Vår tids religiösa hot mot människors frihet

Det är nog ingen slump att den industriella epoken har inträffat under en period i jordens historia som präglats av relativt geologiskt lugn och av värmens återkomst efter fem hundra år av återkommande eländiga köldperioder. Under den period från 1300-talet till 1800-talet som kallas Lilla Istiden, var solaktiviteten periodvis låg. Klimatet präglades av långa köldperioder och år förstörda av vulkanutbrott med missväxt och frysande människor. Det var knappast en god jordmån för ett rikt jordbruk och en växande befolkning. Under åren 1350–1420 reducerade svält och pestepidemier den svenska befolkningen med två tredjedelar. Besvärligheterna höll i sig över köldperioderna Maunder Minimum åren från 1600 till 1750 och Dalton Minimum under åren 1790 till 1830.

När den innevarande värmeperioden inleddes från mitten av 1800-talet började vanligt folk få tid att arbeta med annat än att bara överleva, de fick lite fritid och började konsumera saker.  Detta satte igång den befolkningstillväxt och ekonomiska utveckling ur vilken det moderna industrisamhället kunde växa fram. Det märkliga är att värmens återkomst också framkallat en stor ångest över vårt sätt att leva trots att det är den bästa perioden i människans historia.

Miljön har ersatt kyrkan och blivit en religion där naturen är den nya guden. En förvånansvärd massa människor har kommit fram till att det som ger deras tillvaro mening, är tron på ett kargare liv omgärdat av regler mot olika miljösynder. Känns det igen? Tidigare generationer trodde också att naturens nycker orsakades av människors synder och utsvävningar, något som präster utnyttjat i alla tider. Man predikade att oväder och missväxt var något som gudarna skickade på oss som straff för ett lösaktigt leverne. I dagens sekulariserade samhällen skylls fortfarande naturens olika nycker på ett syndigt liv. Vad som betraktas som syndigt har bara bytt skepnad. Kyrkan har ersatts av Ekologismen som bärs upp av den klassiska dogmen om det begränsade goda, om övertygelsen att de resurser som står tillbuds är starkt begränsade och av tron på en i grunden oföränderlig gudomlig natur som vi människor skadar med våra synder.

Ekologismen försvaras med jihadistisk nit och underkänner demokratin och förordar en av eliter planstyrd resursfördelning och ett motstånd mot förändringar. Den har fått stort genomslag i det västerländska samhället. Svenska Kyrkan som tappat sin gamla kristna tro har krokat på ekologismen i ett desperat försök att stoppa massflykten ur församlingarna. Vänsterextremisterna har i ekologismen hittat ytterligare en förklädnad att använda för att lura på oss sin planekonomiska tvångströja.

Mot bakgrund av all den skrämselpropaganda som sprids i miljöns namn, måste vi fråga oss om resurserna verkligen är så begränsade och opåverkbara som man får intryck av när man följer debatten? Och vet vi med någon säkerhet hur stor del av jordens slumrande resurser som vi ännu inte tagit i anspråk?

Den ökande kunskapen om miljön och klimatets skiftningar borde få oss att inse att jorden inte är statisk utan ett dynamiskt oförutsägbart system. Den populära uppfattningen är trots det att den orörda naturen befunnit sig i någon sorts oavbruten jämvikt som nu hotas av människan. Tyvärr bygger den uppfattningen på ett bedrägligt kort tidsperspektiv på naturens utveckling. De goda varma tvåhundra åren har förmodligen invaggat oss i en falsk trygghet som leder hållbarhetsarbetet i en felaktig riktning.

Under början av 2000-talet uppvisar åter solen en fallande aktivitet som liknar den under Lilla Istiden. Det ställer krav på oss att vara beredda på en period av betydligt hårdare klimat än det vi vant oss vid. Trots det drivs hållbarhetsdebatten för det mesta bara av en rad kortsiktiga politiska och ekonomiska intressen. Det har medfört en ensidig fokusering på verklig och inbillad antropogen påverkan på ekosystemet, som man tror alltid befunnit sig det invaggade lugn som varit rådande sedan mitten av 1800-talet. De naturliga variationer som ekosystemet normalt genomgått och som ofta har varit betydligt viktigare för hållbarheten negligeras eller förminskas.

Varför handlar debatten nästan inte alls om hur vi skall förbereda oss för naturliga förändringar av miljön, jordbävningar, stora vulkanutbrott, asteroidnedslag, solvariationer eller den instundande istiden? Vi oroar oss för hypotetiska klimatförändringar om hundra till tvåhundra år men ägnar nästan inte en tanke åt de geologiska omvälvningar som med minst lika hög sannolikhet kommer att inträffa under samma tidsperiod. Hållbarhetsdebatten handlar inte ens om vilken beredskap vi borde ha för den klimatförändring som ekologisterna själva hävdar kommer att inträffa som en följd av antropogena utsläpp. Man ägnar sig bara åt krav på planekonomiska åtgärder för minskade utsläpp, oerhört resurskrävande åtgärder som hittills visat sig helt verkningslösa och som inte heller framgent har realistiska förutsättningar att lyckas. Större delen av jordens befolkning utanför västvärldens ca. 15% struntar fullständigt i ekologisternas pekpinnar.

Ekologism är en global ideologi eller religion om ni så vill, som omfattar hela tillvaron – produktionsformer och naturresurser såväl som vårt sätt att leva.  Ekologismen genomsyras av dagspolitiken och behandlar därför i väldigt liten utsträckning, hur samhället på sikt skall kunna göras mer hållbart och bättre kunna motstå yttre påfrestningar som vi idag inte är herrar över. Mänsklig uppfinningsrikedom och kreativitet finns varken på ekologisters eller socialisters karta. Den nya religionen berör i ringa omfattning vilken positiv effekt mänsklig aktivitet och kreativitet kan ha för att hantera risker och eliminera eller flytta gränser. Ekologismen har skaffat sig ett tolkningsföreträde som är på väg att förkväva vår frihet och utvecklingen mot ett ännu bättre liv.

Tänk på att om några månader kan dessa verklighetsfrämmande religiösa fundamentalister sitta i landets regering.

1 Sigvard Eriksson:

skriven

Kyrkan försöker kapa Klimatvetenskapen
Kyrkans syfte med sin verksamhet är att människor skall komma till tro på Kristus. Genom det 100-sidiga så kallade Biskopsbrevet flyttar nu kyrkan fram sina positioner och verkar för att vi skall komma till tro också på den apokalyptiska profetian om en klimatkatastrof förorsakad av människans livsstil. Klimatvetenskapen bör till hundra procent vara naturvetenskap utan inblandning av trosfrågor. Kyrkans inblandning är obegriplig och tillför inget så länge den baseras på tro i stället för vetenskapligt sanningssökande.
Grunden till biskoparnas ställningstagande och inhopp i den politiserade klimatdebatten är att ”vetenskapliga analyser talar ett tydligt språk om det hot som föreligger”. D v s vetenskapen är enig. Konsensus föreligger. Biskoparna är förvisso inte ensamma om att missuppfatta forskningsläget. Men det är onekligen uppseendeväckande att kyrkan så ensidigt tar ställning i en naturvetenskaplig fråga, därtill också med antydningar som kan tolkas som partipolitiska markeringar. Biskoparna tycks inte ha förstått hur bräcklig och ofullständig vår kunskap om det kaotiska klimatsystemet är.
Kanske är detta ett led i kyrkans allmänna profanisering. Ett sätt att fylla tomrummet efter 1900-talets avkristning. Den som är svag i tron skall erbjudas något nytt att ta fasta på, veta att kyrkan är god. Biskoparna uppmanar nu de underordnade dignitärerna att mässa och be för klimatet. Väckelsen skall ta fasta på vår skuld till den katastrof som förebådas och regeringar, företag, skolor, alla organisationer och enskilda personer uppmanas till skyndsam handling. Kanske kan man få sin klimatskuld förlåten? Allt i den heliga godhetens namn. Det liknar faktiskt det så kallade Föräldraupproret (dom som vrålar ut sin förtvivlan för att väcka politikerna!). Skillnaden är att biskoparnas förpackning av budskapet är mycket mer sofistikerad.

3 Olof Hellström:

skriven

Hej!

Jag skrev en kortare version tidigare idag utan religiös inblandning.
Tack för värdefull komplettering. Det är ytterst angeläget att abrupt
avbryta alla klimattokiga insatser och gardera oss mot tuffare och svalare tider innan den kommande istiden om några hundra år kommer att
långsamt men säkert tvinga oss att flytta söderut.
MVH / Tillgivne Olle

5 Per-Olof Persson:

skriven

Ett regeringsskifte kan leda till kraftiga skattehöjningar och omfattande regleringar. Men detta kommer i så fall att leda till en svår ekonomisk kris. Samma sak skedde 1976.

7 Dan:

skriven

En av grundpelarna i klimat-och undergångskyrkan är kaosteorin där en fjäril som fladdrar till i Amazonas orsakar en orkan i Nordamerika. Eller hur det nu var.
Bara en liten stunds tankeverksamhet gör att man inser den monumentala enfalden. Jag kan inte se hur den lilla signalen ska kunna överföras i allt brus från alla andra fjärilar och alla flygande, springande, krypande djur över hela klotet. Och då har vi bara talat om djur. Allt annat då?
Dumheter. Som det mesta nuförtiden.

9 Lars Bohman:

skriven

Du har som vanligt så rätt att det är en glädje att läsa om än angående ett bedrövligt ämne.

En reflexion jag ofta gör är hur fel och irrationell ekologismen är. Det är idel bristande logik och dålig underbyggnad av fakta. Hur kan en sådan bräcklig lära ha fått så stor spridning? Jag tror att det är människor som är okunniga eller lågt begåvade som dras till denna sekt. Där finner de enkla förklaringar som känns rätt.

Försiktighetsprincipen kan alltid tillämpas för den som är rädd för allt det nya. För aldrig kan man ju bevisa att något är ofarligt. Eller att något nytt inte hotar någon obskyr insektsart. Då hotas den biologiska mångfalden. På så sätt kan man rationalisera sin rädsla och sin handlingsförlamning.

Tanken på naturen (och den ociviliserade vilden) som god och utvecklingen som ond går tillbaka till romantiken. Sedan har den utnyttjats av vänsterideologer. Allt nytt är skumt. Från vacciner till golden rice, från mobiltelefoner till kärnreaktorer. Det är ett primitivt synsätt.

För att bryta denna ideologis framfart så tror jag att man måste respektera alla okunniga människors rädsla. Vi andra måste axla någon sorts ledarskap som gör dem tryggare. Jag vet inte hur det ska gå till men vi kan inte vinna genom att förakta enfald och okunnighet. Vi måste hjälpa dem genom konstruktiv kritik, återerövra en klok och medkännande auktoritet. En del av detta är väl att återerövra skolan som övertagits av obskyra intressen.

Tyvärr är de fåkunniga i majoritet. De har övertagit institution efter institution och underminerat hela vårt samhälle. Visserligen ligger det någon rättvisa i att de okunniga många får bestämma över de färre kloka, men tjänar någon på denna "rättvisa". Skulle inte även de mindre begåvade ha det bättre om de klokaste av oss fick bestämma? Kan man alltid fatta majoritetsbeslut om komplicerade frågor som bara få begriper? Om man ifrågasätter denna demokratiska princip så borde man ha ett bättre alternativ. Det har jag inte.

Jag tror att vi överskattar förnuftets makt. Vi förstår varandra men övertygar inte de okunniga och rädda. Vi får skärpa oss.

11 Fred Goldberg:

skriven

Bäste Lars

Stort tack för ännu en mycket välskriven och initierad artikel om den kristna kyrkans roll i klimafrågan. Mycket uppskattat. Jag hoppas du hinner få några lediga stunder att njuta av under denna tillfälliga värmebölja.

Svar: Tack Fred! Jag sitter just nu i Dalarö och lägger sista handen vid en bok om de katastrofalt misslyckade företagsaffärerna under senare tid.
Lars Bern

13 Marianne:

skriven

Ja, speciellt som man gjorde förr, då lade man ut stallgödseln på hösten och plöjde ned och sådde på våren. Då läckte det hela vintern. Nu får vi inte lägga utan att plöja ned direkt. I många andra länder runt Östersjön tippas stallgödsel ute någonstans, den är för dyr att sprida.
Med ekologisk odling måste mer mark sås, för att få samma skörd, eftersom skörden blir lägre i ton per ha. Då plöjs större ytor och läckagen ökar.
Hur kan man få ha så verklighetsfrånvänd politik?
De har budgetregler, att inte ha högre utgifter än intäkter till statskassan. Borde de inte ha regler för hur befolkningen ska få mat? Vad som går att genomföra i praktiken.

2 Lars Lundqvist

skriven

Tack för ännu en tankeväckande notis.
Tänk jag har alltid undrat varför skogarna runt mitt lantställe i Sjuhäradsbygden plötsligt fylldes med torp under en kort period runt 1850. Varför denna befolkningsexplosion som drev ut folket i skogen. Jag hade aldrig tänkt på att det kanske var ett varmare klimat!

Lasse i skogen

4 Anne Debeil

skriven

Släpp in Miljöpartiet I regering med socialdemokraterna med ökade klimatskatter, kilometerskatt, fyrdubblad bensin-och dieselskatt mm skall man se effekten som I Belgien.
Efter en regeringsperiod föll miljöpartiet Ecolo från 14 mandate till 4 vid valet den 25 maj 2014.
Löfven skall inte kunna regera med Mp mer än 2 år, sedan blir det nyval. Den enda möjligheten för S är att regera med M.
Mp är emot all tillväxt I linje med Malthus ideology.
Läs Robert Zubrins "Merchants of Despair" Amazon.
Lars Myren

6 Bengt Söderberg

skriven

Din analys känns som vanligt väldigt övertygande, Lars. Att inte svenska kyrkan kan hålla fingrarna borta trots erfarenheter från inblandning i naturvetenskapliga frågor tidigare tyder ju också på bristande historiekunskaper eller bristande förmåga att utnyttja sådana.

Tanken på fundamentalisternas intåg är förskräckande! Se och begrunda den här videon, där man får ett intryck av vilka vi kan komma att styras av.

http://www.youtube.com/watch?v=GT_dGITzzOU

Svar: Henne känner jag till - ökänd!
Lars Bern

8 Björn i Bromma

skriven

Om miljöfundamentalisterna får del av den styrande och verkställande makten så stundar en ny "lilla istiden", men på ett annat plan.
Det blir till ingen nytta och ingen till gagn, enbart tvärtom.

10 tipp

skriven

FN skulle befria världen från hungersnöd. Det misslyckades man men. FN skulle skapa fred i världen. Det misslyckades man. Nu vill FN styra klimatet. FN är bra som debattforum men inte som den nuvarande tjänstemannahydran som har alltför stora maktambitioner

12 Marianne

skriven

En till sak MP håller på med är ekologiskt producerad mat. Senast är att de med detta ska rädda Östersjön från övergödning.
Detta är också en obegriplig och ovetenskaplig ide. Inom ekologiskt får inte konstgödning användas, inte heller konstkväve - som är uppfinningen (Haber-Boschmetoden) som gjort den gröna revolutionen möjlig. Med tillförd ammoniak, har skördarna ökat med flera hundra procent, därmed också koldioxidinlagringen i grönmassan. Att folk svälter i världen, är för att marken innehåller för lite näring. Näringen är grundämnen som kväve, fosfor och kalium. Vi kan inte använda vårt avlopp på grödor till mat (läkemedelsrester och annat). Inget djur kan producera grundämnen, det blir inte mer näring än vad de ätit. De ekologiska får köpa gödsel av andra, eller gödselmedel tillverkade av slakteriprodukter och annat. Detta kan de göra för att dessa för in ny näring i systemet, av lantbruk som inte är ekologiska.
Med en politik att allt ska vara ekologiskt, är vi tillbaka till svälten på 1800-talet. Att inte heller få bekämpa angrepp av skadedjur och mögel m.m. kemiskt, gör att skördarna minskar än mer.
Detta är också en politik, som kommer vara dödsstöten för vårt jordbruk.
Det finns ingen rapport som visar att ekologiskt gödsel, skulle läcka mindre, till Östersjön. Men man vet att stallgödsel läcker betydligt mer.

Svar: Läckagen till Östersjön började inte med konstgödningen utan de började den dag vi började plöja våra jordar.
Lars Bern