Anthropocene

Jag har sedan ca. tjugo år varit en s.k. huvudman för Hjärt-Lungfonden. Huvudmännens uppgift är att tillsätta styrelsen, att granska styrelsens förvaltning samt i förekommande fall bevilja den ansvarsfrihet. När fonden år 2011 gick ut med en förfrågan till huvudmännen om idéer hur man skulle kunna förbättra insamlingsresultatet kontaktade jag ledningen med förslaget att starta en typ rosabandet kampanj för att samla in pengar till oberoende forskning om sambanden mellan kost och hälsa. Mitt förslag tog avstamp i den debatt om mättat fett i kosten, som då seglat upp i kölvattnet av det snabbt ökade intresset för minskat intag av snabba kolhydrater typ Atkins-, LCHF- och GI-kost. Min idé var att man på detta sätt skulle etablera en forskning utan inflytande från stora ekonomiska intressen inom läkemedels- och livsmedelsindustrin. Den lilla forskning som bedrivs på detta område idag har oftast direkta eller indirekta band till industrin och är därför helt otillförlitlig, något som senaste tidens erfarenheter tydligt visat.

Min framställan ledde till att jag fick träffa ordföranden i fondens forskningsnämnd professor Jan Nilsson och fondens generalsekreterare Staffan Josephson. Josephson har gjort sin karriär inom läkemedelsindustrin och har givetvis fortfarande starka band till den. Det var redan från början uppenbart att jag trampat in på minerad mark. Herrarna drog hela den sedan fyrtio år etablerade uppfattningen, om att man redan viste att det var mättat fett som var det hälsovådligaste vi kunde stoppa i oss med tanke på hjärtat och blodkärlen. Detta ansåg de sig veta genom hänvisning till gammal forskning. Det fanns knappast någon anledning att lägga mer möda på ämnet. Jag påpekade att det i den moderna vetenskapliga litteraturen fanns rader av forskningsarbeten som ifrågasatte fetthypotesen, något som professor Nilsson harmset tillbakavisade. Det blev för mig uppenbart att detta var en prestigefråga för honom. Något intresse för någon oberoende kost/hälsoforskning i fondens regi fanns inte.

Mötet med de två herrarna på fonden fick dock inte den effekt som de nog räknat med. Jag blev starkt misstänksam och plockade enkelt fram en lång rad vetenskapliga studier som motsade fetthypotesen, som av allt att döma är dogm inom Hjärt-Lungfonden. En länk till en bra sammanfattande artikel i British Medical Journal finns här. Konsekvensen blev att jag återkom vid fondens årsmöte år 2012 med en motion där jag föreslog, att man skulle starta en speciell insamlingskampanj för just oberoende forskning rörande sambanden mellan hjärtkärlsjukdomar och kost. Styrelsen avstyrkte på forskningsnämndens inrådan min motion med motiveringen att en sådan insamling skulle skada fondens anseende. Hur det skulle kunna skada anseendet hos donatorerna – allmänheten har jag svårt att se. Min slutsats är således att det nog var nämndledamöternas anseende bland konservativa kollegor och inom industrin som avsågs.

Man måste ha klart för sig att under de fyrtio år som fetthypotesen varit allmänt accepterad så har den styrt utvecklingen inom såväl läkemedel som mattillverkning. Det är idag enormt stora ekonomiska intressen som står på spel och industrin kommer att göra sitt yttersta för att hindra en omprövning av fettlarmen trots att de idag allt mer uppfattas som pseudovetenskap. Jag har i ett antal sammanhang kritiserat fonden för deras oförmåga att ta till sig modern forskning och att frigöra sig från överspelade uppfattningar som är starkt styrda av industrins intressen.

Inför årets huvudmannamöte har jag fått besked från fondens valberedning att jag inte är önskvärd längre och att man därför inte nominerar mig för återval för en ny treårsperiod. Detta är givetvis något jag själv borde tagit initiativ till, eftersom jag inte längre har något förtroende för fondens styrelse och ledning. Med de insikter jag fått kan jag knappast medverka till att bevilja dem ansvarsfrihet för deras sätt att sköta fonden.

Frågan om hur man skall kunna få fram tillförlitligare forskningsresultat på kostområdet kvarstår och borde få en större uppmärksamhet inom den medicinska vetenskapen. En invändning som jag ofta stött på är att sådan forskning kräver mycket stora och väldigt dyra observationsstudier över flera decennier. Eftersom vi är på väg in i en metabol pandemi av enorma proportioner måste dock något göras snabbt, varför vi inte har tid att invänta resultatet av långa observationsstudier. Medvetenheten om detta och frågans betydelse har lett till att det nu duggar tätt med metodologiskt undermåliga epidemiologiska studier, vilket bara ökat förvirringen på området. Starka intressen från läkemedels- och livsmedelsindustrin kan anas bakom förvirringen och betydande inslag av fanatisk veganism spelar även en stor roll.

Jag har funderat mycket på hur jag själv skulle lägga upp en seriös koststudie om jag fick ett sådant uppdrag. Eftersom det gäller att snabbt få fram bättre underlag för att ge människor kostråd går det inte att satsa på en traditionell lång observationsstudie. En minst lika bra metod skulle kunna vara ett alternativt forskningsprojekt i två steg.

Först gör man en ingående analys om vad vi redan vet om sambanden mellan de metabola sjukdomarna (fetma, diabetes, åderförkalkning, Alzheimer, Parkinson, cancer m.fl.) och en rad kända metabola markörer. De jag så här i en hast tänker på är blodsocker, blodtryck, insulinhalt, IGF-1 halt, blodfetter, inflammationsindikatorer, vissa levervärden m.m..

Sedan, med denna karläggning i botten, gör man observationer i laboratoriemiljö på ett representativ urval människor. Dessa försökspersoner skall givetvis bl.a. utgöras av ett urval av personer som redan utvecklad metabol sjuklighet typ diabetes fetma, kärlkramp m.m.. Personerna ges olika kontrollerade mängder av viktiga födoämnen varefter man löpande mäter hur de metabola markörerna påverkas. Man kan på så sätt klassificera olika vanliga födoämnen för att avläsa respons och se vilka mängder man kan äta utan hälsorisk. I ett nästa steg låter man observationspersonerna leva på några utvalda sammansatta dieter under några veckor samtidigt som man följer dem noga med löpande mätningar. Jag är fullständigt övertygad om att en sådan studie skulle ge svar på en rad frågor som man nu tvistar om. Metoden innebär att man bara följer personerna under ett antal veckor och inte inväntar att de blir sjuka.

Det faktum att sådan här forskning lyser med sin frånvaro i litteraturen tror jag beror på att det finns starka intressen som inte vill att olika sanningar, som man redan anar, skall vetenskapligt bekräftas. Det är vitt och brett omvittnat hur patienter med fetma, diabetes och högt blodtryck kunnat sätta ut sitt batteri av mediciner efter att ha minskat radikalt på kolhydrater i kosten. Om denna erfarenhet skulle bekräftas under vetenskapligt kontrollerade former, skulle det givetvis utgöra ett stort hot mot alla miljarder som läkemedelsindustrin drar in på dessa mediciner. På liknande sätt skulle det kunna hota mycket stora delar av livsmedelsindustrins processade massprodukter. Man kan heller inte bortse från att alla kändisforskare som professorerna Jan Nilsson, Stefan Rössner, Maj-Lis Hellenius, Claude Marcus m.fl. skulle kunna förlora ansiktet. De har i decennier predikat om det mättade fettets farlighet på, av allt att döma, pseudovetenskapliga grunder. En som däremot aldrig trodde på detta var den tidigare styrelseledamoten i fonden framlidne professor Lars Werkö.

Slutsatsen är, att om vi skall lyckas hindra den metabola pandemin från att förstöra hälsan på ännu fler människor, så måste det till politiska beslut om att inrätta en oberoende forskning av det slag som jag föreslår här. Och då måste Big Pharma och Big Food hållas helt utanför. Klarar politiker, som i stort sett helt saknar naturvetenskaplig kompetens och som ofta är beroende av rådgivare med band till de stora ekonomiska intressena, av att fatta nödvändiga beslut? Kanske måste vi medborgare ta saken i egna händer och skapa en ny fond, utan de låsningar som av allt att döma finns hos Hjärt-Lungfonden?