Anthropocene

Västvärldens politiska och förmögna elit bedriver en allt mer omfattande subversiv agentverksamhet med hjälp av det som kallas Non Goventmental Organisations (NGO). Beteckningen Non Governmental är helt missvisande. De marknadsför sig falskeligen som ideella folkrörelser. Om man granskar dem i sömmarna finner man dock att dessa odemokratiska storföretag är helt beroende av våra skattepengar och annan sponsring från multinationella företag som Coca Cola och förmögna manipulatörer som George Soros.

Idag är de multinationella agentföretagen som WWF, Greenpeace, Oxfam, Friends of the Earth m.fl. en växande storindustri uppbackade av kungligheter och en västlig elit, med staber av högt avlönade bolagsdirektörer i ledningarna. Företagens subversiva verksamhet börjar allt mer likna en förlängning av CIA:s dolda verksamhet på olika håll i världen. Jag har tidigare skrivit om hur Indien börjat reagera mot västfinansierade NGO-aktiviteter i syfte att sabotera landets ekonomiska utveckling och fattigdomsbekämpning. Även Ryssland har tidigare reagerat mot dessa organisationers verksamhet i Ryssland.

Under det Kalla kriget bedrev Sovjetunionen med stor framgång en liknande subversiv verksamhet i västvärlden genom sin finansiering av det som då kallades fredsrörelsen. Målsättningen då var att underminera västs beredskap mot det millitära hotet från kommunismens groteskt stora arméer som stod grupperade längs östgränsen beredda att sprida den kommunistiska läran med vapenmakt.

Vladimir Putin har likt sina företrädare stora maktambitioner, men han använder en betydligt slugare taktik än vad sovjetledningarna gjorde. Hittills har han med stor framgång lyckats utnyttja Rysslands enorma energitillgångar för att göra övriga Europa starkt beroende av rysk energi. Gasledningen Nord Stream genom Östersjön är ett sådant projekt. Putin har funnit att han med stor framgång kunnat utnyttja västvärldens pengahungriga NGO-företag för att underminera de europeiska planerna att med hjälp av s.k. frackingteknik, minska beroendet av rysk gas.

Enligt Natos generalsekreterare Anders Rasmussen, arbetar Rysslands otaliga underrättelsetjänster (utlandsunderrättelsetjänsten (SVR), den militära underrättelsetjänsten GRU, den federala säkerhetstjänsten i Ryska federationen (FSB), och Federal Protective Service ( FSO)) direkt med europeiska NGO:s för att finansiera anti-fracking kampanjer. Putin gör detta för att minska spridningen av den amerikanska skifferrevolutionen över Atlanten så att Ryssland kan hålla fast vid sitt monopol på den europeiska marknaden för naturgas.

Den rödgröna rörelsens framgångsrika underminering av Europas energiförsörjning bl.a. med hjälp av NGO-verksamhet, är på väg att skapa en allt ortryggare försörjningssituation i Europa. Som en följd av det har beroendet av rysk gas ökat kraftigt. Det beroendet är nu Putins favoritverktyg för att utöva geopolitiska utpressning mot EU. Framgången har varit total, Putin har nästan helt utan motstånd lyckats annektera Krimhalvön. EU och främst Tyskland vill inte sätta hårt mot p.g.a. sitt beroende av rysk gas.

Fram till nyligen har Europa inte haft något annat val, än att stå ut med Putins offensiv som främst manifesterats i Ukraina-krisen. Det största hotet mot Putins energimakt är det stora genombrottet för frackingtekniken i USA som kraftigt ökat landets produktion av olja och naturgas från skiffer. USA har redan gått förbi såväl Saudiarabien som Ryssland som världens största oljeproducent.

EU ser i USA:s naturgasexport och överföring av frackingteknik en möjlighet att ta sig ur beroendet av rysk gas. US Department of Energy (DOE) har redan godkänt sju LNG-exportterminaler. Liknande skifferfyndigheter som har gjort USA till världens största producent av olja och naturgas, ligger sannolikt också under stora delar av Europa.

Ryssarna kan försöka bromsa exploateringen av Europas skifferresurser bl.a. genom att underblåsa den rödgröna opinionen. Trots detta verkar inte satsningen på frackingtekniken kunna stoppas, även om NGO-företagen lyckats försena och krångla till den prospektering som man försökt få igång. Prospektering har inletts i Polen och Storbritannien och är på gång i flera andra länder med bl.a. hjälp av amerikanska energibolag. Förhoppningen är att på några års sikt få Rysslands grepp om Europas energiförsörjning att lossa.

Putins makt bygger helt på energi – 52 procent av den ryska statsbudgeten kommer från olje- och gasexport. Putin har garderat sig genom att vända sig österut till Asien för att hitta nya köpare. Han har nyligen tecknat ett mycket omfattande 30-års kontrakt med Kina värt 400 miljarder USD. Kina-kontraktet gör dock inte Ryssland oberoende av europeiska köpare. Kontraktet omfattar  38 miljarder kubikmeter naturgas per år. Förra året exporterade Ryssland 161 miljarder kubikmeter gas till Europa, som fortfarande är Rysslands viktigaste marknad.

Putin kommer säkert att fortsätta att sända rubel till Europas miljöaktivistgruppers subversiva verksamhet och hoppas att på det sättet bromsa spridningen av skifferrevolutionen. Rysk dominans av den europeiska gasmarknaden är dock av allt att döma på lånad tid, om inte de rödgröna lyckas öka sitt väljarstöd med hjälp av NGO-verksamheten.

Den stora osäkerheten är president Obamas patetiska dröm om att gå till historien som presidenten som stoppade havsnivåhöjningen. Det är nämligen så att skifferrevolutionen i USA har skett helt utan stöd från Vita Huset vars energipolitik lever i en helt annan värld än marknaden. Det är människors enorma kreativitet och innovationskraft på den fria amerikanska marknaden som ligger bakom de stora framgångarna för amerikansk gas- och oljeindustri. Risken finns att Obama sätter käppar i hjulet för den här utvecklingen, vilket skulle gynna ryska intressen.

Chansen att neka Putin själva grunden för hans makt är en möjlighet för Obama som det skulle vara dumt att missa. Men Obama är nu inte mannen som alltid undviker dumheter!