Anthropocene

Efter att ha följt debatterna och de politiska turerna i årets Almedalen är det ingen tvekan att det är klimatet och feminismen som fortfarande är de stora frågorna. Här har inte minst MPs kvinnliga språkrör fört fram medelålders vita och heterosexuella män som representanter för de onda krafterna. Det är svårt att hänga med i dessa svängar då de knappast har med verkligheten att göra.

De svenska utsläppen av växthusgaser är som jag vid upprepade tillfällen fört fram försumbara och tar vi hänsyn till ackumulation av kol i den snabbt växande svenska skogen så är faktiskt de svenska nettoutsläppen av koldioxid negativt. Att under dessa omständigheter framställa detta som ett huvudproblem och avgörande för planetens framtid verkar även med måttfulla ord helt förryckt.

De globala växthusutsläppen är ett potentiellt problem men kan omöjligt fixas inom några decennier då världen har andra problem som har högre prioritet. Hi hör framför allt fattigdomsbekämpningen. Sverige kan säkert bidra att lösa en del miljöproblem i olika delar av världen med då behövs i första hand en stark och effektiv ekonomi. Huvudlösa och ogenomtänkta aktiviteter som etanolframställning och omfattande vindkraftinstallationer har ingen meningsfull klimateffekt utan tjänar endast att försvaga den svenska ekonomin. Resultaten från de länder i Europa som gått längre i denna riktning är varnande exempel.

När det gäller de feministiska utspelen och hattiraderna mot i de flesta fall hyggliga och familjekära svenska män som lägger ned större delen av sin fritid på barn och familj gör mig ytterst illa berörd. Den feministiska rörelsen skulle kunna vinna respekt om de kunde rikta sina ambitioner mot de verkliga missförhållanden som faktiskt förekommer i världen. Den groteska könsstympningen är allmänt förekommande i flera muslimska länder och har under senare uppmärksammats i svenska medier.

 En annan omständighet som däremot knappast har nämnts är häxeriet som främst drabbar kvinnor men även barn.  Dagens International New York Times (5 juli 2014) har en skrämmande artikel om häxjakt i vårt århundrade. Detta har på senare tid ökad inte minst i Afrika, Latinamerika och i Stilla havsområdet delvis som en följd av dagens sociala internetmedier. Antalet mördade uppgår till tusentals årligen. Flera bränns levande, andra stenas eller slås ihjäl med knölpåkar. I delar av Centralafrika är det inte sällan självutnämnda präster som sköter om häxutdrivningen. En av Nigerias mest populära predikanter inom pingströrelsen (Pentekostalismen), Helen Ukpabio, skriver” if a child under the age of 2 screams in the night, cries and is always feverish with deteriorting health, he or she is a servant of Satan”.

UNs kommission för mänskliga rättigheter rapporterar att de flesta av de 25 000 -50.000 barn som driver omkring på gatorna i Kinshasa i Kongo har blivit övergivna av sina familjer som anklagat barnen att vara i besittning av häxeri eller demoniska krafter.

De svenska partier som ägnar sin kraft att kämpa för en bättre miljö liksom kvinnors och barns rättigheter skulle kunna vinna verklig respekt om de tog itu med de uppenbara missförhållanden som finns i vår värld. Att hänvisa till icke-existerande eller ytterst triviala missförhållande i Sverige, sprida hat mot beskedliga svenska män eller jaga efter en millimeterrättvisa vid utnämning av styrelseuppdrag kan inte väcka någon respekt. Däremot om de verkligen skulle ta sig an dagens VERKLIGA missförhållande skulle de i alla fall vinna min respekt - den har de inte idag.

Lennart Bengtsson

5 juli 2014