade från det så kallade ”offentliga rummet”. Detta i ett land som ständigt berömmer sig för att vara ett föredöme, när det gäller värnandet av yttrande- och åsiktsfriheten.
Det problem – problemet med den i dubbel mening inskränkta svenska yttrande- och åsiktsfriheten – Lars Bern aktualiserar med sitt inlägg möter vi inte bara när det gäller klimatfrågan. Problemet gör sig gällande på en lång rad områden ända dithän att man kan tala om en speciell i Sverige utvecklad kultur. En kultur som vuxit sig så stark, att vi närmar oss ett stadium då tankefriheten är hotad. Och med förlusten av den friheten upphör nytänkandet och därmed utvecklingen. Samhället går i stå. Är det inte just detta vi ser allt tydligare tecken på?
Vad som gör det så svårt att möta och driva tillbaka denna utveckling är, att den inte är resultat av statliga, tydligt identifierbara påbud utan av en av medierna själva handhavd åsiktscensur. Och medierna härskar efter sina egna närmast oinskränkta frihetslagar.
Det är nu ett antal decennier sedan jag talade vid ett opinionsmöte i Konserthuset i Stockholm som anordnades av Medborgarrättsrörelsen med Gustaf Petrén, Dagmar Heurlin och Nils Bejerot som de andra talarna. Det var då jag myntade begreppet ”Mediavänstern”.
Numera använder jag begreppet ”Gramscivänstern”. Det var nämligen Antonio Gramsci – ”Mediaålderns Lenin” - som drog upp riktlinjerna för den nya tidens socialistiska maktövertagande. Det skulle inte ske på det blodiga revolutionära sättet utan genom infiltration av de stora mediahusen och andra strategiskt betydelsefulla institutioner. Sverige är det bästa exemplet på en framgångsrik sådan process.
Om detta har jag skrivit åtskilligt i DSM – den tidskrift som Sveriges Marknadsförbund en gång gav ut men vars utgivningsrätt jag förvärvade när jag 1981 lämnade VD-skapet för förbundet. På DSM:s hemsida (www.dsm.nu) finns två arkiv med artiklar på temat Mediacensuren och Gramscivänstern.
Jan Gillberg
Utgivare av DSM
Ledande opinionsbildare under 2014 enligt DSM: http://www.dsm.nu/jimmie2014.pdf
Så sant som många med erfarenhet och intellekt kan formulera det. Selektera fakta, korrigera fakta, tysta synpunkter och oliktänkande samt ha en massiv, enhetlig kommunikationskanal. SVT, MSM i övrigt, lärare(?), Få som inte deltar i debatten eller som har/ger sig tid att leta, tänka och gräva fram fakta har svårt.....från tunnelseende till vidvinkel tar det år. Och som i mitt fall först PRO eftersom det "såg fint ut" MEN kommer att lämna pga den väldigt tydliga preferensen etablissemanget. Har gått med i SPF numer och där känns det i alla fall lite mer öppet att kritisera samhället speciellt ur pensionärernas perspektiv . . .