Made in Sweden?

Under svensk industris guldålder var Made in Sweden ett begrepp som förknippades med kvalitet och pålitlighet. Det fanns en stolthet över det vi åstadkom och näringslivets ägarfamiljer med de gamla Wallenbergarna i spetsen satte en ära i att slå vakt om de nationella intressena även inom näringslivet. För att skydda svenska intressen i industrin hade vi stelbenta lagar som begränsade rösträtten för utländska aktieägare. Jag tror att det svenska betydde mycket för hur de gamla svenska kapitalisterna skötte sitt ägande, som när Wallenbergs redan 1930 hindrade General Electric att ta över ASEA. Ser man tillbaka till tiden före sextiotalets slut fanns det även en uttalad ambition att försvara svenska intressen inom nästan alla politiska partier i Sverige.

Utvecklingen från sjuttiotalet och framåt har inneburit en påtaglig minskning av betoningen av det nationella. Senare årtiondens infekterade debatt om migrationspolitiken har snarast lett till en motsatt reaktion. Det finns en ängslig rädsla för att kränka våra invandrade medborgare som utnyttjas av olika politiska intressen. Många är rädda att bli stämplad som rasister och att bli utfrysta av det politiska etablissemanget om de betonar det svenska. I vissa kretsar ses t.o.m. den svenska flaggan numer som näst intill en högerextremistisk symbol. Många av våra ledande politiker inklusive den moderata statsministern anstränger sig för att tona ner nationella känslor. Sådana tillåts bara florera inom idrotts och underhållningsvärlden.

Det land som lyckats bäst med att integrera olika etniska grupper är USA. Där har politikerna valt en helt motsatt strategi mot Sveriges. Man har en stark nationalistisk retorik och flaggan och nationalsången är viktiga symboler som används i otaliga sammanhang. Parallellt med detta låter man de olika etniska grupperna skapa sina egna subsamhällen, där de kan odla sin etniska särart, samtidigt som de uttrycker stor nationalistisk stolthet över hemlandet USA. Systemet verkar fungera ganska bra.

I amerikanskt näringsliv finns en ofta uttalad nationalism. Att köpa amerikanska varor är något man propagerar öppet för. Vi svenskar är betydligt försiktigare, här sträcker sig ambitionen möjligen till närodlade livsmedel. Det finns risk att nedgraderingen av det nationella i den svenska debatten, även sänkt vår vaksamhet vid utländska uppköp av svenska företag och utflyttning av företagens huvudkontor till andra länder. Wallenbergarna har blivit kortsiktigt vinstmaximerande och har gett upp att slå vakt om svenskheten. Den allmänna attityden tycks vara, vi ju är en del i en globaliserad värld, så var är problemet?

Vi tror nog många gånger att människor i andra länder resonerar som vi gör i Sverige. Men det är en farlig felsyn som gör att vi inte är tillräckligt vaksamma på de företagsaffärer där vi förlorar huvudkontor och ägarkontroll. Erfarenheten visar att produktutveckling och de viktiga strategiska investeringarna ganska snart följer efter. De enda som tycks bry sig är fackets företrädare som alltid, på goda grunder, fruktar att förlora svenska jobb. Man tecknar avtal med utländska uppköpare om att jobben skall stanna i landet, avtal som när det kommer till kritan aldrig är mer värda än pappret de är skrivna på.

Med utländska huvudägare tappar vi svenskar numera snabbt kontrollen över företagen. När en så ytterst välmeriterad företagsledare som Scanias Leif Östling knappt överlever ett år i ledningen för VW-koncernen så borde det väcka viss eftertanke. Detsamma gäller ABB där svenskarna är i stort sett utrensade ur företagsledningen av schweizarna, trots att ASEA var ett betydligt mer välskött företag än Brown Bovery vid bildandet av ABB.

Dagens debatt om svenskheten har sannolikt en stor betydelse för hur svenska ägarinstitutioner tänker i samband med utländska uppköp av svenska företag. Det är på något sätt symtomatiskt att det storföretag som betonar svenskheten mest är blågula IKEA, som lämnade Sverige för flera decennier sedan p.g.a. socialdemokraternas skattepolitik och socialiseringsiver.

Om Sverige skall kunna försvara sin position som ett framstående industriland i framtiden, då måste vi mer gå USA:s väg och åter se till att alla svenska medborgare, infödda såväl som invandrade, skall känna stolthet över vårt land och det som är Made in Sweden.

Kategori: Näringsliv
Taggar: ABB Reinfeldt Scania Wallenberg IKEA
1 Peter Stilbs:

skriven

Tack för de orden, Lars. Det är en overklig och otäck utveckling vi bevittnar, och man får bara hoppas att den kan vändas.

3 Bo Blomberg:

skriven

Håller med om att vi ska vara stolta över vad våra entreprenörer (inklusive dom sociala entreprenörerna i den gamla arbetarrörelsen o nykterhetsrörelsen - fast jag är glad över att deras inflytande inte räckte till seger i folkomröstningen 1922 /Kräftor kräva dessa drycker/) åstadkommit och jag har upplevt precis som du att ett tag vågade man knappt hissa flaggan för man riskerade att bli pådyvlad nån sorts nyfascism. Dessbättre är den tiden förbi (utom möjligen bland vår politiker"elit").
Låt oss glädjas åt vad Sverige och svenskar åstadkommit och åstadkommer och när jag säger svenskar så menar jag svenska medborgare, oavsett hur dom ser ut!
Marcus Wallenberg räddade inte bara ASEA från GE, han räddade också LM Ericsson från ITT och den räddningsaktionen höll han på med ända från Kreugerkraschen till 1960. Det är en storartade insats, oavsett att det handlade om att ta hand om dom egna tillgångarna också.
Men samtidigt tycker jag ju att om svenska företag ska få köpa utländska företag utan större restriktioner (och det är många svenska koncerner som gör det och har gjort det, Lux o LM är ju två exempel) så måste man även tillåta utländska koncerner att köpa svenska företag. Det är väl ägarna man ska kritisera mer än politikerna i det fallet tycker jag. Astra Zeneca säljet har gått i stöpet men inte tack vare dom svenska ägarna, Scania gjorde inte nån i Sverige glad och hur Linde kunde gå o köpa AGA en gång i tiden är för mig obegripligt. Borde varit tvärt om! Ja det finns säkert många fler exempel.
Vi ska vara stolta över vad vi gör i Sverige, men inte upphöja det till allmän lag och tro att vi är nåt! (Jantelagen borde således åberopas mer på det nationella planet men förbjudas för det individuella fallet!! :-))

5 Bo Blomberg:

skriven

shit, "ologisk" skulle det vara. Du får ändra Lars!

7 Björn i Bromma:

skriven

Bygga upp starka kända varumärken tar lång tid och är viktigt eftersom produkter och tjänster säljer sig själva. Detta synes politiker inte ha någon kunskap om, istället verkar man mer vara ute efter att rasera.
För något år sedan gick det en dokumentär på TV om den legendariska engelska fotbollsklubben Manchester United. Det visade sig att klubbens globala försäljning av souvenirer genererade större intäkter än biljettintäkter för matcher, just tack vare ett väldigt starkt internationellt varumärke.
När det gäller migrationspolitiken så är snarare Sverige ett avskräckande exempel enligt vad man kan läsa av i olika internationella medier.

9 Tege Tornvall:

skriven

4, Bo. Erling P. flyttade först till Spanien för att undkomma närmast konfiskatoriska marginalskatter, men när skatterna lättade flyttade både han och hans första hustru (var för sig) åter till Sverige för att komma närmare barn och barnbarn. Sammalunda gjorde många andra.

11 Per:

skriven

Test

2 Lennart Bengtsson

skriven


Utmärkt

Tänk om våra politiska partier kunde inse detta och våga vara stolta över sitt land! Detta skulle också vara till hjälp för alla invandrare och ge dom en identitet i tillägg till den de fört med sig. Som Du säger, USA är här ett föredöme och det är fullt möjligt att ha mer än en identitet. Problemet är att det finns en slags destruktiv kraft i det kraftigt vänsterinfluerade etablissemanget som ser fosterlandskänsla som något negativt och farligt. Orsaken är kanske att den konservativa intelligentsian har varit alldeles för svag och inte orkat formulera en meningsfull motbild. Det är typiskt att det ledande konservativa partiet i landet inte kunde skapa något nytt utan bara blev ett slags kopia av ett tidigare socialdemokratiskt parti. Konsekvensen har blivit att det inte längre finns några meningsfulla politiska alternativ längre.

4 Bo Blomberg

skriven

Glömde säga at skattepolitiken i Sverige ju drivit bort en hel del entreprenörer precis som du skrev Kamprad och Rausing är väl dom mest kända men några har ju stannat kvar, t ex Erling o Stefan Persson (H&M) o några till, men det krävdes ju en fullständig logisk kullerbytta i frågan om var bolagen var noterade på börsen för att det skulle funka. Sossarna har sällan gått ner så mycket i spagat som i den frågan. Numera verkar det vara mer pragmatiska tongångar även där. Peppar, peppar!

6 Christer

skriven

Tyvärr, jag tror det är försent, vi har ett folk som är så totalt borta när det gäller kritiskt och logiskt tänkande.
Titta på resultatet i EU valet och siffrorna för MP och FI, två partier utan någon som helst verklighetsförankring.

8 Bo Blomberg

skriven

@Christer. Kanske har du rätt, men EUvalet är ju ett tillfälle att vädra missnöjet med dom "egna" partivännerna. Själv röstade jag på Piratpartiet bara för att jag tycker att internets oberoende och den personliga integriteten är viktiga frågor som dom "vanliga" partierna fullständigt "skiter" i. Och eftersom jag tror att många blandar ihop klimat- och miljöpolitik så får MP många röster, som dom inte skulle få annars. Folk är, precis som jag och Lars - om jag får tolka hans många uttalanden här o i böcker, väldigt intresserade av att vi ska lösa dom viktigaste miljöproblemen. Att CO2 INTE hör dit vet vi, men tyvärr inte gemene man. Dock förefaller det som om allt fler "vaknar" och även i våra usla "gammelmedia" vågar en och annan titta upp ur strutshålet och börja intressera sig för verkligheten. Så jag tror inte alls att det är "kört". Kanske vi i Sverige inte förtjänar bättre än att dom brungröna talibanerna får regera ihop med dom bleka sossarna, men jag hoppas verkligen vi slipper!

Svar: Vi är eniga Bo!
Lars Bern

10 Tege Tornvall

skriven

Det är mycket enklare och mindre kunskaps- och arbetskrävande att arbeta med pengar (särskilt andras) än att själv skapa och utveckla nya idéer, produkter och processer.
Apropå att flytta till lägre skatter: svensk marginalskatt var som högst 87 (!) procent, vilket fick min far och andra företagare att för 40-50 år sedan raskt flytta till Spanien, Portugal etc. Med dåvarande regler fick de inte ha någon som helst egendom kvar i Sverige utan sålde ut allt. Lysande!