Anthropocene

Försiktighetsprincipen (precautionary principle) är en bärande princip inom miljöpolitiken liksom i ett traditionellt välfärdssamhälle då man på alla tänkbara sätt önskar minimera risker. Detta är tveklöst ett förnuftigt rättesnöre och givetvis en bärande princip inom försäkringsbranschen. Ingen ifrågasätter nödvändigheten av en brandförsäkring och de flesta skulle säkert försäkra sin bil även om det vore frivilligt.

För de flesta svenskar är det därför närmast en självklarhet att vidta alla möjliga åtgärder mot en klimatändring då en sådan nästan undantagslöst uppfattas som något negativt och farligt och till och med hotfullt ungefär som om sommarstugan brinner ned eller ett barn blir påkört av en bil. Självklart måste allt göras för att förhindra något sådant och inga uppoffringar kan anses stora nog. Emellertid om försäkringspremierna blir för höga eller om man upplever riskerna som triviala är det naturligt att ifrågasätta tillämpningen av försiktighetsprincipen utan att nödvändigtvis förneka den.

Under de senaste åren har risken för ett ändrat klimat i stigande grad oroat många då man upplever detta som ett nära nog existentiellt hot. Årstiderna kanske kommer att ändras med otäcka värmeböljor och snöfria vintrar. Susande furuskogar ersätts av björk- och aspsly. Blåbär, lingon och ätliga svampar kanske försvinner och inget blir längre som förr. De ljuvliga astrakanäpplena kommer inte att finnas mer och ersätts med vinstockar och olivträd. Det fina gamla Sverige kommer att försvinna för all framtid. Många tar till alla tänkbara medel mot detta som att ställa sig utanför riksdagshuset och vråla och skrika av protest med all sin kraft och förmåga. Landets alla klimataktivister har gjort all för att jaga upp allmänheten inför en sådan katastrof.

Men vad har hänt under de senaste 25 åren under en tid då klimatskräcken vuxit från ingenting till dagens crescendo? Varje dag rapporteras hemska väderhändelser och det tycks inte råda någon tvekan bland media och politikerskrået att detta är en följd av klimatändringen. Allt kommer bara att bli värre om vi inte ändrar vårt fåfängliga och slösaktiga beteende. Att Sverige skall vara landet som tar ledningen skall inte ifrågasättas ty detta är en självklarhet.

Problemet är bara att väldigt lite har hänt med ”klimatet” eller ens med vädret. Det har om möjligt blivit litet varmare men det är mest inom tätorterna och det extrema vädret har inte blivit värre även om översvämningar har blivit mer skadliga till följd av alla vägar och viadukter med otillräcklig avrinning. Kalla vintrar har inte försvunnit, det räcker att gå tillbaka till december 2010, men glöms fort bort och sommarens värmeböljor var värre på 1930-talet då vissa trodde att vädret påverkades av rundradion ungefär som vissa miljöaktivister idag tror att hemliga kemiska utsläpp från flygplan påverka klimat, väder och natur.

Situationen är den att försiktighetsprincipen blir meningslös om den inte kvantifieras och får genomgå en omdömesprövning. Man skall inte ta risken att gå mot rött ljus såvida det inte finns någon trafik längre. Men det finns inget mer svenskt än en grupp som står och väntar på grönt ljus vid en biltom gata, de enda som springer över är några stackars invandrare.

Det är också nödvändigt att lägga ett tidsperspektiv på försiktighetsprincipen. Vid planeringen av lagring av kärnkraftsavfall krävde flera ansvarskännande forskare att en sådan långtidslagring skulle klara en framtida nedisning av det slag som Sverige drabbats av flera gånger. Att ha ca 2 km is över huvudet under så där 30-50 tusen år kanske också kan ses som ett problem även om man råkar ha en lätt radioaktivitet i berggrunden.

Det är fullständigt orimligt för vår generation att anlägga ett beteende som utgår från att dagens samhälle aldrig kommer att ändras. När det gäller kärnavfall så kan man snarare räkna med att detta kommer att utgöra en viktig energitillgång bara om en eller två generationer eftersom bara några procent av energivärdet utnyttjats i dagen primitiva kärnreaktorer.

De ändringar som kommer att bli en följd av den fortsatta globaliseringen och invandringen kommer att få vida större effekter på det svenska samhället och dessa behöver, liksom en måttfull klimatändring inte vara till nackdel, dessutom är båda knappast möjliga att förhindra i ett längre perspektiv.

Lennart Bengtsson

3/9/2014