Anthropocene

Forskarna har följt över 350.000 tvillingar från det unika nordiska tvillingregistret i över trettio år i genomsnitt. Man har jämfört skillnaderna mellan hur enäggstvillingar respektive tvåäggstvillingar drabbats. Man har kommit fram till att genetiska faktorer kan öka risken att drabbas av cancer med över 30 procent. För vissa cancerformer spelar generna betydligt större roll än andra.

Malignt melanom samt cancer i könskörtlar som testiklar, prostata, bröst, äggstockar och livmoder synes ha hög ärftlighet. Man hittade dock ingen statistiskt säkerställd ärftlig risk för tjocktarms- eller livmoderhalscancer.

Det redovisade resultatet är inte särskilt uppseendeväckande, det stämmer i stort sett med den uppfattning som varit förhärskade under senare år. F.ö. är ju detta med ärftlig risk inget unikt för cancer som Adami försöker påskina, detsamma gäller alla övriga metabola sjukdomar som diabetes 2, Alzheimer, åderförkalkning, högt blodtryck m.fl.. Studien ger anledning till några reflexioner.

Diskussionen om cancersjukligheten och dess orsaker har under senare år allt mer börjat lägga märke till andra faktorer än ärftlighet, speciellt har kostens och livsstilens betydelse för utveckling av cancer fått en ökande uppmärksamhet. Många forskare hävdar idag att cancer i stor utsträckning är en del i den pandemi av metabola sjukdomar som drabbat världen efter 1980. Det skulle kunna tala för att sjukdomens utveckling snarast har mer att göra med andra än ärftliga faktorer.

Den fråga jag ställer mig är, vem kan ha intresse av att nu gå ut och ge intryck av att vi hjälplöst måste acceptera vår cancersjuklighet, därför att den i stor utsträckning är ärftligt betingad? Om orsaken till flera cancersjukdomar i huvudsak vore ärftlig som den presenterade studien pekar på, hur skall man då förklara den kraftiga ökningen av dessa cancerformer under senare decennier?

Det faktum att det är Hans-Olov Adami som går ut med denna föga uppseendeväckande information gör mig misstänksam. Adami har i många sammanhang visat sig ha starka bias till läkemedelsindustrin (det är lätt att finna om man Googlar honom). Självklart är oron väldigt stor inom industrin för nya forskningsrön rörande cancerns orsaker och behandling som vänder sig mot deras oerhört lönsamma terapi med gifter som inte bara skadar cancerceller utan även de friska cellerna.

Varje dag bildas från några hundra till uppåt tiotusen skadade celler i våra kroppar, celler som kan löpa amok och bilda cancertumörer. Det som kan hindra en cancer att utvecklas är att vi har ett väl fungerande immunförsvar som inte överansträngs av en för stor mängd skadade celler. Cancer uppstår när immunförsvaret misslyckas med att göra sitt jobb och släpper förbi en av de skadade cellerna så att den kan börja föröka sig och sätta igång sitt supportsystem. Därmed börjar en tumörutveckling och vi har fått en cancersjukdom.

Problemet med cellgiftsbehandling är att den även raserar immunförsvaret och därför gynnar överlevnaden för skadade celler och därmed uppkomsten av nya tumörer, även om man lyckas få primärtumören att gå tillbaka. Det kan mycket väl vara så att man istället skall vidta åtgärder som stärker immunförsvaret samtidigt som man bekämpar primärtumören målinriktat med annat än gifter. Kirurgi är ju väl beprövat t.ex.. Att använda cellgifter är som att jaga mygg med hagelgevär. Det ärftliga samband som länge varit känt, kan ha att göra med, just hur vårt immunförsvar fungerar och det är inte förvånande om det finns likheter mellan tvillingar.

Vad vi äter och hur vi lever har givetvis en mycket stor betydelse för hur många celler som skadas och därmed risken för att någon av dem överlever och utlöser en cancer. Vi vet idag att olika inflammatoriska förlopp i kroppen skadar våra cellers sätt att fungera. Dessa förlopp gynnas av socker, andra kolhydrater och en rad industrifetter som finns i riklig mängd i industrimaten. Självklart är det samma sak här, motståndskraften mot dessa inflammationer är givetvis påverkad av våra gener.

Så, min slutsats är att man inte skall lyssna på den typ av rapporter som Adami förmedlat och därför istället försöka äta och leva på ett sätt som minskar cancerrisken. Den enda som tjänar på att vi inte gör det är Big Pharma. Vi vet idag väldigt mycket mer om hur kosten och livsstilen påverkar den här sjukligheten. Förklaringen till att cancersjukligheten ökar är ju inte att våra arvsanlag plötsligt blivit sämre utan att vi äter fel och rör oss för lite. Det kan ju även vara så att forskarna läst sina data fel, tvillingar har säkert liknande vanor vad gäller både kost och livsstil, så det kanske inte så ofta är någon gen som ligger bakom deras cancer, utan den gemensamma uppfostran de fått. Det kallas för samvariation och är en vanlig felkälla i denna typ av forskning, som ofta missbrukas för att få fram de resultat man vill ha.

Globalt insjuknar varje år 14 miljoner människor i olika former av cancer och 8 miljoner dör av sjukdomen varje år (WHO år 2012). Cancerforskningen har på 40 år gjort förvånansvärt små framsteg med hänsyn till de enorma resurser som den haft till sitt förfogande. Det man främst åstadkommit är att man lärt sig hur man skall hålla de som insjuknar vid liv längre, men boten är fortfarande långt borta.

Det är dags att ägna mer forskningsresurser åt hur vi förebygger cancer och hur vi med rätt kost minskar risken att tumörer frodas i våra kroppar. Detta är ett politiskt ansvar!

Stöd Kostfonden http://www.kostfonden.se/lamna-bidrag/.