I min barndom på fyrtiotalet minns jag hur min mamma och några vänner som var intresserade av kost försökte övertyga oss barn om att rå potatis var väldigt nyttigt. Jag kommer väl ihåg hur jag kunde gå och knapra på en rå potatis som vore den ett äpple. Det blev dock ingen vana för det var inte särskilt gott.
Nu har vännen Annika Dahlqvist fäst min uppmärksamhet på att detta med nyttigheten hos rå potatis faktiskt inte var så dumt. Det är nämligen så att en betydande del av stärkelsen (=kolhydraterna) i den råa potatisen är något som kallas resistent stärkelse. Det är en kolhydrat som helt enkelt inte bryts ned till glukos av våra enzymer i mun, magsäck och tunntarm utan klarar hela resan ned till tjocktarmen. Där bryts den sedan ned av tarmbakterier och omvandlas till energi för bakterierna och korta fettsyror som smörsyra som tarmbakterierna i sin tur bjuder oss på. Egentligen borde dessa svårnedbrytbara kolhydrater räknas som fibrer och inte som stärkelse.
De som följer en strikt lågkolhydratkost för att kontrollera sitt blodsocker och minska riskerna för metabol sjuklighet, kan få problem med sin tarmfunktion genom att den naturliga bakteriefloran i tjocktarmen inte får tillräcklig näring för sin fermentationsprocess. En väl fungerande nedbrytning av kolhydrater med hjälp av tjocktarmens bakterieflora är viktig för vårt immunförsvar.
Det händer även att strikt lågkolhydratkost ger ett något förhöjt fasteblodsocker (över 6 mmol/liter) på morgonen.
Båda problemen kan avhjälpas med en eller två matskedar potatismjöl i kallt vatten före sänggående. Tarmfunktionen blir mycket bättre och paradoxalt nog så sjunker ofta fasteblodsockret.
Hur mycket potatismjöl man skall ta får man experimentera sig fram till. Jag har givetvis själv kollat att det jag skriver här funkar. Det är dock ingen garanti för att alla reagerar på samma sätt, metabolismen varierar trots allt mellan oss som individer. Enda sättet att lära sig är att försiktigt pröva sig fram.
Vegetarianer raljerar ofta över att köttätare har tarmen full av ruttnade kött. Det är givetvis lögn, det som ruttnar i tjocktarmen är grönsaker och resistent stärkelse. Det är en helt naturlig fermentationprocess, där enda problemet kan vara att det blir lite väl mycket metangas om man får i sig för mycket resistent stärkelse.
Är det inte konstigt detta att vi i Big Pharmas värld kommit att glömma alla kloka kostråd som en gång fanns att tillgå. Min mamma hade givetvis rätt när hon försökte få mig att knapra råa potatisar.
För er som tycker detta låter intressant kan ni fördjupa er i ämnet på bloggen LCHF.se där Per Wikholm beskriver vad det handlar om.
skriven
Min farmor sade ofta att kall kokt potatis var bättre mat än nykokt potatis, hon sparade alltid överbliven kokt potatis i kylen för att göra potatissallad. Hon sade också att man bör äta en rå oskalad och tvättad morot emellanåt. När vi ungar var hemma hos farmor och farfar så fick vi ofta farmors potatissallad med kokt korv och färsk rödbetssallad, smaken sitter fortfarande kvar i munnen.
De gamles kostkunskaper måste ha blivit ärvda genom generationers verkliga observationer.
Det känns som om något viktigt och naturligt har gått förlorat.
skriven
Jag har nu testat RS sedan en månad och konstaterat att den nivå (av potatismjöl) som föreslagits av Per inte fungerade speciellt bra för mig. Det ledde till ett inferno av obehagliga väderspänningar, lös mage och kallsvettig toalettbesök. Antagligen var min tarmflora inte ok.
Jag gjorde ett avbrott och började om med ett par teskedar tillsammans med probiotisk fil och probiotika i tablettform (laktobakterier) och nu verkar det fungera bättre.
En fundering: Probiotika finns oftast i form av laktobakterier, dvs bakterier knutna till mjölkprodukter. Fast mjölkprodukter har vi människor bara ätit under några tusen år. Kan vi då påstå att det är en naturlig bakterieflora för våra tarmar?
skriven
För några veckor sedan var ett inslag i Vetenskapens Värld om två enäggstvillingar som fick prova varsin kost, en med mycket socker i, en med LCHF. De kom till resultatet att den som åt mycket socker inte mådde dåligt men fick fördelen att ha en mycket piggare hjärnverksamhet. Anledningen till att man gick upp i vikt framkom i programmet som en kombination av att äta socker och fett vilket gav hungerkänsla och vilja ha mer.