Den österrikiske ekonomen Joseph Schumpeter formulerade uttrycket ”creative destruction” för att beteckna de dynamiska processer i samhällsekonomin som främst är en följd av helt nya möjligheter i den teknologiska utvecklingen. En ny teknologi som snabbt anammas förstör med nödvändighet en äldre teknologi som inte längre är rationell eller lönsam. Praktiskt taget över en natt blev Facits sofistikerade räknesnurror obsoleta när de elektroniska räknarna slog igenom vilket skapade akuta problem för Åtvidabergskoncernen. Andra exempel är den svenska skeppsbyggnadsindustrin på 1970-talet vilken inte längre kunde konkurrera med asiatiska tillverkare och som till stor del gick under trots omfattande statligt stöd. Exemplen är legio. Säkert har ett överdrivet fasthållande vid en hopplöst föråldrad teknologi haft negativa effekter på den svenska samhällsekonomin.
Utvecklingen har fortsatt och fortsätter i rasande takt. Den fasta telefonin är på väg att försvinna och tillgång på avancerade mobiltelefoner och Internet har radikalt ändrat vårt sätt att fungera på alla områden. De som inte i dag har tillgång till en smart mobil eller någon form av portabel dator eller oförmögen att använda dessa är numera närmast socialt handikappad.
De senaste offren för den kreativa destruktionen är våra massmedia. Allt färre köper tidningar och allt färre tar del av SVT via en traditionell TV-skärm då detta kan göras bekvämare via dator med fördelen att man då inte heller behöver betala TV-licens. Valet av information har plötsligt blivit fritt och hela världens gigantiska informationsflöde kan nås med några enkla knapptryckningar. Svenska tidningar får det ekonomiskt allt svårare trots statliga subventioner och det är ytterst tveksamt om de kommer att fortsätta i den form de har idag.
Detta skulle säkert innebära en svår förlust om inte press och media hade urartat i den omfattning som vi observerat under senare tid. Sakliga nyhetsprogram har ersatts med journalisternas uppfattningar om nyheterna och dess konsekvenser. Det är sällan man kontaktar utomstående experter utan numera så räcker det att en journalist intervjuar en annan journalist. Detta är inte minst problematiskt då journalistkårens politiska uppfattningar oftast är biased åt en närmast radikal vänsteruppfattning liksom till en nästan undantagslöst grön och teknikfientlig agenda. Journalisternas privata uppfattningar visas inte bara med ord utan även med gester och ögonrörelser. När en TV-journalist nyligen intervjuade partiledaren för SD räckte det att studera hennes ansikte och blickar som inte med bästa vilja i världen kunde anses utstråla en objektiv uppfattning. Detta beteende kan ju knappast uppskattas av de minst 300 000 medborgare som faktiskt stöder SD och liksom de flesta andra betalar sin TV-licens. Detta slag av beteende vid en intervju är något mycket typiskt svenskt och förkommer exempelvis inte i tysk eller engelsk TV. Det är därför naturligt att många svenskar inte ser det som en katastrof om dagens mediavärld drabbas av en ”creative destruction” även om dess ersättning ingalunda är problemfri. Dessvärre har den svenska mediavärlden grävt sin egen grav genom sin markanta brist på objektivitet och tilltagande förflackning och som i många fall lett till att man måste konsultera utländska media för att få en oberoende uppfattning.
Lennart Bengtsson
5/9 - 2014
skriven
Lysande. Hoppas att den vänsterindoktrinerande tidningsvärlden brakar samman snart. Men vad att göra åt Metro? Den är ju knall rödgrön. Det kanske kommer att finnas en marknad för gratistidningar framöver likt förbannat!
skriven
Som fackjournalist för Veckans Affärer resp. Ny Teknik såg jag Facits kamp för överlevande på nära håll. Runt 1969 var jag för Veckans Affärer på Facits då nya och revolutionerande fabrik i Örsätter för reportage om deras effektiva produktion. Allt rasande elegant och imponerande.
Bara några år senare försökte de genom agenturer på japanska märken dämma importen men slöks av flodvågen. Facits dåvarande infochef Lennart Poignant har skildrat det i bokform. Chefen/huvudägaren Gunnar Ericsson var en hedersman som förgäves försvarade bruksandan med ansvar för alla.
Det var tragiskt att se - men oundvikligt. Andra exempel: Kodak, Polaroid. Jag arbetade som infokonsult för Facit, Control Data, Data General, Computervision. Alla offer för utvecklingen. Men IBM klarade övergången genom att överge hårdvara för mjukvara.
För hårdvaran svarar nu främst Kina. Men hårdvara kräver mjukvara, som Kina får "bakvägen" med öppningar för totalitär användning. 1984, Brave New World etc. utspelas i nutid med oss på åskådarplats.
skriven
För ett drygt kvartssekel sedan sa en irriterad chefredaktör att det finns inga journalister längre, bara massmedietjänstemän. På "klimatupplysningen" fanns George Orwell-citatet (ungefär översatt) att journalistik är sådant andra inte vill ska tryckas, övrigt är bara PR. Presstöd och stats-TV kommer att finnas kvar därför att politiker och företag vill ha PR och gratisreklam, och massmedietjänstemännen bistår välvilligt med den. Annars får de svårare att hoppa över och bli välbetalda "informationstjänstemän" d v s reklamförmedlare. Och tidningsägarna vill vara välvilliga till annonsörerna. Tidningar idag är bara annonsbärare och redaktionen är bara en tärande del av tidningen. Det gäller därför att fylla "boxarna" så billigt som möjligt utan dyra journalister som riskerar samarbetet med annonsörerna. För övrigt är TT idag alla tidningars "journalist". Det finns ingen variation utom då det gäller rent lokalmaterial.
skriven
Bra tankar igen, Lennart. Lite märkligt detta med Facit och räknesnurrorna - ungefär samtidigt kom de digitala armbandsuren, och i alla fall jag själv tänkte godnatt för alla mekaniska - men det har blivit tvärtom - en stor statussymbols att ha en fin klocka, och dessa säljer väl bättre än någonsin. Men samtidigt förlitar sig allt fler på klockan i sin mobiltelefon.
skriven
En skarp analys som sätter fingret på vad många av oss upplever som frustrerande i dag. Mer sånt här behövs, Lennart.