Anthropocene

Politiker och klimataktivister har ett standardargument för sin alarmistiska ståndpunkt om klimatet; 97% av forskarna är eniga om klimatförändringarna. Flertalet kan dock inte svara på den enkla frågan, vad dessa 97% är eniga om? Frågar man om vilka klimatförändringar de pratar om, blir det i bästa fall tyst och i värsta fall kommer ett aggressivt utfall mot frågeställaren. Den enigheten de tror sig ha stöd ifrån gäller frågan:

Har människan någon påverkan på klimatet?

Jag har ett omfattande nätverk av högt bildade naturvetare och jag tror inte jag känner någon som inte svarar ja på den frågan. Många av dessa kvalificerade forskare hånas och kallas för klimatförnekare och andra nedsättande ad hominem av de politiska aktivisterna. Hur kan det ha blivit så?

AMS (American Meteorological Society) har gjort en riktig opinionsundersökning där de frågade sina medlemmar:

Har människan haft en dominerande påverkan på klimatet de senaste 50 åren?

På den frågan svarade bara 52% ja! Det visar att det inte råder någon konsensus rörande människans klimatpåverkan som okunniga politiker gärna vill få oss att tro.

Man kan grovt dela in klimatforskare i två grupper. Den ena domineras av forskare som med hjälp av moderna mycket kraftfulla datorer försöker skapa matematiska modeller av hur jordens väder och klimat påverkas av människan. Modellerna används för att beräkna hur man tror klimatet kommer att utvecklas de kommande 100 åren. Modellerna visar sig nästan undantagslöst bygga på en hypotes som överskattat den antropogena påverkan. De har därför helt missat den paus i den globala uppvärmningen som inträdde runt sekelskiftet. Även andra faktiskt observerade klimatvariabler misstämmer med flertalet modeller.

Den andra gruppen forskare observerar vädrets faktiska mätbara utveckling bakåt i tiden och försöker den vägen hitta en fungerande hypotes för, vilka faktorer som styrt det mycket föränderliga klimatet fram till nu. Baserat på observationer och lite olika hypoteser, försöker man bedöma hur klimatet kommer att utvecklas framgent med ett samspel mellan antropogena och naturliga faktorer. Den här gruppen tillmäter i allmänhet solaktiviteten en större betydelse än vad den förstnämnda gruppen gör. Eftersom det finns ett mönster i solaktiviteten och den just nu ser ut att gå in i ett mindre aktivt skede, så drar man slutsatsen att vi snarast går mot ett kallare klimat.

Det rör sig m.a.o. om en ganska traditionell motsättning mellan olika skolor inom vetenskapen. Normalt når man efter ett tag en större samstämmighet genom att de hypoteser som inte stämmer med verkligheten överges.

När man skall försöka bedöma de olika skolorna, är det viktigt att göra klart för sig hur stort bevisvärde en datormodell av ett så komplext system som jordens klimat, har. Jag har egen erfarenhet från min tidigare forskning av datormodellering av industriprocesser. Det har lärt mig att modeller kan vara användbara vid beräkning av hur ett system skall förändras i närtid. De är dock helt oanvändbara för långa prognoser. Inte ens ett så oerhört simpelt system som en dubbel pendel (pendel med en led på mitten) kan modelleras annat än i närtid.

Självklart borde alla forskare inse att rörelsen hos en pendel med kanske tusentals leder (likt klimatet) är helt omöjlig att simulera långt in i framtiden. Om man beaktar denna insikt, blir slutsatsen att den som ger modellberäkningar av klimatet ett vetenskapligt prognosvärde, ägnar sig åt pseudovetenskap. Den insikten har man haft inom FN:s klimatpanel IPCC eftersom man klokt nog alltid kallat modellberäkningarna för projektioner istället för prognoser. Problemet är dock att man därefter använt dem som prognoser som lagts till grund för politiska slutsatser.

De här olika skolorna inom klimatforskningen vore inget problem om inte politiker blandat sig i debatten. Eftersom politiska maktutövare gärna hemfaller åt strategin, att skapa rädsla för att lättare kunna utöva sin makt, har västvärldens politiker och överstatliga organisationer som FN och EU valt att bygga sin politik på modellforskarnas alarmerande beräkningar. Man lägger av samma skäl enorma resurser på ensidig klimatpropaganda. Forskningsprojekt som utgår från alarmerande modellberäkningar har av denna anledning mycket större tilldelning av forskningsmedel, eftersom dagens forskning blir mer och mer politikerstyrd. Hela klimatpolitiken vilar på en pseudovetenskaplig grund av kvicksand.

Västvärldens klimatlarm leds idag av USA:s president Obama som ogenerat sprider ren desinformation om klimatförändringar som inte inträffat; Han ljög om klimatet i sitt senaste State of the Union anförande i kongressen. Flera amerikanska myndigheter som sysslar med klimatfrågor ägnar sig åt systematiska manipulationer med historiska temperaturdata och åt registrering av temperaturer baserat på datormodellberäkningar istället för faktiska observationer. De enda temperaturberäkningar som idag kan anses tillförlitliga är de satellitmätningar som påbörjades för 35 år sedan och som visar att världen under denna tid blivit ca.  0,4⁰C varmare och att uppvärmningen avstannat kring sekelskiftet.

Obama och personer i hans nära omgivning har satt igång en McCarthyliknande hetsjakt på några av världens främsta klimatforskare som tillhör det icke alarmistiska forskarlägret. Man går ogenerat ut med krav på att dessa forskare och kongressledamöter som stödjer deras icke alarmistiska uppfattning, inte skall ha rätt att yttra sig. Klimatfrågan har på detta sätt blivit så förgiftad att den blivit ett hot mot det demokratiska samhället.

Det råder konsensus om att människan påverkar klimatet

Det råder inte konsensus om att människans klimatpåverkan är dominerande