Anthropocene

Det fjärde av DNS:s villkor är att inte hindra människor att tillfredställa sina behov.

Det villkoret särar ut DNS från de mer etablerade miljölobbyorganisationerna. I den gängse åsikten om hållbarhet som i stor utsträckning dikteras av Miljöpartiet och stora miljölobbyorganisationer som WWF, Greenpeace, Naturskyddsföreningen, Jordens Vänner m.fl. är ofta människans behov underställda någon sorts sakrosankt natur som vi inte får inkräkta på. Ett mantra som vi möter dagligen i samhällsdebatten från röd/gröna politiker och opinionsbildare, är att människan måste skära ner på sina behov för att uppnå hållbarhet. Ofta förekommer meningsyttringar om att jordens befolkning måste drastiskt reduceras.  Romklubben har t.ex. hävdat att jorden har cancer och cancern är människan och man slår fast att människan är mänsklighetens gemensamma fiende. Den gängse uppfattningen i världsförbättrarkretsar som Romklubben m.fl. är att människor måste hindras att tillfredställa sina behov, vilket faktiskt strider mot FN:s definition på hållbarhet.

Min utgångspunkt är att vi måste skapa en värld som är hållbar för tio miljarder människor, vars behov av ett hälsosamt och meningsfullt liv skall kunna tillfredställas. I en så tätbefolkard värld måste även beredskapen kraftigt förbättras mot stora geologiska händelser som stör och avbryter livsmedelsförsörjningen. Jag frågar mig ofta varför Miljöpartiet, många miljölobbyorganisationer och aktivister alltid bortser från detta.

Det tydligaste brottet mot det fjärde villkoret är den ökande konkurrensen om jordbruksarealen mellan mat och energi. Jakten på olika former av bioenergi för att ersätta delar av den fossila energin och kärnkraft har lett till missriktad hållbarhetspolitik där spannmål och sockerrör odlas i stor skala för att producera bl.a. drivmedel för bilar. Detta har orsakat brist på livsmedelsspannmål med stigande priser som följd, vilket leder till att världens fattigaste inte har råd att äta sig mätta trots rekordstora skördar. De högre spannmålspriserna gör det även ännu mer lönsamt att exploatera fler vildmarksområden för jordbruksändamål. Vinsterna ur ett hållbarhetsperspektiv med socker- och spannmålsbaserade drivmedel är högst marginella och uppväger inte på långa vägar den minskning av hållbarheten som blir en konsekvens i andra delar av världen.

Den industrialiserade köttproduktionen som i stor utsträckning baseras på s.k. kraftfoder och insatser av antibiotika har liknande effekter som bioenergiproduktionen. T.ex. så utfordras gräsätande och idisslande nötkreatur i stor utsträckning med för dem onaturligt foder i form av spannmål för att växa snabbare. Spannmålen produceras av landskapsstora farmer på tidigare regnskogsmark med kraftig insats av konstgödning och olika bekämpningsmedel. Spannmål är inte naturlig föda för nötkreatur, den gör dem sjuka och ger ett kött som kvalitetsmässigt är långt sämre än om de föds upp på naturligt bete och ensilage. Den tydligaste skillnaden är att balansen mellan fetter typ omega 3 och 6 rubbas till det sämre, vilket ger ett för oss människor ohälsosammare kött. Försämrad fettbalans i kosten ökar den metabola sjukligheten bland människor och därmed även läkemedelsförbrukningen.

Naturligt betande köttdjur minskar radikalt behovet av antibiotika i djuruppfödningen och ökar därmed hållbarheten. En ytterligare faktor som gör gräsbete mer hållbart är att betet mycket väl kan ske även i glest skogsbevuxen terräng det vi normalt kallar ängsmark med en betydligt rikare biodiversitet än spannmålsodlingarnas monokulturer, principen brukar benämnas Holistic Management. Med en omläggning av kosten så att vi äter mer av det omega-3-rika fettet på köttdjuren kan även den totala köttkonsumtionen hållas nere.

Ny teknik baserad på GMO spelar en viktig roll i arbetet med att uppfylla det fjärde villkoret. Ett aktuellt exempel är ett projekt för att ta fram en rissort som med hjälp av genteknik fått ett innehåll av betakaroten (A-vitamin) till en tiondel av kostnaden för kosttillskott. Betakarotenet ger riset som kallas golden rice en gul färg. Betakaroten saknas i stort sett helt i miljontals fattiga risberoende människors diet. Detta orsakar årligen att miljontals barn får brist på A-vitamin och blir blinda och flertalet dör tidigt. Bristsjukdomen skördar årligen betydligt fler liv än malaria.  I ett forskningsprojekt i Filippinerna har man startat försöksodlingar med det nya riset. Dessa har blivit saboterade av ekoterrorister från Greenpeace och andra vänsteraktivister ur antiglobaliseringsrörelsen. Det tål även att påpekas att GMO-riset är licensfritt för bönder som tjänar under 10.000 USD per år. Allmänt bör vi givetvis ställa höga hälsokrav på genmodifierade grödor antingen dessa tagits fram i laboratorier eller genom traditionell korsbefruktning.

Väldigt mycket tyder på att mänskligheten står inför historiens största hälsokatastrof som i huvudsak är orsakad av politiskt styrda kostråd (bl.a. från svenska Livsmedelsverket) och i dess kölvatten dåliga nya kostvanor. För att uppnå hållbarhet måste denna utveckling brytas. En grundpelare i en strategi för hållbarhet måste vara att människor kan få sina behov av väl anpassad och näringsriktig kost tillfredsställda på ett sätt som harmoniserar med våra genetiskt nedärvda kostbehov. Att hindra människor att vara människor genom att förbjuda eller starkt begränsa animalier i kosten av s.k. klimatskäl som många ekologister försöker driva fram, försämrar samhällets hållbarhet och leder till fortsatt stigande sjuklighet och läkemedelsförbrukning.

Det finns en rad andra faktorer i dagens värld som hindrar människor att tillfredställa sina behov. De flesta har det gemensamt att de har fattigdom som grundorsak. Människan har behov av en bra miljö, men forskning visar att för att åstadkomma det måste vi först tillfredställa våra basbehov. Erfarenheten visar att ekonomisk utveckling inte hotar miljön utan är förutsättningen för att kunna rädda den. Det är bara i fattiga områden och länder i snabb utveckling som man fortfarande har riktigt allvarliga miljöproblem. Ett viktigt krav för att uppnå en hållbar värld är m.a.o. att se till att bekämpa fattigdomen som finns kvar i världen. På den här punkten finns det anledning att känna optimism eftersom andelen riktigt fattiga människor är i avtagande.

Ekologismen har starka band till Marxismens trossystem och delar dess syn på det begränsade goda, vilket leder till att det enda sätt på vilket de rödgröna tror man kan eliminera fattigdom är att ta från de som har det bättre och ge till de som är fattiga. Återigen bortser man från mänsklig kreativitet och innovationsförmåga. Att länder sköts olika produktivt och innovativt finns aldrig på kartan. All erfarenhet visar att planekonomiska samhällen som de rödgröna vill ha genomgående är de fattigaste och då även för de lägst bemedlade. Orsaken är att planekonomiska nollsummesamhällen dödar mänsklig uppfinningsrikedom och kreativitet.

Att vi i vårt samhälle lyckats skapa välstånd och ekonomisk tillväxt gör inte människor i fattiga länder fattigare Vägen ur fattigdomen är att lära dem följa vårt exempel vilket Kina och Indien nu gör. Och kineserna sprider kunskapen till stora delar av den fattiga världen. Vi har i ett halvt sekel trott på det begränsade goda och sänt ekonomiskt bistånd, vilket gett dålig utdelning och mest uppmuntrat till korruption. Nu lär världens nya ledarnation Kina dem hur de skall göra och västvärlden sitter med Svarte Petter.

Fjärde hållbarhetsvillkoret borde utvidgas till att möjliggöra för alla människor att tillfredställa sina behov under varierande globala betingelser.