Anthropocene

Idag kom så det senaste dråpslaget mot det svenska näringslivet, det amerikanska företaget Cisco är av nyheterna att döma på väg att köpa denna den viktigaste av de kvarvarande kronjuvelerna inom svensk industri – Ericsson. Om den affären blir av är det utomordentligt allvarligt för landet. Företagets betydelse för svensk ekonomi går nämligen långt utanför själva Ericssonverksamheten. Dels är företaget plantskola för rader av mindre företag som aldrig skulle blivit till utan spin of från Ericsson och utan att dess medarbetare fått sin skolning inom Ericssons högteknologiska verksamhet. Dels är en stor del av den så omtalade tjänsteexporten från Sverige helt avhängig av systemleveranser från Ericsson. Allt detta kan gå förlorat på något decennium med en amerikansk ägare. Vi kan bara se vad som hänt med finska Nokia och vilka allvarliga konsekvenser det fått för finsk ekonomi.

En förlust av Ericsson är desto allvarligare i skenet av att landets ekonomi står inför en historisk ansträngning p.g.a. den fullständigt hämningslösa migrationspolitik som landets politiker fört under det senaste decenniet. Det politiska etablissemanget har nu tappat kontrollen över utvecklingen som exploderat i samband med flyktingkatastrofen i Mellanöstern. Med en snabbt urholkad svensk industri och en vikande tjänsteexport kommer det att bli övermäktigt att integrera hundratusentals flyktingar, för att inte tala om när vi får vårt första allvarliga terrordåd.

Ansvaret för den törnrosasömn som Ericsson gått in i på senare år vilar tungt på styrelse och ägare som är gräddan av det svenska näringslivsetablissemanget med familjen Wallenberg i spetsen. Bristen på kompetens i styrelse och ledning har på senare år lett till interna maktkamper och en handlingsförlamning som gjort att man inte fått särskilt mycket ur händerna. Om inte Wallenbergs tar sitt ansvar och ser till att Ericsson förblir ett svenskt företag och att man sätter in mer dugande och drivande personer i styrelsen, förtjänar man inte den centrala ställning man åtnjuter i vårt samhälle längre. Där finns ett politiskt ansvar för att ställa krav på ägarna och att sluta upp att kröka rygg för dem. Läs analysen i min bok så ser ni att det inte finns mycket som motiverar den respekt och tillit som dröjt sig kvar från framlidna industrialister som gamla Marcus och Jacob Wallenberg.

Signalerna om Ciscos önskan att förvärva Ericsson ger mig mycket dåliga föraningar, speciellt mot bakgrund av att landet samtidigt sprungit blint in i en migrationskatastrof som hotar landets välfärd och statsmaktens stabilitet. Jag har tidigare alltid fått rätt när det gäller vad som händer med företag vid sådana här förvärv.