Anthropocene

Nästan tre av fyra inom den politiska högadeln - våra valbara riksdagskandidater - säger att klimatförändringar är det allvarligaste miljöproblemet, medan bara en av fyra vanliga medborgare är av den uppfattningen. Fundera ett tag på hur det kommer sig, att den politiska adeln är så totalt ur fas med folkopinionen? Varför gör frälset och vi ofrälse så diametralt olika bedömningar? Ni får en fingervisning om jag tillägger att bland de kommunistiska politikerna(V) så är man ännu mer ur fas, där har 19 av 20 den här uppfattningen.

Jag har tidigare skrivit här på bloggen om den en gång representativa demokratin, där vi valde representanter bland vanligt yrkesfolk till politiska ämbeten. Jag visar där hur denna ordning gradvis kommit att ersättas av en ny politisk yrkesklass som likt forna tiders adel tagit över den politiska makten. Det leder bl.a. till att idédebatten dör ut och att det är allt fler intressen som förenar politiker än som skiljer. Det viktigaste är att alla vill de ha mer av våra surt förvärvade pengar. Alla är för ett högt beskattat samhälle, vänstern mest men även dagens s.k. borgliga vill innerst inne ha så mycket som de bara kan av våra pengar.

Skattepengarna går i huvudsak till två gökungar i boet, dels i en snabbt ökande omfattning till allt generösare förläningar till politikerna och deras gunstlingar och dels till olika s.k. reformer för att köpa röster från olika grupper i samhället. Viktiga samhällsfunktioner som inte är direkt röstköpande blir allt mer svältfödda. Varför tror ni man avvecklat det svenska försvaret trots orostider? Och varför blir underhållet av samhällets livsviktiga infrastruktur allt sämre?

Det är när man analyserar klimatfrågan i ett skatteperspektiv som man finner svaret på varför politikerna är ur fas med folkopinionen. Aptiten på medborgarnas pengar är omättlig hos dagens politiker, de jagar ständigt s.k. skattebaser där de kan pressa ut mer pengar utan att förlora för många röster i valen. När det gäller skatten på inkomster handlar det om att ta ut så mycket man vågar av en mindre grupp som tjänar mest och att föra över pengarna till en större grupp, så att förlusten av väljare alltid blir mindre än vinsten.

Man kan inte ta ut så mycket mer på inkomstskatten utan att hela samhällsekonomin bromsas in och den totala skatteintäkten krymper trots högre skattesatser. Av den anledningen pågår en febril jakt på nya skattebaser som inte leder till förlorade röster och en krympande ekonomi. I den jakten är ett av de mest beprövade knepen att skapa en bild av att en skattehöjning medverkar till något som är positiv.

De första skatterna av det här slaget var skatten på tobak och alkohol. Den medicinska vetenskapen pekade på att rökning och bruk av alkohol var skadligt för hälsan. Därmed kunde politikerna framställa skatteuttaget som att man tog ut skatten för vår hälsas skull och inte i första hand var ute efter våra pengar. Om detta varit sant, varför tog man inte ut skatter som radikalt minskade bruket av tobak och alkohol? Svaret är enkelt, skattesatsen har inte med hälsan att göra alls. Den bestäms av den nivå där politikerna totalt sett får ut mest pengar. För höga skattesatser hade strypt konsumtionen och därmed de pengar politikerna kan hiva in.

Nu närmar vi oss förklaringen till att politiker i alla läger älskar våra dagars miljölarm. Dagens politiker följer den devis som Stålmannens ärkefiende myntat: Ju mer rädsla du skapar, ju större blir bytet. Man kan helt enkelt beskatta en rad nya områden under täckmanteln att man på det sättet skyddar miljön. Att klimatlarmen blåsts upp till den hysteriska nivå, där de legat de senaste decennierna, har sin förklaring i att de blivit den nya stora skattebasen. Eftersom de vänsterextrema partierna är de som hungrar mest efter vanligt folks pengar, är dessa partier följdriktigt mest klimatalarmistiska.

Detta att kunna beskatta koldioxid som är en av allt livs absolut viktigaste beståndsdelar är de politiska skattefogdarnas perfekta storm. Följdriktigt, när nu senast finansminister Borg aviserade nya skattehöjningar, motiverades flera av dessa uttag med att de var bra för klimatet.

Självklart är den politiska adeln bekymrad över att det blir allt svårare att skrämma allmänheten med klimatförändringar, därför gäller det att hålla larmen vid liv till varje pris. Det är därför som forskare med rymliga samveten sitter och manipulerar temperaturserier för att ge sken av att klimatet förändras i snabbare takt än vad det faktiskt gör. Dessa forskare är köpta av det politiska etablissemanget med oerhört generösa anslag till sin verksamhet. Det finns dock kvar en stor grupp hederliga forskare som tidigare inte vågat yttra sig, men som nu i ökande omfattning träder fram och visar att t.ex. extremväder inte ökat som politiker påstår.

Det cyniska i hela frågan om den stigande koldioxidhaltens förment skadliga miljöeffekter är att dessa hittills bara har varit bra för miljön på jorden. Det växer mycket bättre, vilket är en viktig orsak till raden av skörderekord med minskad svält under senare decennier. Växtligheten tål torka bättre, vilket får jordens ofruktsamma öknar att dra sig tillbaka. Den lilla uppvärmning av klimatet som orsakats av koldioxiden har även den varit gynnsam för livet på jorden.

Så kom ihåg nu i valrörelsen, att när en politiker nämner klimatet så är det inte miljön och livet på jorden han ömmar för – nej det handlar bara om att vårda den nya skattebasen!