

Det vänsterextrema lobbyföretaget Oxfam återkommer i år med sina spektakulära påståenden om att världens 85 rikaste personer har en lika stor förmögenhet som den fattigaste halvan av befolkningen. Världens rikaste hundradel av befolkningen äger hälften av världens rikedom, 65 gånger så mycket som den fattigaste hälften hävdar man. Denna syniska vänsterradikala organisation skaffar sig varje år billig uppmärksamhet genom en simpel spekulation i människors avund. De uppgifter de kommer med som härrör från banken Credit Suisse, är säkert riktiga. Men drar man rätt slutsatser?
När man lyssnar på världsförbättrare som Oxfam och påven för den delen, får man intrycket att fattigdomen är ett snabbt växande globalt problem. Sanningen är den att andelen fattiga människor i världen minskat från ca. 50% till ca, 20% de senaste 30 åren. Trots en snabbt växande befolkning har antalet fattiga minskat med 750 miljoner människor under samma period.
I en motion till Riksdagen år 1928 skrev socialdemokraten Ernst Wigforss att Fattigdomen fördrages med jämnmod, då den delas av alla. Den blir outhärdlig, då den dagligen kan jämföras med andras överflöd. Detta synsätt präglar vänsterns förhållningssätt till privat förmögenhet. Som vanligt tar ledande vänsterpolitiker till orda med upprörda kommentarer med anledning av Oxfams siffror. Man upplyser givetvis aldrig om att fattigdomen i världen samtidigt är i snabbt avtagande.
Vänsterns föreställningsvärld när det gäller ekonomi vilar på antagandet om det begränsade goda – att ekonomiska resurserna är någon sorts konstant massa som man kan fördela på olika sätt. Synsättet leder till att det enda sätt på vilket de tror sig kunna eliminera fattigdom är att ta från de som har det bättre och ge till de som är fattiga. Det är detta synsätt som genomsyrat svensk biståndspolitik under hela efterkrigstiden. Trots enorma överföringar från rika västländer till fattiga utvecklingsländer har man inte nämnvärt påverkat fattigdomen. Omfördelningen har däremot berikat oräkneliga korrumperade ledare i fattiga länder.
En som har studerat fattigdomen är den peruanske nationalekonomen Hernando de Soto. I sitt verk The Mystery of Capital redovisar han resultatet av sin forskning. Han menar att roten är ägandeförhållandena i de fattiga delarna av världen. Han konstaterar att den allra fattigaste miljarden människor i världen sammantaget äger ofantliga tillgångar i form av mark och fast egendom. Problemet är att de saknar lagliga dokument som styrker ägandet. Deras kapital är enligt de Sotos definition dött. Det kan inte omsättas i reda pengar eller användas som säkerhet för belåning. Därför kan detta kapital inte investeras och generera ett mervärde.
Att vi i vårt samhälle med hjälp av marknadsekonomi och en fungerade lagstiftning rörande äganderätt lyckats skapa välstånd och ekonomisk tillväxt, gör inte människor i fattiga länder fattigare. Deras väg ur fattigdomen är inte omfördelning via allmosor, utan att lära dem ta efter västs marknadsekonomiska exempel, vilket Kina, Indien och en lång rad utvecklingsländer nu börjat göra. Och kineserna sprider sin insikt till stora delar av den fattiga världen. Kina lär dem hur de skall göra och vi sitter där med Svarte Petter (läs SIDA) förlamade av en gammal socialistisk föreställning om det begränsade goda och fördelningspolitiska allmosor.
Roten till det onda är givetvis dålig lagstiftning i de fattiga länderna som bara gynnar de rika i dessa länder. När vi sänder allmosor till dem hamnar de regelmässigt i deras fickor och når sällan de vi tror oss hjälpa.
Om världens alla fattigbönder kunde få lagfart på den mark de odlar och har odlat i flera generationer så skulle såväl jordbruksproduktion som förmögenheter öka kraftigt.
Oxfam har naturligtvis en annan lösning till hands. Som alla dessa världsförbättrare som lever på propaganda om att fattigdomen ska åtgärdas med hjälp av resursöverföringar från den rika till den fattiga världen. Överföringar som då helst skall gå via deras egen organisation så att de kan fortsätta leva gott på vårt dåliga samvete.
Vänsterorganisationer som Oxfam bortser mestadels från mänsklig kreativitet och innovationsförmåga. Därför innebär alltid entreprenörens vinst att han tar från någon annan. Att företag och hela länder sköts olika produktivt och innovativt finns aldrig på kartan. Resonemanget är lika fel som att påstå att en höjdhoppare som med innovativ teknik räknar ut hur hon eller han kan hoppa högre skulle påverka andra tävlande att hoppa mindre högt. Det är ju tvärt om, medtävlarna lär sig snart tekniken som den bästa använder och snart hoppar alla högre. Kina lärde sig detta under Deng Xiaoping. Våra entreprenörer och vår innovationskraft gör att det goda hela tiden växer och blir större och med den utvecklingen minskar världens fattigdom. Självklart blir dessa entreprenörer rika så att även rikedomar växer - det ena utesluter inte det andra som Oxfam vill få oss att tro.
Den svenska entreprenören Ingvar Kamprad tillhör Oxfams 85 rika. Tror någon att världens fattiga skulle bli färre om vänsterpolitiker fick ta över och förvalta hans förmögenhet och fördela om den? Nej självklart skulle det öka fattigdomen, ingen enskild svensk har väl betytt så mycket för lågbemedlade människors välstånd som hans IKEA. Han har sannolikt betytt mer för den svenska arbetarens levnadsstandard än självaste LO det senaste halvseklet.
Bill Gates tillhör likaså de 85 rika. Han använder sin enorma förmögenhet för arbete med att förbättra hälsan hos fattiga i en lång rad länder och bidrar på så sätt till att få ner födelsetalen. Tror någon att vänsterpolitiker skulle klara det bättre? Om ni händelsevis tror det, ta er då en titt på det oljerika Venezuela som styrs av just vänsterpolitiker. Där råder det t.o.m. brist på dasspapper! Fundera även på vem ni tror betyder mest för att minska världens fattigdom påven och Katolska kyrkan eller Kamprad och IKEA och Bill Gates och Microsoft?
Jag tror man kan fortsätta ganska länge med att botanisera bland dessa utpekade plus riche du monde för att finna att väldigt många av dem betyder väldigt mycket för att minska fattigdomen i världen. Självklart finns det skurkar och skitstövlar bland de rika, precis som det finns minst lika gott om sådana personer bland världens politiska ledare. Att skapa föreställningen att världens fattigaste skulle bli hjälpta av att plocka av världens rikaste entreprenörer deras tillgångar och fördela dem ”rättvist”, är dock ren desinformation.
Utan våra framgångsrika entreprenörer vore världen en betydligt tråkigare, farligare och fattigare plats att leva på.
Hoppas ni inte är så lättlurade att ni går på bluffen som i drygt femtio års tid har hållit igång en av världens mest lukrativa verksamheter, nämligen biståndsindustrin. Att fattigdomen minskar har mycket lite med denna verksamhet att göra och för Oxfam vore det katastrof med en värld utan fattigdom.
Mer om Oxfam: http://www.ngo-monitor.org/article/oxfam
skriven
Hej Lars, Tack för att Du pekar på konsekvenserna av bristande legala strukturer. Hur många länder har inte detta som grundproblem! Med vänlig hälsning, Marianne
skriven
@#2
Kenneth Johansson
"Dessutom kommer vanligt folk bli allvarligt sjuka av att äta GMO-mat."
Du bör nog lära Dig något mer om genetiken!
skriven
När det gäller fattigdom så måste väl hjälp till självhjälp vara den överlägset bästa metoden, inte en massa högtravande och svindyra politiska jätteprojekt hit och dit som ofta slutar i okunnigt schabbel.
Men så har vi det där med det politiska egenintresset som måste synas av någon outgrundlig anledning...
skriven
Det skulle inte vara något större problem om det inte vara så att pengarna används till helt improduktiv spekulation på börserna i stället för investeringar i nya produkter, forskning m.m. Som det är idag så lönar sig spekulation bättre och det är väl här problemet ligger. Rika som samlar pengar på hög är också ett stort bekymmer då dessa pengar inte kommer ut i omlopp igen.
skriven
nej det blir dom inte....
skriven
Svenne rekommenderas att läsa böckerna om Damernas Detektivbyrå och skaffa aktuell information om den snabba utvecklingen av samhälle och marknad utanför Afrikas konflikthärdar.
skriven
Ett antal av de fattiga förökar sig som kaniner. När påven besökte Filippinerna lär han ha sagt att det inte är nödvändigt att föröka sig som kaniner. Min fru kommer därifrån. Intressant att iaktta olika delar av hennes släkt. Födelsetalet per kvinna är på väg nedåt men vissa i släkten tycks inte vara med på tåget om minskade födelsetal. Hennes farbror Fred gifte sig 1970 och idag består familjen inte bara av barn o barnbarn utan även fler led och totalt består familjen 60 personer. När andra i släkten har lyckats sända sina barn till college genom idogt arbete för det är inte gratis så är det inga barn, bara någor barnbarn som kommit till college i denna familj.
Vi vill ofta tro att människan är en rationell varelse så vi tänker att även dessa personer som förökar sig så är rationella, vi tror att de tänker att åtminstone något barn kommer att vara extra duktigt och genom flit kunna försörja föräldrarna på äldre dar.
Tänker de verkligen rationellt på detta sätt. Jag vill ifrågasätta detta. Det är mera en lågåmentalitet tycks det mig. Det tycker jag mig också kunna se i denna familj. Den äldste grabben fick sex barn vill jag minnas. Hans fru hade vissa medicinska problem, de fick höra av en läkare att hon kommer inte att klara fler graviditeter. Vad hände? Hon blev gravid en gång till, dog efter att det sista barnet föddes.
En del döljer detta med denna låtgåmentalitet genom att säga att det är Guds vilja som sker.
skriven
@# 2
Har sällan på denna utmärkta blogg läst en mer konservativ, bakåtsträvande och intellektuellt snävt inlägg. Kan bara konstatera att jag är av diametralt annan uppfattning i samtliga frågeställningar/påstående som framföres av KJ.
skriven
Eftersom mitt förra inlägg tydligen inte publiceras eller klipptes av (så som det såg ut i den redigerade versionen). Här en kort sammanfattning:
1)Bistånd går inte att förstå om vi inte tar in en historisk epok som brukar benämnas som kolonialism.
2) Om vi ser samhället som ett aggregat av enskilda individers handlingar ser vi olika levnadsöden, entreprenörer såväl som fattiga som formar ett samhälle.
3) Det som bör tilläggas är här inte huruvida t.ex. Bill Gates är rik eller inte - utan istället att han bidrog till att utveckla ett informationssamhälle - som i sin tur möjliggjorde att människors handlingar och relationer sammanlänkades på ett annat sätt än tidigare - ett s.k. "nätverksamhälle" kunde därmed utvecklas.
4) Om vi ser samhället som något mer än summan av enskilda individers handlingar ser vi något annat än enskilda individer. Vi ser bla. hur människors handlingar koordineras, struktureras etc. och påverkas av varandra. Vi ser t.ex. att människor jämför sig med varandra. Och vi ser t.ex. att rika människor som bor i fattiga områden tenderar att omgärda sig med diverse skydd, för att de fattiga inte ska inkräkta. Hur ska vi annars förklara att förekomsten av skyddsmurar, vakthundar, övervakningskameror etc. i dessa områden skiljer sig mot andra områden.
3) Att människor jämför sig med varandra är känt sedan länge - "vad fick du för betyg på provet" är en vanlig fråga som elever ställer sig till varandra - oavsett betygsystem (relativa eller som nu kunskapsrelaterade).
4) Av ovanstående drar jag slutsatsen att det finns ett samband mellan graden av ekonomisk ojämlikhet och graden av andra sociala fenomen i ett samhälle (se t.ex. Wilkinson och Pickets redovisning av denna samvariation).
skriven
De grundläggande betingelser som krävs för att bekämpa fattigdom är:
1. Rent vatten
2. Goda lagar
3. Fungerande rättsväsende
4. Fungerande ordningsmakt
5. Ett Lantmäteri värt namnet
6. Makthavare som vill väl och ser till folkets bästa
Allt för många länder har svårt att möta dessa krav. Lägg ner SIDA. Låt oss endast syssla med naturkatastrofhjälp. Ska vi ägna oss åt någon sorts bistånd, så bör det vara hjälp till att bygga säkra rättsväsenden.