Är Europa redan förlorat?
För att förstå vad som händer i vårt samhälle och hur det kommer att utvecklas i framtiden har beslutsfattare alltid velat göra framtidsprognoser. År 1987 bildade riksdagen Institutet för Framtidsstudier i detta syfte. Jag utsågs till näringslivets företrädare i institutets styrelse. Till chef utsåg vi nationalekonomen professor Åke E Andersson som sedan gjorde ett väldigt professionellt jobb under sin tid i ledningen. Han lärde mig den grundläggande principen för hur man kan göra användbara framtidsbedömningar. Det gäller att försöka hitta de långsamma skeendena som i det korta perspektivet knappast märks. De utgör grunden för vad som kommer att ske. Han pekade på att det skeende som sannolikt är viktigast för de politiska besluten, är att kartlägga de demografiska förändringarna i samhället och i världen.
En som jobbar mycket med att beskriva den demografiska utvecklingen är professor Hans Rosling. Han har beskrivit befolkningsutvecklingen i världen utifrån de demografiska trender som han kan se idag. Befolkningen fördelar sig så att den amerikanska kontinenten, Europa och Afrika har ca. en miljard innevånare var och Asien har fyra miljarder. Fram till seklets mitt kommer detta att växa så att Afrika kommer upp till två och Asien till fem miljarder. Till sekelslutet har han beräknat att Afrika ökar med ytterligare två till fyra miljarder, medan övriga världsdelar förblir i stort sett oförändrade. Tillsammans beräknar han att jordens befolkning planar ut omkring elva miljarder innevånare till nästa sekelskifte.
En annan viktig parameter för att skapa sig en trovärdig bild av hur framtiden kan gestalta sig, är att studera de långsiktiga ekonomiska skeendena. Vi ser då att ekonomierna i Europa och Amerika i stort sett fastnat på en låg tillväxttakt, medan det tidigare fattiga Asien har kommit upp i en snabb tillväxttakt på i storleksordningen tre gånger högre än västvärlden. Fattigdomen är på väg att försvinna i stora delar av Asien.
Afrika har i likhet med Asien ökat sin tillväxt markant under senare decennier, men man har fortfarande kvar ett jättestort fattigdomsproblem p.g.a. sin väldigt snabba befolkningstillväxt. Den utvecklingen är viktig att ha i minnet för att förstå vad som väntar. Till den afrikanska befolkningstillväxten skall läggas att norra halvan av Afrika och hela Mellanöstern idag är mitt upp i ett inbördeskrig mellan en rad olika, mest religiösa grupperingar, där i princip alla slås mot alla. Kombinationen av fattigdom, krig, terror och en mycket snabb befolkningstillväxt har satt igång den flyktingström norrut till Europa som vi ser början på idag.
De europeiska fredliga samhällena med sina humanitära sekulära lagar och mycket generösa trygghetssystem och höga levnadsstandard utgör en enorm lockelse på miljontals fattiga afrikaner. Lockelsen är så stor att man utan att tveka riskerar sina liv för att ta sig till Europa. Idag väntar kanske en miljon sådana flyktingar bara i det laglösa Libyen på att ta sig över Medelhavet i livsfarliga båtar. Att hjälpa dessa desperata människor att ta sig till EU har utvecklats till en mångmiljardindustri för skrupelfria människosmugglare.
EU:s politiker står totalt handfallna inför anstormningen och vågar inte fatta nödvändiga beslut för att stoppa den flod av människor som EU:s länder inte har en chans att klara av. Mest handfallna är de svenska politikerna. Det är trivialt för den som är räknekunnig att räkna ut, att stabiliteten och den ekonomiska tryggheten inom EU kommer att haverera inom något decennium, om man inte lyckas hitta ett effektivt sätt att hantera flyktingströmmen.
Med tanke på den politiska beröringsskräck som EU:s politiska elit uppvisar kan vi inte räkna med några effektiva åtgärder innan det är för sent. Man har inte ens hittat ett fungerande sätt att assimilera de 50 miljoner i huvudsak invandrade muslimer som redan finns inom EU. Europas sekulära lagstiftning är på reträtt, för att politikerna inte längre vågar försvara lagar om tolerans, jämlikhet och jämställdhet. Vi ser dagligen exempel på hur man ger efter för krav på hänsyn till medeltida trosföreställningar och vidskepligheter.
Sannolikheten är väldigt stor att EU-fientliga politiska partier som kräver hårdhänta åtgärder för att stänga gränserna kommer att växa sig ännu starkare än de redan är. Troligen kommer vi det kommande decenniet att få se sådana partier ta över regeringsmakten i en rad länder. Konsekvensen blir att EU havererar och att EU länderna får klara sig själva bäst de kan. Många av dessa partier vänder sig till Ryssland för att söka stöd, därför att man ser att ryssarna är fast beslutna att stänga sina gränser för den framvällande flyktingströmmen.
Det tragiska för Europa är att den katastrof som nu kommer är i stort sett självförvållad. Afrika och Mellanöstern var en gång helt koloniserat av europeiska stater. Vi lade grunden till deras problem redan när gränser drogs med linjal mellan de olika ländernas kolonier. Ingen hänsyn togs till att det rörde sig om stam- och klansamhällen. Man byggde in enorma spänningar mellan olika folkgrupper inom de länder som senare uppstod ur kolonierna. Västs krig mot Irak har därtill utlöst det totala kaos som utbrutit i Mellanösterna och norra Afrika.
Under efterkrigstiden när det västeuropeiska Gutmensch-idelet växte fram ville vi hjälpa de fattiga i Afrika, för att visa hur goda vi är. Sverige gick givetvis före som vanligt, vi är ju en humanitär stormakt gudbevars. Västvärldens bistånd tog givetvis formen av allmosor som i stort sett oavkortat hamnade på de afrikanska härskarnas bankkonton i Schweiz. Grunden lades för en korruption som effektivt hindrat all ekonomisk utveckling. I sjuttio år har vi hållit på med att sända allmosor till Afrika utan att någon ekonomisk utveckling av betydelse skett.
På senare år har västvärlden kommit på ett nytt sätt, att försöka hålla utvecklingsländer kvar i fattigdomen. Vi försöker tvinga på dem en anorektisk fossilfri energiförsörjning. Förevändningen är att växthusgaser från fossil energi påstås leda till katastrofala skador på klimatet. Växande utsläpp av växthusgaser har inte kunnat visas orsaka några klimatskador av betydelse, däremot finns det massor av tecken på motsatsen. Det växer bättre än någonsin på jorden och fler munnar än någonsin kan mättas. Det finns otaliga bevis för hur våra allmosor i klimatets namn används för att inhandla i stort sett värdelösa solpaneler, fottrampade vattenpumpar, vindsnurror och liknande miljömuppepåfund.
Asien har visat vägen för hur man löser fattigdomens problem. Där satsar man nu kraftfullt på att bygga upp en försörjning av billig kolbaserad elenergi. Den är grundförutsättningen för att ta människor ur fattigdomen och samtidigt lösa världens allvarligaste miljöproblem, som är sjukdomar orsakade av matlagning över öppna eldar. Asien med Kina och Indien i spetsen investerar kraftfullt i en hypermodern infrastruktur i form av kraftverk, flygplatser, snabbtåg och motorvägar. Resultatet är en enorm ekonomisk revolution som snabbt lyfter Asien till en ledarposition i världsekonomin. Afrika har med kinesisk hjälp börjar kroka på denna utveckling och uppvisar redan resultat som inte sjuttio år av västvärldens allmosor kommit i närheten av.
Från västvärldens sida är reaktionen att försöka förhindra Asiens och Afrikas utveckling, med en klimatpolitik som lägger locket på för billig fossil energi. USA:s president Obama har tillsammans med EU-eliten satt sig före att försöka tvinga på övriga världen en klimatöverenskommelse som effektivt skulle sätta stopp för Asiens och Afrikas snabba tillväxt. Genom västs dominans inom FN och de ledande globala institutionerna inom ekonomin som Världsbanken och Valutafonden, försöker man strypa möjligheterna att finansiera t.ex. de nödvändiga fossilkraftverken. Reaktionen från ledaren Kinas sida har varit att starta Asia Infrastructure Investment Bank (AIIB) som jag tidigare skrivit om. Banken kommer givetvis att ställa upp med finansiellt stöd för de nödvändiga kraftverken. Trots försök från USA att sabotera den nya banken, har alla USA:s allierade plus hela Asien ställt upp bakom den. Man har givetvis insett att det skulle vara skadligt för den egna exportindustrin att stå utanför.
Enda chansen för EU att rädda sig ur den katastrofala utveckling vi nu kan se fram emot, är att vi överger den helt vansinniga klimatpolitiken och istället hjälper till med en kraftfull investering i Afrikansk infrastruktur. Det gäller att snabbt försörja alla afrikaner med billig el från kol och gas samt att snabbt bygga ut motorvägar, flygplatser och snabbtågslinjer över hela Afrika. Detta skulle kunna lyfta Afrika ur fattigdom och krig, samtidigt som de män som nu flockas för att ta sig till EU får möjlighet att hitta jobb och utkomst hemmavid. Kanske vi t.o.m. kan få en del av de män från Afrika som nu driver runt utan jobb i Europas utanförskapsområden att flytta tillbaka för att jobba.
Kina gör nu exakt en sådan satsning i Pakistan som EU borde göra i Afrika.
Alternativet att vi fortsätter försöken att tvinga på resten av världen en energianorexi vill jag inte ens tänka på. Det blir EU:s undergång och den europeiska välfärdsstatens död. Ryssland däremot kommer att klara sig, med sina stängda gränser och enorma energitillgångar.
"Kombinationen av fattigdom, krig, terror och en mycket snabb befolkningstillväxt har satt igång den flyktingström norrut till Europa som vi ser början på idag."
Detta är det mänskliga normaltillståndet. Det är vad evolutionen skapat oss för.
"De europeiska fredliga samhällena med sina humanitära sekulära lagar och mycket generösa trygghetssystem och höga levnadsstandard ..."
Detta är ett abnormt och tillfälligt tillstånd. Troligtvis skapat av en tillfällig period av billiga bränslen.
Alltså, läs historia någon? Vårt problem är vår oändliga arrogans och vanföreställningen att vår tid på något sätt skulle vara skapelsens krona eller historiens slut. Vi är en anamoli. Och verkligheten tänker nu lära ut några välbehövliga lektioner i ödmjukhet. Något vi redan borde ha kunnat. Det är idiotgenerationerna från första världskriget och framåt som har gjort att vi har glömt bort hur man är en levande organism. Vi människor existerar i konkurrens mot varandra. Förvirrade europeer har glömt bort det och kommer därför troligen att utrotas. Rätt åt oss.