Anthropocene

Den enormt kostsamma satsningen på intermittent vind- och solkraft inom EU är ett skandalöst fiasko. Den har kostat skattebetalarna tusentals miljarder och ändå har den utlovade minskningen av koldioxiden uteblivit. Den enda påtagliga effekten för allmänheten är en omfattande förstörelse av landskapsmiljön, en åderlåtning av fågellivet och skenande kostnader för all elektricitet. Det senare har lett till förlorade jobb på en redan usel arbetsmarknad.

Den intermittenta energi som vind- och solanläggningar genererar när det blåser eller solen lyser är betydligt dyrare än elen från fossil- och kärnkraft. Men det är inte nog, eftersom den intermittenta elen ges företräde som leverantör till nätet, måste baskraften från fossil- och kärnkraft köras på lägre produktion när vind- och solkraftverken levererar. Eftersom en stor del av kostnaden för baskraften är kapitalkostnader för anläggningarna, måste dessa kostnader bäras av färre kWh, varför energipriset måste höjas ytterligare.

Jag tror att orsaken bakom att energipolitiken inom EU blivit ett totalfiasko i klimathypens kölvatten, är att vi har en naturvetenskapligt illitterat politisk yrkesklass. Politiker har idag som regel mycket svag utbildning och om de har någon så har de valt enkla samhällsvetenskapliga ämnesområden. Jag tror helt enkelt att få av dagens yrkespolitiker klarar av att beskriva skillnaden mellan energi (kWh) och effekt (kW). Detta är den bakomliggande orsaken till att man satsat våra skattepengar på helt meningslösa och miljöförstörande vind- och solkraftprojekt. De tror säkert att de fattat kloka beslut och har svårigheter att förstå varför allt gått så snett och miljönyttan uteblivit.

Om man tänkt igenom energipolitiken ordentligt och inte baserat den på hugskott och önsketänkande hade resultaten kunna bli meningsfulla. Om jag fått uppdraget att komma med ett förslag hur man skall få in vind- och solenergi på ett meningsfullt sätt i vår energiförsörjning, hade jag föreslagit en helt annan ordning.

Utvecklingen av ackumulatortekniken har på senare år varit lovande. Med moderna Litium-batterier får vi dagligen nya tillämpningar där batteridrift är ett attraktivt alternativ. Eftersom jag älskar att bygga på mina hus, har jag en massa el-verktyg. Idag har jag övergivit allt som kräver en anslutning via sladd. Jag använder t.o.m. batteridriven motorsåg och gräsklippare, något som var helt orealistiskt för några år sedan. Nästa våg av batteridrivna tillämpningar blir säkert alla våra elektriska hushållsmaskiner. Jag har tidigare skrivit här på bloggen om min övertygelse att elbilen, trots dagens motgångar, får sitt genombrott inom instundande decennium.

Idag hittade jag även en intressant artikel på nätet om ett lovande ackumulatorprojekt som några forskare från University of Southern California arbetar med. Även om detta projekt inte håller vad det lovar så är jag säker på att det kommer fler tekniska genombrott. Varje förbättring av kapacitet och laddtid för batterier kommer att vara värt miljarder, vilket borgar för att det pågår studier av olika innovativa uppslag över hela världen.

Ju större andel av elanvändningen som kan gå via ackumulatorer, ju effektivare skulle man kunna använda såväl baskraften som den intermittenta energin. Eftersom den senare bara kan generera energi (kWh) men inte effekt (kW) måste den kombineras med ackumulatorer som verkar så att de kan höja den tillgängliga effekten (kW). Man skulle inte behöva tvinga in den intermittenta energin på nätet genom neddragning av baskraftproduktion och därför skulle baskraften kunna köras med högsta möjliga utnyttjande av det fysiska kapitalet i sina anläggningar.

Om jag haft ansvar för den så omtalade omställningen av elförsörjningen skulle jag inte börjat med att bygga vindkraftverk. Den första åtgärden skulle vara att ge alla elkunder två abonnemang. Ett där elleverantören garanterar att en bestämd effekt (kW) finns tillgänglig dygnet runt och ett där man inte garanterar någon effekt alls, men väl elleveranser (kWh) när baseffekten inte är fullt utnyttjad och när den intermittenta produktionen kan leverera. När baskraften är fullt utnyttjad, vinden mojnar och solpanelerna hamnar bakom moln eller i mörker så stängs helt enkelt laddningsnätet av. Den senare elen skall givetvis prissättas så att abonnenterna har ett incitament att använda den för att ladda batterierna.

Inom något decennium när ackumulatortekniken tagit ytterligare steg i utvecklingen skulle vår elproduktion, såväl baskraften som den intermittenta kraften, kunna användas betydligt effektivare. Det skulle skapa utrymme för lägre elpriser samtidigt man skulle uppnå miljöpolitiska fördelar. Det skall tilläggas att redan idag kan stora elanvändare förhandla sig till billigare elavtal genom att ge leverantören möjlighet att stänga leveransen när näteffekten är på väg att överskridas.

Men för att den politiska yrkesklassen skall förstå detta måste den först lära sig att skilja på energi (kWh) och effekt (kW). De borde sätta sig i skolbänken på nytt, om nu den svenska flumskolan längre klarar av att förmedla kunskap inom naturvetenskaper? Miljöfundamentalisterna kommer givetvis sätta sig till motvärn, eftersom deras övergripande mål är att störta det energiförbrukande moderna samhället genom nej till allt politiken.