Charity begins at home?

Kvällens gästinlägg från Lennart Bengtsson.

Att hjälp, omtanke och välgörenhet i första hand skall gå till de närmaste är en klok, allmänmänsklig och pragmatisk regel som i många avseenden är traditionellt närvarande i Storbritannien. Det betyder inte att man är hjärtlös mot främlingar men indikerar likafullt en tydlig prioritet som de flesta finner allmänt förnuftig. I första hand hjälper man familjen och de närmaste och sedan det land och den nation man tillhör. Detta är en följd av vår sociala identitet och för de allra närmaste, som en mor till sina små barn, också en följd av vår biologiska identitet. Det råder inte heller något större motstånd att avsevärda skattemedel går till befogade sociala insatser i det egna landet medan att göra detta på EU-nivå eller global nivå faller sig mindre naturligt för det stora flertalet.

Det är därför relevant att ställa frågan om det allmänna talesättet ovan  också gäller i vår moderna globaliserade värld?

 Vissa radikala skribenter har föreslagit att svenskar och andra innevånare i rika och välskötta länder inte har rätt till sin relativt höga levnadsstandard och sina besparingar då världen är fattig och eländig och tillgångar bör därför fördelas lika och ”rättvist” bland alla jordens innevånare. Det är emellertid knappast troligt att en sådan radikal syn kommer att kunna få ett bredare stöd ens hos den svenska allmänheten i fria val.  I ett hotat politiskt eller militärt läge är viljan att ställa upp för nationen ännu starkare. Att offra sig för Sverige om landet skulle hotas av exempelvis Ryssland faller sig självklart mer naturligt än att ställa upp för Kenya om det skulle hotas av Somalia eller för Vietnam om det skulle hotas av Kina.

 I ett land som Sverige, som genomgått och genomgår en historiskt sett mycket snabb social transformation, har det visat sig svårt för många att finna en ny gemensam identitet. Följden har blivit att olika folkgrupper med skild bakgrund, kultur, religion och etnicitet inte har integrerats särskilt bra utan i stort behållit sin ursprungliga nationella och sociala identitet. Den sociala integrationen har däremot fungerat relativt effektivt i USA där man inte minst genom skolan bidragit till att skapa en ny överordnat känsla av nationell tillhörighet. Att för olika invandrargrupper, som görs i USA, hylla Sverige, dess historia, identitet och flagga skulle säkert av våra vänstergrupper betecknas som ett utslag av den mest flagranta nationalism eller med modernt svenskt språkbruk snarare rasism, och skulle i dagens läge vara helt omöjligt. I stället har utvecklingen drivits mot ett diffust multi-kulturellt samhälle vilket i flera fall har skapat en slags klanbaserad identitet som bidragit till den gettoisering som blivit ett allt mer dominerande inslag i flera av de större städernas förorter med sina utanförskapsområden.

Detta är en mycket olycklig utveckling som kommer att förhindra en framtida integration och riskerar skapa subsamhällen som lever vid sidan av det normala Sverige med sina egna sociala lagar och regelverk. Speciellt problematiskt är detta när det gäller anammandet av det nya landets sedvänjor, förordningar och lagar som reglerar modern svensk familje- och kvinnosyn och de delvis radikalt andra uppfattningar som finns hos många invandrare med muslimsk bakgrund med erfarenhet av sharian.

Oförmågan hos den politiska klassen att inte inse den oerhörda utmaning som det innebär att integrera andra och främst utom-europeiska kulturer i Sverige utan bara låta utvecklingen ha sin gång, i en naiv tro att allt skall ändå fixa sig till sist, är på alla sätt ytterst allvarligt. De enda tillfällen då en sådan laissez faire-inställning hjälpligt har fungerar är i perioder av snabb dynamisk utveckling där det finns tillräckligt med möjligheter för de flesta att klättra uppåt och framåt. Vi är dessvärre långt från en sådan situation i dag.  Det är därför en stor risk att landet delas upp i grupper som lever var för sig. Bristen på nationell integration kommer då att förhindra ett tillräckligt starkt övergripande engagemang då ingen längre bryr sig vad som händer i utanförskapsområdena. Charity at home blir då ett tomt talesätt i sin nationella mening. Vad vi riskerar är därför att utanförskapsområdena blir härdar av kriminalitet och socialt förfall vilket redan är på väg att utvecklats. Det förefaller därför uppenbart att vår beredvillighet till en omfattande invandring måste ställas i relation till förmågan, såväl ekonomiskt som socialt, att klara detta på ett sätt som verkligen är till värde både för landet och alla  dess nykomlingar och inte slutar i ekonomisk misär och socialt kaos.

Lennart Bengtsson

2 mars 2015

1 Per-Gunnar Larsson:

skriven

Kloka ord och självklarheter för folk som besitter sunt förnuft. Tyvärr är sunt förnuft och överlevnadsinstinkt inte särskilt vanligt i Sverige Vid valet i september var det 13 % av de röstande som begrep hur saker och ting hänger ihop.

3 Åke Sundström:

skriven

# 1

Nja, det är nog inte enbart de som röstade på SD som begriper hur saker och ting hänger ihop, besitter sunt förnuft och har överlevnadsinstinkt. Problemet är förstås att invandring och multikultur bara är två av alla de delfrågor som väljarna har att väga samman inför valet av röstsedel. Pensionären som blivit blåst på stora delar av sina utlovade ATP-pengar och de unga i det s k utanförskapet må vara ursäktade om de prioriterar sina egna hjärtefrågor.

Jag vågar tvärtom gissa att 80 procent av de s k gräsrötterna instämmer i LB:s beskrivning och synpunkter - alla utom V, en fjärdedel av gröningarna och de flesta på SAP:s lilla, men högljudda, vänsterflygel. Att denna stabila majoritet inte tillåts påverka politiken visar ju bara att Sverige inte längre är en fungerande demokrati.

Och det är faktiskt regeringarna Reinfeldt som bär huvudansvaret för denna betänkliga utveckling - låt vara efter ett mångårigt förarbete av kamraterna till vänster. Varför, LB, haka upp sig på att de mest extrema vänstergrupperna hatar våra nationella symboler, betydligt skamligare är väl att riksdagens moderater, centerpartister, folkpartister och kristdemokrater i praktisk politisk handling gör detsamma?

Till yttermera visso är det denna populistiska och ideologiskt förvirrade (eller snarast urarva) Allians som står bakom de värsta överdrifterna i klimatpolitiken - trots att även denna dårskap ursprungligen sjösattes av socialdemokraterna.

5 clas Persson:

skriven

Nedanstående försvann i mitt inlägg ovan vilket härmed korrigeras

148384 personer i förhållande till totalt ca 3 650000 personer sysselsatta kan inte anses som annat än en marginell siffra i sammanhanget, en fluktuation i arbetskraftsbehovet. Att dessa under några förhållandevis få år skulle ha haft annat än en ytterst marginell påverkan på det hundraåriga välfärdsbygget torde stå klart, utom allt tvivel. En topp på arbetskraftsinvandringen kom precis före rekordårens absolut sista år. Det gav klirr i industriägarnas kassakistor, men välfärdsbygget var då i princip avslutat. Det förhållandet jag nu beskrivit borde vara allmänt känt bland samhällsdebattörer, politiker och framför allt historiker, men av någon underlig anledning tycks det inte ligga till på det viset. Siffrorna är offentliga, vem som helst kan kontrollera. För ganska precis ett år sedan kunde vi på SR P1 höra en debattör helt ogenerat och oemotsagd säga ungefär: och när andra världskriget var slut så kom invandrarna till Sverige och byggde upp landet.

7 Anna C:

skriven

”Après nous, le déluge” borde vara våra politikers slagord, för de uppträder ju helt ansvarslöst.
Likt alla utopister struntar globalisterna i hur människan är som biologisk och psykologisk varelse. De travar på i kommunismens fotspår och tror sig kunna skapa en ny människa.
Dessutom är deras utopi känslokall. Den som älskar alla älskar ingen.
Livet är inte rättvist och kommer aldrig att bli det. Börjar man tala om vad vi har rätt till eller att vi står i skuld till fattiga i avlägsna länder då kommer vi också snart att vara fattiga. Att sätta de sina och sitt land före andra handlar inte om rättvisa – det handlar om självförsvar. Och alla folk har rätt att försvara sig.

9 Björn i Bromma:

skriven

I USA, Canada, Australien mm råder andra regler och tuffare krav. I Sverige har ansvariga politiker och msm krypit in i flosklernas värld sittandes i sina elfenbenstorn.
Är fiasko för milt sagt?

11 Erik Svensson:

skriven

Som vanligt en bra insändare.

Dessvärre återfinner jag ett tankefel även i denna text, nämligen att den politiska klassen skulle vara omedveten om den utveckling som sker. Frågor som "Hur dumma är politikerna egentligen?" eller "Ser dem inte vad som händer!" återkommer ständigt i denna diskussion.

Regeringskansliet som utför regeringens politik är organiserat på så sätt att en finans- eller statsminister kan inom loppet av några timmar eller högst en arbetsdag skaffa sig en total överblick kring t.ex. området migration, etablering, arbetslöshet. Och detta gäller dåtid, nutid och vilken framtid som man i nuläget räknar med. Detta sköter Finansdepartementets budgetavdelning.

Regeringskansliet är i sig organiserat i väldigt tjocka stuprör där varje departement bevakar sin ministers frågor med näbbar och klor. Samarbete mellan stuprören sker men då i form av många gånger hårda förhandlingar. Även i frågor som berör fler departement eller utgiftsområden. Detta leder bl.a. till att information sällan delas, då detta vore förhandlingstaktiskt fel. På så sätt kan informationen om ett visst samhälleligt fenomen spridas mellan flera olika departement och utgiftsområden, vilket gör det nästintill omöjligt för någon inom eller utom regeringskansliet att skaffa sig en helhetsbild. Om det t.ex. hade funnits en "tredje statsmakt" hade denna ändå haft problem att granska den politiska klassens havanden och göranden.

Det enda departement som har total överblick över alla statens utgiftsområden är Finansdepartementets budgetavdelning. Så kunskapen om läget i landet har alltid funnits hos alla regeringar.

Så frågan man bör ställa sig är istället varför förs denna uppenbarligen destruktiva politik, oavsett färg på regering, och vem tjänar på det?

2 per eriksson

skriven

Sverige är redan ett fragmenterat samhälle och visar alla tecken på social söndring och allmän upplösning.

Politikerna, de som tror sig veta allt men ingenting kan, har medvetet balkaniserat Sverige pga en blandning av storhetsvansinne, historielöshet och sifferblindhet.

Det finns absolut ingen väg tillbaka till social sammanhållning och ömsesidig samhällstillit, istället kommer den sociala och ekonomiska situationen alltmer förvärras och getton och utanförskapsområden kommer att fortsätta sin utbredning.

Det finns många exempel på att civilsamhället håller på att brytas sönder, i de flesta skolor har lärarna abdikerat och i korridorer och skolgård råder rädsla för att drabbas av våld eller bötning, ingen vettig människa hoppar längre in i en taxi vilken som helst, badhus och bibliotek fungerar nu som samlingsplatser för anti sociala gäng, brev - och tidningsutdelning har i vissa områden upphört, bussar, ambulans och brandkår under ständig attack när man ska in eller igenom vissa områden, biobesök omöjliggörs genom sabotage, bussar är numera cashfria pga rånrisken, vissa offentliga badstränder är no go zoner, fler och fler vägrar köpa biljett till tågresan och får inga sanktioner till följd, sjukhusen börjar alltmer påminna om befästa strong points, socialsekreterare och lärare flyr sina arbetsplatser, socialkontoren har pansarglas och likaså arbetsförmedlingarna, en del fotbollslags fanklubbar är idag infiltrerade av den organiserade brottsligheten, hantverkare går inte in vissa områden utan poliseskort.

Ser då inte politikerna vad som händer, jo, de har ögon att se med, men de är alltid beredda att sälja av kronjuveler för att få en extra röst i nästa val eller att till och med bankrutta landet för två extra röster - politikerna har per definition säkra livstidsinkomster och som alla politiker älskar de klientsamhällen.

Jag tror att genomsnittssvensken är beredd att vräka pengar över hela världen så länge illusionen är intakt dvs så länge politikerna och journalisterna kan fortsätta att övertyga henne eller honom att det inte finns något hot mot platt teven, flintasteken och Thailandsresan.

Sjuklöverpartierna står alla till vänster på ett flumradikalt sätt och alla tror att det finns massor av klient röster att hämta i spåren av massinvandringen och i detta fall framstår de Nya Moderaternas metamorfos som helt iögonenfallande dvs det tog 10 år att gå från konservatism light till ett stenhårt vänsterpopulistiskt antifrihetsparti - vem kunde tro att det lilla ölförbudet på sjön skulle leda till en halvdemokrati 10 år senare.
Pricken över i måste vara att ha dragit in Kungahuset och Försvaret i det Ny Moderata postmarxistiska moraset.

4 clas Persson

skriven

För att kunna reda ut Lennarts frågeställningar i de tre sista raderna så krävs att man faktiskt gör en konsekvensutredning. För att kunna göra en konsekvensutredning så måste man antingen känna till fakta eller också anta med hjälp av tidigare erfarenheter hur en viss utveckling kommer att te sig. Jag har under senaste året just med hänvisning till ovanstående sänt nedanstående frågor till en mängd tidningar och journalister. Intresset har givetvis varit lika med noll.

1 Redogörelse och konsekvenserna av hederskulturen.

2 Konsekvenserna av importerad antisemitism och vilka som står för den.

3 Omfattningen av specialregler för att tillmötesgå invandrare, såsom handskakningsritualer, badhus, slakt, religionsundervisning o.s.v.

4 Konsekvenserna av klansamhället där klanledaren bestämmer vem medlemmarna av klanen skall rösta på, kontra det demokratiska. Där lojaliteten är större mot klanen än mot det gemensamma samhället, vilket bl.a. resulterar i låg eller obefintlig skattemoral. Konsekvenserna av korruptionskulturen.

5 Redogörelse av omfattningen av vaktbehov på akutavdelningar föranledd av kränkta invandrade som inte får gå före i kön. Är det sant eller en skröna?

6 Hur stor del av alla våldtäkter utförs av första och andra generationens invandrare?

7 Hur stor del av gruppvåldtäkterna utförs av första och andra generationens invandrare?

8 Vilka utför all skadegörelse i förorterna, bränner bilar och angriper polis och brandkår. Hur stor är omfattningen. Betalar skattebetalarna allt eller är det försäkringspremiebetalarna som betalar uppeldade bilar?

9 Vilka är det som svarar för all kriminalitet med vidhängande skottlossning och vad innebär den för medborgarna?

10 Hur stor del av fångarna på våra fängelser utgörs av första och andra generationens invandrare?

11 Hur påverkas skolan?

12 Hur påverkas sjukvården och tandvården, blir det undanträngningseffekter?

13 Hur påverkas bostadssituationen när det redan fattas 100 000-tals bostäder.

14 Hur påverkas samhället av islamiseringen med bl.a. känt kvinnoförtryck och terrorism i bakgrunden? I vad mån anfräts de senaste århundradets sekulära framgångar av religiös muslimsk konfessionalism för att inte säga fundamentalism.

15 Hur påverkas arbetsmarknaden?

16 Hur kan det vara möjligt med en så slapp asylpolitik där bl.a. pass tillåts försvinna och nya skrivs ut på löpande band i tusental?

17. Hur ska det bli med samhällsekonomin nu när samhället belastas med 100 000-tals outbildade och arbetslösa.


En allmänt utbredd uppfattning är att utan invandrare så hade vi inte haft något välfärdssverige. Oavsett allt annat så kan en sådan utbredd uppfattning också ligga till underlag för felaktigt fattade beslut. I ett annat sammanhang kom jag att ta del av SCB:s "Historisk statistik för Sverige. Del1. Befolkning 1720-1967 andra upplagan sid. 98" . Med bl.a. den statistiken som underlag komjag fram till nedanstående häpnadsväckande siffror.

Före andra världskriget ansågs invandringen så pass marginell att den knappast var värd att notera, det rörde sig om ca fem till sex tusen per år. När andra världskriget var slut fanns ca 195 000 invandrare-flyktingar i Sverige. Av dessa återvände de flesta till sina hemländer. Från 1945 till 1967 invandrade ca 671649 personer till Sverige. År 1967 fanns i Sverige ca 315711 personer med utländsk härkomst, varav nordbor utgjorde en stor del. Av ca 671 649 invandrade under 22 år hade alltså ca 240 000 återvänt till sina hemländer. I Sverige var år 1967 ca 3 650 000 personer sysselsatta med arbete av något slag, dessa utgjorde ca 47 % av det totala invånarantalet.
Med vetskap om att såväl kvinnor som sjuka och åldringar togs emot i Sverige de här åren, t.ex. från Ungern 1956 så finns skäl att räkna med att ca 47 % av denna grupp också sysselsattes i Sverige. Med 47 % av 315711 personer skulle det betyda att ca 148384 av de utlandsfödda var sysselsatta med arbete av något slag i jordbruket, skogsbruket eller industrin år 1967.

6 Erik

skriven

En översiktlig betraktelse av Putnams arbete förklarar betydelsen av det sociala kapitalet, något som är närmast omöjligt att upparbeta i en mångkulturell miljö.

Flyktingar kommer per definition från mångkultur, annars vore de knappast flyktingar. Och denna sorts miljö vill vi på fullt allvar aktivt uppmuntra till i Sverige, skriver till och med in i grundlagen?

Hur tänker man då?

8 Skattebetalare

skriven

Idag finns det 51 miljoner på flykt och 5 miljarder fattiga. Sverige har blivet en humanitär stormakt och socialbyrå för tredje världen.

10 Göran

skriven

En laissez faire-invandring och en libertariansk inställning till invandringen skulle fungera mycket bättre än dagens invandring. Den skulle vara på följande sätt:

1. Fri invandring. Vem som helst som vill bo i Sverige skulle få göra.
2. Inga skattepengar till invandring. Den som vill invandra till Sverige kan inte räkna med en enda krona i hjälp om det inte sker helt frivilligt från givarna. Försörjning får den invandrande fixa själv.
3. Den som vill invandra till Sverige måste bli accepteras av de boende där den invandrande vill bo. Det innebär integration på boendes villkor och inte på den invandrandes villkor.

Enkla regler som raskt skulle sätta invandringen till Sverige på en lämplig nivå.

Människor får gärna leka humana men inte med mina pengar. Dessutom har jag lite svårt för människor som kallar sig humana när de inte är det minsta främmande från att ta pengar från andra med våld eller hot om våld. Och, även faktiskt kan begå övergrepp på folk även på andra sätt. Många människor har dödats i humanismens namn.

Vad gäller fördelningen av jordens ekonomiska resurser på alla är det mer eller mindre bara en myt. Det finns inga ekonomiska resurser så att det blir rättvist. Ta från alla rika deras pengar och ge till alla. Det blir några hundralappar till varje ett år. Nästa år finns det inga pengar att fördela. Har det stoppat någon fattigdom? Nej.

Problemet i fattiga länder är helt enkelt att de har för lite kapitalism. Varför har de det? I stort på grund av korrupta socialistiska regeringar och politiska system. De flesta västländer stödjer denna korruption med skattepengar och moral. De flesta afrikaner får inte äga mark och äganderätt är nyckeln till välstånd.

Det går inte att fördela resurser för ökat välstånd. Det går bara via produktion att öka välstånd.