Anthropocene

De olika krafter i världen som står bakom FN:s klimatkampanj vill ersätta fria människors valfrihet och företagsamhet med planekonomiskt oinskränkt politikervälde. Man vill politiskt reglera våra liv in i minsta detalj, vi skall inte ens tillåtas fritt välja vad vi äter. Det tragiska med sådana här drömmar om ett genomreglerat samhälle, är att det alltid leder till katastrof. Låt mig bara påminna om när politikerna i västvärlden för fyrtio år sedan började bestämma vad vi skulle äta.

Det hela började på sextiotalet när forskare frågade sig vad den ökande frekvensen av hjärtinfarkter kunde bero på. År 1970 dog 0,5 till 1 % av befolkningen i väst av hjärtinfarkt årligen. Snart växte det fram en vetenskaplig konsensus om att orsaken var för fet mat. Problemet var bara det att denna ”enighet” var byggd på pseudovetenskap.

Till grund låg ett experiment där en rysk forskare matat gräsätande kaniner med äggulor och därefter kunnat visa på åderförkalkning hos kaninerna. Att någon sådan förkalkning inte gick att visa hos hundar och råttor som likt människan inte var gräsätare undanhöll man. På detta sätt föddes fetthypotesen.

Hypotesens främste förespråkare blev den framstående amerikanske nutritionisten Ancel Keys. Han publicerade artiklar där han påstod sig visa på ett starkt samband mellan fet kost och hjärt-kärlsjuklighet i sex länder. Problemet var bara att han ur ett material med ett knappt trettiotal länder, bara redovisade de få som stämde med hans hypotes. Ett förfarande som är den kanske vanligaste formen av forskningsfusk bakom många pseudovetenskapliga uppfattningar.

Allt hade kunnat utvecklas på ett balanserat sätt om inte politiker börjat blanda sig i frågan. Amerikanska regeringen tillsatte i slutet av sjuttiotalet en kommission under George McGovern som fick i uppgift att ta fram kostrekommendationer för det amerikanska folket. I botten låg en ambition att stödja det amerikanska jordbruket och samtidigt befrämja folkhälsan. En viktig expert inom den här kommissionen var Ancel Keys. Kostråden som lades fram år 1977 innebar en uttalad uppmaning att minska innehållet av mättat fett i kosten.

Det fanns starka invändningar inom den vetenskapliga världen mot fetthypotesen, t.o.m. inom själva McGovern-kommissionen. Dessa lämnades dock utan hänsyn. Den mest kände opponenten var den brittiske professorn John Yudkin som gav ut boken Rent, Vitt och Dödligt år 1972. Där visade han med stor tydlighet att huvudorsaken bakom åderförkalkningen inte var fet mat utan socker och andra lättförbrända kolhydrater.  Genom Keys mycket starka ställning inom det medicinska etablissemanget lyckades han hindra sina opponenter inklusive Yudkin, från att få gehör för kritiken av fetthypotesen. Likt dagens klimatdebatt så ägnade sig Keys m.fl. åt att tysta Yudkin och andra skeptiker med vanärande ad hominem tillmälen och andra nedsättande omdömen.

Precis som vi idag ser hur hela det vetenskapliga etablissemanget sagt sig tro på alarmerande global uppvärmning p.g.a. utsläpp av koldioxid, ställde sig hela det vetenskapliga etablissemanget bakom fettlarmen. Och precis som inom klimatforskningen var det vetenskapligt självmord att presentera annan vetenskap än sådant som bekräftade den vedertagna hypotesen. I fyrtio år har vi därför inte hört annat än att mättat fett orsakar åderförkalkning och att det naturliga och livsviktiga kolesterolet i blodet skadar vår hälsa. I snart trettio år har klimatforskare ägnat sig åt att räkna om historiska temperaturmätningar, för att till varje pris försöka bevisa att världen är på väg mot en överhettning, trots att temperaturen sedan två decennier varit i princip konstant.

Kostråden blev en perfekt storm för Big Food. Naturlig mat var plötsligt ohälsosam och istället övertygades människor om att äta industriprocessad mat där man tagit bort det naturliga fettet och med det fettlösliga viktiga näringsämnen. Eftersom den magra maten smakade illa, kom industrin snabbt på att detta kunde man ändra på genom tillsats av stora mängder socker och olika kemikalier.

Idag har vi facit. Direkt efter McGoverns kostrekommendationer började den metabola sjukligheten att öka lavinartat i stället för att minska, som man sagt var avsikten. Idag har den här sjukligheten växt till en global pandemi som jag skrivit om tidigare. År 2050 uppskattas halva jordens befolkning vara överviktig och diabetes m.fl. metabola sjukdomar drar fram som en farsot.

Den skenande sjukligheten blev snart en perfekt storm för en annan industri – nämligen Big Pharma, vars försäljning och vinster har gått som en raket de senaste decennierna. Man kom på den geniala affärsidén att inte försöka bota de metabola sjukdomarna, utan att istället bara sätta in livslång behandling av symptomen.

Idag har fördämningarna inom den vetenskapliga världen som allt för länge lyckats försvara den livsfarliga fetthypotesen, rämnat. Massor av människor har tagit tillbaka sin frihet att äta riktig mat och revolten mot Livsmedelsverket, Big Food och Big Pharma växer för var dag. I Sverige struntar numer ca. en fjärdedel i Livsmedelsverkets hälsovådliga kostråd och blir bara friskare för var dag.

Nu är det viktigt att sätta stopp för en ännu värre katastrof som skulle bli följden av det Figueres ställde i utsikt att ändra den ekonomiska utvecklingsmodell som har varit rådande under minst 150 år. Den utvecklingsmodell som gör att vi kan minska fattigdomen i världen och mätta fler munnar än någonsin tidigare.

Vi får inte än en gång låta politiker begränsa mänsklig frihet och sätta vår valfrihet och företagsamhet ur spel. Vi måste någon gång lära oss att en fri marknad är bara en förlängning av de naturlagar som styr livets evolution på jorden. Självklart skall vi ha lagar och regler som inom rimliga gränser skapar humana spelregler som fria människor har att hålla sig till. Men om vi försöker skapa en världsekonomi som kämpar emot de naturliga lagar som styr vårt liv, då slutar det i en ännu värre katastrof än den globala metabola pandemin.

Med klimatet är faktiskt allt helt normalt, vädret håller sig trots allt larmande om motsatsen, inom sin normala variabilitet. Att det blev lite varmare under slutet av 1900-talet och att koldioxidhalten stigit med 0,01% har faktiskt bara varit till fördel för människan, biologisk mångfald och hela det övriga ekosystemet.