Anthropocene

 

Jan Tullberg har introducerat det nya ordet veritofobi, dvs. förnekande av sanning eller av verkligheten. Ett sådant förnekande är sannolikt en fundamental svaghet i det mänskliga psyket, nämligen en följd vår tendens att vilja skapa en bild eller modell av verkligheten för att bättre kunna analysera denna i en enklare form och slippa den nära nog oändliga komplexitet. För många blir dessvärre den förenklade bilden av verkligheten det bestående och detta gäller inte minst när verkligheten ersätts med idéer om hur verkligheten inte bara är utan hur den borde vara. För de troende, antingen politiskt eller religiöst, är idén utan undantag viktigare än verkligheten.

 Inom vetenskapen finns det likheter men också väsentliga olikheter. Där formuleras också förenklade hypoteser om verkliga företeelser men med skillnaden att vetenskapens huvuduppgift är att verifiera hypoteserna mot verkligheten genom experiment och noggranna observationer. På detta sätt har men exempelvis inom naturvetenskapen stegvis lyckats formulerat allt mer exakta hypoteser som mer eller mindre fått karaktär av naturlagar och som gjort rymdfärder möjligt. Ingen normal människa betvivlar idag existensen av Newtons eller Einsteins fysik. Vi påminns ständigt genom vår dagliga användning av exempelvis GPS att Einsteins fysik stämmer med verkligheten med en förbluffande noggrannhet.

Inom politikens och religionens värld är det dock annorlunda. Där föreligger det sällan någon önskan för verifikation. Stämmer inte kartan med verkligheten så är det snarare verkligheten som är fel. Idén har fått ett sådant starkt grepp om tanken och känslan att man helt enkelt inte kan uthärda att idén är fel. Tron på den perfekta socialismen, antingen i sin nationella eller internationella form, har lett till oupphörliga katastrofer för människor och miljö men trots detta har socialismen behållit sin attraktionskraft och lockelse inte minst för de unga vuxna. Samma sak gäller de olika religionerna och inte minst de tre Abrahamitiska religionerna som under olika skeden har inneburit ohyggliga lidanden för människorna från medeltidens korståg till dagens islamistiska jihadiströrelser.

Den radikalisering som påbörjades för 50 år sedan inom den svenska socialdemokratin har nu nästan helt förstört den rationella och empiriskt baserade samhällsmodell som byggdes upp från 1930-talet. Henrik Malm Lindberg har förtjänstfullt skildrat denna långa utförslöpa i sin bok om socialdemokratins radikalisering. I stället för att förhindra den svenska modellens fall har snarare den borgerliga oppositionen bidraget till dess undergång. Effekten, inte minst på svensk ekonomi, näringsliv och utbildningsstandard har i flera avseenden varit förödande.

Under senare år har vi också sett en allt starkare tendens att politiskt infiltrera naturvetenskapen och förhindra forskning inom kärnkraft och genforskning. Klimatforskningen har delvis ockuperats av politiska intressen och styrts i en riktning som mer eller mindre hämmat den fria forskningen. Grundläggande uppfattningar som utvecklingsläran ifrågasätts fortlöpande av religiösa grupper då detta strider mot de enkla uppfattningar som rådde för flera tusen år sedan. Här har inte naturvetenskapen lyckats göra några egentliga inbrytningar hur absurda de religiösa uppfattningarna än är. Idag påminns vi ständigt om detta genom alla religiösa och fundamentalistiska galenskaper.

Sannolikt är människans svaghet för idéer och enkla föreställningar en följd av vårt strukturella tänkande som sannolikt är fysiskt betingat. Vi kan här bara hoppas att vi skall ha kraft att motstå de enkla idéernas förföriska lockelse och fortsätta att envist kräva att idéerna bekräftas mot en oförfalskad verklighet.

Lennart Bengtsson

4 mars 2015   

Ruskigt exempel: https://www.youtube.com/watch?v=XQpyAY3J55g