Anthropocene

När jag i mitten av nittiotalet arbetade en del ihop med ICA i ett miljöprojekt diskuterade vi även frågan om kost och hälsa. En av mina vänner i ledningsgruppen berättade då, att man börjat lansera något som kallades functional food. Bland annat rörde det sig om en fantastisk ny nyckelhålsmärkt produkt som gick under varunamnet ProViva – för livet! Det lät oemotståndligt. Jag som större delen av mitt liv börjat dagen med filmjölk eller yoghurt kunde nu få i mig den nyttiga bakteriekulturen plus nyttigheter från blåbär eller nypon och samtidigt undvika farligt animaliskt fett i mjölkprodukterna. Självklart ändrade jag mina frukostvanor över till ProViva tillsammans med, apelsinjuice och fiberrik nyckelhålsmärkt musli, allt nogsamt befriat från det ruskiga fettet. Så levde jag några år ända till min första Rhodesian Ridgeback kom in i mitt liv.

Livet med en stor vovve innebar halvannan timmes power walk varje dag. Då hände något märkligt. Nästan varje gång jag valde att lägga promenaden efter den ”livgivande” ProViva frukosten drabbades jag efter en knapp halvtimme av yrsel, svettningar och bensvaghet. Otroligt obehagligt. Efter en stunds gubbvila på någon parkbänk gick det över och jag kunde fortsätta. Till en början såg jag det som något tillfälligt åldringsproblem. När det återkom allt mer regelbundet frågade jag en medicinskt bildad bekant vad detta kunde bero på? Hans svar var inte vad jag väntat mig – blodsockerfall! Och därpå frågade han: Vad äter du till frukost? När jag berättade om min ”livgivande” frukost utbrast han: Alldeles för mycket socker! Har du mätt ditt blodsocker? Efter detta gick jag hem och för första gången tittade jag på innehållsförteckningen på mitt ProViva-paket. Där stod det 10% socker, jag villa knappt tro att det var sant, var det inte en nolla för mycket tänkte jag? Och den nyckelhålsmärkta muslin var inte sämre, massor av socker även där och i apelsinjuicen likaså.

Jag frågade mig givetvis hur jag kunde få blodsockerfall av att äta mycket socker? Förklaringen var den att min ”livgivande” ProViva frukost skickade sockernivån i mitt blod upp på oanade farliga höjder vilket fick till följd att min bukspottkörtel frisatte massor av insulin som pumpades ut i mitt blod, för att snabbt omvandla det farliga sockeröverskottet till fettvävnad. Mitt i den processen gick jag ut med hunden och började förbränna sockret, resultatet blev att blodsockernivån istället föll ner på farligt låga nivåer. Jag slutade med sockerbomberna till frukost och gick över till havregrynsgröt istället och blodsocker svängningarna mildrades.

Riktigt bra blev det dock inte förrän en nära vän stack en bok av Uffe Ravnskov i min näve. Jag läste boken och gick sedan vidare och började läsa vetenskapliga artiklar som ifrågasatte fettlarmen och istället pekade ut sockret som det i kosten som hotade vår hälsa. Jag stötte givetvis på en av mina nuvarande hjältar Sundsvallsläkaren Annika Dahlqvist och hennes LCHF-diet. Så, nu består min frukost av två kokta ägg, en miniskull rågbrödbit med tjockt med smör och ost samt en stor balja kaffe med tjockgrädde och kokosfett. Jag har kunnat helt skippa lunchen eftersom jag inte längre klättrar på väggarna av hunger vid lunchtid, som jag gjorde när frukosten byggde på ProViva. Jag har återgått till min ungdomsvikt.

Vid ett senare tillfälle när jag var botad från min sockerförgiftning råkade jag träffa dåvarande VD:n för Skåne Mejerier som säljer ProViva. Jag frågade honom då varför man förstörde den goda idén med 10% socker? Svaret var kristallklart: Det går inte att sälja annars! Där har ni dagens industrimat i ett nötskal.

Det som fick mig att skriva det här inlägget var en aktuell debattartikel som komikern Mia Skäringer skrivit på en blogg som ProViva tillhandahåller åt henne. Blogginlägget spreds sedan av Aftonbladet och nådde på det sättet en jättepublik. Hon har förnekat sambandet mellan det hon skrev och ProViva, vilket gör hennes agerande ännu mer betänkligt eftersom hennes inlägg uppenbart är delvis direktplankat från ProVivas kampanjmaterial.

Ett parallellfall till Skäringers kampanj för ett hälsovådligt livsmedel är den sponsrade propaganda som nattklubbsdrottningen Alexandra Charles håller på med via 1,6 miljonresklubben. Hon kampanjar ohejdat för industrifettet Becel som säljs för att det påstås sänka kolesterolhalten i blodet. Förhöjda kolesterolvärden har aldrig visat sig utgöra någon hälsorisk för kvinnor, däremot är Becel så pass farligt att man i Danmark varnar gravida, ammande och barn för att äta det. Forskning visar att de enda som egentligen har någon tydlig nytta av att sänka sitt kolesterol är ett fåtal personer med sjukliga förändringar typ hyperkolesterolemi. När det gäller äldre människor är den förväntade livslängden störst hos personer med höga kolesterolvärden.

Att en komiker och en nattklubbsdrottning som genom sitt kändisskap är föredömen för massor av kvinnor, på detta cyniska sätt tjänar pengar på att göra reklam för hälsovådliga produkter är inte bra. De kan ställa till förskräcklig skada i andra människors liv. De borde skämmas. Själv hade jag varit diabetiker idag om jag fortsatt med mina frukostar med ProViva. Det vore hederligare om produkten döptes till – ConViva!