Anthropocene

Under svensk industris guldålder var Made in Sweden ett begrepp som förknippades med kvalitet och pålitlighet. Det fanns en stolthet över det vi åstadkom och näringslivets ägarfamiljer med de gamla Wallenbergarna i spetsen satte en ära i att slå vakt om de nationella intressena även inom näringslivet. För att skydda svenska intressen i industrin hade vi stelbenta lagar som begränsade rösträtten för utländska aktieägare. Jag tror att det svenska betydde mycket för hur de gamla svenska kapitalisterna skötte sitt ägande, som när Wallenbergs redan 1930 hindrade General Electric att ta över ASEA. Ser man tillbaka till tiden före sextiotalets slut fanns det även en uttalad ambition att försvara svenska intressen inom nästan alla politiska partier i Sverige.

Utvecklingen från sjuttiotalet och framåt har inneburit en påtaglig minskning av betoningen av det nationella. Senare årtiondens infekterade debatt om migrationspolitiken har snarast lett till en motsatt reaktion. Det finns en ängslig rädsla för att kränka våra invandrade medborgare som utnyttjas av olika politiska intressen. Många är rädda att bli stämplad som rasister och att bli utfrysta av det politiska etablissemanget om de betonar det svenska. I vissa kretsar ses t.o.m. den svenska flaggan numer som näst intill en högerextremistisk symbol. Många av våra ledande politiker inklusive den moderata statsministern anstränger sig för att tona ner nationella känslor. Sådana tillåts bara florera inom idrotts och underhållningsvärlden.

Det land som lyckats bäst med att integrera olika etniska grupper är USA. Där har politikerna valt en helt motsatt strategi mot Sveriges. Man har en stark nationalistisk retorik och flaggan och nationalsången är viktiga symboler som används i otaliga sammanhang. Parallellt med detta låter man de olika etniska grupperna skapa sina egna subsamhällen, där de kan odla sin etniska särart, samtidigt som de uttrycker stor nationalistisk stolthet över hemlandet USA. Systemet verkar fungera ganska bra.

I amerikanskt näringsliv finns en ofta uttalad nationalism. Att köpa amerikanska varor är något man propagerar öppet för. Vi svenskar är betydligt försiktigare, här sträcker sig ambitionen möjligen till närodlade livsmedel. Det finns risk att nedgraderingen av det nationella i den svenska debatten, även sänkt vår vaksamhet vid utländska uppköp av svenska företag och utflyttning av företagens huvudkontor till andra länder. Wallenbergarna har blivit kortsiktigt vinstmaximerande och har gett upp att slå vakt om svenskheten. Den allmänna attityden tycks vara, vi ju är en del i en globaliserad värld, så var är problemet?

Vi tror nog många gånger att människor i andra länder resonerar som vi gör i Sverige. Men det är en farlig felsyn som gör att vi inte är tillräckligt vaksamma på de företagsaffärer där vi förlorar huvudkontor och ägarkontroll. Erfarenheten visar att produktutveckling och de viktiga strategiska investeringarna ganska snart följer efter. De enda som tycks bry sig är fackets företrädare som alltid, på goda grunder, fruktar att förlora svenska jobb. Man tecknar avtal med utländska uppköpare om att jobben skall stanna i landet, avtal som när det kommer till kritan aldrig är mer värda än pappret de är skrivna på.

Med utländska huvudägare tappar vi svenskar numera snabbt kontrollen över företagen. När en så ytterst välmeriterad företagsledare som Scanias Leif Östling knappt överlever ett år i ledningen för VW-koncernen så borde det väcka viss eftertanke. Detsamma gäller ABB där svenskarna är i stort sett utrensade ur företagsledningen av schweizarna, trots att ASEA var ett betydligt mer välskött företag än Brown Bovery vid bildandet av ABB.

Dagens debatt om svenskheten har sannolikt en stor betydelse för hur svenska ägarinstitutioner tänker i samband med utländska uppköp av svenska företag. Det är på något sätt symtomatiskt att det storföretag som betonar svenskheten mest är blågula IKEA, som lämnade Sverige för flera decennier sedan p.g.a. socialdemokraternas skattepolitik och socialiseringsiver.

Om Sverige skall kunna försvara sin position som ett framstående industriland i framtiden, då måste vi mer gå USA:s väg och åter se till att alla svenska medborgare, infödda såväl som invandrade, skall känna stolthet över vårt land och det som är Made in Sweden.