Anthropocene

Hippokrates kloka ord: ”Låt din mat vara din medicin och låt din medicin vara din mat.” var utgångspunkt för ett kampanjförslag när Cancerfonden år 2001 firade sitt 50-årsjubileum. Fonden hade året innan tillsatt en jubileumskommitté för att ta fram ett kampanjprogram för jubileet. Som vice ordförande i fonden kom jag att ingå i kommittén. Tidigare kampanjer hade handlat om rökningens farlighet och risken med för intensivt solande. Vår idé var att vi denna gång i Hippokrates anda skulle uppmärksamma människors kostvanor. Vi skulle ge råd om hur man skulle äta för att minska sin risk att bli cancersjuk. Våra forskare fick styrelsens uppdrag att ta fram ett underlag för de tänkta kostråden.

Döm om vår besvikelse när forskarna kom tillbaka till kommittén och avrådde från en kostkampanj. Det fanns helt enkelt inte tillräckligt med evidensbaserad forskning rörande sambanden mellan vår kost och risken för att utveckla en cancer, menade man. Allt vi läst om fiberrik mat, rött kött och andra påstådda riskfaktorer saknade i realiteten stöd i evidensbaserad forskning. Så det blev ingen kostkampanj i brist på tillräcklig kunskap? För mig som lekman var det en självklarhet att bland det första vi borde beforska vid studier av våra sjukdomar, borde vara sambanden mellan kosten och sjukligheten. Att det inte är så blev ett uppvaknande för mig. Och ändå går samhället via Livsmedelsverk och Folkhälsoinstitutet ut med kostrekommendationer. Varifrån inhämtar de sina underlag frågade jag mig?

Den definitiva kicken att börja studera ämnet på allvar, fick jag när jag några år senare drabbades av blodsockersvängningar varje gång jag tog en längre morgonpromenad med min hund. En god vän fäste min uppmärksamhet på det olämpliga att börja dagen med müsli och ProViva. Så, idag består min frukost av en stor kopp kaffe med en rågad matsked kokosfett och 40%-ig grädde samt en omelett på tre ägg och grädde. Jag mår förträffligt, håller mig mätt till middagen och mitt blodsocker är bra och stabilt.

Tillbaka till kostråden som samhället frikostigt strör omkring sig. Varifrån kom de en gång i tiden? Jag har tidigare skrivit om upprinnelsen till dagens kostråd som ni kan läsa om här på bloggen. Det är alltså som vanligt politisk klåfingrighet som lett till att en inhuman kosthållning sprider sig över världen som en präriebrand. Jag skall återkomma till detta senare.

Om man ritar en historisk kurva över förekomsten av metabola sjukdomar i USA, så ser man hur utvecklingen är relativt lugn fram till tre år efter att amerikanska politiker kom med sina Dietary Goals år 1977. År 1980 viker kurvan distinkt av uppåt och sjukligheten börjar öka i mycket snabb takt. Fetman bland amerikanska 60 åriga män steg från 3% år 1890 till nära 50% idag.  År 1880 var förekomsten av diabetes-2 i USA 2 på 100.000 och är nu på väg mot 35.000 på 100.000. Mellan åren 1990 till 2010 ökade dödsfallen i Alzheimer (numer även benämnt diabetes-3) med 500 %.

Resten av västvärlden följer tätt efter USA med en liknande utveckling. Den kostrelaterade sjukligheten börjar nu även sätta skrämmande spår bland utvecklingsländerna. Mellan åren 1980 till idag har antalet överviktiga i världen stigit till över två miljarder. I Kina är redan över var tionde diabetiker och mer än halva befolkningen är prediabetiker. Den minskande fattigdomen i världen innebär att den ohälsosamma och kolhydratrika skräpmaten snabbt sprider sig till hela jordens befolkning. Detta är historiens största pandemi. Ett oerhört mycket allvarligare problem än vår påverkan på klimatet som samlar världens ledare och kostar oerhörda resurser till ingen nytta.

Eftersom även cancer är en i huvudsak metabol sjukdom följer cancersjukligheten samma dystra utveckling som övriga metabola sjukdomar. Den ökade risken för cellskador som följer av alla nya kemikalier i maten är givetvis en viktig faktor som bl.a. förstärks av ökat gluteninnehåll. Gluten har egenskapen att skada tarmväggarnas skydd mot att obehöriga ämnen kommer in i kroppen, så den stigande förekomsten av gluten medverkar till att öppna dörren för det snabbt växande antalet kemikalier som tillsätts industrimaten. Tillsammans med stigande blodsocker hos befolkningen och det kraftigt ökande intaget av främst fruktsocker från billig high fructose corn syrup skapas en utmärkt miljö för cancerceller att växa till sig i.

Ett argument som jag stött på inom sjukvården är att man inte kan hindra att glukos tillförs cancertumörer. Man hävdar ett det inte spelar någon roll om man minskar på kost som orsakar förhöjt blodsocker, därför att levern producerar sitt eget druvsocker från lagrad glykogen. Det är riktigt, men vad de glömmer är att kroppen bara producerar vad vi behöver och att den produktionen därför inte ger upphov till de blodsockertoppar som kolhydratrik föda ger. Det innebär att inte heller hormonerna Insulin och IGF-1 som stimulerar cancerväxt, frigörs i ökande mängd för att reglera sockernivån. Och det är värre än så.

Levern producerar bara glykos och inte fruktos, som är en betydligt farligare sockerart. Forskning visar att fruktosens metabolism är sådan att den stimulerar cancertillväxt betydligt mer än glukos. Den fruktos vi får i oss kommer bara från vår föda och den moderna industrimaten innehåller mycket stora mängder fruktos. När vi mäter vårt blodsocker, mäter vi bara glukoshalten. Mängden fruktos kan vi bara gissa oss till. Detta gör att den faktiska summan av glukos och fruktos i blodet kan vara mer än dubbelt så hög som den uppmätta glukoshalten, när sockret främst tillförts med kosten i jämförelse med när det producerats i levern. Den slutsats man måste dra av denna iakttagelse är, att det finns mycket starka skäl för den som har en cancersjukdom att helt avstå från kolhydrater i kosten. Vill man minska risken för att utveckla en cancer gäller det att vara restriktiv med lättförbrända kolhydrater i allmänhet och industrimat innehållande socker och kemiska tillsatser i synnerhet.

Den vanliga föreställningen att frukt är väldigt nyttigt för oss avspeglas ofta i de officiella kostråden om att äta mer frukt och grönt. Det var säkert så en gång i tiden, men modern växtförädling har tagit fram allt sockerrikare fruktsorter. Eftersom frukt som namnet antyder innehåller mycket fruktsocker (fruktos) så får vi i oss mer fruktsocker med dagens ”goda” frukt än från den lite surare frukt som man åt förr. Detta innebär att man inte bör ge frukt till en cancersjuk och att övriga skall vara måttliga med fruktintaget. När man äter frukt skall man äta måttligt med hela frukter som ger en jämnare förbränning och undvika juicer som ger farliga sockerkickar. Att äta grönsaker och då kanske främst gröna bladgrönsaker verkar dock fortfarande vara ett bra kostråd.

Ett vanligt argument från många läkare mot att undvika att ge cancersjuka kolhydrater är att sjukdomen gör att de riskerar att svälta ihjäl, därför måste man trots sockret ge dem näringsrika kolhydrater. Jag tror detta är en vanföreställning som beror på läkarkårens förhållandevis dåliga kunskapsnivå på det här området. Att tillföra näring via glykosdropp är givetvis även en högst diskutabel behandling av en cancersjuk, även om det är bättre än fruktosrik kost. Den mest näringsrika kosten är faktiskt naturligt fett, varför jag i första hand skulle förorda att man ger cancersjuka en ketogen diet som är rik på naturligt fett som smör, grädde, kokosfett, raps- och olivolja, ägg och feta kötträtter. Det finns exempel på cancersjuka i långt framskridet stadium som lyckats reversera sin cancer med strikt ketogen diet. Det lyckas dock inte alltid.

Rädslan för naturligt fet mat emanerar givetvis från den felaktiga kolesterolhypotesen som på senare år motsagts av en lång rad forskningsstudier. Den sitter tyvärr kvar i ryggmärgen hos många läkare och nästan alla nutritionister. Kolesterol är nyttigt och måttligt förhöjda kolesterolnivåer i blodet förlänger livet för oss äldre – vi som löper störst risk att bli cancersjuka. De hållbarare vegetabiliska fetterna och transfetterna som ersatt det kolesterolrika naturliga fettet i industrimaten, är ofta starkt inflammatoriska och vilket skapar ytterligare gynnsamma miljöer för metabola sjukdomar och cancer. Undantag verkar vara kallpressad kokos-, raps- och olivolja. Till detta kommer rader av olika kemikalier som tillsätts i industrimaten för ökad hållbarhet och för att påverka smak och färg, där naturlig smak och färg tagits bort av hållbarhetsskäl. Man bör alltså undvika allt vad industrifetter och margariner heter, de är inte människoföda.

WHO har i dagarna gått ut med larm om att rött kött ökar cancerrisken. Jag tror att dessa larm hetsats fram i skuggan av klimathysterin som försöker lägga skulden på köttet för växtgasutsläpp. Denna uppfattning är bygd på studier av kraftfoderbaserade djurfabriker och inte på ekologisk köttproduktion från fribetande köttdjur. Stora industriintressen har lyckats få naiva miljömänniskor att tro att produktionen av främst nötkött skulle hota klimatet, på så sätt får man dem att medverka i kampanjen mot färskvaror till förmån för den oändligt hållbara billiga spannmålsbaserade industrimaten.

Färskt rött och fett kött är bland det nyttigaste vi människor kan äta. Det var en viktig del i vår föda när vår art och våra hjärnor en gång utvecklades. Självklart är säkert WHO:s varningar befogade för olika charkuterier, men inte p.g.a. köttinnehållet utan p.g.a. alla tillsatserna av kemikalier och spannmål i produkterna. De studier som gjorts på kost med högt intag av rött kött klarar inte av att hålla isär färskt obearbetat kött och charkuterier, varför dessa studier i princip är helt värdelösa.

Detta med hållbarheten är givetvis ett mycket starkt industriintresse eftersom det kraftigt minskar förluster p.g.a. svinn i distributionsleden. Vi kan idag hitta industrimat som är hållbar i åratal därför att insekter och mikroorganismer skyr den, men är den då lämplig människoföda måste vi fråga oss? Lägg en klick smör och en klick margarin på ett fatt och låt det stå framme, så kommer ni snart se vad insekter och mikroorganismer väljer.

Sammanfattningsvis kan man säga att en kost som minskar cancerriskerna bör vara av LCHF-typ baserad på naturliga obearbetade råvaror. Laga er mat själva och undvik nästan all industrimat. Ät er mätta på naturligt fett i första hand, undvik lättförbrända kolhydrater och var måttlig med proteiner. Någon garanti för att slippa cancer är det dock inte tyvärr, fortfarande är det viktigaste att välja rätt föräldrar.