Vill man att vi kapitulerar inför cancersjukligheten II?
Den första artikeln har lett till en viktig debatt om dagens läkemedelsanvändning inom sjukvården som jag vill lyfta fram speciellt. Jag rekommenderar er att läsa den första artikeln och kommentarerna till den som bl.a. skrivits av flera mycket kunniga personer.
Peter Sjöblom från Region Östergötland bemöter Bo Larssons och min skrivning i denna initierade kommentar:
Med toxin avses vanligen ett biologiskt producerat gift. Att något är giftigt brukar innebära att det är skadligt. Avgörande för detta är vilken dos man utsätts för och vem som utsätts, dvs. förmåga att hantera ämnet. I princip uppfattas alla växter och djur inklusive människor tillverka potentiellt giftiga ämnen, dessa ingår i försvaret mot angripare och är alltså kopplade till överlevnad. I små doser kan annars uppenbart giftiga ämnen ha välgörande egenskaper, exv. används botulinumtoxin inom neurologin. De läkemedel vi vanligen använder har inte kommit till genom kalkylerad kemisk syntes utan har ursprungligen extraherats från växter och djur. Detta representerar helt naturliga ämnen som hör hemma inom organiskt liv på jorden. Konsten att industriellt syntetisera läkemedel hör till den moderna historian och bygger på att identifiera den kemiska strukturen som i extraktet ger biologisk effekt. Detta möjliggör ökad säkerhet, man får preparat som till innehåll i slutändan är likvärdiga och som går att dosera med säkerhet, därtill förmåga att framställa tillräckligt mycket av ett visst medel. Modern syntetisering av läkemedel innebär alltså både säkerhet och kapacitet och hur man kan argumentera mot detta är svårbegripligt. Lars Bern har tidigare visat tilltro till vetenskap och tekniska landvinningar när det gäller att lyfta människor ur fattigdomens elände och varför vetenskap och teknik inte också skulle ha ett värde inom läkemedelstillverkning är ologiskt. Kroppens surhetsgrad, pH eller vätejonkoncentration, är en av de faktorer som avgör hur aminosyror organiseras och struktureras vilket i sin tur bestämmer hur de fungerar och är av fundamentalt överlevnadsvärde. Hävdar man att detta regleras av känslolivet och inte av njurar och lungor har man nog gått vilse enligt en felaktig karta som det inte finns någon fortsatt mening att följa. Cancer och åderförkalkningssjukdomar är inte några moderna sjukdomar utan kan beläggas tusentals år tillbaka, bland annat 4000 år gamla mumier har datortomograferats vilket visat förkalkningsplack redan i 30-40 års ålder (The Lancet 381, 9873:1211-1222; 2013: Interpretation Atherosclerosis was common in four preindustrial populations including preagricultural huntergatherers. Although commonly assumed to be a modern disease, the presence of atherosclerosis in premodern human beings raises the possibility of a more basic predisposition to the disease. ) Uppgiften om att människor kan bli 160-200 år är fullständigt tagen ur luften utan något som helst vetenskapligt stöd. Håller man sig till säkra folkbokföringsuppgifter har det bara existerat en människa som levt över 120 år, fransyskan Jeanne Calment, som blev 122 år. Det är riktigt att allt fler människor lever till 100 år men av dessa dör 99,9% innan de fyller 110 år. Idag talar ingenting för att människor kan leva till mer än 120 (och räcker inte det?). Människor vill tjäna pengar och att girighet kan spåra ur har demonstrerats mer än nog, men att därifrån kombinerat med kontroversiella åsikter i stället för fakta dra konspiratoriska slutsatser om hela sjukvården leder fel. Det finns tillräckligt mycket i verkligheten att kritisera och förbättra ändå.
Jag har några viktiga invändningar mot Peter Sjöbloms resonemang. Visst har cancer och åderförkalkning funnits flera tusen år tillbaka i tiden och deras uppkomst sammanhänger med att människan ändade sin kost i samband med början av holocen (den innevarande interglacialen) för ca. 10.000 år sedan. Orsaken var att människor då slutade att vara ett kringvandrande flockdjur och istället blev bofasta och började bedriva jordbruk och hålla tamboskap. Det ledde i sin tur till att stora folkgrupper ändrade kost och började leva mer på spannmål än på jakt och fiske som våra kroppar var genetiskt anpassade efter. Det första tecknet på hur skadligt detta var för människorna har forskningen konstaterat genom att karies då dök upp för första gången i arkeologiska fynd och man såg även att dessa människor inte växte ordentligt, de blev mindre och hade vissa missbildningar. Den kolhydratrika kosten ledde givetvis även till att cancer- och åderförkalkningssjukdomar började dyka upp som Sjöblom konstaterar.
Så sent som på 30-talet kunde den kände forskaren Weston Price visa hur isolerade naturfolk, som inte anammat den sämre spannmålsbaserade kolhydratrika kosten, saknade dagens vanliga kraniemissbildningar och hur de hade en helt perfekt tandstatus till skillnad från det som är regel i huvudpopulationen. Dessa folk hade inte heller cancer eller var åderförkalkade i någon betydande utsträckning.
Vi kan alltså konstatera att den metabola sjukligheten sannolikt är helt kostrelaterad, något som den etablerade västerländska medicinska forskningen i stort sett bortsett ifrån sedan krigsslutet. Framstående forskning av forskare som nobelpristagaren Otto Warburg och den nämnda Weston Price har sopats under mattan. Jag fortsätter hävda att detta beror på att såväl läkarutbildning som forskning i västvärlden numer är helt dominerad av läkemedelsindustrins intressen. Dagens svenska läkare saknar i stort sett helt kunskap om kostens betydelse för vår hälsa och i den mån de har fått någon utbildning, så är den baserad på pseudovetenskap om mättat fett och kolesterol.
Peter Sjöblom skriver att cancer och åderförkalkningssjukdomar inte är några moderna sjukdomar vilket är en sanning med modifikation. År 1977 kom det ut politiskt motiverade kostrekommendationer (grundade på forskningsfusk) från amerikanska staten som brännmärkte naturligt fett i kosten och som rekommenderade en övergång till ännu mer spannmål och annan billig kolhydratrik kost. Detta ledde till att man tydligt kan se hur metabol sjuklighet börjar öka lavinartat omkring år 1980. De livsfarliga kostråden anammades tyvärr över en stor del av världen (svenska Livsmedelsverket kör med dem fortfarande) och är idag grundorsaken till världshistoriens värsta hälsokatastrof. Redan är nästan en tredjedel av världens befolkning överviktig och de metabola sjukdomarna diabetes, åderförkalkning, cancer, Alzheimer m.fl. sprider sig som en präriebrand.
Den här sjukligheten har i princip behandlats med bara en massa kemiska preparat för att undertrycka sjukdomssymptomen istället för att gå till botten med orsaken till sjukligheten – en kost som inte passar flertalet människor. Här har den medicinska vetenskapen som mest går i pillerindustrins sold ett tungt ansvar, i det man valt att inte studera kostens helt avgörande betydelse för folkhälsan. Man har snarast förvärrat sjukligheten med de råd man gett.
Det som nu sker är att informationsrevolutionen gett allmänheten möjligheter att själva informera sig. Det har redan lett till en folklig kostrevolt (LCHF) mot medicinska professorer som förtvivlat försöker försvara sitt gamla tolkningsföreträde och sin maktposition, genom att fortsätta att försvara gamla motbevisade hypoteser som legat till grund för deras kostråd.
Att fortsätta att försvara en sjukvård ensidigt baserad på olika kemiska gifter och andra symptomhämmande piller istället för övergång till riktig människoföda är i mina ögon djupt oetiskt. Problemet med det senare är att det skulle minska behovet av piller dramatiskt och vem som inte har intresse av det vet vi!
