Vem äger humankapitalet?

 
I debatten om ägarstyrningen i näringslivet är det viktigt att inte bara ha ett historiskt perspektiv på vad som var bra och dåligt förr. Vi måste även lära oss att rätt förstå hur de ekonomiska värdena inom nutidens ekonomi skapas och underhålls och vilka nya krav det ställer på ägarnas styrning.

Begreppet den nya ekonomin föddes i USA i slutet av 1900-talet. Man hade observerat att utvecklingen av förhållandet mellan ekonomisk tillväxt och inflation börjat följa delvis nya mönster. Efterfrågan hade under lång tid kunnat expandera snabbare än tidigare utan industrisamhällets typiska flaskhalsar med åtföljande inflation. Dåvarande chefen för Federal Reserv, Alan Greenspan, konstaterade i ett tal den 3 januari år 2000 att: Det har blivit allt svårare att förneka att något genomgripande annorlunda än den typiska affärscykeln från efterkrigstiden har uppstått.

Den vanliga definitionen på vad som menas med den nya ekonomi som Greenspan åsyftar, skjuter in sig på konsekvenserna av den. Vad är då de underliggande orsakerna till de fenomen som han pekar på? Vissa vill se förklaringen i ett teknologiskifte drivet av IT- och telekommunikationsteknikens snabba tillväxt, men är det bara en teknologifråga?

Mångåriga observationer och ett försök till en egen analys av fenomenet, har fått mig att på ett djupare plan söka efter en ekonomisk modell som kan förklara vad som händer och vad som är nytt. Sveriges kanske främsta framtidsforskare, professor Åke E Andersson (mångårig chef för Institutet för framtidsstudier) har en gång lärt mig att jag skall studera de långsamma förändringarna över tiden för att förstå vad som sker och vad som kommer att ske. Med den metodiken tror jag mig ha funnit ett alternativt sätt att förklara och bättre förstå den nya ekonomin.

Jag tror att den djupare liggande orsaken till det nya är en genomgripande strukturell förändring av samhällsekonomin i allmänhet och kapitalbildningen i synnerhet. Den förändringen vänder upp och ner på många viktiga spelregler på marknaden. Det är viktigt att synliggöra och förstå dessa förändringar för att kunna formulera bra, framåtsyftande strategier för företagande och ekonomisk politik.

Jag skall här på bloggen lyfta fram detta fenomen inom ekonomin som bl.a. kan sammanfattas under benämningen dematerialisering. Föreställningen om tillväxtens innehåll i den gamla agrara och i den nyare industriella ekonomin har varit hårt knutna till dess materiella innehåll. Hållbarhetsdebatten är en spegel av detta, där man ser tillväxtens materiella konsekvenser som ett hot. Den nya ekonomin bygger på de ekonomiska värden som finns i människors medvetande i form av kreativitet, kunskap, kompetens, kännedom, värderingar, känslor, tillit, attityder och upplevelser, alla med ett mycket lågt materiellt innehåll och liten inverkan på ekosystemen.

För den entreprenör som vill skapa ekonomiskt värde i den nya ekonomin gäller det att tränga in i människors medvetande. Som alla ekonomiska aktiviteter har det positiva och negativa sidor. Vad som ar bra och vad som är dåligt är även beroende på med vilken måttstock man mäter. Ur hållbarhetssynpunkt innebär det att den ekonomiska tillväxten gradvis kopplar loss från den fysiska resursförbrukningen.

Min målsättning är att analysera den reala ekonomiska utvecklingen i sig och inte primärt att yttra mig om vad som är bra eller dåligt. Jag har valt att kalla de fenomen som jag syftar på för humankapitalism. Vad jag menar med det är, att det immateriella kapitalet är bundet till människans medvetande och intellektuella förmåga. Den traditionella grunden för ägande rubbas därmed i sina grundvalar. De lagar och regler som sedan årtusenden reglerat äganderätten sätts delvis ur spel. På samma sätt blir socialismens idéer om att samhället skall äga produktionsmedlen meningslösa. Vänstern har väl ändå inte tänkt sig att återinföra slaveriet? De gamla lagarna, reglerna och idéerna går inte utan vidare att applicera på humankapitalet. De måste ersättas med något nytt. Svensk näringspolitik och svenskt företagande styrs fortfarande i mycket stor utsträckning av lagar, tänkande och strategier med rötter i efterkrigstidens industrisamhälle, som dominerades av fysisk industri. Detta är förståeligt eftersom det var svensk ekonomis storhetstid, när såväl arbetarrörelsen som storföretagen stod på toppen av sitt inflytande. De viktiga exportprodukterna var ved, massa, papper, malm och stål. Senare kom tillverkningsindustrins rad av framgångsrika svenska industriprodukter. Sverige hade i många avseenden en ledande position även internationellt. Många ekonomisk-politiska beslut präglas än i dag av en längtan tillbaka.

Jag upplever att alltför många i det institutionella svenska etablissemanget visar en oförmåga att förstå förändringarna. De har av den anledningen svårt att anpassa sig efter dem. Ett vanligt önsketänkande som jag möter då och då hos den gamla ekonomins företrädare är att fenomenet ny ekonomi inte existerar. De säger ofta att det bara finns en ekonomi och att det främst handlar om vem som bäst kan styra den nya teknologin. Det är tydligt att man helst vill tro att det bara handlar om ett teknologiskifte.

Vi hör ofta företagsledare referera till företagets humankapital eller kunskapskapital som en tillgångspost i den reella balansräkningen. De beklagar sig då och då över problemet med att denna tillgångspost lämnar företaget var kväll. Synsättet är i grunden fel, vad de istället borde prata om är vad som får detta humankapital att komma tillbaka till företaget varje morgon. Det är den dragningskraften som är företagets tillgång inte humankapitalet, för det tillhör medarbetarna. Vilken betydelse har fortfarande herrarna på bilden för att locka humankapitalet till Ericsson? I fallet med Scanias övergång från självständigt företag till en del av VW, som jag skrev om häromdagen, är en central fråga för företagets överlevnad, hur denna affär påverkar Scanias förmåga att locka till sig alla duktiga ingenjörer, säljare och montörer var morgon – även framgent?

Min avsikt är att visa att den nya ekonomin handlar om något betydligt mer grundläggande än bara ny teknik. Jag är övertygad om att den som bäst lär sig tolka och förstå detta skeende kommer att vara väl rustad för en mycket utmanande framtid.

Och vilken betydelse kommer den växande andelen humankapital att få för ägarstyrningen i näringslivet?

Kategori: Näringsliv
Taggar: Hållbar politik humankapital ägarstyrning
1 Carl-Gustaf Ribbing:

skriven

Mycket tänkvärt och säkert också reellt betydelsefullt. Din vitsiga poäng om att få humankapitalet att dyka upp på morgonen genererar dock en vanvördig association till en skämtteckning. Kan det ha varit Salong Gahlins?

Den föreställer en tjänsteman djup nersjunken i sin kontorsstol med sin surrande rakmaskin i full verksamhet.
Han säger till sin kollega
- Såg du min spurt till stämpelklockan nyss?-

Hälsningar

C-G. Ribbing

3 Johan:

skriven

Humankapitalet är det viktigaste. Allt sedan urminnes tider har jorden funnits där men det är humankapitalet som har gjort något med den. Vi upptäckte att elden kunde ge oss värme. Att samarbete och verktyg kunde ge oss mat och skydd. Idag har humankapitalet gjort att vi kan bota sjukdomar och sannolikt snart också ge oss tillgång till billig energi.

Jag är övertygad om att det är det samhälle som har det största humankapitalet som på sikt är det bästa att leva i.

Sverige går därför helt säkert en mörk framtid till mötes. Hur du än mäter sjunker humankapitalet i Sverige. Mest alarmerande är det för ungdomarna där PISA visar att vi i rask takt tappar humankapital.

Läser din blogg med mycket stor behållning. Lär mig nya saker varje dag tack vare den.




Svar: Tack! Vi är helt eniga om humankapitalet. Jag planerar att skriva om det du nämner.
Lars Bern

2 Per-Olof Persson

skriven

Utvecklingen är den att arbetstagarna inte enbart bidrar med sina muskler, utan också med sin tankeverksamhet. Detta kommer att skapa ett A-lag med högbetalda arbetare med god arbetsmiljö. De friska och de välutbildade kommer att ingå i denna grupp.

De som har någon defekt och inte velat eller kunnat klara av en högre utbildning kommer att ingå i B-laget. De som arbetar inom den offentliga sektorn (där vissa grupper dock har en god utbildning) eller inom den lågproduktiva tjänstesektorn.

C-laget är de som för alltid kommer att förbli arbetslösa eftersom den lågproduktiva privata tjänstesektorn för alltid kommer att bli minimal. Politiker/fackföreningar höjer nämligen kostnaderna för att producera/anställa utöver företagens möjligheter att få intäkter. Inga verksamheter kan uppkomma om inte kostnaderna är lägre än intäkterna.

Dock kan vi upprätthålla levnadsstandarden ett tag till eftersom vi kommer att kunna importera billiga varor ifrån nyindustrialiserade länder. Dessa länders taktik bygger på att de låter sin valutas värde sjunka. Detta sker genom att centralbanken skapar helt nya pengar utav ingenting och de använder pengarna till att köpa upp värdet på de rika ländernas valutor (pengarna används till inköp av statsobligationer utgivna av dessa länder).

Därmed blir deras exportvaror billigare. Samtidigt lockar detta till sig investeringar i industriell verksamhet ifrån rika länder. Denna taktik håller också ned reallönerna i dessa länder, i varje fall på kort sikt. Man räknar dock med att högre investeringar på längre sikt höjer reallönerna.