Anthropocene

Jag har tidigare skrivit här på bloggen om världshistoriens värsta pandemi. Nu har det kommit en studie som publicerats i den medicinska tidskriften Lancet och som redovisar faktiska observationer och sätter siffror på denna oerhörda hälsokatastrof som pågår över hela världen. Observationerna visar att på 33 år har antalet överviktiga och feta människor ökat från 0,86 miljarder personer år 1980 till 2,10 miljarder förra året. Övervikten och fetman har ökat mest alarmerande bland världens barn, övervikten där ökar dubbelt så snabbt som hos den vuxna befolkningen.

Vi har just gått igenom en valrörelse i hela Europa inför valet till EU-parlamentet. Är det någon av er som hört ett pip från det politiska etablissemanget om den här hälsokatastrofen och vilken politik man tänker föra för att tackla problemen?

Nej, jag tänkte väl det!

Fetman och övervikten är inkörsporten till ett spektrum av metabola sjukdomar såsom sockersjuka, åderförkalkning, högt blodtryck, cancer, Alzheimer, njursvikt m.m.. Denna sjuklighet orsakar årligen att hundratals miljoner människor får sin livskvalitet förstörd och sina liv förkortade med flera år. Den fråga vi måste ställa oss är:

Varför är den här katastrofen en ickefråga i den politiska debatten?

Så gott som alla politiker pratar om en annalkande klimatkatastrof på grund av global uppvärmning orsakad av vårt sätt att leva. Denna oro saknar ännu stöd i faktiska observationer till skillnad från fetmakatastrofen. Klimatoron baseras på datorberäkningar som till 97% visat sig avvika från vad som kan observeras. Den ringa uppvärmning som registrerades förra århundradet har sedan 17 år tillbaka avstannat och några betydande statistiskt säkra klimatförändringar har inte observerats. Hittillsvarande observerbara effekter är till fördel för livet på jorden, med en ökad växtlighet och årliga skörderekord. Ändå pratar nästan varenda yrkespolitiker om klimatfrågan som ett problem. Ingen berör dock med en stavelse problemen med hälsokatastrofen som vi är mitt uppe i och som nu manifesterar sig i massor av överviktiga och potentiellt sjuka människor. Våra sjukvårdskostnader skenar och vården tycks aldrig komma ikapp. Den enda debatt vi har om vård och omsorg är vänsterns upprördhet när någon tjänar pengar på att tillhandahålla tjänsten. Att nästan en tredjedel av jordens befolkning är drabbade av en hälsokatastrof som vårdapparaten inte kommer att klara av tycks inte ens Johnas Sjöstedt bry sig om.

För att förstå vansinnet i det politiska etablissemangets agerande, kan det vara vägledande att gå tillbaka och titta på den bakomliggande orsaken till det som sker. Vi finner då att det är just politikers beslut (mot bättre vetande) som är orsaken till att nu 2.100.000.000 människor blir sjuka av övervikt och fetma. Det började med det amerikanska politiska beslutet år 1977 att utfärda kostföreskrifter om att minska innehållet av naturligt fett i maten. Hela västvärlden hängde okritiskt på falsklarmen och svenska staten gjorde sitt till genom att gå ut och uppmana medborgarna att knöla i sig sex skivor bröd per dag. Livsmedelsindustrin fick sin perfekta storm och började massproducera skräpmat och sötade läskedrycker baserat på billigt spannmål, socker och vegetabiliska oljor. Denna otjänliga föda har därefter dragit fram som en präriebrand över världen och kommer inom något decennium att få sjukvårdsapparaten i en rad länder att bryta samman.

Den värld som den ledande neomalthusianska domedagsprofeten Paul Ehrlich påstod skulle drabbats av massvält redan på sjuttiotalet, är nu i snabb takt på väg att äta ihjäl sig. Ingen profet har väl någonsin haft så fel och han ger sig inte. Hans senaste förutsägelse är att vi inom kort kommer att tvingas äta våra döda. Med tanke på fetman är väl det inte så klokt, dvs om det är som etablissemanget säger att animaliskt fett är farligt? Ehrlich har fått och får fortfarande ständiga utmärkelser från det självutnämnda goda etablissemanget. Till och med svenska Volvo har gett honom ett hederspris för hans heltokiga prognoser.

Svenska politiker pratar en massa om vård och omsorg men berör av någon anledning inte den bakomliggande orsaken till att sjukvårdsresurserna ständigt kommer tillkorta. Låt oss sätta blåslampan i ändan på dem och fråga vad de har för politik för att möta den pågående pandemin? Låt oss se till att den här frågan blir en fråga i sommarens och höstens valrörelse.

Med klimatet är det ännu ingen fara, men hälsoläget blir allt mer katastrofalt till följd av den kost som staten rekommenderar människor att äta. Varför inte sätta in samhällets resurser där de bäst behövs för en gångs skull?