Anthropocene

Kinas kommunistparti är en yrkesförening för landets politiker. Föreningen är sluten, vilket innebär att inte vem som helst släpps in. Inom denna förening fastställs en knippe politiska åsikter – en värdegrund – utifrån vilken sedan alla beslut fattas. Denna värdegrund underställs inte folket i fria val vilket gör att Kina i våra ögon inte är någon demokrati. Kina är dock inte längre en despoti, där makten är samlad hos en person som under Maos kommunism eller kejsardömena. Vi kan i dagarna bevittna hur den kinesiska ordningen utmanas av människor i Hong Kong som kräver åsikts- och valfrihet för folket.

I Sverige är politikerna uppdelade på ett antal partier som ursprungligen var folkrörelser, men som med tiden har tagit formen av halvslutna yrkesföreningar. Jag har tidigare skrivit om dessa föreningar. I min ungdom kunde man ansluta sig till ett politiskt parti och där driva sina hjärtefrågor. Själv var jag länge aktiv i det tidigare liberala Folkpartiet. Om man var övertygande kunde man påverka partiets politik.

Den som idag går in i ett parti som man sympatiserar med, i syfte att påverka i någon viktig fråga, kan räkna med ett iskallt mottagande. Ofta blir dessa personer mobbade för att till slut ge upp och lämna partiet. Jag har egen erfarenhet och har bevittnat många andra fall. Det som möjliggjort förvandlingen av våra politiska folkrörelser till halvslutna yrkesföreningar, var beslutet att finansiera verksamheten med skattepengar istället för via medlemsavgifter och insamlingar bland sympatisörer.

Yrkespolitiker har idag allt mer gemensamt med varandra över partigränserna. De strävar efter att skydda sina villkor som liknar forna tiders adelsprivilegier, genom riskminimering. Att göra sig oberoende av krävande medlemmar är ett sätt att minska riskerna. Det var därför lätt att komma överens om det s.k. partistödet. Man insåg även att starka idémässiga skillnader ökade risken, varför man kom på det geniala att desarmera de verkligt stora frågorna genom att samlas runt en gemensam värdegrund över partigränserna. Detta har kommit att kallas triangulering.

Den här utvecklingen har nu gått så långt att alla de politiska yrkesföreningarna numer sluter upp bakom vad de kallar en demokratisk värdegrund. Denna värdegrund omfattar nästan alla de frågor som starkt engagerar vanliga människor. Det väljarna tillåts ha inflytande över är någon liten procentgräns för arbetslöshetsersättning, antalet pappamånader i föräldraförsäkringen m.fl. struntfrågor som inte hotar värdegrunden.

Den politiska adeln har på det här sättet förändrat demokratibegreppet och utnämnt värdegrund snarare än åsiktsfrihet till demokratins axiom. Man skryter på ett ytterst genant sätt med Sverige som en humanitär stormakt. Den politiker som mer än någon annan förkroppsligat den här omdefinitionen av den svenska demokratin är förre folkpartiledaren Bengt Westerberg. Han har i en statlig utredning de facto skrivit att politiker har ett särskilt ansvar för att upprätthålla det politiskt korrekta filtret över samhällsdebatten. Han har bl.a. föreslagit att lärarutbildning och övervakning över internet och medier skall utgå från värdegrunden. Detta synsätt har lett till att Public Service och andra ledande medieföretag helt underkastat sig den styrande klassen och censurerar sådant som strider mot deras beslutade värdegrund. Anmälningar till den s.k. Granskningsnämnden lämnas alltid utan åtgärd.

På det beskrivna sättet ser vi hur landets politiska system snabbt närmar sig det kinesiska som vi annars är så kritiska mot. När väljarna inte längre fritt kan uttrycka sina åsikter och påverka politiken i frågor som starkt engagerar dem har demokratin tappat sitt innehåll och sin mening.

För mig och massor av medborgare i det här landet är fortfarande demokrati synonymt med just åsiktsfrihet, vilket är helt oförenligt med någon form av värdegrund som beslutas av en yrkeselit som i Kina. Yttrandet: Jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det somtillskrivits Voltaire (det var inte han som skrev det utan det var en sammanfattning av hans demokratisyn i en biografi) är för mig en grundbult i demokratin. Men detta gäller inte längre för större delen av vår politiska yrkeskår och de arenor där samhällsdebatten förs.

Jag talar av egen erfarenhet. Efter att jag för sex år sedan skrev en artikel som ifrågasatte värdegrunden inom miljöpolitiken, har jag portats på alla etablerade debattarenor och jag har förolämpats med ad hominem tillmälen av värdegrundens agenter. Detta trots att utvecklingen de senaste 18 åren tydligt visar att det jag skrev var korrekt. Den här bloggen har kommit till på det sättet. Om Bengt Westerberg och hans gelikar får som de vill, kommer väl snart det jag skriver här att kriminaliseras.

I de två senaste valen har väljarna börjat göra revolt genom att rösta på ett nytt vildvuxet folkrörelseparti som på en rad punkter inte stödjer den värdegrund som makthavarna dikterat. Ursinnet från det politiska etablissemanget över väljarnas tilltag, är inte att ta miste på. Väljarnas fria åsikter skall till varje pris förhindras från att påverka politiken. Det har gått så långt att den svenska demokratin nu börjar ifrågasättas i vår omvärld genom kritiska artiklar i några av världens mest respekterade tidningar.  

Försöken att tysta de tretton procent som röstat på en politik i strid med värdegrunden försvaras med att åttiosju procent röstat emot den politiken. Men en undersökning som gjorts av SOM-institutet pekar på att uppåt hälften av dessa även ifrågasätter värdegrunden och alltså är potentiella nya väljare i opposition mot den dikterade ordningen.

Den svenska demokratin har hamnat i sin värsta förtroendekris sedan den allmänna och lika rösträtten infördes. Om inte den politiska yrkesklassen och samhällets elit besinnar sig och garanterar full åsiktsfrihet går vi en mycket dyster framtid tillmötes. Väljarnas val måste respekteras och i de fall där man inte gillar valet, får man besvära sig och ta debatten för att övertyga folket – inte göra sitt yttersta för att hindra dem från att framföra sina åsikter.

Det som nu sker är en skam!

Läsning för er som vill fördjupa er i problemet: http://magasinetneo.se/artiklar/demokrater-for-asiktsfrihet-och-demokrater-emot/