Anthropocene

Kvällens inlägg i debatten om den haltande svenska demokratin från min vän Lennart Bengtsson:

Under en middagskonversion i Bern i går kväll kunde jag inte undgå att ta upp frågan varför Sverige och Schweiz har utvecklats så olika sedan andra världskrigets slut då de båda länderna som stått utanför kriget befann sig i samma gynnsamma ekonomiska situation. Under de första 15 åren utvecklades de både ekonomierna väl men därefter har Sverige mer och mer fallit tillbaka och värdet av de två valutorna som var i stort lika vid mitt första besök i Schweiz 1955 har nu kraftigt ändrats till svensk nackdel. Den svenska kronan är i dag endast värd ca 13 centimes. Den svenska ekonomin har inte haft samma prioritet som den schweiziska då Sverige i stället prioriterat sin politiska roll och sin ambition att bli och vara en humanitär stormakt med öppna dörrar åt världens stackars fördrivna. Detta är en i högsta grad respektabel ambition så länge den är hanterbar. Detta är tyvärr inte längre fallet.

Schweiz har i stället prioriterat det egna landet med en helt annan makt- och beslutsfördelning på grund av sin federala författning där ett stort antal, för medborgarna viktiga beslut, tas på lokal nivå via otaliga folkomröstningar. Schweiz är därför på ett annat sätt en deltagande demokrati medan Sverige håller sig med en överhetsdemokrati där undersåtarna får finna sig i överhetens beslut i en helt annan utsträckning. Som vi noterat mer och mer prioriterar överheten sig självt i första hand medan undersåtarna får dra lasset och leva med alla de problem som en ogenomtänkt politik för med sig.

Vi ser detta inte minst idag då en asyl-och invandringspolitik förs som inte längre har medborgarnas stöd. Istället är det en liten grupp främst i Stockholm som med stöd av en politisk lojal journalistkår och diverse opinionsbildare driver en politik som skapar såväl ekonomiska som sociala problem inte minst i de mindre städerna och på landsbygden. Vi ser detta tydligt i den snabba framväxten av ett i vissa avseenden ytterlighetsparti som mer och mer har blivit ett folkets röst. Etablissemangen attityd har blivit att låtsas att detta parti inte finns och på alla sätt förödmjuka de drygt 800 000 medborgare som stödde detta parti i septembervalet.

Eftersom människorna är bekymrade över den ohållbart stora invandringen och de ekonomiska och sociala konsekvenser som främst drabbar landets småorter får de i stället för förståelse glåpord kastade över sig. De är helt enkel bara usla rasister som inte vill öppna sina hjärtan för världens fördrivna och plågade människor. Människorna i de bättre Stockholmskvarteren och dess fina förorter slipper däremot bidra med bostäder då det inte finns plats för invandrarna i villor och bostadsrätter. Om stackars bostadslösa romer bosätter sig i en park på Södermalm kastas de helt sonika ut utan pardon och utan protester inte ens från socialistiska Stockholmsmedia. Inte kan man skita ner den fina huvudstaden med stackars romer som ännu inte kan sortera sina avfall och som bor i usla hemsnickrade träskjul.

Samma tendens ser vi i de måttlösa vindkraftinstallationerna som helt drivs av ekonomiska intressen eftersom Sverige har stora överskott av elproduktion och helt enkelt inte behöver någon vindkraft för eget bruk. Medborgarna på landsbygden lockas med mutor i form av bygdepengar och någon enstaka bonde tjänar en hacka genom att ställa mark till förfogande. Att det för många medborgare innebär odrägliga miljöproblem och ett ödelagt landskap ignoreras utan invändningar inte ens av landets miljöprioriterade NGOs.

Det är för de flesta reflekterande människor en självklarhet att man inte kan omgestalta ett helt samhälle till nära nog oigenkännlighet utan att medborgarna ens är tillfrågade. Att kompensera avfolkning från övergivna småorter utan rimliga möjligheter till arbete med stora mängder hjälplösa invandrare från mellanöstern och Nordafrika som inte kan ett ord svenska är fullständigt absurt både för dessa stackare och för de äldre svenskar som snart är de enda som bor kvar där.

Att föreställa sig att man skall fixa till en sedan årtionden försummad glesbygdspolitik och öka på befolkningen genom att plötsligt dumpa av stackars fördrivna människor från helt andra kulturer kan inte bli galnare än det är. Det enda ställen som invandrarna har en rimlig chans att anpassa sig är naturligtvis i storstäderna och inte på den svenska landsbygden. De enda som kan klara detta är andra skandinaver eller Nordeuropéer.  

 Lennart Bengtsson