Anthropocene

För FN är klimatfrågan en guldkalv. Denna jätteorganisation med obscent högavlönade byråkrater kämpar ständigt för att hitta överstatliga frågor som kan öka deras makt och tillgång till ekonomiska resurser. De globala miljöfrågorna tillmättes tidigt en stor potential för att öka organisationens betydelse och omfattning. Detta gör FN-byråkratin till klimatfrågans enskilt viktigaste intressent. Om man inte kan påvisa att mänskliga aktiviteter har en dominerande roll för klimatet och därmed kan påverkas med politiska medel, har inte FN någon roll att fylla.

FN och dess organ som IPCC är således inte en tillförlitlig oberoende bedömare av klimatförändringar och deras orsaker. Att det är så framgår tydligt av IPCC:s begränsade uppgift som är att analysera … den vetenskapliga, tekniska och socioekonomiska information som är relevant för att förstå den vetenskapliga grunden till riskbedömningen av klimatförändring orsakad av människan, dess möjliga påverkan och möjligheter till anpassning och mildring av effekterna.

Jordens klimat har alltid förändrats. Eftersom vetenskapen visar att det är så och att detta började mycket långt innan det existerade människor, kan man sluta sig till att andra än antropogena orsaker dominerar. Människans sätt att bruka jorden har varit en faktor av många, men den har inte varit någon av de mest betydelsefulla.

FN har länge haft ett starkt stöd från det västliga etablissemanget som har ett intresse av ett FN med överstatlig makt. Västvärlden har nämligen en stark position inom FN, vilket är en kvarleva från Andra Världskriget. Med mer makt hos FN kan väst behålla ett större inflytande i världspolitiken än vad som motiveras av västs andel av mänskligheten.

Om det som händer med klimatet i huvudsak styrs av andra faktorer än antropogena, vilket all vetenskap visar, minskar FN:s potentiella roll. FN:s mål har därför varit att kunna påvisa en alarmerande antropogent orsakad klimatförändring. Det har lett till att IPCC blivit ett centrum för vetenskapsförnekelse och försök att förvanska observationer av klimatet för att styrka bilden av människans roll.

Sedan FN:s miljökonferens i Rio år 1992 har FN varit centrum för världshistoriens mest omfattande propaganda- och desinformationskampanj om klimat och miljö. Kampanjen var oerhört framgångsrik ända fram till klimatkonferensen i Köpenhamn år 2009. Inför den konferensen hade någon (sannolikt från Ryssland) kommit över mejlväxlingen mellan de forskare som arbetade med kampanjen för IPCC:s räkning. Lagom före konferensen lades mejlväxlingen ut på nätet via en rysk server. I efterdyningarna av avslöjanden om tillrättalagda forskningsresultat och aktiviteter för att tysta forskare som motsade klimatlarmen, slutade Köpenhamnskonferensen i kaos och västvärldens ledare led ett smärtsamt nederlag ihop med FN-byråkratin.

FN:s arbete med att göra klimatfrågan till sin framtida stora födkrok har efter Köpenhamn gått allt sämre. Inga bindande avtal om utsläppsbegränsningar har kunnat uppnås och land efter land vänder ryggen åt klimatlarmen. Organisationen satsar nu stenhårt på att återuppväcka den döende frågan med ett försök att få tillstånd det man inte lyckades med i Köpenhamn vid en ny klimatkonferens i Paris nästa år. Under året har FN genomfört en nätomröstning om vilka frågor som världens folk uppfattade som mest angelägna. Till stor besvikelse för FN-byråkratin hamnade klimatfrågan sist av de 17 områden som ingick.

Trots människors ointresse fortsätter FN dock propagandan inför Parismötet och i förrgår arrangerade man ett stort jippo vid högkvarteret i New York dit man bjudit in alla världens statschefer. De viktigaste ledarna från utvecklingsländerna som Kina och Indien ställde dock inte upp. Den humanitära stormakten Sverige var givetvis väl representerad som vanligt.

Propagandan inför New York-mötet omfattade arrangemang av demonstrationer på ett flertal håll i främst västvärlden. Den största demonstrationen gick av stapeln i New York. Den visade med all önskvärd tydlighet att FN tappat nästan allt stöd från folkflertalet. Demonstrationen blev istället ett lysande uppvisning av att klimatrörelsen främst hittar sin näring bland vänsterradikala och andra udda grupper som ständigt är på jakt efter anledningar att störta den fria marknadsliberala samhällsordningen som man hatar.

I tåget fanns i stort sett alla tänkbara vänsterorganisationer och socialistiska världsförbättrare allt från gay-organisationer till veganer till revolutionära kommunister. Där fanns de anglosaxiska förmögna världsförbättrarna som en gång lade upp strategin för den världsomfattande miljörörelsen och kampen för en västdominerad världsregering. Robert F. Kennedy Jr beklagade att det inte fanns några lagar som gjorde det möjligt att bura in sådana som ifrågasätter larmen. Det var bra att dessa demonstrationer genomfördes, det blev en manifestation som tydligt visade vad jag alltid hävdad. Miljörörelsen och klimatfrågan har helt tagits över av vänstern som ett sätt att med miljöargument komma åt den fria marknadsliberala ordning som drar segrande fram över världen.

Vi behöver inte längre låtsas, klimatfrågan handlar inte längre om klimatet utan om den gamla vanliga kampen mellan höger och vänster, mellan frihet och ofrihet, mellan marknadsekonomi och planhushållning.

Med klimatet är allt bara bra!

Läs mer här: http://hockeyschtick.blogspot.se/2014/09/wsj-on-irony-of-communist-support-for.html