Anthropocene

Grupptänkande har i alla tider drabbat människans samhällen, många gånger med förödande konsekvenser. Religioner är det vanligaste exemplet, men det förekommer även på en rad andra områden. Allt tyder på att vi människor har ett inneboende behov att söka trygghet i att, ofta utan egen reflektion, tillhöra en grupp med samma övertygelse. Sekulariseringen har gjort att vårt behov av att förenas med andra troende, lett till att grupptänkandet hittat nya dogmer att samlas omkring.

En välkänd amerikansk journalist rapporterade nyligen, under rubriken Åsiktspoliser på marsch, hur hans tidning hade fått ett upprop undertecknat av mer än 110.000 personer. De uppmanade tidningen att inte publicera fler artiklar som ifrågasätter påstådda men icke påvisade klimatförändringar. Ett annat exempel är den nyutnämnde VD:n för ett Kaliforniiskt medieföretag som tvingades avgå, efter att det avslöjats att han sex år tidigare hade gjort en blygsam donation till en kampanj som definierar äktenskapet som det mellan en man och en kvinna. 

Grupptänkande analyserades för fyrtio år sedan i en bok av psykologiprofessorn Irving Janis från Yale. Han identifierade åtta symptom på grupptänkande. Ett var lusten att insistera på att gruppens uppfattning hålls som konsensus av alla moraliskt rättänkande människor. Ett annan var en hämningslös strävan att undertrycka observationer och andra bevis som kan leda till ifrågasättande av gruppens uppfattning. Ett tredje var lusten att smutskasta alla som vågar ha en avvikande åsikt. Intoleransen mot självständigt kritiskt tänkande, som Janis uttryckte det leder till irrationella och avhumaniserade åtgärder mot utanförgrupper. I klimatdebatten har jag tidigare pekat på fullständigt grotesk propaganda riktad till barn som visar på detta och en musikprofessor som kräver dödsstraff för dem som inte delar hans egen övertygelse.

Ett centralt kännetecken hos grupptänkande är att de som fångas upp i dessa trossystem sällan har satt sig in i ämnesområdet genom eget fritt och kritiskt tänkande. De gruppmedlemmar som är insatta utnyttjar sitt kunskapsövertag för att utöva makt över den stora okunniga gruppen. De blir mäkta upprörda när någon av de egna kommer med invändningar, som i fallet med professor Lennart Bengtsson som jag tidigare tagit upp här på bloggen.

I allmänhet saknar gruppens medlemmar den bildning som är nödvändig för att förstå det de tror på. De har ofta anammat trossystemet och skälen för att stödja det är färdigförpackat av de som vill utöva makt. Det är därför som det nästan alltid är omöjligt att ha en intelligent dialog med de grupptänkande, eftersom de inte själva har undersökt de bevis som de tror på. De har bara tränat in ett antal ytliga second hand argument. De kan bara upprepa mantran som de plockat upp från andra. När de konfronteras med en bildad person som är väl insatt i ämnet och som kommer med sakliga invändningar, då klarar de inte av att argumentera. Reaktionen blir istället att angripa budbärarna med ad hominem argument och att hindra dem att yttra sig.

Bristen på naturvetenskaplig bildning hos vår politiska yrkesklass är ett stort problem i detta sammanhang. När vi så här i valtider lyssnar på yrkespolitiker så är det slående hur nästan alla svär sin tro till grupptänkandet på klimatområdet. En som nyligen utmärkt sig på detta område är USA:s utrikesminister, i den här länken visar han att han inte har en susning om vad han pratar om. Obama har även gjort liknande hårresande och lätt motbevisade uttalanden. Flertalet svenska politiker slänger dagligen ur sig påståenden om klimatet utan att begripa vad de talar om. Regeringens vetenskapliga rådgivare i klimatfrågor är inte ens klimatforskare utan en känd miljöalarmist. Politikernas sätt att uttrycka sig återspeglar att ytterst lite av allt de pratar om i detta ämne kommer från eget självständigt tänkande. Man bara upprepar nonsens som man fått höra av andra människor. Politikerna med ansvar för vårt samhälle är klassiska offer för tidsandans grupptänkande. 

Fientlighet mot kättare och oliktänkande har präglat de mer extrema formerna av religiös och politisk övertygelse i alla tider. Kraften och förekomsten av intolerant grupptänkande är åter på stark frammarsch i vår egen tid. Det går att peka ut en rad exempel inom miljöorådet som klimatalarmism, GMO motstånd, veganism, och även en lång rad frågor som tuggas var dag i våra medier. Självklart vädrar olika religiösa strömningar morgonluft i denna kusliga tidsanda. Dagens kättare som kommer med invändningar mot grupptänkandet utmålas som förnekare, flat-earthers, kreationister, rasister, fascister m.fl. begrepp som vi numer dagligen matas med i medierna.

Så gott som alla gamla medier utan undantag är helt styrda av grupptänkandet och tidsandan, man har slutat att tolerera kritiskt ifrågasättande och erbjuder inte längre rationella argument, eller utforskar den tredimensionella sanningen om ett ämne. Man avfärdar alla som inte håller med som idioter, hopplöst okunniga eller ovetenskapliga. Gammelmedia citerar bara förment respekterade myndigheter, till exempel rapporterna från FN: s mellanstatliga klimatpanel IPCC, som endast uttrycker konsensus bland anhängare av grupptänkandet på klimatområdet. Att IPCC bildats av politiska makthavare med just syftet att frammana ett globalt grupptänkande tycks inte besvära.