Anthropocene

Jag lyssnade nyligen på en intervju med Freeman Dyson som är en av världens absolute främsta vetenskapsmän inom grunden för all naturvetenskap – matematik och fysik. Han sammanfattar i intervjun kort och kärnfullt vetenskapen rörande människans klimatpåverkan. Jag rekommenderar er att lyssna på honom.

Låt oss lista var vetenskapen står idag:

1.     Människan påverkar jordens klimat genom skogsskövling, bevattning och ändrad albedo samt utsläpp av aerosoler och växthusgaser.

2.     Människans påverkan anses av flertalet forskare vara huvudorsaken till att halten av koldioxid i atmosfären har ökat från 0,03 till 0,04% under de senaste hundra åren.

3.     Flertalet klimatforskare är eniga om att jordens medeltemperatur steg med 0,74 ^oC under nittonhundratalet, varav huvuddelen berodde på människans påverkan. Denna temperaturökning är den hittills enda förmodade antropogena klimatförändringen.

4.     Enligt grundläggande fysiska lagar (Stefan-Boltzmann alt. Planck) skulle den direkta effekten av en fördubbling av koldioxidhalten till 0,08% leda till en ytterligare temperaturökning på 1,1 ^oC.

5.     Datormodeller för klimatet som används av FN:s klimatpanel räknar med en återkoppling av den koldioxiddrivna uppvärmningen på vattenånga i atmosfären som man beräknat kan leda till en ytterligare uppvärmning på 0,4 till 3,4 ^oC. Modellberäkningarna har inte verifieras av faktiska observationer. Uppvärmningen har avstannat under snart två decennier trots oförminskad ökning av koldioxidhalten. Modellberäkningarna måste därför anses vara ytterst osäkra och det lägsta temperaturintervallet det sannolikaste.

6.     Alla andra väderhändelser m.m. som brukar skyllas på klimatförändringar ligger inom normal variabilitet. Kostnader för väderrelaterade katastrofer minskar i relation till BNP.

7.     Förändringar av havsisen i främst Arktis har förklarats med ett varmare klimat. Det mesta tyder dock på att den tillfälliga minskningen av havsisen runt år 2007, berodde på den havsström i Stillahavet som går under namnet Pacific Decadal Oscillation. Efter att den havsströmmen ändrat riktning är såväl havsisen runt båda polerna som inlandsisarna i Antarktis och på Grönland i stort sett normala för vårt klimat.

8.     Den högre koldioxidhalten och uppvärmningen leder till att växtligheten på jorden ökar och öknarna krymper. Ökningstakten är större en den takt med vilken skogar skövlas. Ökningen är en starkt bidragande faktor bakom de skörderekord som slagits på löpande band under senare decennier.

Den som motsäger dessa faktiska observationer är vad jag tidigare benämnt – vetenskapsförnekare för att använda deras egen vokabulär.

Dyson påpekar i intervjun att de klimatmodeller som FN:s klimatpanel använder är ett instrument för att förstå klimatet, men att denna typ av modeller inte kan användas för att göra långtidsprognoser. Han påpekar att den hittillsvarande effekten av den antropogena klimatpåverkan varit i stort sett väldigt positiv, med ökad växtlighet och förstärkt underlag för allt annat liv.

Fortfarande kan givetvis klimatet komma med överraskningar som ger anledning till andra bedömningar, men än så länge finns inga observationer som ger anledning att förvänta sig det.

Låt oss mot denna bakgrund titta på vilka intressen som rimligtvis kommer att vara avgörande för de allt viktigare BRICS-ländernas faktiska handlande när det gäller klimatpolitiken inför höstens FN-möte i Paris.

De miljöfaktorer som orsakar utan jämförelse mest sjukdom och död hänger intimt samman med fattigdomen. Kina, Indien och Sydafrika har fortfarande hundratals miljoner fattiga och kommer därför att prioritera att bygga bort fattigdomen och mätta alla munnar. Grundförutsättningen för att klara detta är att kunna erbjuda alla sina medborgare tillgång till billig elenergi. Därför satsar länderna på massiv utbyggnad av fossilbaserad elproduktion (främst från billigt kol). Eftersom den koldioxid som släpps ut även befrämjar växtlighet och rika skördar, har länderna inga faktiska incitament att minska sina utsläpp.

De övriga två BRICS-länderna Ryssland och Brasilien får en viktig del av sina inkomster från fossil energi, så inte heller de har några incitament att bromsa fossilanvändningen. Detsamma gäller givetvis de stora oljeproducenterna i Mellanöstern och Afrika med Saudiarabien i spetsen.

Många frågar sig givetvis, varför dessa länder ligger så lågt i den globala klimatdebatten? Svaret är enkelt, man vill inte ge väst någon förevändning att ingripa millitärt eller med ekonomiska sanktioner. Av den anledningen kommer man att spela med och som Kina komma med till intet förpliktigande löften i en framtid, när man vet att energibehovet ändå avtar. Indiens premiärminister Modi har inte ens besvärat sig att vara så diplomatisk.

BRICS-länderna kommer i det längsta att hålla fram Obamas löfte från FN:s klimatkonferens år 2009, om 100 miljarder USD per år från industriländerna till klimatåtgärder i utvecklingsländerna. Om de pengarna mot all förmodan skulle komma fram (Obama har inte en chans att få loss USA:s andel från Kongressen) kommer man att hitta nya sätt att förhala bindande avtal om klimatet som innebär minskade möjligheter att använda fossil energi.

Obamas dröm om att få uppträda som världens räddare vid klimatkonferensen i Paris i höst är en högoddsare. Allt talar för att världen inte kommer att kunna samlas runt ett bindande klimatavtal mitt under ett brinnande krig i Mellanöstern. BRICS-länderna kommer inte att öppet utmana USA, utan man kommer i vanlig ordning att begrava frågan i ett varmluftsmoln av vackra till intet förpliktigande deklarationer.