Samlag i TV-soffan

I mina föräldrars samhälle fanns det i huvudsak två vägar för att komma högt i den sociala hierarkin och nå status och ett materiellt bra liv. Den säkraste var att födas av rätt föräldrar, vilket har fungerat i alla tider. Adeln var och är delvis fortfarande ett bevis för det. Med demokratins och det moderna industrisamhällets framväxt skapades även möjligheter för den som utbildade sig och var flitig.

I dagens samhälle har ytterligare en bred gräddfil till berikning och status skapats – kändisskapet.

Idag räcker det att ha samlag i ett TV-program för att nå stjärnstatus och hamna på tidningarnas förstasidor och i Public Services soffor. Att vara känd har blivit viktigare för karriären än att vara kompetent och dugande. Vad som gör en känd har underordnad betydelse. Man kan t.o.m. skaffa sig kändisstatus genom brottslig verksamhet. Den som vill nå samhällstoppen behöver inte längre besvära sig med åratal av krävande studier och annan förkovran. Snart är det enda som betyder något att ha ett känt personligt varumärke.

Jag har tidigare skrivit om utvecklingen av den nya politiska adelsklassen och hur den tagit efter den gamla adeln för att lyfta fram sina avkommor i rampljuset. De etablerade partierna är inte längre idéburna folkrörelser utan har förvandlats till yrkesorganisationer för de som valt att livnära sig på politiskt kändisskap. Vanliga yrkesmänniskor har lämnat partierna och kvar är bara en kärna med politiska karriärister. Det är skrämmande att konstatera hur politiker tappat kontakt med vanligt yrkesliv och hur deras bildnings- och erfarenhetsbakgrund blivit allt tunnare under senare decennier. Detta är speciellt allvarligt eftersom samhället blir allt mer komplext och istället skulle behöva en högre kompetens än tidigare hos viktiga beslutsfattare.

Det mest skrämmande exemplet på det fenomen jag pratar om är den kvartett som genom en oblodig statskupp tog makten i Moderaterna efter katastrofvalet år 2002. De jag tänker på är herrarna Reinfeldt, Borg, Schlingmann och Littorin och deras Nya Moderater. Littorin dumpades senare efter en skandal som riskerade att skada övrigas varumärken.

Kuppmakarna lyckades omvandla de illa skadeskjutna Moderaterna till ett populistiskt mittenparti. Man övergav utan betänkligheter i stort sett alla de gamla grundläggande högervärderingarna. Resultatet lät inte vänta på sig, partiet svingade sig snabbt upp till 30% av valmanskåren och vann tillsammans med Alliansen valet år 2006. Att man lämnade högerflanken i politiken helt obevakad besvärade inte. Resultatet blev att alla tre av de kvarvarande kuppmakarna blev geniförklarade superkändisar på kort tid.

I valet år 2010 kom det första bakslaget. Det nya missnöjespartiet Sverigedemokraterna (SD) exploaterade skickligt det vakuum som lämnats på högerkanten och tog sig in i Riksdagen till en vågmästarposition, på ett nationalistiskt och invandringskritiskt program. Schlingmann var den förste att inse att här fanns inte mer att hämta, så han lämnade sin partisekreterarpost för fetare inkomster som PR-konsult med kändisstatus.

Reinfeldt trodde att han skulle kunna stoppa SD genom en uppgörelse med det utopistiska Miljöpartiet om invandringen. Tanken var att straffa dem som röstat på SD med att visa att deras röst ledde till ännu fler invandrare. Strategivalet visade sig vara ett katastrofalt misstag. I valet i år mer än dubblerades antalet SD-röstande och M:s framgång knäcktes. Samtidigt skapades en utomordentligt kritisk parlamentariskt situation i Riksdagen.

I detta läge tröttnar även kuppmakarna Reinfeldt och Borg och flyr fältet för att snabbt söka nya sätt att berika sig på sitt kändisskap. Agerandet har av många plikttrogna gamla moderater och andra, stämplats som djupt oansvarigt. De lämnade Alliansen och dess största parti i praktiken utan ledning, långt innan landet fått en stabil styrning. Återigen orsakar kuppmakarna ett farligt politiskt vakuum som hotar att destabilisera det svenska politiska livet.

Kuppmakarna är givetvis inte ensamma bland dagens politiska adel att på detta sätt bygga ett kändisskap som man sedan kan exploatera för att berika sig. Vi har på senare år sett en lång rad socialdemokratiska ledare gå från det politiska kändisskapet till feta arvoden inom näringslivet. De förra sticker dock ut genom sin riskabla omvandling av Moderaterna och sin oansvariga blixtsnabba sorti så snart som politiken inte längre var till nytta för dem själva.

I dagarna har det även skrivits om en annan politiker – Filippa Reinfeldt – som blivit superkändis på sitt tidigare äktenskap med den moderata kuppledaren. Hon har skickligt utnyttjat kändisskapet genom en, sannolikt väl arvoderad, post i ledningen för vårdföretaget Aleris. Hon har varken utbildning eller yrkeserfarenhet och i sin tidigare roll som sjukvårdslandstingsråd har hennes kompetens varit starkt ifrågasatt av underlydande. Att det av Investor ägda Aleris erbjuder henne detta viktiga toppjobb måste alltså bara bygga på hennes kändisskap.

Hade Investor varit ute efter kompetens på området så är det lätt att hitta ett antal betydligt mer kompetenta personer till positionen inom Aleris.

I min nyutkomna bok Varför försvinner våra kronjuveler? (Ekerlid) har jag pekat på hur fenomenet att låta kändisskap styra val av ledare i industrin i kombination med en allt lägre bildad politikerkader, lett till att Sverige är på väg att tappa position som en framstående industrination. Vi ser dagligen exempel på problem i våra företag och stora tillkortakommanden inom kommuner och statsförvaltning som är orsakade av den sjunkande kompetensnivån hos ledande tjänstemän. Inom staten har man t.o.m. tagit bort det tjänstemannaansvar som länge var ett skydd mot inkompetent ledarskap. Detta har politikerna sannolikt gjort för att själva riskfritt kunna ta de mest välavlönade chefsjobben.

 

 

Kategori: Demokrati
Taggar: Anders Borg Moderaterna Reinfeldt Sverigedemokraterna
1 Christer:

skriven

Klockrent!!

3 per eriksson:

skriven

Många företag har lärt sig spela det politiska spelet vilket kanske är nödvändigt i ett genompolitiserat svenskt samhälle.
Politiker som har lyckats få kändisstatus genom sina pr agenter i tidningar och tv går numera gärna till det förhatliga näringslivet eftersom lönerna där är högre än som ambassadör eller landshövding, poster som de inte heller har kompetens att utöva.
Investor, Saab, Kinnevik, ÅF etc anställer människor som aldrig skulle komma i närheten av ens en anställningsintervju om vore det inte för det politiska kändisskapet - hela denna korrumperade soppa skall också ses i perspektivet av att svenska politiker är mycket dåligt utbildade i jämförelse med politiker i andra OECD länder.
Så låt oss hoppas att "svenska folkets gåva" på 24 miljarder till FN, utan redovisningskrav, är tillräcklig för att Reinfeldt ska få sitt drömjobb i New York, han nöjer sig säkert med att bli biträdande generalsekreterare emedan hans tidigare undersåtar är fullt upptagna med att öppna sina hjärtan hemma i Sverige.

Svar: ÅF har visserligen anställt en känd politiker, men hon har faktiskt vanlig yrkeserfarenhet och är dessutom utomordentligt begåvad.
Lars Bern

5 Gustaf Dahlström:

skriven

Vad-kan-jag-snyta-till-mig-idag
Denna kultur har blivit mer och mer dominerande. -Varför?
Kan det vara den mediekult man sett de senaste 20 åren?
"Så blir du miljonär"
"Hon vann storkovan"
"Så mycket tjänar du på att byta fonder....". O.s.v
Media i USA har gått före, Där sitter socialgrupp 3,5 och klappar prinskorvsfingrarna i takt år folk som förnedrar sig i tv.

7 Ola Jennebrink:

skriven

Orsaken till att landets ledning blir allt mindre kompetent är den allmänna rösträtten. En funktion av den är att det parti som lovar att beröva så mycket som möjligt från så få som möjligt och dela ut bytet till så många som möjligt, vinner politisk makt. Under det cirka ett sekel som rösträtten varit allmän, verkade den till en början vitaliserande men efter hand har dess degenererande effekter tagit över och nu blir utförslöpan allt brantare.
För att blidka den politiska eliten anställer företagen kändisar som nämnt men även representanter för elitens gunstlingar. En bekants bekant fick jobbet som informationschef på ett stort svenskt företag. Jobbansökan välkomnades med orden: - Vi sökte just en person som du. Den sökande var invandrare från Mellanöstern och kvinna. Att hon är feminist och ivrig förespråkare för F! kände de nog inte till. Att näringslivet krusar den politiska adeln som i sin tur köper röster av väljarna, är delar av en nedåtgående spiral.
Rösträtten bör enligt min mening begränsas. I England och USA har inte fängelseinterner rösträtt. En rimlig ordning. En viss nivå inbetald skatt bör även krävas för rösträtt. Fler förslag av läsarna välkomnas. Att inskränka rösträtten är dock inte en lätt diskussion att föra i det jämlika Sverige.

9 Svante1:

skriven

Tack Lars, att du står upp för tokerierna i vårt land.Hur många har akademisk examen i Sverige,i regeringen,riksdagen, jämfört med övriga västeuropa???? Jarl Hjalmarsson och Gösta Bohman m fl. skulle vända sig i sina gravar och fråga sig..vad händer med vårt Sverige ??

11 Ove:

skriven

Min analys är att vi fått det för bra så folk har slutat att engagera sig. Och att statusen sjunkit då det blivit för jämnlikt (se kommunala verksamheter). Det ultimata är annars att man har ngn som kan allt och främjar en lägre klassklyfta. Det finns exempel på Chaves och Kadaffi. Kadaffi är tyvärr besudlad men han har fått ta ansvar för allt. Tar Obaha ansvar för Gutanamo?
Det dåliga med diktatur är sucsessionen och där är Demokratin bättre. Demokratin handlar om konsensus bland 50% och hopp till den andra 50% om det fungerar. Och i en fungerande demokrati är nackdelen mot en bra diktatur att det går så långsamt med beslut. Dock har vi ingen demokrati i Sverige. Den är satt ur spel. Och det kommer den vara så länge våra hjärnor inte tycker den är attraktiv.
Folk utanför sina familjer kommer alltid behandla utomstående med roffa mentalitet förrutom om det gäller andras pengar. Och det är därför omöjligt att ha en demokrati för ingen vill eg ha det då de själva vill sko sig.

13 Johan Tisell:

skriven

Ola,
Jag har till och från grubblat och också diskuterat rösträtten.

Man kan anlägga två perspektiv. I båda fallen bygger det på att i princip alla beslut är att förbruka (andras!) pengar. Då kan man antingen, likt en förening, begära samma skatt - i kronor - av varje medborgare. Nationalstaten skall ju försvara oss och det kostar lika per capita.

Eftersom det kan bli opraktiskt, finns lösningen från tiden före allmän rösträtt. Att betala efter inkomst, eller snarare efter inbetald skatt. Varje 50 000 i inbetald inkomst och kapitalskatt (ej moms och punktskatter) kan få ge en röst.

Inte bara är detta starkt rättvist, men kan anta att den som skapat värden även bättre kan förvalta och spara. Besluten blir då bättre.

Sedan borde det finnas grundlag att skatten inte får överstiga en andel av BNP, säg 20-30% samt att skatt inte får finansiera fritid, kultur, marknadsföring av offentlig verksamhet eller förtäring och gåvor till förtroendevalda!

15 Солжени́цын:

skriven

Lars, har nu läst din bok. Mycket givande läsning. Tack!

Känslan är att du beskriver ett "race to the bottom"...

Vi har helt enkelt valt den enkla vägen ut. Klara inte alla skolan, då sänker vi kraven, är konkurrensen tuff, då säljer vi till konkurrenterna, osv.

Det är en funktion av ett anonymt samhälle där vi hyllas för vad vi skriver goda saker på Twitter, inte för vad vi åstadkommer för samhället.

Den här historikern Arnstad har fått mer utrymme i media än Ingvar Kamprad och dessutom betydligt oftare i positiva ordalag. Vem har gjort mest för Sverige?

Jag delar inte din uppfattning om Wallenberg d-ä. efter att ha läst på om Kreuger. Bonnier, Wallenberg, Hugo Stenbeck och sossarna i en helig allians mot Krueger. Nej tack, säger jag. Jag kan ändra mig om det visar sig inte stämma men som det ser ut idag är bevisen överväldigade, vilket många prominenta bedömare före mig tycks ha insett.

Du tar upp IKEA som ett lysande exempel. Vill jag påminna dig om att Ingvar Kamprad med alla säkerhet aldrig sprungit på några Bilderbergmöten eller umgåtts med några Rotschildbankirer som både Wallenberg och Gyllenhammar har gjort. Ingvar har gått sin egen väg. De andra har säkert haft en önskan att visa sig duktiga för sina internationella kollegor. Det ger en viss flärd att få göra affärer på den internationella scenen. Sedan att det visar sig vara miljardförluster, det kommer ofta på nästa generations bord.

Sverige behöver en nystart med ett fokus på vad som är bra för Sverige och att detta måste genomsyra allt som sker i landet. Gör vi inte det kan vi lika gärna lägga ner projektet Sverige för gott. En mycket viktig bit här är att byta ut alla media, så att de arbetar FÖR Sverige och inte EMOT. (lättare sagt än gjort)

Ett landområde som avindustrialiseras och som fylls med asylsökanden från jordens alla hörn där politisk korrekthet genomsyrar allt och är den nya religionen kan bara sluta på ett sätt. Konkurs.


17 Per-Olof Persson:

skriven

Anna Kinberg Batra – ville i en riksdagsmotion från 2001 avveckla den svenska välfärden genom att införa fri invandring. Hon hade tillsammans med fem andra moderata riksdagsledamöter räknat ut att om Sverige översvämmas med bidragstagare från tredje världen, så kommer de svenska välfärdssystemen inte att hålla eftersom bidragen inte räcker till alla.

http://www.friatider.se/kinberg-batra-ville-krossa-valfarden-med-fri-invandring

Svar: Jag tror att detta var kuppmakarnas plan, att genom öppna gränser underminera LO:s maktställning på vilken hela socialdemokratin vilar.
Lars Bern

19 hans:

skriven

Det skulle bli krav på 10års arbete innan man får sitta i riksdagen!Så man vet hur det e å kämpa lite!

21 EliniHagen:

skriven

I lördagsintervjun i P1 hörde jag Anders Borg tala väl om det mångkulturella samhället. Om hur energigivande det är att träffa människor från andra kulturer, isynnerhet i New York.
Såsom lantis och därmed kanske fåvitsk undrar jag hur upplyft han skulle bli av att diskutera med ett gäng analfabeter. Samma tankebilder dag efter dag, annorlunda kultur ja men även de skall respekteras. Att gå på gatan och bli utsatt för det arabiska smalbensknepet, en snabb spark på smalbenet. Ja men visst , en annorlunda kultur.
Volymen och kostnaderna är inga problem utan alla nya människor berikar samhället. Eftersom Borg kan ekonomi så mycket bättre än vad jag gör, kände jag mig genast lugn till sinnes.
Med de krav på kunskap som politiken ställer på ledarna för skattefinansierade verksamheter behöver jag inte oroa mig för kunskapsbrist eller oförmåga att läsa digra utredningar heller, vem som helst med litet kändisskap klarar dessa arbeten och att fatta stora beslut.
Jag hade förmånen att växa upp i en miljö där Ellos katalog var enda lektyren. Att diskutera vädret och släktens begångna oförrätter ur alla tänkbara aspekter är begränsat ur ideutvecklingsperspektiv. Inspirerad blev jag aldrig . Men har man tillräckligt mycket pengar väljer man vem man diskuterar med och var man gör det. Då kan man titta ner på dom som har stått för en del av dom pengarna , på upphöjt avstånd.

23 Jan Nilson:

skriven

Synnerligen eftertänksam artikel som jag inte annat än kan sympatisera med!

25 svitjod2000:

skriven

Inkompetens på alla nivåer i samhället har blivit något av en standard. Inkompetens i det offentliga är ett allvarligt hot mot välfärden och mot vårt samhälles fortbestånd. Att kuppmakarna i (M) inte skulle ta sitt ansvar i både med och motgång förstod man när Schlingmann som förste man lämnade skeppet som då börjat få lätt slagsida.

Många av dagens politiker är födda fullblodsegoister utan någon som helst empati eller känsla för andra människor. Reifeldt smet ut direkt efter valförlusten i september som ett bortskämt barn som inte fick det han ville. Att ta ansvar för partiet fanns inte på kartan.

Sen har vi Annica Billström (S) och Kristina Axén Ohlin (M) som lever gott på borgarrådspensionen. Man driver egna företag och tjänar pengar på diverse tjänster dock utan att ta ut lön, överskottet byggs på hög medan man lever på borgarrådspensionen. Måste även ta upp Håkan Juholts rese och bostadsräkningar som visar på ett avancerat överutnyttjande av förmåner. Mona Sahlins Tobleroneaffär. m.fl. m.fl. Man utnyttjar systemet till max och skiter egentligen i oss, väljare.

Vår nya kulturminister är väl ett bra exempel på kändisskap orsakat av att visa sina tuttar i ett barnprogram, så var karriären utstakad till kulturministerposten. Vad var det en veckas medlemsskap i (MP) som gav denna skjuts. Hur många har inte arbetat politiskt i många år för att försöka nå en ministerpost när det tydligen räcker med att visa tuttarna i TV eller begått brott mot svensk lag. Ardalan Shekarabi civilministern som kom hit som asylsökande men fick avslag, stannade kvar trots utvisningsbeslut som illegal invandrare. Blev senare medlem i SSU där han förskingrade pengar för sin egen konsumtion av restaurangbesök och alkoholkonsumtion. Även det meriter för en ministerpost.

Det enda parti numera som visar vägen och som verkar ha en betydligt högre kompetens och kunnande än de övriga är (SD) än så länge. Inget velande hit och dit som Lövén utan raka besked utan krusiduller underbyggda med hårt arbete från deras gräsrötter.

Så, ja offentliga samlag och tuttvisning går utan tvekan före kompetens i det nya Sverige. Ytterligare en merit är att kissa på golvet i filmpremiärsammanhag, Gudrun Schyman (V).

27 Majoren:

skriven

"Statskupp" inom moderaterna? Gör du inte litet som sossarna nu, blandar ihop stat och parti?

Svar: Det var därför ordet var kursiverat.
Lars Bern

29 Bo Blomberg:

skriven

Jag tycker det ser mörkt ut här. Det finns ju andra sätt att tolka moderaternas förnyelse. Jag tycker du drar det för ensidigt Lars. Och att som flera kommentatorer angripa demokratin känns rätt visset tycker jag. Varför denna domedagsstämning. Nu är det extraval och det gäller att utnyttja det tillfället. Lägg av med idéer om inkomstgränser etc för rösträtt, det är faktiskt 2010-talet nu inte 1910!

31 Rune Alsgård:

skriven

..Hallå där Bo Blomberg #29!

Man har visst förstått läget här inne. Visste du inte att Moderaterna just nu sitter i möten bakom kulisserna för att göra upp med Socialdemokraterna!!
En röst på M är en röst på S. Sorry.
Löven'kommer med all sannorlikhet att få regera på M´s budget!
Smaka på den. -Allt för att man blivit rädda för att folk hellre vill se SD. Man kvaddar hellre sina egna väljare och den demokratiska processen än att låta väljarna få avgöra.
Tänk dig Bo, En ny torghandlare dyker upp på torget med produkter som folket hellre vill ha. Då går dom andra torghandlarna ihop och saboterar den nya torghandlarens stånd.
-Sådant beteende tycker inte kunderna om helt enkelt.

33 Rikard Höglund:

skriven

Hej. Trevlig läsning oavsett politisk hemvist. Sverige befinner sig nu i förstadiet till en balkaniseringsprocess som spänner över fler definitioner än de gamla etniska. Denna går ej att vända med demokratiska medel eller inom det system för styrning av land och folk som finns etablerat. De som innehar positioner för att kunna förändra situationen har nått just dessa för att man i sin verklighetsuppfattning inte kan förnimma att de olika typer av problem som Sverige, och den västerländska civilisationen har, kan existera. Lysenkoism kanske vore en passande term?

Bakom problemen med de politiska partierna ligger en förändring av tänkande, från att söka svar på frågorna hur, vad, varför etc. till god eller ond. Hatbrottslagstiftningen är ett mycket tydligt symptom på denna Manicheanska sjuka; gärningshens och offers etnicitet med flera av staten sanktionerade personliga företeelser avgör straffvärde. Som gudlös humanist och liberal håller jag det för sant att endast gärningen i sig själv avgör straffvärdet.

Eva Eriksson: som lärare kan jag bara säga att större delen av kåren bär ansvaret för att inte stått emot Göran Perssons demolering av skolan. För vidare insikt hur central skolans roll i den av Lars beskrivna situationen rekommenderas Inger Enkvists texter på Svenska Dagbladet under fliken 'Opinion'. Den hugade kan hos Skolinspektionen och Skolverket läsa de dokument som reglerar min yrkesgärning. Då jag misstänker att flera läsare av denna utmärkta blogg har teknisk utbildning eller kunskap föreslås följande liknelse: du skall bygga ett kärnkraftverk av kottar.

Nåja, God Jul, och Gott Nytt (Val)År
Rikard Höglund, någon sorts lärare

2 Bonicivis

skriven

Klockren analys. Dessvärre, eller dessbättre, kommer nedgången för vårt nya arbetarparti att fortsätta med floskelsprutan Kindberg-Batra vid rodret. Övriga ledare inom Alliansen ger samma oärliga intryck. Vänsterpöbelns språkrör och virriga populistpatroner orkar jag inte ens bemöta.
Den enda partiledaren som för tillfället ger mig vibrationer av ärligt engagemang är faktiskt SD:s inhoppare Mattias Karlsson. Sedan må man tycka vad man vill om partiets politiska inriktning.

4 Gösta Walin

skriven

Jag instämmer med Christer; Klockrent!
Gösta

6 tipp

skriven

Politikeryrket är som sagt en karriärväg för att skaffa sig gods och guld. Jag inbillar mig att förr var det de människor som verkade göra landet bättre och förhållandena för människorna bättre som blev politiker. I Big Brothers tidevarv vill en majoritet av väljarna att politikerna ska tala "så att folk förstår". Det gör politikerna gärna för då är det bara att svamla. Det sättet att tala kräver heller inte kunskaper. Det lockar säkert också många av dem som ännu inte lärt sig svenska. Politikerna talar så att till och med massmedietjänstemännen förstår. Dessa skriver heller inte så mycket själva, de förlitar sig på färdigskrivet material från lobbyorganisationer där politikerna får jobb om de hamnar bortom de politiska köttgrytorna.

8 Gunnar Strandell

skriven

Kul att du som varit vd för ÅF, tar upp detta.
De senaste åren har ÅF skickat inbjudan till mig om konferenser kring "grön energiteknik".
Inbjudan har varit personlig och kom först från Alice Bah Kuhnke och det senaste året från Nyamko Sabuni.

Här undrar jag vem det är som utnyttjar vem.

Jag har i alla fall avstått från att delta eftersom jag inte tror att någon av damerna kan bistå i de tekniska frågeställningar jag lever med.

10 Eva Eriksson Leg Läk

skriven

Vi börjar nu se den söndercurlade ungdomsgenerationen på mottagningar runt om i landet. Många unga tjejer som fått diagnosen utmattningsdepression/utbrändhet redan efter ett år i yrkeslivet.
Unga killar som försökt ta självmord när de inte kunnat nå galet höga mål, redan som 20-åringar.

Man kan lätt dra slutsatsen att omhuldandet och den slappa skolan med snällbetyg och sk pysparagrafer för att pengahungriga skolor skall tjäna pengar samt medias förskönanden sammantaget gjort att mötet med den bistra verkligheten blivit alltför kontrastrik mot vad som förevarit och som förespeglats dem.
Många har noll krisberedskap, kan inte hantera en motgång.
Man har trott att man kan bli "Kändis" eller "Jobba med media" e.t.c med löner som andra får först i 40-års åldern.
Många tål t.ex inte ett tillrättavisande på jobbet, utan lämnar då arbetsplatsen per omgående.
I många fall har det visat sig, är det detta som de senare felaktigt får diagnosen utmattningsdepression för.
D.v.s "Utmattade" inför mötet med vuxenvärden.

Kan det vara så att det blir så här i ett land med få krig, oroligheter, svält och fattigdom?
Ett slags, låt mig kalla det: Marie Antoniette Syndrom.

12 Bo W

skriven

Ola Jennebrink.
Jag håller med dig om detta med rösträttens begränsning, eller kanske hellre en höjning av rösträttsåldern.
Jag fyllde 60 tidigare i år. När jag röstade första gången i ett riksdagsval var jag 22 år och hade då jobbat i sex år.
Min son är i dag 25 år, går på högskola och röstade i år för andra gången.
Jag tror att både han och jag är ganska representativa för våra generationer.
Samhället har förskjutit markkontakten uppåt i ålder, samtidigt som
rösträttsåldern har sänkts.
Allt fler förstagångsväljare svävar i det blå.

Denna förskjutning måste ha haft sina följder och, tror jag,
är en viktig förklaring till Miljöpartiets framgång. Deras
verklighetsfrämmande förslag på exempelvis migrationsområdet skulle ha betydligt svårare att slå rot bland människor som börjat arbeta och kanske bildat familj i unga år och därmed tidigt lärt sig att ta ansvar.

14 Lars Bohman

skriven

Just när det gäller fru Reinfeldt så har hon haft en nyckelroll när det gällt utförsäljningen av den offentliga vården i Stockholm. Skandalerna har varit många, t ex Serafen som såldes för värdet av inventarierna och några år senare såldes vidare till riskkapitalbolag för mångdubbelt belopp. De stora vårdjättarna som Capio, Carema och Aleris tar en allt större del av den lönsamma kakan.

I ledningen för Aleris finns kopplingar till framstående moderata politiker. Man kliar varandra på ryggen.

Kändisskapet spelar roll när oduglingar får guldkantade anställningar, men jag tror att också vår rymliga lagstiftning mot korruption tyvärr tillåter ett och annat symbiotiskt förhållande mellan vårdföretag och politiker.

16 Björn i Bromma

skriven

När man hörde den nya moderatledaren första gången så kändes det nästan direkt att det rör sig om en Reinfeldt-kopia, en automat. Allt som sades verkade vara någon form av utantilläsning från ett manuskript. Som att lyssna på en gammal sliten radiopjäs eller knastrig 78-varvare.
Och när Löfvén har sina scenframträdande i EU-nämden så finns bara två lägen, antingen så skrattar man eller så gråter man.
Det kommer sannolikt att bli gott om Shakespears "Eftertänksamhetens kranka blekhet" under lång tid framöver. Arma land!

18 per eriksson

skriven

Svar till Lars Bern och apropå gräddfiler för kändisar :
Btr politikern, så syftar jag på Alice Bah som anställdes på ÅF - jag ser att även politikern Nyamko Sabuni har anställts som Hållbarhetschef och om henne kan jag inte uttala mig.

Teknik Konsult bolaget, ÅF, ville ha en Hållbarhetschef och anställde en person som var kändis, utvikningsbrud, aktiv Miljöpartist, programledare i Disneyklubben och soffprogram i TV, aktiv i diverse statliga verk - hennes utbildning bestod av en examen i statskunskap som snickrades ihop efter fyllda 30 år, att hon sprang 60 meter på 7.83 är i sig imponerande men knappast en merit i sig för toppjobb.
Alice är mest känd för att tycka till om saker och ting, som minister har hon inte gjort något vidare skärpt intryck.
Jag ville bara konstatera att svenska företag numera springer benen av sig för att anställa avdankade politiker och ytterligare en reflexion kan ge vid handen att ÅF verkar vara överbefolkat av människor med titeln "Hållbarhetschef "

Svar: Jag känner Nyamko Sabuni och vet att hon har en bakgrund före sin politiska karriär. Hon är en mycket ambitiös och begåvad person. Henne skulle jag kunna tänka mig att anställa i ett eget företag även utan hennes kändisstatus. Det faktum att hon manövrerades ut av den politiskt korrekta kärnan i Fp är även en stor merit.
Lars Bern

20 lennart bengtsson

skriven

Även om många av oss på denna blogg är seniorer så får vi snart ändå på allvar fråga oss: Vad kan vi göra för att få skutan på rätt köl igen? Så här går det inte längre. Detta verkar alltmer uppenbart. Till slut kan ingen undgå ansvar.

22 Björn i Bromma

skriven

#20
Det första måste vara att återinföra tjänstemannaansvaret.
Varför skall politiker leva på en räkmacka, när inga andra medborgare gör det?
Allt i demokratins namn.

24 F Skiöld

skriven

Till #20

Du frågar dig vad vi kan göra för någonting för att vända skutan?
Jag hade först tänkt föreslå att vi som s.a.s. har lite pondus, träffas. Men eftersom det känns alltför tidskrävande för att börja bygga upp en organisation bara för det. Dessutom är vi inte purunga är mitt förslag att vi nyttjar bef organisationer och broderskap om du förstår vad jag menar och där får med oss dem som kan tänka sig att donera medel! kan ju vara anonymt samt vi själva kan göra det till ett visst oppositionsparti.

26 Alienna

skriven

Nu är det Makten mot Folket!
Jag gör det lilla jag kan... Käftar emot och är allmänt störig.

Det jag absolut *inte* kan tänka mig att göra, är - ingenting.

28 lensof

skriven

Tyvärr tror jag att Anders Borg trivs bäst just bland analfabeter, det finns ju flera sorters analfabetism. Sådana miljöer får vissa människor att känna sig starka och duktiga trots relativt sett mycket bristfälliga insikter något som skulle framträda mer i andra sammanhang. Se till vem de har som vänner sa man förr och det gäller än. En man som anser att den bäste chef han haft är en person som ser invandring och integration som ett arealproblem, den personen kan inte jag ha något som helst förtroende för.
Då stänger jag av, slänger ut TVn, slutar läsa papegojjournalisternas texter för att kunna behålla sinnesfriden.
Men det behövs en rörelse, en rörelse där makt hänger ihop med engagemang och kompetens. En rörelse som växer sig stark under ytan. Så har andra kulisser raserats och jag medverkar gärna.
Tack för bra blogg.

30 Mats

skriven

Marika Formgren har begått en blogg där hon bland annat behandlar ”mediekratin” http://www.marikaformgren.se/#post66. Läsvärt.

För tillfället läser jag "A farewell to alms" A brief economic history of the world av Gregory Clark. http://www.amazon.com/Farewell-Alms-Economic-History-Princeton/dp/0691141282/ref=sr_1_1?ie=UTF8&qid=1419277744&sr=8-1&keywords=%22A+farewell+to+alms%22

Vad gäller politiska reformer, som skulle förbättra det politiska klimatet, så vore Schweiz med deras folkomröstnings institut vara en önskvärd reform.

32 bom

skriven

I Dresden protesterar man nu på gatorna under fältropet "det är vi som är folket"

Politikerna har svikit folket och förverkat sitt förtroende där också. Vi verkar bli blåsta på extravalet. Vore det bättre för oss att begära asyl i Tyskland (ett land för vuxna, medvetna människor).