Anthropocene

Oron för överbefolkning har allt sedan Malthus första larm år 1798 intagit en central plats i debatten om jordens resurser och en hållbar utveckling. Självklart kan inte jorden härbärgera hur många människor som helst, det är önskvärt att i en snar framtid bryta ökningen, om inte annat för att alla skall få möjlighet att njuta av naturen utan att den slits ner. Många malthusianska framtidsprognoser som t.ex. Paul Ehrlichs bok Befolkningsexplosionen, pekade på allvarliga konsekvenser av en exponentiellt ökande befolkning i främst fattiga delar av världen. I Malthus anda har därför mycket av efterkrigstidens bistånd till fattigare länder främst handlat om att försöka övertala de fattiga att skaffa färre barn.

Vad många inte inser är att just fattigdom är det största miljöproblemet. En politik för hållbar utveckling som inte börjar med att minimera fattigdomen kan aldrig bli framgångsrik. Det utan jämförelse värsta miljöproblemet i dagens värld är luftföroreningar. Flest dödsfall orsakas av föroreningar inomhus från de fattigas matlagning och uppvärmning med dynga och kvistar. Under 1900-talet dog 260 miljoner från sådana luftföroreningar inomhus i utvecklingsländerna – ungefär dubbelt så många som i alla seklets krig. Detta är mer än fyra gånger så många som dött av luftföroreningar utomhus. Eftersom fattigdom avtar och rena bränslen blivit billigare, har risken minskat åtta gånger och kommer att minska ytterligare 70 % fram till år 2050. År 1900 var kostnaden för luftföroreningar 23 % av världens BNP, i dag är det 6 % och år 2050 beräknar man att det kommer att vara 4%.

Malthusianerna (Mp) har ställt till med oerhörd skada genom att deras propaganda lett till en rent människofientlig hållbarhetspolitik som de facto motverkar fattigdomsbekämpningen. Västvärldens bistånd till fattiga länder under efterkrigstiden har av allt att döma varit nästan helt bortkastat.

I takt med att marknadsekonomin med inspiration från Kina nu går segrande fram har den ekonomiska utvecklingen äntligen tagit fart i många utvecklingsländer. Fattigdomen har trängts tillbaka och nativiteten har gått ner till nivåer som närmar sig västvärldens. Forskare har visat att om världen kan fortsätta att tränga tillbaka fattigdomen i samma takt som nu, då kommer världens befolkning att kunna plana ut på omkring tio miljarder individer år 2050. Får vi inte ner fattigdomen radikalt kommer vi däremot att tappa kontrollen över befolkningstillväxten.

Vi måste alltså kunna tillfredställa behoven hos tio miljarder människor så pass, att de nöjer sig med omkring 2 barn per kvinna. Det ställer primärt krav på en starkare ställning för kvinnorna runt om i världen. Det gäller även i muslimska delar av världen. Därutöver krävs god och ökad tillgång till både energi, rent vatten och baslivsmedel till priser som de fattigaste kan betala. Det ställer krav på att vi öppnar våra marknader för produkter från de fattigare delarna av världen. Om befolkningsstabiliseringen skall lyckas måste också världens jord- och havsbruk få fram mer mat än idag på ett hållbart sätt, till priser som alla har råd med. Till det behövs billig energi.

Mänsklighetens enorma framgångar under det senaste århundradet hade inte varit möjliga utan tillgång till billig, riklig och kontinuerligt tillgänglig energi, utan det kan inte fattigdomen elimineras och befolkningsökningen kan inte begränsas. Energiförsörjningen är följaktligen den mest centrala delen av en hållbar utvecklingsmodell. Därför är energin en viktig måltavla för neomalthusianernas människofientliga argumentation. Alarmisten Paul Ehrlichs uttalande att tillföra samhället billig, riklig energi skulle vara detsamma som att ge en barnslig idiot ett maskingevär, talar sitt tydliga språk. Det är detta synsätt som präglar de rödgrönas politik.

Bill Gates påpekar på sin blogg hur mycket tillgången till billig och tillförlitlig energi betytt för USA:s utveckling. Under nittonhundratalet ökade USA:s energiförbrukning sextiofaldigt och priset på el föll 98%. Därför menar han att en agenda mot fattigdomen måste inriktas på att ge alla människor tillgång till energi som de har råd med – energi som kan lyfta alla ur fattigdomen.

Nymalthusianernas klimatpolitik som slagit rot i hela västvärlden går bl.a. ut på att tvinga på de fattiga s.k. förnyelsebar energi som i väst orsakat skenande energipriser. Västvärlden sänder in sina betalda agenter från WWF, Greenpeace, Friends of the Earth, Oxfam m.fl. för att bearbeta ländernas opinion för att på det viset sätta käppar i hjulen för utvecklingsländernas strävan att täcka sitt enorma behov av billig energi. Som vanligt skriver vi ut löften om bistånd för att hjälpa till att bygga upp den dyra otillförlitliga produktionen av sol- och vindkraft. Allt för att hindra de fattiga att få tillgång till den billiga och tillförlitliga fossila energin.

Vi får dagligen rader av bevis på att klimatlarmen varit våldsmat överdrivna och att de byggt på systematisk datamanipulation. Hittills har ökningen av atmosfärens koldioxid med 0,1 promille lett till en liten och behaglig uppvärmning som varit till stor fördel för livet på jorden – det växer så det knakar. Detta har i sin tur lett till ökande livsmedelsproduktion och minskad svält. Västvärldens alarmistiska klimatpolitik är inget annat än ett stort brott mot mänskligheten och övrigt liv.

För bara några år sedan spreds en intensiv propaganda via FN om en annalkande flyktingvåg av sällan skådad omfattning. UNEP pratade år 2005 om 50 miljoner klimatflyktingar redan år 2010. Men nu talas det inte längre så mycket om klimatflyktingarna. Hur har det då gått i de områden som pekats ut som riskzoner. Om man studerar dessa områden visar det sig inte ha hänt något speciellt. På de platser där folkräkningar genomförts hade befolkningen snarast ökat. Självklart har FN-byråkratin som lever på larmen försökt att sopa undersökningens resultat under mattan.

Nej några klimatflyktingar ser vi inte röken av, därför att allt är som vanligt med klimatet. Det senare har t.o.m. de svenska bönderna konstaterat i en färsk undersökning. Däremot förekommer det att människor inte klarar det normala vädret där de lever därför att de är för fattiga för att kunna skydda sig och de sina. De som satt sig i rörelse och nu väller in över västvärlden gör det för att de är FATTIGA!

Sluta vräka ut pengar på en helt verkningslös klimatpolitik och hjälp istället utvecklingsländerna att exploatera sina skiffergastillgångar, så att de åtminstone bränner mindre kol. Där har ni ett konstruktivt förslag för att skapa en bättre och mer hållbar världsordning. Räkna inte med att de människofientliga Miljöpartisterna och andra rödgröna stödjer det.