Är en politiskt korrekt VD till nytta för sitt företag?

 
 

Den svenska företagsledare som först gav det politiskt korrekta företagsledandet ett ansikte var PG Gyllenhammar. Han markerade tidigt sin starka politiskt opportuna profil genom att låta den politiska tidsandan påverka hans sätt att leda Volvo.

Gyllenhammar och Bo Ekman, hans chefsstrateg under ett decennium, var starkt influerade av de tillväxtfientliga strömningar som uppstod i början av sjuttiotalet. Man tog stort intryck av Romklubbens skrift om Tillväxtens gränser och man formade en strategi för Volvo, styrd av tron på snabbt sinande oljeresurser som man trodde skulle bromsa tillväxten i bilbranschen.

När Gyllenhammar tillträdde som Volvochef kom han till ett bord som hans svärfar Gunnar Engellau hade dukat. Volvos personvagnar hade med bl.a. en mycket imponerande USA-export, ett klart försprång framför BMW. Med sin bristande tro på bilens framtid släppte Gyllenhammar fokus på kärnaffären och började en vild diversifiering. Det första stora steget var att göra Volvo till ett energiföretag, genom hans misslyckade försök att köpa in sig i norsk olja år 1978. Det följdes något år senare av bildandet av en ny rörelsegren med namnet Volvo Energi. Man sneglade avundsamt på Beijer Invests extremt framgångsrika oljetradigrörelse STC, vilket var en huvudförklaring till samgåendet med Anders Walls Beijer Invest år 1981.

Under tiden som Gyllenhammar ägnade sin uppmärksamhet åt energifrågor halkade produktutvecklingen efter och kvalitén på bilarna förföll. Kärnverksamheten hamnade i en akut kris. Volvo PV räddades undan en total katastrof genom att man på Engellaus inrådan satte in Håkan Frisinger år 1977 att leda personvagnsrörelsen. Detta var dock för sent, BMW hade då hunnit ikapp.

Förändringar av oljemarknaden och den byråkratiska Volvomiljön innebar att STC inte blev det lyft för Volvo Energi som man räknat med. Istället blev det Beijer-direktören Ulf Lindens uppgift att avveckla hela Volvo Energi. Ytterligare ett diversifieringsförsök hade misslyckats.

Tyvärr tog inte Gyllenhammar lärdom av sina misslyckanden under sjuttiotalet utan fortsatte att ägna sin uppmärksamhet åt allt annat än kärnaffären. Diversifieringar in på helt andra områden än bilar och olika politiskt opportuna utspel fortsatte. I slutet av åttiotalet instiftades t.ex. ett pris i Volvos namn som skulle vara någon sorts Nobelpris på miljöområdet. Det priset har därefter delats ut i huvudsak till en rad kända utvecklingsfientliga alarmister.

I boken Varför försvinner våra kronjuveler? (Ekerlid) har jag analyserat Volvos utveckling under en period där företaget letts av en VD med politiska glasögon. Volvoaktien utvecklades under samma tid 40% sämre än index trots en fortsatt god personbilsmarknad. När Volvo PV såldes till kinesiska ägare härom året värderades det till 2,5% av BMW:s börsvärde. BMW hade på den goda marknaden blivit vid sin läst och koncentrerat sig på sin kärnaffär.

Problemet med Gyllenhammarepokens politiska korrekthet är att den satt sig i väggarna på Volvo. Under Leif Johanssons period som VD har miljöfrågorna fortsatt att ges en stor uppmärksamhet i strategiarbetet. Detta vore inget problem om inte hela miljödebatten samtidigt tippat över åt det extrema. Idag handlar den nästan enbart om påstådda klimatproblem som bara existerar i forskarnas datorer, men som ännu inte visat sig i någon observerbar verklighet.

Det finns inga observationer som ger stöd åt uppfattningen att bilarnas utsläpp av koldioxid skulle vara till skada för ekosystemet. Det enda som kan avläsas är en ytterst måttlig uppvärmning förra århundradet och en global växtlighet som ökar med 0,3% per år, vilket bl.a. minskat svälten i världen.

Ett allt för ensidigt hänsynstagande till klimatalarmismen hotar åter att leda Volvos utveckling åt fel håll. Dagens Volvochef Olof Persson deltog nyligen i ett utpräglat alarmistiskt SVT-program som leddes av landets ledande klimatalarmist – Johan Rockström. I programmet gjordes en rad påståenden om miljön som var direkt felaktiga eller grovt tendensiösa. Jag frågar mig vad chefen för landets kanske viktigaste industriföretag har att göra i ett sådant sammanhang.

Volvo har även nyligen förnyat sitt partnerskap i den extremt klimatalarmistiska organisationen WWF:s Nature’s Climate Savers program. Volvochefen deklarerar samtidigt att vårt åtagande mot WWF kommer att generera konkreta framsteg och demonstrera att vi menar allvar med våra ansträngningar att minska utsläpp i harmoni med vår vision om hållbara och nollutsläppstransporter i framtiden. Climate Savers programmet lägger mycket höga krav på Volvogruppen och vi är stolta att kunna fortsätta samarbetet.

Den fråga Volvos aktieägare bör ställa sig är om det ligger i deras intresse att låta företagets strategival styras av en lobbyorganisation som lever på extrem alarmism. Den typ av neomalthusianska larm som genom åren spridits av WWF har inte slagit in. Utvecklingen har oftast varit den rakt motsatta. Organisationen har t.o.m. medvetet spridit falsk propaganda, som t.ex. deras mångåriga kampanj med påståenden om att isbjörnen är utrotningshotad, när observationer visar att det snarast är tvärt om. En företagsstrategi utformad på det sättet som Olof Persson pratar om löper oerhört stor risk att leda helt fel och att dra på företaget utvecklingskostnader som kan visa sig fullständigt bortkastade.

Borde aktieägarna inte ha lärt sig något efter decennier av usel utveckling för Volvoaktien, under en ledning som låtit den politiska tidsandan mer än en nykter marknadsanalys styra hur företaget leds?

Kategori: Näringsliv
Taggar: Klimatpolitik Neomalthusian Romklubben Volvo
1 Anders Ulfvarson:

skriven

Det är en svår tid för företagen. Varumärket får inte skadas. Många har varit avvaktande inför alarmismen, men några har kunnat gå före och tjäna pengar på den, t.ex. Det norske Veritas (Klassningsföretag inom sjöfart och offshore) eller SMHI (prognoser för översvämningar). Om vädrets makter blir värre och man kan vara bäst och först på att förutse det får man många kunder. Andra har lockats med. Man kan inte sälja många bilar om man anses vara miljöbov. Man måste samtidigt tillstå att klimatalarmismen fått bilindustrin att bli mycket effektivare vad gäller motorer. En vinst för samhälle och de mest framgångsrika motorutvecklarna (Tyskland).

3 Peter Stilbs:

skriven

Volvo har ju också i ett 15-tal år haft något som heter Volvo Environmental Prize - när man ser listan på "vinnare" blir man närmast mörkrädd http://en.wikipedia.org/wiki/Volvo_Environment_Prize

IPCC's Bert Bolin satt ju på sin tid också i juryn

5 Gunnar Strandell:

skriven

Lars Bern!
Det du kallar tillväxtfientliga strömningar på 1970-talet, handlade också om ett medvetet vägval: Skulle svensk industri satsa på att göra "lyxprodukter" för de rika eller skulle man göra "nyttiga" produkter för det stora antalet fattiga i världen?

Detta diskuterades både i Davos och i svenska styrelserum och jag hävdar att Romklubbens Malthusianska budskap inte fanns med. Det handlade om tillväxt i båda alternativen, men hur? Företag som valde både och, har klarat sig hyfsat.

Idag finns knappast något tillväxtföretag i Sverige som satsar på den fattiga delen av världen. SEI:s sågspånstoaletter undantagna förstås, men det var statliga medel hela vägen till katastrofen.

Att BMW och Volvo valde olika vägar är inte så konstigt om man ser till den kultur de kommer ifrån, men visst var det kul när Joginder Sing vann Safarirallyt i Tom Tranas gamla PV-apparat.

Länk:
http://www.roadandtrack.com/go/news/remembering-joginder-singh

7 Bengt-Ove Högström:

skriven

Normalt sett skall väl en VD följa den målsättning som styrelsen angett eller förankra sina beslut i styrelsen.PG kan inte enbart ha ansvaret för det som skett inom Volvokoncernen. Bestod styrelsen enbart av nickedockor utan synpunkter?
Jag skiljer på Volvo LV och Volvo PV. Volvo LV har ju blivit en världsledande lastbils producent vilket Volvo PV inte blivit. Mellan åren 1975 och 2005 har ju Volvo PV inte producerat bilar som varit speciellt tilltalande. Årsskiftet 75/76 skulle jag köpa en ny bil. Jag valde mellan en Mercedes 190, Volvo 740 och Audi 100 GLS. Mercedesen föll bort innan jag kom ut på gatan, Kom ej över snövallen. Volvon gick på tvären i snömodden i en uppförsbacke. Alltså inget att ha som vinterbil. Det fanns ingen Audi att provköra. Jag chansade på AUDI därför att den var framhjulsdriven. Den fjärde Audin blev en Quattro.
Varken BMW eller Volvo hade någon fyrhjulsdriven bil förrän i början av 2000-talet.Mina synpunkter på personbilar har kanske inte har någon betydelse. Min fru räknade för några år sedan ut att jag kört minst 250 000 mil och noterade att jag aldrig varit av vägen.
Att SAAB försvann från marknaden är ju inget att gråta över. Genererar ett företag ingen vinst på 20 år skall det ej drivas vidare.
Bengt-Ove Högström

9 per eriksson:

skriven

Ayn Rand borde vara obligatorisk läsning för VD, styrelse och aktieägare.
Boken "Atlas Shrugged" från 1957 är en makalös uppgörelse med den organiserade förljugenheten och medelmåttans strävan till dominans över de ärliga, arbetsamma, begåvade och företagsamma.

Rand förutspår i boken vad som senare hände i västvärlden i allmänhet och i Sverige i synnerhet t ex politikers och journalisters strävan efter att tysta oliktänkare, främjande av relativism och avskaffande av meritokrati.

Gyllenhammar är ett utmärkt exempel och hans typ finns beskriven i boken.

11 Tege Tornvall:

skriven

Fordonsindustrin och dess leverantörer samt hela bilbranschen anpassar sig kritiklöst till klimatlarmen. Jag var åren 2000-2011 redaktör för Nordens enda facktidning för/om fordonsindustri, utgiven av leverantörernas förening FKG (Fordonskomponentgruppen. Inte en enda av de höga chefer och tekniker jag då träffade trodde mellan skål och vägg på klimatlarmen. Inte en enda!

Ändå jamsade alla med klimatlarmen. Jag fick inte skriva kritiskt för att "inte störa relationerna" till anslags-, bidrags- och tillståndsgivande organ och myndigheter. Jag smög ändå in en kritisk sida på fordonsingenjörernas egna sidor men fick uppsträckning för det av deras ordförande.

Medjamsandet fortsätter. Företagen tvingas utveckla och investera i för dyr teknik med för liten marknad. Det tar resurser från vidareutveckling av beprövad, intäktsbringande teknik med faktisk marknad. Jag försöker förgäves väcka företagen och deras organisationer till en samlad, sakligt grundad protest för att värna hela denna för Sverige vitala näring och även hela området bil-bilism-fordon-fordonsteknik-vägtransporter.

Genom att fortsatt jamsa med sågar de av den gren de själva sitter på. Men det ger många tekniker chansen att briljera med politiskt efterfrågade och subventionerade tekniska lösningar. Det blir en teknisk lekstuga utan förankring i verkligheten.

I denna behövs nya flytande bränslen baserade på t. ex. metanol från de stora, föga utnyttjade norra skogsbestånden och/eller från likaså föga utnyttjad havsodlad växtlighet resp. från stora förekomster av gas och naturligt kol i jordens inre - men inte etanol från odlingsmark i konkurrens med matproduktion.

Dyrare hybrid- och elsystem kan passa tätortstrafik och fasta dagliga rutter men inte ersätta förbränningsmotorer med mångfalt längre räckvidd. Märk att högre pris måste omräknas i den energi som krävs för att skapa pengarna. Kritiska områden är batterikapacitet och vätgassystem. För de senare kan kanske grafén öppna nya vägar, enligt Ny Teknik.

Men där är vi inte än.

2 Ingvar

skriven

I det ögonblick ett företag eller en organisation kommer med:
- "Vår vision är....."
- "Vår värdegrund..."

så är det dags att öronen åt sig

Läs Ayn Rand "Atlas Shrugged"

4 Lennart Nilsson

skriven

Oprofessionellt var ordet!
Ja, visst går det alltid galet när man får in politiska aktivister i en organisation.
Ett mycket tydligt exempel på detta är väl Sveriges Radio och SVT.
Där man t.o.m på medarbetarsidan har grov slagsida åt att vara gravt vänstervridna. T.o.m musiken i radion som spelas speglar dessa medarbetarbetaers personliga stil och typiska musiksmak.
Snarare än underhållning visas idel deprimerande dokumentärer och spelas deppmusik a´la "kommunist-punk" dygnet runt!
-Långt fjärran från det glada frammåtblickande reportagen, program och underhållande musik som fanns där förr. Före 68-Generationens intåg.
HUVVA!

6 Folke <lidén

skriven

Ytligheten i svensk politik, i media och tydligen även inom industrin är ett ökande problem. En ledandande politiker kan utan eftertanke avfärda vetenskapliga rön med att det ger "dålig magkänsla".
Jag väntar med spänning på att man ska ge sig på fysikens standardmodell.
Jag ser en artiklarna för mina ögon.
"Att solen kommer att expandera och bli en röd jätte som slukar, eller förintar allt liv på, jorden är inte sant. Solens öde har inget att göra med att förrådet av väteatomer förbrukas. Allt hänger på att vi i Sverige sparar väteatomer genom att avskaffa konsumtionssamhället."
"Det är en lögn från högern/vänstern att universum expanderar. Alla vill ju komma till Sverige. Vi har det ju så bra."

8 Björn i Bromma

skriven

PG var förmodligen fel kapten på fel skuta. En personbil är en komplicerad teknisk produkt med de flesta tekniska disciplinerna integrerade och skall samverka med varann. Att då utnämna en ekonom från försäkringsbranshen som VD visade sig naturligtvis var en ren felsatsning.
Vidare så var STC:s oljetradingframgångar ett resultat av att oljebranschen vid den tiden ej var transparent. En driven marknadsstrateg hade naturligt nog dragit slutsatsen att om marknaden blev transparent så försvann affärsidén helt och hållet. Vilket också blev fallet.
Det nya är nu att Åsa Romson tituleras både klimat-och miljöminister.
Vad gör en klimatminister? Finns det väderminister också?

10 Gunnar

skriven

DUMHETEN KOM MED DE SK "ia-bolagen"!
Gamla fina bolag som köps upp eller statliga som privatiseras och som får "ia" i slutet på sitt namn -Då brukar det gå åt helsike.
Ett väldigt bra ex är TELEVERKET som blev TELIA.