Anthropocene

När jag skriver det här befinner jag mig på Öland för att renovera familjens lilla sommarställe vid Kalmarsund. Arbetet har kommit att ta lite längre tid än planerat så, i måndags gav hustrun upp och ville tillbaka till civilisationen i Stockholm. Frågan var hur hon snabbast och smidigast skulle ta sig hem. Valet blev långdistansbuss som hämtade upp henne bara någon km från sommarstället och släppte av henne vid Stockholms Central till det facila priset av lite drygt tre hundra kronor. Att vara klimatsmart och åka tåg hade inte en chans att konkurrera, varken vad gäller pris eller tid. För att ta henne till en tågstation eller flygplats hade jag därtill tvingats köra henne med bil 60 km tur och retur.

Jag gör den här reflexionen när jag hör på nyheterna att det är stopp i tågtrafiken runt Stockholm – igen! Det är ju med tåg som de rödgröna vill att vi skall färdas i framtiden. Plötsligt står det klart för mig hur komplett vansinnig den här idén, med att basera persontransporter i vårt långa glesbefolkade land på tåg, är. Järnvägen som persontransportmedel är rena stenåldern med undantag för två tre sträckor, där befolkningsunderlaget medger att kunna driva snabbtåg, i övrigt är bil och buss helt överlägset. Järnvägen saknar flexibilitet och den är oerhört sårbar som de ständiga avbrotten visar. Landsvägstrafik kan alltid hitta en väg runt problem. Och vad tar järnvägen till när de får avbrott, jo landsvägstransport.

Med en rödgrön regering i höst kommer man att minska på landsvägsinvesteringarna och ge pengarna till de stelbenta oflexibla järnvägarna. Genom att skapa kaos i landsvägstrafiken hoppas den rödgröna vänstern att man skall få människor att föredra den omoderna järnvägen trots alla dess svagheter. Man kräver bl.a. att den beslutade förbifarten under Mälaröarna skall stoppas så att vi får behålla köeländet på Essingeleden.

Jag tror att vänsterns föreställningar lever kvar på sextiotalet då bilar och bussar förorenade luften. Men det har faktiskt upphört sedan flera decennier, något som man nogsamt blundar för. Kvar är oron för att landsvägsfordonen som fortfarande i huvudsak drivs med fossila bränslen, skulle orsaka utsläpp av växthusgaser som man tror kan störa jordens klimat. De rödgröna tror på teknisk utveckling inom sol- och vindkraft som skall göra dessa energislag konkurrenskraftiga. Varför tror man inte på teknisk utveckling av bilarnas och bussarnas framdrivning?

Det intressanta är att när det gäller sol- och vindkraft så går utvecklingen med snigelfart, medan den går framåt med stormsteg när det gäller bilarnas framdrivning. Vi ser redan hur övergången från gamla bensinmotorer till turboladdade dieselmotorer har halverat bränsleförbrukningen. Hänger man sedan på ett hybridsystem kan man halvera den en gång till. Inom några år förskjuts tyngdpunkten ytterligare och vi får eldrivna bilar med ett litet fossildrivet laddningsaggregat ombord och förbrukningen halveras en gång till. Inom något decennium kommer det stora genombrottet för den rena elbilen, när teknikerna hittat en teknik som möjliggör snabbare laddning och högre kapacitet hos ackumulatorerna. 

I vår familj har vi redan tagit första steget genom att gå över från bensindriven gräsklippare och motorsåg till oerhört mycket energisnålare och mer lättmanövrerade batteridriven gräsklippare och motorsåg. Den tekniska utvecklingen har gått på några få år. Bilarna ligger inte långt borta.

Slutsatsen är den, att när de rödgrönas planerade resursslöseri på den stelbenta och sårbara järnvägen hunnit öka transportkapaciteten, då finns redan effektiva och ytterst flexibla elbilar på marknaden, så ingen vill längre åka tåg. Dessa bilar kommer att vara mycket billiga i drift och förbruka mindre el per personkilometer än tågen och de kommer i stort sätt att kunna köras av datorer på längre distanser. Om vägen de färdas på spärras av av någon anledning tar de bara en liten omväg, medan tågen blir stående i timmar och dygn även framgent.

Som vanligt kommer den rödgröna politiken att leda till ett mindre effektivt system som skadar miljön betydligt mer än framtidens eldrivna bilar och bussar. Som vanligt lever de rödgröna i sin neomalthusianska föreställningsvärld där mänsklig kreativitet har avstannat och man söker sig tillbaka till gamla lösningar. En betydligt smartare politik ur miljösynpunkt är att bygga bort vägarnas flaskhalsar och skapa ett vägnät med god kapacitet och att samarbeta genom teknikupphandling med bil- och batteriindustrin. Genombrottet för elbilen ligger mycket närmare i tiden än genombrottet för sol- och vindkraft.