Planekonomi via fondkapitalism

Miljölobbyorganisationen WWF skriver i ett upprop till Riksdagen:

AP-fonderna behöver nya ägardirektiv från riksdagen för att börja avveckla innehaven av olja, gas och kol och istället investera mer i förnybar energi. Riksdagens pensionsgrupp (med representanter från M, C, FP, KD och S) bör i samband med den pågående översynen av pensionssystemet ge AP-fonderna ett tydligt uppdrag att klimatsäkra det svenska pensionskapitalet. 

Fondsparandet är tyvärr bara toppen av ett isberg. Det totala svenska kapitalet som fonder, banker och företag investerar i energisektorn globalt är minst tio gånger större. Kontakta din bank eller privata fond och fråga efter placeringsmöjligheter som inte bidrar till den globala uppvärmningen.

Detta är bara ett illustrerande exempel i en lång rad liknande försök att politiskt styra de allmänna pensionsfondernas placeringar. Den här typen av propåer duggar tätt från olika intressegrupper och politiska rörelser. Det ger en del av bakgrunden till hur ägandet i vårt näringsliv har ändrat karaktär under de senaste decennierna. Till en början skulle pensionspengarna placeras i räntebärande värdepapper, men från och med mitten av sjuttiotalet fick fonderna mandat att också placera pensionspengarna i aktier. Under åttiotalet överfördes även en del av löntagarfondspengarna till sjätte AP-fondens förvaltning.

I mitt blogginlägg om Scaniaaffären pekade jag på det paradigmskifte inom ägandet i industrin och det övriga näringslivet som ägt rum sedan 80-talets början. I kölvattnet av pensionskapitalets inträde på den svenska aktiemarknaden har även en allt större del av det privata sparandet ändrat karaktär från direkt aktieägande till sparande i fonder som drivs och förvaltas av olika finansiella aktörer. Fondkapitalismen är inte bara ett svenskt fenomen utan har blivit en del av den globala kapitalförvaltningen.

Som placerare har vi att välja placeringar på en allt brokigare marknad. Olika fonder marknadsförs med en bestämd profil. Det kan gälla placeringar i ett visst land, en speciell bransch, i finansiella instrument, i små företag, i energiföretag, i företag med vissa etiska principer m.m.. När jag själv satt som ordförande i en miljöorganisation i början av nittiotalet lämnade vi råd hur man kunde investera på ett sätt som vi menade var miljömässigt hållbart. Vi trodde på att vi på det sättet kunde peka ut framtida vinnare på börsen.

Dagens sparare erbjuds genom fondsparandet ett nytt sätt att välja inriktning på sitt sparande, efter vad man själv tror är en vinnande inriktning. Vi har t.o.m. byggt in en möjlighet i det s.k. pensionssystemet att styra sparandet individuellt. Spararen slipper det mödosamma arbetet med att studera årsberättelser, tränga in i enskilda företag och bevista bolagsstämmor. Man överlämnar detta mot en avgift på vad man tror är professionella förvaltare. Förvaltarna övertar spararnas ägarroll och förväntas rösta i spararnas intresse på bolagens stämmor.

Det nya ansiktslösa ägande som tagit över efter gamla privata kapitalister som en gång dominerade har på ett påtagligt sätt ändrat spelreglerna. Kapitalister av kött och blod kan göra bedömningar av företag baserat på magkänsla, känsla för företagskultur och ingående kunskaper om de människor som är satta att leda en verksamhet. De har och hade ett betydligt säkrare beslutsunderlag för sina investeringar och de handlade med i huvudsak egna pengar.

Dagens fondförvaltare agerar över hela börsen och på börser runt om i världen med andras pengar och är i stort sett bara hänvisade till de siffror de kan få fram kvartalsvis om olika verksamheter, vid bedömning av en investering. Dessa förvaltare belönas inte efter hur bra placeringarna går utan främst efter volymen på det förvaltade kapitalet och transaktionsmängden. Denna skillnad mot ägare av kött och blod med egna pengar, gör att det viktigaste för fondförvaltaren är att få in så mycket pengar som möjligt att förvalta och att handla så mycket som möjligt med pengarna. Inkomsten är en procentsats på kapitalet och courtage på gjorda transaktioner. Om placeringen är mer eller mindre lyckad har en långt mindre inverkan på fondförvaltarens egna resultat. Det är av detta skäl som en banks fondförvaltning kan generera mycket stora vinster samtidigt som spararnas kapital står nästan still eller t.o.m. minskar i värde.

Marknadsföring av fonderna påverkas direkt av förvaltarnas egenintresse. Eftersom det gäller att få in ett så stort fondkapital som möjligt, gäller det att förpacka en fond på ett sätt som lockar spararen att tro att fondens inriktning har en stor framtidspotential och att man kanske medverkar till en utveckling av marknaden som stämmer med spararens egen övertygelse. På den här marknaden blir det givetvis frestande för fondbolagen att locka med politiskt korrekta fonder som skänker spararen en skön känsla av att placera sina pengar på ett sätt som skapar en bättre värld.

Fondbolagen undviker nogsamt att berätta för spararna om den verklighet som nästan alltid ser mycket annorlunda ut. Jag minns när vi i min miljöorganisation för 20 år sedan betygsatte olika företags aktier, hur vi påpekade mot bättre vetande att olja och gas inte var något bra framtidområde att placera i. Med facit i hand kan vi konstatera att det var väldigt dåliga råd vi gav dem som lyssnade på oss. Ur spararnas synvinkel hade det direkt motsatta rådet varit det rätta, vad vi gjorde var att vi gav råd efter hur vi ville att marknadens skulle utvecklas.  Det borde vi ha upplyst om. Jag vill med det här resonemanget visa på hur fondkapitalismen riskerar att snedvrida aktiemarknaden på ett sätt som inte gynnar en sund ekonomisk utveckling.

Många fondbolag har på senare år, ofta i samarbete med lobbyföretag som WWF, profilerat sig stenhårt och marknadsfört placering i t.ex. förnyelsebar energi med förväntningar om att ha en lysande framtid på en marknad där politiker tror de kan fasa ut fossil energi och kärnkraft. Verkligheten är den att de förnyelsebara energiformerna står för kanske någon procent av världens energi och de växer inte nämnvärt. I flera EU länder står denna typ av investeringar idag för jättefiaskon och naiva okunniga sparare förlorar sina pensionspengar. Flertalet företag på den förnyelsebara marknaden är helt beroende av subventioner som upphör när samhället får ekonomiska problem. Företagen går då omkull på löpande band på det sätt som nu sker inom EU och i USA.

Det är denna typ av förvaltning av vårt sparkapital som tar över allt mer av ägandet i näringslivet. Som jag visade i inledningen, sker det dagligen politiska påtryckningar för att t.o.m. skriva in direktiv för förvaltningen av pensionskapitalet, som låser upp det till en ägarstyrning som leder till ekonomisk tillbakagång och kapitalförstöring. 

Jag återkommer i detta ämne i kommande blogginlägg.

 

Kategori: Näringsliv
Taggar: AP-fonder ägarstyrning
1 Jan:

skriven

Jag har mycket funderat över varför så få tar sig en funderare över hur världen idag skulle se ut om människan inte hade lärt sig att utnyttja fossila bränslen. Med största sannolikhet skulle de flesta då leva på en pre-fossilstandard, då de flesta människor var förvisade till hårt fysiskt arbete från morgon till kväll för att kunna leva ett kort liv på en nivå som idag betraktas som att leva under största armod.

Dessutom kan vi vara övertygade om att jordens befolkning skulle vara en bråkdel av vad den är idag. De flesta som kan läsa denna sida skulle inte ens en gång vara födda inklusive riksdagens pensionsgrupp. I och för sig skulle riksdagens nuvarande pensionsgrupp då slippa att oroa sig över att klimatsäkra AP-fondernas pensionskapital eftersom de inte skulle existera.

2 Björn i Bromma

skriven

WWF är inte seriösa, de skall hålla fingrarna borta från syltburken helt enkelt. Vad har dom med pensioner att göra?
Den gröna kurvan är en typisk kurva byggd på grönt politiskt flummeri, den blå kurvan på realiteter. Farligt att investera i fonder som har politisk anknytning, kapitalet kan helt och hållet sopas bort.
Ta en sådan fond som Skagen Global, den har ökat med 100 % senaste 5 åren. Fonden försöker hitta företag av hög kvalitet till låg kurs som kännetecknas av att de är undervärderade, otillräckligt analyserade och impopulära.