Anthropocene

Jag skrev häromdagen om de västliga intressen som varit viktiga drivkrafter bakom de uppblåsta klimatlarmen och den aggressiva klimatpropagandan. Denna historiens största och mest påkostade propagandakampanj som får Goebbels att förblekna, har av allt att döma misslyckats. I såväl USA som EU hamnar idag klimatfrågan i botten när man frågar människor vilka politiska frågor de tycker är viktigast. Med sina våldsamma överdrifter siktade propagandan för högt och det saknas säkra tecken på någon klimatförändring, bortsett från förra århundradets lilla och gynnsamma uppvärmning. Allmänheten är heligt trött på all klimatsmarthet och hela hypen har fått ett löjets skimmer över sig – den är kort och gott ute!

Allt fler tecken tyder även på att stora delar av etablissemanget börjar söka vägar ut ur det hörn de målat in sig i. Oljeindustrins nya teknik för att utvinna gas och olja har i ett slag ryckt undan själva grunden för att längre driva klimatfrågan politiskt. Detsamma gäller det faktum att det inte går att peka på något som ens är början på en ogynnsam klimatförändring. Problemet för våra yrkespolitiker är att de gått ut så hårt, att de inte officiellt vågar erkänna att de haft fel, utan att helt förlora ansiktet. John Kerrys hysteriska utfall nyligen i ett anförande är avslöjande.

Klimatskrämselpropagandan har varit en perfekt storm för alla miljölobbyister som levat gott på allsköns allmosor finansierade med våra skattepengar. De rödgröna klimatmarxisterna har fått nytt hopp om att kunna störta det förhatliga fria marknadsliberala samhällssystemet för att låtsas rädda klimatet. Med klimatargument har man brännmärkt all energianvändning baserad på kolhaltiga bränslen trots att hela EU står och faller med den energin. Man räknar med att driva fram en samhällskollapps genom att sätta käppar i hjulen för allt som kan klara samhällets behov av energi i en framtid – nej till allt rörelsen.

Politikerna i mitten har tappat initiativet och vågar inte ta debatten med de rödgröna klimatmarxisterna av rädsla att framstå som negativa mot det klimatsmarta. Vi ser detta tydligt i hur de två största partierna Moderaterna och Socialdemokraterna inte vågar prata ur skägget när det gäller energipolitiken. Situationen är likartad inom stora delar av EU:s västliga flank. Mellan skål och vägg blir det dock allt tidligare att färre och färre av de ledande politikerna utanför det utopiska Miljö-, Vänster- och Centerblocket inte längre tror på sin egen klimatretorik. I Tyskland kan vi se hur socialdemokraterna i den stora koalitionen är öppet kritiska mot den klimatpolitik som bär Merkels signum, och Merkel själv har övergått till allt mindre bokstäver.

Det som nu kommer att tippa klimathypen för gott blir sannolikt Ukrainakrisen. Den har tydligt visat för Europa hur beroende vi blivit av rysk energi under klimathysterins två decennier. Om EU inför sanktioner mot ryssarna kommer sannolikt Putin att använda energivapnet och bl.a. strypa gastillförseln. Rädslan för de rödgrönas av ryssarna underblåsta propaganda har hindrat en satsning på skiffergas inom EU. I resten av världen sjuder det av aktivitet för att utvinna gas och olja med den nyutvecklade frackingtekniken. USA är snart helt självförsörjande och i Kina har man börjat storskalig skiffergasutvinning.

EU har fattat ett symboliskt beslut om hårdare regler för olje- och gasutvinning, men man har nu exkluderat skiffergas från de nya reglerna. Polen har beslutat om skattefrihet för skiffergasutvinning och Europas industri gör revolt mot skyhöga elpriser som är på väg att helt urholka konkurrenskraften.

Den ryska offensiven har enligt chefen för Centrum för en Ny Amerikans Säkerhet (CNAS) Elizabeth Rosenberg varit ett skott i armen för Europa på ett sätt som man inte upplevt vid tidigare avbrott i gasleveranser … Detta är en viktig återupplivning av ansträngningar som redan var på gång, som har förmått allmänheten och politikerna tänka mer kreativt angående de energialternativ man har. Många skribenter vill tro att Rysslands ekonomi kommer att försvagas av den ökade skiffergasutvinningen. Det kan mycket väl bli så kortsiktigt, men Putin vet att han sitter på en resurs med vilken han kan behärska världsmarknaden. Han vet att med den snabba tillväxten i utvecklingsländerna och en klimatpolitik i upplösning så kommer han att ha en snabbt växande marknad för sina olje och gasprodukter.

Mycket talar för att Ukrainakrisen leder till ett uppvaknade ur klimatutopin inom EU och en återgång till en realistisk verklighet. Det är dock ett kraftigt försvagat Västeuropa som nu skall försöka hävda sig mot Putins Ryssland som snabbt blir allt starkare med sina enorma nyfunna energiresurser i ryggen. Klimatpolitiken har underminerat EU:s ekonomi och sånär slagit ut stora delar av den industriella kapaciteten. Det är dags för EU och lilla Sverige att vakna upp ur den rödgröna utopin.

I Sverige har statliga Vattenfall i dagarna beslutat att halvera sina vindkraftsplaner och det lär inte dröja så länge innan man helt lägger dem på is.