Anthropocene

Den angloamerikanska oligarkin har varit en starkt pådrivande kraft bakom EU och den förhastade utvidgningen av EU efter murens fall. Det helt vansinniga Euro-projektet och Schengenavtalet drevs även fram som viktiga steg i minskningen av nationalstaternas betydelse. Vår frustation över ett krympande utrymme för folkstyret och dekret från Bryssel i dess ställe, har en orsak. Ur europeisk synvinkel hade det överlägset bästa varit ett närmande till Ryssland och en avveckling av NATO samtidigt som Warszawapakten avvecklades. Något som tilltalade starka krafter i Tyskland, men som inte låg i oligarkins intresse. P.s.s. är den aggressiva utvidgningen av NATO bl.a. för att försvåra ett närmande mellan EU och Ryssland, en del i strategin. Svenska politikers naiva sätt att spela med i detta maktspel är häpnadsväckande.

Ett annat viktigt led i försvagandet av nationalstaten är en ökande skuldsättning som gör att nationer allt mer blir beroende av stora internationella banker och av USA-kontrollerade finansiella organ som Världsbanken och IMF. Där har oligarkerna stort inflytande och kan medverka till att dra åt tumskruvarna så att nationalstaternas handlingsutrymme krymper. Genom en rundhänt kreditpolitik har man även sett till att flertalet utvecklingsländer är högt belånade, vilket försvagar även deras nationella självständighet markant. Bankirerna har tummen i ögat på en lång rad skuldsatta nationella regimer.

Vissa av oss var med 1992 när oligarken Soros spekulerade sönder den svenska kronan så att Riksbanken tvangs höja marginalräntan till 500%, för att sedan ge upp helt och släppa kronan fri. Det kostade svenska folket enorma belopp och bidrog till att underminera förtroendet för nationalstaten och vår valuta. Klokt nog röstade svenska folket därefter nej till Euron.

Skuldbelastningen på en lång rad länder förvärras dramatiskt av astronomiska satsningar på en helt meningslös klimatpolitik som är starkt underblåst av Obamas marionettregim och kretsarna omkring FN och EU. Oligarkin har kraftigt medverkat till att blåsa upp klimatlarmen och samarbetar där nära med extremvänsterns kampanj mot den fria marknadsekonomin. Nyttiga idioter inom den akademiska världen utnyttjas för att manipulera väderdata som frammanar bilden av klimatförändringar som inte inträffar. Politiken underminerar flera länders energiförsörjning och bidrar till ytterligare försvagning av nationalstatens kontroll av sin infrastruktur.

Ett nyckelområde att kontrollera om man vill ha världsherravälde är livsmedelsförsörjningen. Sättet att göra det är att industrialisera framtagningen av utsäden för världens jordbruk med GMO-teknik. Därmed kan utsädena patenteras och de som använder dem måste betala licensavgifter. Här har ett antal företag med starka kopplingar till den angloamerikanska oligarkin skaffat sig ett nästan ointagligt försprång. Genom olika handelsavtal och att vara först med att patentera genetiskt material, hoppas oligarkin att kunna bromsa ett självständigt jordbruk och en självständig teknikutveckling i resten av världen. Man stryper snabbt ländernas möjligheter att utveckla egen teknik och egna grödor.

De dominerande företagen är amerikanska Monsanta, Cargill, Bunge, ADM och Schweiziska Syngenta. Detta är USA:s näst lönsammaste industrisektor efter läkemedel, med ett årligt värde på 800 miljarder USD. Stora delar av den här industrin är initierad av Rockefeller-finansierad forskning och utveckling och ledande oligarker är stora ägare.

Hela upplägget är designat för att skapa ett beroendeförhållande till oligarkins intressesfär. Genom att driva fram globala handelsavtal som TPP och TTIP monteras nationalstaternas möjlighet att driva en självständig livsmedelspolitik ner. Om man skall ”få del av” frihandelns fördelar tvingas man acceptera att företag som Monsanto släpps in på hemmamarknader för att där sätta tvångströja på jordbruket och livsmedelsmarknaden med sina licensavtal.

Lyckas man inte försvaga nationalstaten med energianorexi och tvångströja på livsmedelsförsörjning, så kan man även underminera den sociala strukturen i vårt samhälle genom att rasera nationsgränser med växande migrationsströmmar. Oligarken Soros har via sin organisation “Open Society” W2EU grupp medverkat till en handbok för flyktingar på arabiska. Den ger praktisk information om hur man enklast navigerar sig fram i Europa och dess olika länders byråkratier. Man sponsrar även en informationsportal på Internet med instruktioner om vad man som nyanländ bör säga (vilka lögner m.a.o.), för att få öka chanserna till uppehållstillstånd som flykting och få det så bra som möjligt i mållandet.

W2EU är en förkortning för “Welcome to Europe” och har inte som drivkraft att hjälpa riktiga (i lagens mening) flyktingar, utan bara att underminera nationalstater genom att rasera deras gränser. Onekligen har här oligarkerna framgång i sin subversiva verksamhet. Återigen går Soros och Co armkrok med vänsterextremister. Den svenska nationalstaten har bl.a. genom deras agerande hamnat i akut kris genom den ström av migranter som regeringen Löfven inte klarar av att hantera. Problemet är så stort att borgligheten inte vill ta över och skyr ett nyval som pesten. Man står helt handfallna och vet inte hur problemet skall lösas.

Soros har återigen lyckats över sina vildaste förväntningar med att sabotera lilla Sverige.

Ett mycket viktigt instrument för oligarkin är det militärindustriella komplexet som skrämde president Eisenhower så mycket. Utnyttjandet av USA:s unika världsekonomiska ställning och egna sedelpress i form av reservvalutan för att bygga upp och driva landets enorma militärapparat, är en central del av strategin. Halva världens militärutgifter är amerikanska. USA lägger tio gånger så mycket pengar på sin krigsmakt som Ryssland. Dels har oligarkin givetvis stora ekonomiska intressen direkt i vapenindustrin, dels är den enorma krigsmaskinen ett viktigt instrument för att kunna destabilisera andra länder.  Detta tjänar således deras syften på två sätt.

USA har efter Andra Världskriget befunnit sig i krig nästan hela tiden. Kriget mot terrorismen används som förevändning att slå sönder fungerande nationalstater på löpande band. De senaste exemplen är Afganistan, Irak, Libyen och försöket att även störta Assad i Syrien. Kaoset man skapat i Mellanöstern är ju själva grundorsaken till den flyktingström som nu destabiliserar hela Europa och som eldas på av Soros osmakliga agerande.

I ett kinesiskt regeringsorgan konstateras att obevekliga fakta visar gång efter gång att USA:s vårdslösa bruk av våld, startande av krig och skapade av oreda där det en gång var stabilitet, orsakar en bitter skada för de länder som är direkt involverade. Tillsammans med, den sannolikt CIA anstiftade, statskuppen i Ukraina har denna strategi effektivt satt stopp för det närmande mellan Ryssland och EU som spirade och som hotade oligarkernas globala maktplaner. Här har återigen oligarken Soros dykt upp som en djupt inblandad konspiratör.

Allt detta leder till att svenskar m.fl. européer kommer att få betala ett skyhögt pris i form av havererad välfärd, söndertrasad social sammanhållning och otrygghet.

Den västliga makteliten var även på god väg att destabilisera Ryssland under Jeltsins tid vid makten, men sedan Putin blivit president har han blivit en stor minuspost i den angloamerikanska oligarkins räkning. Dels överlistade Putin dem genom sin blixtsnabba och oblodiga annektering av Krim, dels har Putin bestämt sig för att så grus i deras planer i Mellanöstern genom sitt flygstöd till Assadregimen.

Varifrån den intensiva hatkampanjen mot dagens Ryssland, Putin och oligarkin omkring honom kommer, behöver man inte tveka om. Verkligheten är inte så enkelt svartvit som våra aningslösa politiker och media framställer den.

Fortsättning följer