Anthropocene

 

Den fråga jag ställer mig är, hur kunde det bli såhär? Hur kunde en så uppenbart olämplig människa bli vald till partiledare? Hur kunde Stefan Löfven släppa fram henne till posten som sin egen ställföreträdare?

Den mest näraliggande förklaringen är givetvis att hela Miljöpartiet lever i en utopisk fantasivärld som inte har med verkligheten att göra och där därför alla åsikter, hur tokiga de än är, kan få fotfäste. Då måste man fråga sig vad det är som gör det möjligt för ett så utopiskt och verklighetsfrånvänt parti att locka så många väljare? Finns det ingen granskningsprocess som synar partiets ståndpunkter och i tid slår larm om att partiet totalt spårat ur?

Ja, vem granskar Miljöpartiet med kritisk blick utöver deras politiska motståndare? Svaret har varit – ingen. Och förklaringen är enkel, en stor del av de journalister som haft till uppgift att granska politiker och politiska partier sympatiserar själva med Miljöpartiet. Den studie som professor Kent Asp vid Göteborgs universitet gjorde för några år sedan visade på just detta. Det är självklart att om de journalister, vars uppgift varit att granska politiken för att därigenom hindra omdömeslösa och olämpliga personer att nå ansvariga positioner, själva fångats av utopiska och verklighetsfrånvända idéer, då går det så här. Romson är helt enkelt frukten av en politiskt snedvriden journalistkår.

Om våra medier inte gullat med Miljöpartiet och låtit dem slippa undan med politiska uttalanden som är uppenbart stolliga och oförenliga med verkligheten, då hade aldrig Miljöpartiet kunna locka så många väljare med sina orealistiska utopier och Åsa Romson hade aldrig kunnat bli partiledare och vice statsminister. Då hade de olämpliga rensats ut i tid, precis som nu sker inom Sverigedemokraterna som står under en skoningslös granskning från en journalistkår som saknar all sympati för dem.

Public Service borde inse att de har ett tungt ansvar för att Miljöpartiet kunnat utvecklas till ett fjolleparti med representanter som lever i en utopisk fantasivärld utan att bli synade. Medias ensidigt kritiska granskning av SD har fått motsatt effekt mot den avsedda, partiet växer sig bara starkare. Det är talande att flera bedömningar av gårdagens partiledardebatt utsett just SD:s ledare Jimmy Åkesson till vinnare medan Åsa Romson var en odiskutabel förlorare.

Vad vi behöver är en rejäl utrensning av all politisk bias inom Public Service och en granskaning av alla partier och politiska ledare av samma kaliber som den SD utsätts för. Då skulle vi slippa olämpliga personer som Romson i ansvariga positioner och vi skulle över lag få betydligt starkare och mer kompetenta politiska ledare.