Blir fattiga fattigare av att de rika blir rikare?

 

För ett år sedan skrev jag en liknande artikel då Oxfam gjorde sitt årliga PR-trick inför World Economic Forum. De återkom givetvis i år, så då gör även jag det här.

Det vänsterextrema lobbyföretaget Oxfam återkommer i år med sina spektakulära påståenden om att världens 85 rikaste personer har en lika stor förmögenhet som den fattigaste halvan av befolkningen. Världens rikaste hundradel av befolkningen äger hälften av världens rikedom, 65 gånger så mycket som den fattigaste hälften hävdar man. Denna syniska vänsterradikala organisation skaffar sig varje år billig uppmärksamhet genom en simpel spekulation i människors avund. De uppgifter de kommer med som härrör från banken Credit Suisse, är säkert riktiga. Men drar man rätt slutsatser?

När man lyssnar på världsförbättrare som Oxfam och påven för den delen, får man intrycket att fattigdomen är ett snabbt växande globalt problem. Sanningen är den att andelen fattiga människor i världen minskat från ca. 50% till ca, 20% de senaste 30 åren. Trots en snabbt växande befolkning har antalet fattiga minskat med 750 miljoner människor under samma period.

I en motion till Riksdagen år 1928 skrev socialdemokraten Ernst Wigforss att Fattigdomen fördrages med jämnmod, då den delas av alla. Den blir outhärdlig, då den dagligen kan jämföras med andras överflöd. Detta synsätt präglar vänsterns förhållningssätt till privat förmögenhet. Som vanligt tar ledande vänsterpolitiker till orda med upprörda kommentarer med anledning av Oxfams siffror. Man upplyser givetvis aldrig om att fattigdomen i världen samtidigt är i snabbt avtagande.

Vänsterns föreställningsvärld när det gäller ekonomi vilar på antagandet om det begränsade goda – att ekonomiska resurserna är någon sorts konstant massa som man kan fördela på olika sätt. Synsättet leder till att det enda sätt på vilket de tror sig kunna eliminera fattigdom är att ta från de som har det bättre och ge till de som är fattiga. Det är detta synsätt som genomsyrat svensk biståndspolitik under hela efterkrigstiden. Trots enorma överföringar från rika västländer till fattiga utvecklingsländer har man inte nämnvärt påverkat fattigdomen. Omfördelningen har däremot berikat oräkneliga korrumperade ledare i fattiga länder.

En som har studerat fattigdomen är den peruanske nationalekonomen Hernando de Soto. I sitt verk The Mystery of Capital redovisar han resultatet av sin forskning. Han menar att roten är ägandeförhållandena i de fattiga delarna av världen. Han konstaterar att den allra fattigaste miljarden människor i världen sammantaget äger ofantliga tillgångar i form av mark och fast egendom. Problemet är att de saknar lagliga dokument som styrker ägandet. Deras kapital är enligt de Sotos definition dött. Det kan inte omsättas i reda pengar eller användas som säkerhet för belåning. Därför kan detta kapital inte investeras och generera ett mervärde.

Att vi i vårt samhälle med hjälp av marknadsekonomi och en fungerade lagstiftning rörande äganderätt lyckats skapa välstånd och ekonomisk tillväxt, gör inte människor i fattiga länder fattigare. Deras väg ur fattigdomen är inte omfördelning via allmosor, utan att lära dem ta efter västs marknadsekonomiska exempel, vilket Kina, Indien och en lång rad utvecklingsländer nu börjat göra. Och kineserna sprider sin insikt till stora delar av den fattiga världen. Kina lär dem hur de skall göra och vi sitter där med Svarte Petter (läs SIDA) förlamade av en gammal socialistisk föreställning om det begränsade goda och fördelningspolitiska allmosor.

Roten till det onda är givetvis dålig lagstiftning i de fattiga länderna som bara gynnar de rika i dessa länder. När vi sänder allmosor till dem hamnar de regelmässigt i deras fickor och når sällan de vi tror oss hjälpa.

Om världens alla fattigbönder kunde få lagfart på den mark de odlar och har odlat i flera generationer så skulle såväl jordbruksproduktion som förmögenheter öka kraftigt.

Oxfam har naturligtvis en annan lösning till hands. Som alla dessa världsförbättrare som lever på propaganda om att fattigdomen ska åtgärdas med hjälp av resursöverföringar från den rika till den fattiga världen. Överföringar som då helst skall gå via deras egen organisation så att de kan fortsätta leva gott på vårt dåliga samvete.

Vänsterorganisationer som Oxfam bortser mestadels från mänsklig kreativitet och innovationsförmåga. Därför innebär alltid entreprenörens vinst att han tar från någon annan. Att företag och hela länder sköts olika produktivt och innovativt finns aldrig på kartan. Resonemanget är lika fel som att påstå att en höjdhoppare som med innovativ teknik räknar ut hur hon eller han kan hoppa högre skulle påverka andra tävlande att hoppa mindre högt. Det är ju tvärt om, medtävlarna lär sig snart tekniken som den bästa använder och snart hoppar alla högre. Kina lärde sig detta under Deng Xiaoping. Våra entreprenörer och vår innovationskraft gör att det goda hela tiden växer och blir större och med den utvecklingen minskar världens fattigdom. Självklart blir dessa entreprenörer rika så att även rikedomar växer - det ena utesluter inte det andra som Oxfam vill få oss att tro.

Den svenska entreprenören Ingvar Kamprad tillhör Oxfams 85 rika. Tror någon att världens fattiga skulle bli färre om vänsterpolitiker fick ta över och förvalta hans förmögenhet och fördela om den? Nej självklart skulle det öka fattigdomen, ingen enskild svensk har väl betytt så mycket för lågbemedlade människors välstånd som hans IKEA. Han har sannolikt betytt mer för den svenska arbetarens levnadsstandard än självaste LO det senaste halvseklet.

Bill Gates tillhör likaså de 85 rika. Han använder sin enorma förmögenhet för arbete med att förbättra hälsan hos fattiga i en lång rad länder och bidrar på så sätt till att få ner födelsetalen. Tror någon att vänsterpolitiker skulle klara det bättre? Om ni händelsevis tror det, ta er då en titt på det oljerika Venezuela som styrs av just vänsterpolitiker. Där råder det t.o.m. brist på dasspapper! Fundera även på vem ni tror betyder mest för att minska världens fattigdom påven och Katolska kyrkan eller Kamprad och IKEA och Bill Gates och Microsoft?

Jag tror man kan fortsätta ganska länge med att botanisera bland dessa utpekade plus riche du monde för att finna att väldigt många av dem betyder väldigt mycket för att minska fattigdomen i världen. Självklart finns det skurkar och skitstövlar bland de rika, precis som det finns minst lika gott om sådana personer bland världens politiska ledare. Att skapa föreställningen att världens fattigaste skulle bli hjälpta av att plocka av världens rikaste entreprenörer deras tillgångar och fördela dem ”rättvist”, är dock ren desinformation.

Utan våra framgångsrika entreprenörer vore världen en betydligt tråkigare, farligare och fattigare plats att leva på.

Hoppas ni inte är så lättlurade att ni går på bluffen som i drygt femtio års tid har hållit igång en av världens mest lukrativa verksamheter, nämligen biståndsindustrin. Att fattigdomen minskar har mycket lite med denna verksamhet att göra och för Oxfam vore det katastrof med en värld utan fattigdom.

Mer om Oxfam: http://www.ngo-monitor.org/article/oxfam

1 Marianne Hamilton:

skriven

Hej Lars, Tack för att Du pekar på konsekvenserna av bristande legala strukturer. Hur många länder har inte detta som grundproblem! Med vänlig hälsning, Marianne

3 bom:

skriven

@#2
Kenneth Johansson
"Dessutom kommer vanligt folk bli allvarligt sjuka av att äta GMO-mat."

Du bör nog lära Dig något mer om genetiken!

5 Björn i Bromma:

skriven

När det gäller fattigdom så måste väl hjälp till självhjälp vara den överlägset bästa metoden, inte en massa högtravande och svindyra politiska jätteprojekt hit och dit som ofta slutar i okunnigt schabbel.
Men så har vi det där med det politiska egenintresset som måste synas av någon outgrundlig anledning...

7 Benny:

skriven

Det skulle inte vara något större problem om det inte vara så att pengarna används till helt improduktiv spekulation på börserna i stället för investeringar i nya produkter, forskning m.m. Som det är idag så lönar sig spekulation bättre och det är väl här problemet ligger. Rika som samlar pengar på hög är också ett stort bekymmer då dessa pengar inte kommer ut i omlopp igen.

9 tommy:

skriven

nej det blir dom inte....

11 Tege Tornvall:

skriven

Svenne rekommenderas att läsa böckerna om Damernas Detektivbyrå och skaffa aktuell information om den snabba utvecklingen av samhälle och marknad utanför Afrikas konflikthärdar.

13 rutger:

skriven

Ett antal av de fattiga förökar sig som kaniner. När påven besökte Filippinerna lär han ha sagt att det inte är nödvändigt att föröka sig som kaniner. Min fru kommer därifrån. Intressant att iaktta olika delar av hennes släkt. Födelsetalet per kvinna är på väg nedåt men vissa i släkten tycks inte vara med på tåget om minskade födelsetal. Hennes farbror Fred gifte sig 1970 och idag består familjen inte bara av barn o barnbarn utan även fler led och totalt består familjen 60 personer. När andra i släkten har lyckats sända sina barn till college genom idogt arbete för det är inte gratis så är det inga barn, bara någor barnbarn som kommit till college i denna familj.

Vi vill ofta tro att människan är en rationell varelse så vi tänker att även dessa personer som förökar sig så är rationella, vi tror att de tänker att åtminstone något barn kommer att vara extra duktigt och genom flit kunna försörja föräldrarna på äldre dar.

Tänker de verkligen rationellt på detta sätt. Jag vill ifrågasätta detta. Det är mera en lågåmentalitet tycks det mig. Det tycker jag mig också kunna se i denna familj. Den äldste grabben fick sex barn vill jag minnas. Hans fru hade vissa medicinska problem, de fick höra av en läkare att hon kommer inte att klara fler graviditeter. Vad hände? Hon blev gravid en gång till, dog efter att det sista barnet föddes.

En del döljer detta med denna låtgåmentalitet genom att säga att det är Guds vilja som sker.

15 Sven Schough:

skriven

@# 2
Har sällan på denna utmärkta blogg läst en mer konservativ, bakåtsträvande och intellektuellt snävt inlägg. Kan bara konstatera att jag är av diametralt annan uppfattning i samtliga frågeställningar/påstående som framföres av KJ.

17 Pär Engström:

skriven

Eftersom mitt förra inlägg tydligen inte publiceras eller klipptes av (så som det såg ut i den redigerade versionen). Här en kort sammanfattning:


1)Bistånd går inte att förstå om vi inte tar in en historisk epok som brukar benämnas som kolonialism.

2) Om vi ser samhället som ett aggregat av enskilda individers handlingar ser vi olika levnadsöden, entreprenörer såväl som fattiga som formar ett samhälle.

3) Det som bör tilläggas är här inte huruvida t.ex. Bill Gates är rik eller inte - utan istället att han bidrog till att utveckla ett informationssamhälle - som i sin tur möjliggjorde att människors handlingar och relationer sammanlänkades på ett annat sätt än tidigare - ett s.k. "nätverksamhälle" kunde därmed utvecklas.

4) Om vi ser samhället som något mer än summan av enskilda individers handlingar ser vi något annat än enskilda individer. Vi ser bla. hur människors handlingar koordineras, struktureras etc. och påverkas av varandra. Vi ser t.ex. att människor jämför sig med varandra. Och vi ser t.ex. att rika människor som bor i fattiga områden tenderar att omgärda sig med diverse skydd, för att de fattiga inte ska inkräkta. Hur ska vi annars förklara att förekomsten av skyddsmurar, vakthundar, övervakningskameror etc. i dessa områden skiljer sig mot andra områden.

3) Att människor jämför sig med varandra är känt sedan länge - "vad fick du för betyg på provet" är en vanlig fråga som elever ställer sig till varandra - oavsett betygsystem (relativa eller som nu kunskapsrelaterade).

4) Av ovanstående drar jag slutsatsen att det finns ett samband mellan graden av ekonomisk ojämlikhet och graden av andra sociala fenomen i ett samhälle (se t.ex. Wilkinson och Pickets redovisning av denna samvariation).



19 Gert B.:

skriven

De grundläggande betingelser som krävs för att bekämpa fattigdom är:
1. Rent vatten
2. Goda lagar
3. Fungerande rättsväsende
4. Fungerande ordningsmakt
5. Ett Lantmäteri värt namnet
6. Makthavare som vill väl och ser till folkets bästa
Allt för många länder har svårt att möta dessa krav. Lägg ner SIDA. Låt oss endast syssla med naturkatastrofhjälp. Ska vi ägna oss åt någon sorts bistånd, så bör det vara hjälp till att bygga säkra rättsväsenden.

2 Kenneth Johansson

skriven

Ett stort problem som nu finns lite varstans är att jätteföretagen närma sig att bli monopolföretag. Om de då missbrukar sin ställning fungerar inget.

De har för vana att ta död på alla konkurrenter av betydelse. Man lägger t.e.x. ett pris långt under produktionskostnad och så länge att konkurrenten går i konkurs eller något liknande.

Vi har ju nu frihandel, avreglering och globalisering som enbart är till för att gynna storföretag. Politikerna har också hela tiden gynnat dessa extra mycket. Uppstickare har haft det jättesvårt att växa i synnerhet i Sverige. Jag tror detta är bättre i Tyskland.

Det otäcka pågående exemplet nu är TTIP handelsavtalet mellan EU och USA, där man med hjälp av lobbyister tvingar på folket något de inte vill ha.

Om det går igenom kommer storföretagen att tjäna enormt med pengar och småföretag i stor omfattning gå i konkurs. Dessutom kommer vanligt folk bli allvarligt sjuka av att äta GMO-mat.

4 Svenne

skriven

Att människor i tredje världen är fattiga beror inte på att de saknar lagfart på marken de brukar utan snarare för att deras snittbegåvning motsvarar svagsint med svenska mått i kombination med en hög grad av asocialt beteende. De förstör helt enkelt för varandra snabbare än vad de kan bygga upp.
Tyvärr har evolutionen belönat annat än begåvning och social samarbetsförmåga i de varmare länderna. Nordeuropen är inte typisk för världens befolkning utan snarare en starkt avvikande individ vilket han sällan själv förstår. Men det är bara tillfälligt, i och med industrialiseringen så afrikaniserades livsmiljön i Nordeuropa och evolutionen började då belöna andra sorters egenskaper än tidigare. I Sverige så har snittIQ uppskattningvis fallit med cirka en standardavvikelse över de senaste 200 åren på grund av att barn och vuxendödligheten från svält, sjukdom och kyla minskat kraftigt. Det är helt enkelt inte längre lönsamt med intelligens sett ur ett darwinistiskt perspektiv. Ju klyftigare svensken är, desto färre barn och längre tid mellan generationerna. När vi kört slut på vårt genkapital så kommer även Sverige att räknas till de fattiga och outvecklade länderna.

6 Anonym

skriven

Till delar håller jag med, men du förenklar det lite väl mycket. Har inget emot att det finns rika, men de ökar sin andel inte bara i absoluta belopp utan också i %.
Vidare tycks många tagit sig ur fattigdom via lån. Det kan snabbt bli en börda och mer likna slaveri. När de rika får för många %, brukar det bli oro.

8 Bonicivis

skriven

Bengt Nilsson skriver om samma ämne;

http://www.ethnopress.se

Svar: Samma källa som jag bl.a. använt.
Lars Bern

10 tipp

skriven

Det är inte en fråga om rika eller fattiga. Det är en fråga om hur en del rika använder sina pengar. Kan inte se att Soros är någon hjälte för att han spekulerade i länders valutor så att dess höll på att gå omkull. Kan inte se att Monsantos agerande är odelat positivt. Klimatalarmismen underhålls av sådan som Rockefeller. Människorna bakom Big Food och Big Pharma kan jag inte så som några lysande förebilder.

12 Lars Myrén

skriven

Som vanligt "spot on" Lars. Referensen till de Soto är mycket viktig.
Vårt hjälparbete till Rwanda efter genociden 1994 bevisar hur svårt entreprenörer har det och hur dyrt de får betala.
Utan lagfart på mark och byggnader betalar vår hjälpmottagare 17 % ränta på banklån. Hon heter Monique och är en person som hela sitt liv arbetat, först som nunna sedan privatperson för att hjälpa barn som förlorade sina föräldsrar i massutrotningen av Tutsi år 1994.Hon ägde en del mark efter föräldrarna,(dock ingen lagfart) annars inga medel.
Ni undrar nu hur har en nunna kunnat bygga upp sin verksamhet ?
Jo med intelligens (Svenne !!) och med små medel, delvis från oss, har hon först via uthyrning av en skrotbil som taxi, ett mkt enkelt men viktigt "apotek" lyckats med att under de 20 år som gått, bygga ett hus, för barnen och slutligen en "auberge" ett litet enkelt hotell.
Men som de Soto och Lars framhåller: hon saknar lagfart, "collateral" som säkerhet och betalar 17 % ränta. Hon lärde sig fort att alla investeringar måste betalas inom 5 år. Varför har hon ingen lagfart? Ja det har vi frågat Monique. Anledningen är att det kostar pengar, otrologt dyrt tydligen. Detta är ett stort problem, men trots detta utvecklas Rwanda snabbt under Kagames ledning. Han vill inte ha allmosor med villkor, hjälp av Oxfam m fl. men investertingar. Han kritiseras naturligtvis för sitt sätt att hålla ordning i landet. Svårt för Kagame som är Tutsi som är i minoritet med ca 20 % av befolkningen.
Svenne ge dessa Afrikanska lânder en chans att bli av med korrumperade ledare, krig och elände och Afrika skall gå framåt. Monique's barn har nu blivit 20 år äldre, de flesta med universitetsutbildning. Anne och Lars

14 Mats G

skriven

En fråga som kommer upp i min skall då och då är. "Är det rätt att bygga västerländska demokratier i hela världen". Är det rätt att missionera och i vissa fall? i det här fallet vill jag citera en poplåt. "Alla vill till himlen men få vill ju dö". Tolkning. Man vill ha fördelarna rent materiellt med västerländsk marknadsekonomi men vill inte/eller förstår inte vad som kostar/krävs för att skapa ett sådan system.

Så vad göra?

En sak är säker man kan inte gå från 0 till hundra omedelbart. När det kommer till demokratin så kan man inte ha proportionell val direkt. Ta Irak ex. Där skulle en typ av ståndsriksdag upprättats. Få en riksdag som speglar samhället och tar tillvara allas intresse. I IRAK:s fall så istf våra fyra stånd så skull det vara de olika klanerna som skulle vara representativa. Det var styret. Del två. Att införa allmän skolplikt. Och se till att ungarna verkligen gå dit. Ex fri lunch och gratis kläder eller nåt. Nåt som motiverar föräldrarna att skicka dem. Om ungarna måste stå och arbeta på åkrarna står utvecklingen och stampar.

En sak är säker. Dagens strategi och lyfta länder till västerländska ekonomier har misslyckats.

Svar: Att försöka införa en västerländsk sekulär demokrati i länder med stark klanstruktur har ju visat sig ställa till mer skada än nytta.
Lars Bern

16 Pär Engström

skriven

Västerländska välfärdsstater som t.ex. Storbritanien, Frankrike, Spanien, Italien och Tyskland har onekligen ett ambivalent förhållande till sin historia.

Å ena sidan har man under flera århundranden fört krig gentemot varandra - och när man efter år 1945 kom på att det är bra att hålla sams, t.ex. genom ett formellt samarbete som så småningom utvecklades till en organisation vid namn EU, så vill både nationalistiska och flera vänsterpartier i olika länder bryta sig ur detta samarbete.

Å andra sidan har Västerlandet under flera hundra år burit en börda på sina axlar - "den vite mannens börda" - som bl.a. innebar det som historiker benämner som kolonialism.

Huruvida kolonialismen var den process som behövdes för att kapitalismen skulle överleva under en viss period råder det delade meningar om. Huruvida kolonialismen var nödvändig för att bringa välstånd till de koloniserade områdena råder det också delade meningar om.

När ANZ under 1980-talet ville ha ett Sydafrika fritt från apartheid menade Margareth Thatcher att de svarta i Sydafrika inte är kapabla att leda sig själva. Hon sa att det blir en katastrof om de vita lämnar över till de svarta, vilket indikerar att "den vite mannens börda" trots allt levde kvar hos somliga västerlänningar även under 1980-talet

Och kanske var det denna "den vite mannens börda" som gjorde att västerländska välfärdsstater kom att organisera bistånd till före detta kolonier. Trots att detta går emot upplysningsfilosofen Adam Smiths teorier om den ekononomisk rationella människan. Att ge utan att få något i gengäld går helt enkelt emot den ideologi som anses ha gjort västerlandet rikt. Detta förhållande, att västerländksa länder är kvar i f.d. kolonier eller har ett utbyte med före detta kolonier har därför lett till en teoribildning vid namn "postkolonial teori". Det vill säga västerländska relationer med f.d. kolonier bygger i första hand på västerländskt egenintresse. Kritiken mot postkolonial teori, och dessförinnan beroendeskolan, är bl.a. att de är vänsterinfluerade eller rent av kommunistiska.

Eftersom västerlandet sedan antiken, med 1700-talet som en pånyttfödelse, har sett sig själva som upplysta har västerlandet producerat en mängd teorier som försökt att förklara varför västerländska samhällen leder utvecklingen. En sådan teori är David Landes "Nationernas välstånd och fattigdom. Varför vissa länder är rika och andra fattiga".

Och då uppstår problemet - det finns ju bara en verklighet och en historia att skriva -likt förbaskat har Eric Wollf - skrivit en annan historia än Landes. Samma händelser men ur ett delvis annat perspektiv ledde fram till teorin "Europé and the people without history". Wollf tog bla. fasta på skillnader dels mellan västländerna, dels mellan de koloniserade.

Såväl Wolf som Landes kunde dock inte veta hur världen skulle se ut idag - att Europa inte längre är i centrum för den ekonomiska utvecklingen - nya teorier pekar på flera ekonomiska centra.

Och historieskrivningen får göras om igen.

Enklare är att teckna enskilda levnadshistorier om västerländska entreprenörer, t.ex. Kamprad eller Gates.

Att Gates blev rik är en sak, men att han bidrog till att utveckla våra samhällen till någon form av nätverksamhälle är en helt annan sak.

Teorier om nätverksamhälle har t.ex. Manuel Castells skrivit om i sina tre band.

Jo, många av de teoretiker jag nämnt är på vänsterkanten. Kanske är det vänstermänniskor som trots allt har lättare att "se samhället", liberaler har sedan upplysningen haft individen som utgångspunkt och samhället blir då ett aggregat av individuella handlingar. Liberaler har därför lättare att "se individer".

Men båda (individ och samhälle) är en förutsättning för varandra, men är på skilda analysnivåer.

Ekonomi betyder sedan upplysningen "hushållning av (knappa) resurser".
Att det finns potentiella spänningar mellan rika och fattiga torde vara ett faktum, eller hur ska vi annars förklara att rika människor i fattiga om

18 Pär Engström

skriven

# 14
"Västerländsk demokrati" behöver nog definieras.
I statsvetenskapliga läroböcker får studenter lära sig ett antal (11 är vanligt) olika formella demokratiska konstitutioner.

"Att införa" är som Lars Bern påpekar inget som bara sker över en natt.

När Sverige införde allmän rösträtt för män och kvinnor vid en viss ålder var detta en långdragen kamp.

Och demokratins problem är många. "Demos" folket - kopplat till medborgare. Vilka är medborgare i en stat och vilka har rätt att rösta.

Över vad har medborgarna rätt att rösta? Kan medborgare i Göteborg rösta om Stockholm ska ha biltullar?

Eftersom vi har en globaliserad värld som påverkar regeringars handlingsutrymme är det heller inte så att ett folk är autonomt och kan genom demokrati bestämma sitt eget öde.

Och i vilken mån de politiska partierna representerar folkets vilja är också ett problem. Partierna kan i sig vara aktörer som, utifrån en ideologi, egna intressen, kunskap etc., försöker driva opinionsbildning och påverka folket i olika frågor.

Ett ömsesidigt tankeutbyte kan ske genom s.k. deltagardemokrati eller deliberativ demokrati. Dock har även dessa demokratrimodeller visat sig ha praktiska brister.

I mindre skala förekommer över hela välden, i varierande grad, beslutsfattande i mer eller mindre demokratiliknande former.
T.ex. kan det i en by på Borneo som jag bodde i förekomma ett bymöte, med inslag av deliberativ demokrati, samtidigt som Suharto styrde landet (Indonesien) med sin militärjunta.

Den formella demokratin i Sverige inbegriper kommun, landsting, stat och EU-nivå - vilket är en omöjlighet att överblicka. Vad ett politiskt beslut i en kommun i relation till andra kommuner som i sin tur är i relation till en stat och till EU - kommer att få för konsekvenser vet vi inte förrän efteråt - om ens då.

Och över alltihopa vilar ett FN - som många vill ha bort eller förändra.
Ändå kan vi referera till t.ex. FNs mänskliga rättigheter när vi säger oss värna om demokrati.

20 Lars Gellerstad

skriven

För ett antal år sedan fick jag se en väldigt handfast demonstration av nyttan av att distribuera de rikas pengar.

Serge Dassault blev intervjuad i TV av en reporter med typisk vänsterlutning som undrade vad han skulle göra med *alla sina pengar". Jo dom återinvesterar jag i Dassault - som bl.a. producerar flygplan - så att bolaget kan överleva på lång sikt och så att de anställda får behålla jobben.

Ja men..kontrade reportern… vore det inte bättre om de rikas pengar fördelades bättre till allas båtnad.

Jaha sa Serge Dassault då gör vi så här. Och så fiskade han upp en 500-francssedel ur fickan och gav reportern. Det här ar er andel av min förmögenhet om jag delar den med alla franska medborgare.

Gör nu dessa 500 francs någon skillnad i ditt liv och hur månag jobb tänker du bevara?

Tablå!