Huvudmännens uppgift är att tillsätta styrelsen, att granska styrelsens förvaltning samt i förekommande fall bevilja den ansvarsfrihet. När fonden år 2011 gick ut med en förfrågan till huvudmännen om idéer hur man skulle kunna förbättra insamlingsresultatet, kontaktade jag ledningen med förslaget att starta en typ rosabandet kampanj för att samla in pengar till oberoende forskning om sambanden mellan kost och hälsa.
Mitt förslag tog avstamp i den debatt om mättat fett i kosten, som då seglat upp i kölvattnet av det snabbt ökade intresset för minskat intag av snabba kolhydrater typ Atkins-, LCHF- och GI-kost. Min idé var att man på detta sätt skulle etablera en forskning utan inflytande från stora ekonomiska intressen inom läkemedels- och livsmedelsindustrin. Den lilla forskning som bedrivs på detta område idag har oftast direkta eller indirekta band till industrin och är därför helt otillförlitlig, något som senaste tidens erfarenheter tydligt visat.
Min framställan ledde till att jag fick träffa ordföranden i fondens forskningsnämnd professor Jan Nilsson och fondens generalsekreterare Staffan Josephson. Josephson har gjort sin karriär inom läkemedelsindustrin och har givetvis fortfarande starka band till den. Det var redan från början uppenbart att jag trampat in på minerad mark.
Herrarna drog hela den sedan hundra år etablerade uppfattningen, om att man redan visste att det var mättat fett som var det hälsovådligaste vi kunde stoppa i oss med tanke på hjärtat och blodkärlen. Detta ansåg de sig veta genom hänvisning till gammal överspelad forskning. Fetthypotesens ursprung är en hundra år gammal studie där man gav mättat animaliskt fett till gräsätande kaniner som då fick åderförfettning. Att samma forskare vid studier på köttätande djur inte kunde observera motsvarande förfettning har förtigits.
Det fanns enligt Hjärt-Lungfonden knappast någon anledning att lägga mer möda på ämnet. Jag påpekade att det i den moderna vetenskapliga litteraturen fanns rader av forskningsarbeten som ifrågasatte fetthypotesen, något som professor Nilsson harmset tillbakavisade. Det blev för mig uppenbart att detta var en prestigefråga för honom.
Mötet med de två herrarna på fonden gjorde att jag blev starkt misstänksam och plockade enkelt fram en lång rad vetenskapliga studier som motsade fetthypotesen, som av allt att döma är dogm inom Hjärt-Lungfonden. Konsekvensen blev att jag återkom vid fondens årsmöte år 2012 med en motion där jag föreslog, att man skulle starta en speciell insamlingskampanj för just oberoende forskning rörande sambanden mellan hjärtkärlsjukdomar och kost. Styrelsen avstyrkte på forskningsnämndens inrådan min motion med motiveringen att en sådan insamling skulle skada fondens anseende. Hur det skulle kunna skada anseendet hos donatorerna – allmänheten har jag svårt att se. Min slutsats är således att det nog var nämndledamöternas anseende bland vänner och kollegor och inom industrin som avsågs.
Man måste ha klart för sig att under de fyrtio år som fetthypotesen varit allmänt accepterad så har den styrt utvecklingen inom såväl läkemedel som mattillverkning. Det är idag enormt stora ekonomiska intressen som står på spel och industrin kommer att göra sitt yttersta för att hindra en omprövning av fettlarmen trots att de idag allt mer uppfattas som pseudovetenskap. Jag har i ett antal sammanhang kritiserat fonden för deras oförmåga att ta till sig modern forskning och att frigöra sig från överspelade uppfattningar som är starkt styrda av industrins intressen. På fonden hänvisar man till sin SCAPIS-studie som enbart marginellt handlar om kostrelaterade frågor.
Frågan om hur man skall kunna få fram tillförlitligare forskningsresultat på kostområdet kvarstår och borde få en större uppmärksamhet inom den medicinska vetenskapen. En invändning som jag ofta stött på är att sådan forskning kräver mycket stora och väldigt dyra observationsstudier över flera decennier. Eftersom vi är på väg in i en metabol pandemi av enorma proportioner (2.100 miljoner människor har redan börjat drabbas) måste dock något göras snabbt, varför vi inte har tid att invänta resultatet av långa observationsstudier.
Den ökande medvetenheten och frågans betydelse har lett till att det nu duggar tätt med metodologiskt undermåliga epidemiologiska studier, vilket bara ökat förvirringen på området. Starka intressen från läkemedels- och livsmedelsindustrin kan anas bakom förvirringen och betydande inslag av fanatisk veganism spelar även en stor roll. Även klimathysterin som saknar stöd i faktiska observationer har lett till hälsovådliga rekommendationer rörande kosten.
Det faktum att sådan här forskning lyser med sin frånvaro i litteraturen tror jag beror på att det finns starka intressen som inte vill att olika sanningar, som man redan anar, skall vetenskapligt bekräftas. Det är vitt och brett omvittnat hur patienter med fetma, diabetes och högt blodtryck kunnat sätta ut sitt batteri av mediciner efter att ha minskat radikalt på kolhydrater i kosten. Om denna erfarenhet skulle bekräftas under vetenskapligt kontrollerade former, skulle det givetvis utgöra ett stort hot mot alla miljarder som läkemedelsindustrin drar in på dessa mediciner. På liknande sätt skulle det kunna hota mycket stora delar av livsmedelsindustrins processade massprodukter.
Man kan inte heller bortse från att alla kändisforskare som professorerna Jan Nilsson, Stefan Rössner, Maj-Lis Hellenius, Claude Marcus m.fl. skulle kunna förlora ansiktet. De har i decennier predikat om det mättade fettets farlighet på, av allt att döma, pseudovetenskapliga grunder. En som däremot aldrig trodde på detta var den tidigare styrelseledamoten i fonden framlidne professor Lars Werkö.
Slutsatsen är, att om vi skall lyckas hindra den metabola pandemin från att förstöra hälsan på ännu fler människor, så måste det till politiska beslut om att inrätta en oberoende forskning av det slag som jag föreslagit och som nu även upplysta personer inom den medicinska forskningen kräver. Och då måste Big Pharma och Big Food hållas helt utanför. Klarar politiker, som i stort sett helt saknar naturvetenskaplig kompetens och som ofta är beroende av rådgivare med band till de stora ekonomiska intressena, av att fatta nödvändiga beslut? Upplysta medborgare har nu tagit saken i egna händer och skapat den nya KOSTFONDEN, utan de låsningar som av allt att döma finns hos Hjärt-Lungfonden.
Ge ert stöd till Kostfonden!
skriven
Ja, Werkö i salig åminnelse. Sådan integritet ser vi inte ofta nuförtiden.
Och om det bara var mättade fetter, kolesterol och statiner. Det har tyvärr skett ett paradigmskifte från den tid då medicinsk forskning hade integritet. De akademiska institutionernas betydelse har gradvis minskat samtidigt som den farmakologiska industrin (BP - Big Pharma) har tagit över. Det finns numera knappast någon farmakologisk forskning som inte finansieras och kontrolleras av BP.
De framställer alla underlag, genomför alla analyser och väljer vad som ska publiceras och vad som begravs under tystnadsplikt med skadestånd. Korrelationer och signifikanser är ofta inte större än att det räcker med att dölja en och annan studie för att få oddsen på sin sida.
Där har Staten svikit sitt ansvar. Det vore rätt enkelt att öppna denna verksamhet för insyn eftersom det krävs tillstånd för all forskning på människor och försöksdjur. En rätt enkel lag skulle råda bot på det mer uppenbara fusket.
Vad värre är så har det medicinska etablissemanget blivit beroende av BP:s pengar. Den gamla traditionen med oberoende forskning har nästan dött ut. Numera produceras framförallt beställningsverk från BP och statsmakten. Även "goda" krafter som Cochraneinstitutet står på lösan grund eftersom de sällan har tillgång till rådata eller de rapporter som mörkats.
Så det är ett moras. Inte bara fettforskningen skulle behöva ett reningsbad. Många mediciner inom andra områden kan ifrågasättas på liknande grunder: hypertoni, antidepressiva, cancerläkemedel och ADHD är ekonomiskt betydelsefulla områden som skulle behöva ses över.
Läkemedel med mindre ekonomisk potential överges vartefter. Ingen inom BP vill därför utveckla nya antibiotika. Det tragiska är att även akademierna följer med i detta. Ekonomin tillåts styra den medicinska utvecklingen. Det är en i högsta grad politisk fråga, men som så mycket annat (klimatet tex) skulle det kräva politiker med en helt annan kunnighet för att ta itu med detta.
skriven
Bra Lars. Jag har också försökt få hjärtläkare att intressera sig för detta. När jag själv under en 10-dagars period var på hjärtintensiven pga okontrollerad rusning, så åt jag över huvudtaget inte sjukhusmaten - min fru levererade dagligen den feta kost som jag behövde. Jag har också donerat belopp för att frågan skall behandlas. Nu kan jag gå via Kostfonden. Utmärkt.
skriven
Fett är ett negativt värdeladdat ord för alla elever jag har och alla vet att mättat fett inte är bra. Då frågar jag dem om det verkligen kan vara farligt att äta det som vi själva består av. Är du giftig frågar jag en av eleverna. De tänker till och förstår att det inte kan vara farligt. Visst säger jag, det är också en fråga om mängd men det gäller allting.
Fortfarande finns det en och annan som har för sig att det inte är bra att äta ägg. Då säger jag att i gulan finns alla ämnen som behövs för att bygga en liten fin kyckling, kan det då verkligen vara farligt att äta ägg? Äggen vi äter är obefruktade och de ämnen som finns i äggulan är även bra för dig. Jag brukar rekommendera dem att äta ägg, koncentrerat med näring.
skriven
Det tar sig !
skriven
Lysande skrivet. Ovetenskap myllrar det av och Socialstyrelsen är också besmittat. Har egen erfarenhet av helt ogrundat påhopp och hotfullheter från sisnämnda styrelse. Slutligen inlägget är kusligt, men dessvärre en sann bild av hur det förhåller sig.
skriven
Lysande, gav just ett bidrag.
skriven
Den s.k. "1,6-miljonerklubben" tycks hysa liknande "fettskräck" som de etablerade forskarna. Tallriksmodellen med stora mängder kolhydrater kvarstår som fixstjärna. Men människor är inte dumma. Smör säljs som aldrig förr, så någonstans briserar de nya insikterna mitt i etablissemanget. Tappade ansikten lär vi få se i framtiden!
skriven
Att så många tunga namn nu vågar ta aktiv och öppen ställning för att en oberoende kostfond är nödvändig är ett mycket tydligt tecken på att vi befinner oss mitt i paradigmskiftet gällande synen på gällande kostråd.