Vill man att vi kapitulerar inför cancersjukligheten II?

Otto Warburg, Nobelpristagare

Den första artikeln har lett till en viktig debatt om dagens läkemedelsanvändning inom sjukvården som jag vill lyfta fram speciellt. Jag rekommenderar er att läsa den första artikeln och kommentarerna till den som bl.a. skrivits av flera mycket kunniga personer.

Peter Sjöblom från Region Östergötland bemöter Bo Larssons och min skrivning i denna initierade kommentar:

Med toxin avses vanligen ett biologiskt producerat gift. Att något är giftigt brukar innebära att det är skadligt. Avgörande för detta är vilken dos man utsätts för och vem som utsätts, dvs. förmåga att hantera ämnet. I princip uppfattas alla växter och djur inklusive människor tillverka potentiellt giftiga ämnen, dessa ingår i försvaret mot angripare och är alltså kopplade till överlevnad. I små doser kan annars uppenbart giftiga ämnen ha välgörande egenskaper, exv. används botulinumtoxin inom neurologin. De läkemedel vi vanligen använder har inte kommit till genom kalkylerad kemisk syntes utan har ursprungligen extraherats från växter och djur. Detta representerar helt naturliga ämnen som hör hemma inom organiskt liv på jorden. Konsten att industriellt syntetisera läkemedel hör till den moderna historian och bygger på att identifiera den kemiska strukturen som i extraktet ger biologisk effekt. Detta möjliggör ökad säkerhet, man får preparat som till innehåll i slutändan är likvärdiga och som går att dosera med säkerhet, därtill förmåga att framställa tillräckligt mycket av ett visst medel. Modern syntetisering av läkemedel innebär alltså både säkerhet och kapacitet och hur man kan argumentera mot detta är svårbegripligt. Lars Bern har tidigare visat tilltro till vetenskap och tekniska landvinningar när det gäller att lyfta människor ur fattigdomens elände och varför vetenskap och teknik inte också skulle ha ett värde inom läkemedelstillverkning är ologiskt. Kroppens surhetsgrad, pH eller vätejonkoncentration, är en av de faktorer som avgör hur aminosyror organiseras och struktureras vilket i sin tur bestämmer hur de fungerar och är av fundamentalt överlevnadsvärde. Hävdar man att detta regleras av känslolivet och inte av njurar och lungor har man nog gått vilse enligt en felaktig karta som det inte finns någon fortsatt mening att följa. Cancer och åderförkalkningssjukdomar är inte några moderna sjukdomar utan kan beläggas tusentals år tillbaka, bland annat 4000 år gamla mumier har datortomograferats vilket visat förkalkningsplack redan i 30-40 års ålder (The Lancet 381, 9873:1211-1222; 2013: Interpretation Atherosclerosis was common in four preindustrial populations including preagricultural huntergatherers. Although commonly assumed to be a modern disease, the presence of atherosclerosis in premodern human beings raises the possibility of a more basic predisposition to the disease. ) Uppgiften om att människor kan bli 160-200 år är fullständigt tagen ur luften utan något som helst vetenskapligt stöd. Håller man sig till säkra folkbokföringsuppgifter har det bara existerat en människa som levt över 120 år, fransyskan Jeanne Calment, som blev 122 år. Det är riktigt att allt fler människor lever till 100 år men av dessa dör 99,9% innan de fyller 110 år. Idag talar ingenting för att människor kan leva till mer än 120 (och räcker inte det?). Människor vill tjäna pengar och att girighet kan spåra ur har demonstrerats mer än nog, men att därifrån kombinerat med kontroversiella åsikter i stället för fakta dra konspiratoriska slutsatser om hela sjukvården leder fel. Det finns tillräckligt mycket i verkligheten att kritisera och förbättra ändå. 

Jag har några viktiga invändningar mot Peter Sjöbloms resonemang. Visst har cancer och åderförkalkning funnits flera tusen år tillbaka i tiden och deras uppkomst sammanhänger med att människan ändade sin kost i samband med början av holocen (den innevarande interglacialen) för ca. 10.000 år sedan. Orsaken var att människor då slutade att vara ett kringvandrande flockdjur och istället blev bofasta och började bedriva jordbruk och hålla tamboskap. Det ledde i sin tur till att stora folkgrupper ändrade kost och började leva mer på spannmål än på jakt och fiske som våra kroppar var genetiskt anpassade efter. Det första tecknet på hur skadligt detta var för människorna har forskningen konstaterat genom att karies då dök upp för första gången i arkeologiska fynd och man såg även att dessa människor inte växte ordentligt, de blev mindre och hade vissa missbildningar. Den kolhydratrika kosten ledde givetvis även till att cancer- och åderförkalkningssjukdomar började dyka upp som Sjöblom konstaterar.

Så sent som på 30-talet kunde den kände forskaren Weston Price visa hur isolerade naturfolk, som inte anammat den sämre spannmålsbaserade kolhydratrika kosten, saknade dagens vanliga kraniemissbildningar och hur de hade en helt perfekt tandstatus till skillnad från det som är regel i huvudpopulationen. Dessa folk hade inte heller cancer eller var åderförkalkade i någon betydande utsträckning.

Vi kan alltså konstatera att den metabola sjukligheten sannolikt är helt kostrelaterad, något som den etablerade västerländska medicinska forskningen i stort sett bortsett ifrån sedan krigsslutet. Framstående forskning av forskare som nobelpristagaren Otto Warburg och den nämnda Weston Price har sopats under mattan. Jag fortsätter hävda att detta beror på att såväl läkarutbildning som forskning i västvärlden numer är helt dominerad av läkemedelsindustrins intressen. Dagens svenska läkare saknar i stort sett helt kunskap om kostens betydelse för vår hälsa och i den mån de har fått någon utbildning, så är den baserad på pseudovetenskap om mättat fett och kolesterol.

Peter Sjöblom skriver att cancer och åderförkalkningssjukdomar inte är några moderna sjukdomar vilket är en sanning med modifikation. År 1977 kom det ut politiskt motiverade kostrekommendationer (grundade på forskningsfusk) från amerikanska staten som brännmärkte naturligt fett i kosten och som rekommenderade en övergång till ännu mer spannmål och annan billig kolhydratrik kost. Detta ledde till att man tydligt kan se hur metabol sjuklighet börjar öka lavinartat omkring år 1980. De livsfarliga kostråden anammades tyvärr över en stor del av världen (svenska Livsmedelsverket kör med dem fortfarande) och är idag grundorsaken till världshistoriens värsta hälsokatastrof. Redan är nästan en tredjedel av världens befolkning överviktig och de metabola sjukdomarna diabetes, åderförkalkning, cancer, Alzheimer m.fl. sprider sig som en präriebrand.

Den här sjukligheten har i princip behandlats med bara en massa kemiska preparat för att undertrycka sjukdomssymptomen istället för att gå till botten med orsaken till sjukligheten – en kost som inte passar flertalet människor. Här har den medicinska vetenskapen som mest går i pillerindustrins sold ett tungt ansvar, i det man valt att inte studera kostens helt avgörande betydelse för folkhälsan. Man har snarast förvärrat sjukligheten med de råd man gett.

Det som nu sker är att informationsrevolutionen gett allmänheten möjligheter att själva informera sig. Det har redan lett till en folklig kostrevolt (LCHF) mot medicinska professorer som förtvivlat försöker försvara sitt gamla tolkningsföreträde och sin maktposition, genom att fortsätta att försvara gamla motbevisade hypoteser som legat till grund för deras kostråd.

Att fortsätta att försvara en sjukvård ensidigt baserad på olika kemiska gifter och andra symptomhämmande piller istället för övergång till riktig människoföda är i mina ögon djupt oetiskt. Problemet med det senare är att det skulle minska behovet av piller dramatiskt och vem som inte har intresse av det vet vi!

Hälsa | Alzheimer, Big Food, Big Pharma, Kostforskning, LCHF, diabetes, kolesterol | | 16 kommentarer |

Vill man att vi kapitulerar inför cancersjukligheten?

En färsk forskningsstudie redovisar resultat som pekar på att vissa cancersjukdomar kan vara mer ärftliga än man tidigare trott. Forskarna hävdar att störst roll spelar det biologiska arvet för cancer i testikel, prostata och viss typ av hudcancer. En av forskarna bakom studien är professor emeritus Hans-Olov Adami, vid institutionen för medicinsk epidemiologi vid Karolinska Institutet. Han menar att cancer uppstår i ett väldigt komplext samspel mellan arv, miljö och slump.

Forskarna har följt över 350.000 tvillingar från det unika nordiska tvillingregistret i över trettio år i genomsnitt. Man har jämfört skillnaderna mellan hur enäggstvillingar respektive tvåäggstvillingar drabbats. Man har kommit fram till att genetiska faktorer kan öka risken att drabbas av cancer med över 30 procent. För vissa cancerformer spelar generna betydligt större roll än andra.

Malignt melanom samt cancer i könskörtlar som testiklar, prostata, bröst, äggstockar och livmoder synes ha hög ärftlighet. Man hittade dock ingen statistiskt säkerställd ärftlig risk för tjocktarms- eller livmoderhalscancer.

Det redovisade resultatet är inte särskilt uppseendeväckande, det stämmer i stort sett med den uppfattning som varit förhärskade under senare år. F.ö. är ju detta med ärftlig risk inget unikt för cancer som Adami försöker påskina, detsamma gäller alla övriga metabola sjukdomar som diabetes 2, Alzheimer, åderförkalkning, högt blodtryck m.fl.. Studien ger anledning till några reflexioner.

Diskussionen om cancersjukligheten och dess orsaker har under senare år allt mer börjat lägga märke till andra faktorer än ärftlighet, speciellt har kostens och livsstilens betydelse för utveckling av cancer fått en ökande uppmärksamhet. Många forskare hävdar idag att cancer i stor utsträckning är en del i den pandemi av metabola sjukdomar som drabbat världen efter 1980. Det skulle kunna tala för att sjukdomens utveckling snarast har mer att göra med andra än ärftliga faktorer.

Den fråga jag ställer mig är, vem kan ha intresse av att nu gå ut och ge intryck av att vi hjälplöst måste acceptera vår cancersjuklighet, därför att den i stor utsträckning är ärftligt betingad? Om orsaken till flera cancersjukdomar i huvudsak vore ärftlig som den presenterade studien pekar på, hur skall man då förklara den kraftiga ökningen av dessa cancerformer under senare decennier?

Det faktum att det är Hans-Olov Adami som går ut med denna föga uppseendeväckande information gör mig misstänksam. Adami har i många sammanhang visat sig ha starka bias till läkemedelsindustrin (det är lätt att finna om man Googlar honom). Självklart är oron väldigt stor inom industrin för nya forskningsrön rörande cancerns orsaker och behandling som vänder sig mot deras oerhört lönsamma terapi med gifter som inte bara skadar cancerceller utan även de friska cellerna.

Varje dag bildas från några hundra till uppåt tiotusen skadade celler i våra kroppar, celler som kan löpa amok och bilda cancertumörer. Det som kan hindra en cancer att utvecklas är att vi har ett väl fungerande immunförsvar som inte överansträngs av en för stor mängd skadade celler. Cancer uppstår när immunförsvaret misslyckas med att göra sitt jobb och släpper förbi en av de skadade cellerna så att den kan börja föröka sig och sätta igång sitt supportsystem. Därmed börjar en tumörutveckling och vi har fått en cancersjukdom.

Problemet med cellgiftsbehandling är att den även raserar immunförsvaret och därför gynnar överlevnaden för skadade celler och därmed uppkomsten av nya tumörer, även om man lyckas få primärtumören att gå tillbaka. Det kan mycket väl vara så att man istället skall vidta åtgärder som stärker immunförsvaret samtidigt som man bekämpar primärtumören målinriktat med annat än gifter. Kirurgi är ju väl beprövat t.ex.. Att använda cellgifter är som att jaga mygg med hagelgevär. Det ärftliga samband som länge varit känt, kan ha att göra med, just hur vårt immunförsvar fungerar och det är inte förvånande om det finns likheter mellan tvillingar.

Vad vi äter och hur vi lever har givetvis en mycket stor betydelse för hur många celler som skadas och därmed risken för att någon av dem överlever och utlöser en cancer. Vi vet idag att olika inflammatoriska förlopp i kroppen skadar våra cellers sätt att fungera. Dessa förlopp gynnas av socker, andra kolhydrater och en rad industrifetter som finns i riklig mängd i industrimaten. Självklart är det samma sak här, motståndskraften mot dessa inflammationer är givetvis påverkad av våra gener.

Så, min slutsats är att man inte skall lyssna på den typ av rapporter som Adami förmedlat och därför istället försöka äta och leva på ett sätt som minskar cancerrisken. Den enda som tjänar på att vi inte gör det är Big Pharma. Vi vet idag väldigt mycket mer om hur kosten och livsstilen påverkar den här sjukligheten. Förklaringen till att cancersjukligheten ökar är ju inte att våra arvsanlag plötsligt blivit sämre utan att vi äter fel och rör oss för lite. Det kan ju även vara så att forskarna läst sina data fel, tvillingar har säkert liknande vanor vad gäller både kost och livsstil, så det kanske inte så ofta är någon gen som ligger bakom deras cancer, utan den gemensamma uppfostran de fått. Det kallas för samvariation och är en vanlig felkälla i denna typ av forskning, som ofta missbrukas för att få fram de resultat man vill ha.

Globalt insjuknar varje år 14 miljoner människor i olika former av cancer och 8 miljoner dör av sjukdomen varje år (WHO år 2012). Cancerforskningen har på 40 år gjort förvånansvärt små framsteg med hänsyn till de enorma resurser som den haft till sitt förfogande. Det man främst åstadkommit är att man lärt sig hur man skall hålla de som insjuknar vid liv längre, men boten är fortfarande långt borta.

Det är dags att ägna mer forskningsresurser åt hur vi förebygger cancer och hur vi med rätt kost minskar risken att tumörer frodas i våra kroppar. Detta är ett politiskt ansvar!

Stöd Kostfonden http://www.kostfonden.se/lamna-bidrag/.

Hälsa | Big Pharma, Cancerfonden, Kostfonden | | 36 kommentarer |

Why Preventing Cancer Is Not the Priority in Drug Development

The problem with lack of incentives to focus on prevention in cancer drug development is dealt with in an interesting article in New York Times.

 

Most people would agree that it would be better to prevent cancer, if we could, than to treat it once it developed. Yet economic incentives encourage researchers to focus on treatment rather than prevention.

The way the patent system interacts with the Food and Drug Administration’s drug approval process skews what kinds of cancer clinical trials are run. There’s more money to be made investing in drugs that will extend cancer patients’ lives by a few months than in drugs that would prevent cancer in the first place.

R & D on cancer prevention and treatment of early-stage cancer is very socially valuable, yet our work shows that society provides private firms — perhaps inadvertently — with surprisingly few incentives to conduct this kind of research.”

Developing drugs to treat late-stage disease is usually much faster than developing drugs to treat early-stage disease or prevention, because late-stage disease is aggressive and progresses rapidly. This allows companies to see results in clinical trials more quickly, even if those results are only small improvements in survival.

The clinical trials necessary for the F.D.A. to approve drugs for commercialization take years. Though a patent lasts 20 years (before any extensions), a typical drug comes to market with about 12,5 years of patent life remaining. But would-be innovators have some control over the length of time between receipt of a patent and F.D.A. approval — the “commercialization lag.” By studying patients in whom safety and efficacy can be demonstrated more quickly, innovators can reduce this lag. (Recent studies suggest that commercialization lag times may be decreasing for some types of drugs.)

Many more cancer trials focused on treatments for patients with late-stage cancers than for early-stage cancers, according to the study. The bias toward studies focused on patients with shorter survival duration is more prevalent among privately financed trials than for publicly financed ones.

Ms. Williams’s study estimated that the commercialization lag’s incentive to invest in drugs of shorter duration benefit led to 890,000 lost life-years among American patients found to have cancer in 2003 alone.

Drug patents incentivize innovation, and F.D.A. approval is a check regarding drug safety and efficacy. The way they work together affects the incentives for research and could reduce something many would view as highly valuable: cancer prevention.

The same goes for Swedish Läkemedelsverket.

Hälsa | Big Pharma, Cancerfonden, Kostfonden, Medicinsk forskning | | 19 kommentarer |
Upp