Anthropocene

Om vi tar ett helikopterperspektiv på den eviga kampen om världsherraväldet ser vi, att idag står kampen mellan västvärlden i huvudsak styrd av den angloamerikanska oligarkin och de stora utvecklingsländerna Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika i den s.k. BRICS-gruppen. Den senare leder i princip hela resten av världen med undantag för Japan, Australien och Nya Zeeland. Efter att väst misslyckats med strategin från 70-talet att lägga sordin på u-ländernas befolkningstillväxt, har vi som jag skrivit tidigare bytt fot och satsar istället på att strypa den globala tillväxten med energianorexi och planekonomi.

Klimatpolitiken är framtagen av väst för att bromsa den ekonomiska utvecklingen i världen och då främst i de snabbväxande utvecklingsländerna. Detta framgår tydligt i Romklubbens skrift inför FN:s klimatmöte 1992, där man skrev att i sökandet efter en gemensam fiende som vi kan förenas mot, kom vi upp med idén att föroreningar, hotet om global uppvärmning, färskvattenbrist, svält och liknande, skulle passa in. Implicit säger man att vi måste se till att skrämma världen så att den underkastar sig krav om att minska sin fossilanvändning radikalt.

Planen var att västvärlden med sin högre tekniska utvecklingsnivå lättare skulle kunna klara av en omställning av sin energianvändning (vilket nu verkar misslyckas), medan utvecklingsländer skulle få svårare och därmed tvingas dra ner på sin utvecklingstakt mer för att klara kraven som FN driver. P.s.s skulle den västliga oligarkin kunna behålla sin dominerande ställning i världsekonomin.

För ändamålet bildades IPCC år 1988 som en förment vetenskaplig panel för att ta fram underlag för FN:s klimatpropaganda. Att detta inte rörde sig om någon förutsättningslös kartläggning av klimatförändringar och deras orsaker framgick redan i panelens uppdragsbeskrivning som lyder: IPCC ska analysera - på ett uttömmande, objektivt, öppet och transparent sätt - den vetenskapliga, tekniska och socioekonomiska information som är relevant för att förstå den vetenskapliga grunden till riskbedömningen av klimatförändring orsakad av människan, dess möjliga påverkan och möjligheter till anpassning och mildring av effekterna.

Eftersom klimatet i flera miljarder år och långt innan det ens fanns några människor har påverkats och förändrats p.g.a. en lång rad faktorer, kan man inte begränsa sig till att bara studera en faktor – den antropogena – om man vill göra anspråk på vetenskaplighet. Men det är exakt det man gjort och man har därtill spridit en myt om en helt enig vetenskapsvärld.

Till en början spelade naturliga faktorer den västliga strategin i händerna. År 1991 hade vulkanen Pina Tubo ett utbrott som påverkade klimatet över hela jorden så att medeltemperaturen sjönk med över 0,5 ^oC. När effekten från vulkanutbrottet sedan avtog kunde man under några år peka på en snabbt stigande global medeltemperatur. Stegringen från 1992 till 1998 blev en hel grad tack vare att perioden avslutades med ett El Ninioår som brukar ge tillfälligt varmare klimat. Klimatalarmisterna låtsades inte om dessa naturliga klimateffekter, utan passade på att skylla hela uppvärmningen på antropogena orsaker, enkannerligen utsläpp av koldioxid.

Det skrevs datorprogram som modellerade klimatet på löpande band, de var baserade på den tillfälliga temperaturstegringen. Så gott som alla modellerna visade på en alarmerande fortsatt uppvärmning. Skrämselpropagandan drevs upp på högvarv.

Om man besvärat sig att observera hur det verkligen förhöll sig och räknat bort vulkan- och El Ninio-effekter och utgått från de enda tillgängliga tillförlitliga globala temperaturmätningarna (de satellitmätningar som gjorts) så skulle man sett att den globala medeltemperaturen varit stabil i 25 år. De framtagna modellerna som egentligen är det enda som stödjer klimatalarmisterna, saknar kontakt med den observerbara verkligheten.

Planen är att energianorexi och allmän tillväxtfientlighet skall få kraftigt uppbromsande effekter på flera av de snabbt växande ekonomierna. Nationalstaterna skall försvagas politiskt och de skall tvingas till ökade skuldsättning och överstatlighet för att klara den svåra omställningen. Oligarkin samarbetar i detta syfte med vänsteraktivister och miljölobbyföretag, för att sätta käppar i hjulen för den blomstrande marknadsekonomi som fått fotfäste i flera stora utvecklingsländer. FN släpper in dessa organisationer i sina förhandlingar och ger dem ofta större tyngd än nationalstaternas delegater. Det rapporteras att dessa delegater från olika organisationer vid COP21 kommer att vara fler än delegaterna från olika länder, allt i oligarkins syfte att underminera nationalstaternas inflytande.

Utvecklingsländerna är väldigt medvetna om vad som sker och i flera länder har därför de västliga lobbyföretagen som WWF, Greenpeace m.fl. börjat behandlas som främmande västliga agenter som man satt sin säkerhetstjänst på att bevaka. I en artikel i NYT den 29/10 framgår att Rysslands president Putin anser att det inte sker någon global uppvärmning, att allt är ett bedrägeri för att hämma den industriella utvecklingen i flera länder inklusive Ryssland. Med tanke på Rysslands relationer med övriga BRICS länder är det inte en särskilt vågad gissning, att de övriga ledarna i de länderna innerst inne har samma uppfattning.

Att Putin inte är ute i ogjort väder framgår dagligen av alla uppgifter på nätet om hur Obamas myndigheter krampaktigt sitter och frisserar historiska temperaturdata för att förstärka intrycket av en global uppvärmning trots att den avstannat sedan 25 år. När USA Kongressen begär ut uppgifter om varpå dessa datamanipulationer stödjer sig, vägrar ansvariga forskare i strid med vedertagen vetenskaplig praxis att läna ut data.

Kinas ledare Xi Jinping har en försiktigare strategi än ryssarna. Officiellt har han träffat en överenskommelse med president Obama om att även Kina skall minska sina snabbt stigande koldioxidutsläpp – någon gång om 15 år. Detta åtagande är inget åtagande, eftersom Xi vet att om 15 år svänger befolkningsutvecklingen av i Kina samtidigt som nya moderna kolkraftverk ersatt de små smutsiga och ineffektiva gamla kraftverken. Då minskar utsläppen automatiskt, men från en mycket högre nivå än dagens.

Både Indien, Kina och Sydostasien vet att en nyckelförutsättning för att få kontroll över befolkningstillväxten, är att bl.a. bygga ut elproduktionen med billigt kol så att alla människor får tillgång till el. Av det skälet ligger det flera tusen kolkraftprojekt i Asiens pipeline, något som kommer att bidra med kraftigt fortsatt stigande koldioxidutsläpp. Strategin från dessa länder inför COP21 är att peka på rätten att likt västvärlden bygga ut sin kraftproduktion och att om man skall ställa om till alternativa produktionstekniker, så får västvärlden betala. Framförallt Indiens färgstarka premiärminister Narendra Modi har gjort sig till tolk för denna linje.

Till Paris kommer klimatpolitikens konspiratörer från väst djupt splittrade. Man leds av USA:s svaga president marionetten Obama som mest är ute efter ett fint eftermäle, men som har en Kongress i Washington där majoriteten är skeptisk till hans klimatprojekt och därför inte tänker öppna kassakistan i den svårt skuldtyngda supermakten. Inom EU som länge varit en trogen bastion för en totalt verklighetsfrämmande klimatpolitik, där håller enigheten på att rasa samman. Nu senast har valet i Polen gjort att polackerna inte längre tänker spela med, och de drar sannolikt med sig flera av de övriga kolberoende östländer som USA tvingat EU att ta in. Samtidigt är klimatpolitikens duktiga föredöme Tyskland på väg mot ett totalt sammanbrott för sin elförsörjning.

Det är något surrealistiskt över att höra FN:s klimatchef fullblodssocialisten Christiana Figueres (med tydliga relationer till Rockefellerintressen och Soros) prata om att hon samlat in åtaganden från FN-medlemmarna, som innebär att man klarar att hålla den globala uppvärmningen under 2,7 ^oC. Vilken global uppvärmning skulle jag vilja fråga? Mig veterligt har inga stora utsläppsländer gett annat än till intet förpliktigande avsiktsförklaringar. Ingen har accepterat någon form av sanktioner om man inte kan leva upp till dem.

Fortsättning följer