Medicinsk forskning och vård i en återvändsgränd

Återigen kommer det varningssignaler rörande ett kemiskt preparat som är utvecklat för att dölja sjukdomssymptom. Den här gången är det amerikanska FDA som hävdar att patienter som tar AstraZenecas preparat Onglyza (el. saxagliptin) mot förhöjt blodsocker löper en påtagligt ökad risk att behöva sjukhusvård och dö p.g.a. hjärtbesvär. Bland tidigare kända biverkningar finns bukspottkörtelinflammation (pankreatit). Forxiga är ett annan blodsockersänkande preparat som verkar genom glukosutsöndringen i urinen. Det ger en ökad risk för svamp- och bakterieinfektioner, eftersom dessa göds av socker.

Allvarliga biverkningar från kemiska medicinska preparat är ett växande problem. En grundorsak är att många av dagens nya preparat egentligen bara tagits fram för att dölja ett symptom på att något är fel i kroppen. Det innebär att preparaten inte botar det sjuka utan i princip bara döljer det. I det aktuella fallet rör det sig om människor som drabbats av den allt vanligare metabola sjukligheten, i detta fall diabetes.

Dessa patienter har, ofta p.g.a. olämplig kost och livsstil, överansträngt sin förmåga att kontrollera blodsockret, med kraftigt förhöjda och livshotande blodsockernivåer som följd. Deras sjukdom är att de har blivit insulinresistenta. De nämnda preparaten botar inte den sjukdomen utan tar bara hand om symptomet på den – det förhöjda blodsockret. Så fort patienten slutar ta sitt preparat återkommer det höga blodsockret, varför det blir nödvändigt att stå på det aktuella preparatet eller liknade resten av livstiden. Detta är givetvis en guldsits för läkemedelsföretagen eftersom de får sälja enormt mycket mer om insulinresistensen inte botas.

Det aktuella fallet är ett tydligt exempel på ett mycket allvarligt systemfel inom modern hälsovård. Jag har mångårig egen erfarenhet av denna återvändsgränd som sjukvården befinner sig i, så jag vet vad jag talar om.

Vi måste helt enkelt orientera om hela vår sjukvård mot att förhindra sjukligheten och om den ändå uppstår, koncentrera oss på att bota sjukdomar istället för att bara trycka undan deras symptom. I praktiken innebär det i det aktuella fallet, att lära människor en livsstil och kost som minskar risken att utveckla diabetes. Och om detta ändå misslyckas och man blir insulinresistent, då måste man undvika blodsockerhöjande kost. Det är inte märkvärdigare än att en nötallergiker måste undvika att äta sådant som innehåller nötter. Livsmedel bör märkas med varningstext om de är blodsockerhöjande och restauranger måste kunna erbjuda mat som inte ger förhöjt blodsocker.

Egentligen är lösningarna på en rad hälsoproblem väldigt enkla. Men så länge som vården invaggar människor i att de kan fortsätta leva som vanligt, bara de tar ett eller fler dagliga piller som angriper symptomen, kommer kurvan över en rad sjukdomar att fortsätta uppåt. Man kan dra direkta paralleller mellan diabetes och sjukdomar som t.ex. högt blodtryck och åderförfettning. Förhållandena är exakt desamma. Idag dominerar åtgärder som leder till livstidsmedicinering. Eftersom alla metabola sjukdomar hänger ihop hamnar många patienter i ett livslångt beroende av dagligt intag av en lång rad kemiska preparat.

Kunskapen om vilka biverkningar multimedicineringen leder till är mycket dålig. Det finns upprepade vittnesmål om hur svårt sjuka åldringar plötsligt piggnar till när alla dessa preparat sätts ut av någon anledning.

Senare års forskning och erfarenheter visar på kostens mycket stora betydelse för den metabola sjukligheten. Det blir allt tydligare att de värsta bovarna i det metabola dramat är socker, andra lättförbrända kolhydrater och transfetter. Kost som t.ex. LCHF med mindre kolhydrater och mer naturliga fetter (alltså inte transfetter, margariner och liknande) har visat sig kunna bota sjukligheten. Problemet är att denna simpla insikt är frenetiskt motarbetad av hotade industriintressen och av forskare som lever på dagens olyckliga paradigm.

Det borde vara ett politiskt ansvar att styra ut såväl forskning som vård ur dagens återvändsgränd. Problemet är att kunskapsnivån är så katastrofalt låg bland ansvariga politiker att de inte vågar ta itu med det uppenbara problemet. De sitter i klorna på ett etablissemang med starka egna intressen av att inte byta paradigm. Resultatet av denna politiska oförmåga kommer att bli skenande sjukvårdskostnader och ett enormt onödigt lidande.

Lita inte på att Hjärt-Lungfonden och Cancerfonden gör något åt problemet, stöd istället Kostfonden via bankgiro 900-4243 eller plusgiro 900424-3.

Hälsa | Big Food, Big Pharma, Cancerfonden, FDA, Hjärt-Lungfonden, Kostfonden, LCHF | |
#1 - - Peter L:

Här är samhället genom att vi har demokrati i underläge. Industrin kan alltid trycka på för ökade satsningar inom hälso och sjukvården, på samma sätt som välfärdssamhället alltid kan göra mer för väljarna. Det betyder att det blivit politiskt omöjligt att gå emot big pharma och livsmedelsindustrin, vilka i sin tur kan misstänkas gå armkrok med varandra i sitt gemensamma intresse av att låta allt bero vid vad det är. Som kuriosa vill jag säga att mina egna erfarenheter är att jag troligen lyckats mota bort min diabetes genom att bygga muskler och gå över till LCHF, efter 3 månaders träning kunde jag lämna medicinerna och nu ett år senare har jag fullt normala blodsockervärden. Jag är inte längre en tillgång för vare sig svensk sjukvård, livsmedelsindustrin eller medicinföretagen.

#2 - - Ingemar Nordin:

Lars,

Det förvånar mig att Du, som är så väl medveten om nätets makt, helt ignorerar det i samband med sjukvården. Lita inte till att våra knappt läskunniga politiker skall ta hand om problemet!

Istället sker det en mycket snabb utveckling där patienten ofta sitter inne med en större sakkunskap inom just hennes/hans hälsoproblem än allmänläkaren på din lokala vårdcentral via nätet. Somt är strunt, men somt är verkligen helt på forskningsfronten. En klok allmänläkare lyssnar på sina patienter, kollar upp källan och ger ett råd utifrån sina medicinska kunskaper.

Jag har flera gånger iakttagit hur de allmänpraktiserande läkarna förstår detta mycket bättre än politikerna.

Svar: Jo jag har samma erfarenhet. Problemet är forskaretablissemanget som direkt eller indirekt sitter i knät på läkemedelsindustrin.
Lars Bern

#3 - - Bengt-Ove Högström:

Varför talar man om diabetes och inte om diabetes typ1 & typ2.
Om ett barn som är 6-7 år gammal, som får diabetes typ 1 och måste ha insulinpump beror det varken på kost eller livsstil. Orsaken till diabetes typ1 kan bl.a. vara en virusinfektion som slagit ut bukspottkörteln. Många av de som drabbats av diabetes typ1 dör väldigt tidigt. Det verkar som om alltför många läkare har för dåliga kunskaper inom dessa områden.
De insulinpumpar som kom ut på marknaden för c:a tio år sedan hade inte den bästa kvalitén. Företagen i Sverige som marknadsförde dem var dessutom okunniga om den produkt de marknadsförde. Det är inte bara medicinerna som kan ifrågasättas utan även de hjälpmedel som men rekommenderar patienten.

Bengt-Ove Högström

Svar: Självklart är diabetes-1 och diabetes-2 två olika sjukdomar. Det blir dock lättare att hålla koll på blodsockret även hos en diabetes-1 patient om de äter en kolhydratfattig kost.
Lars Bern

#4 - - Peter L:

@ 3, typ 2 är en farsot, en epidemi som hotar att drabba upp till 30% av befolkningen i nästa generation, typ 1 är en helt annan sjukdom som hittills inte haft samma våldsamma ökningstakt. Naturligtvis bör vi specificera om det är typ 1 eller 2 vi talar om, men som sagt typ 2 är den som just nu är mångfalt mycket större än typ 1 och ökande. Slentrian och hemmablindhet från min sida.

#5 - - Johan Tisell:

Det motarbetas (3 sista stycket) också av Veganer, Kommunister (VPK) och Miljöromantikerna utan utbildning (MP)

#6 - - Staffan S:

Ett annat stort problem är att den förskrivande läkarkåren har ytterst bristfälliga kunskaper i klinisk farmakologi. Jag skulle istället helst se att läkarna helt fråntas förskrivningsrätten. Istället ställer de endast diagnosen och därefter experterna så bestämmer en apotekare, de enda riktiga experterna på farmakoterapi, den eller de preparat som ska användas i behandlingen för just denna patient. Jag tror att mycket stora pengar kan sparas för samhället med ett sådant förskrivningssätt, liksom att patienterna besparas onödigt lidande.

Svar: Jag har även i olika sammanhang framhållit behovet av en databas där alla läkemedel och deras kända verkan resp biverkan finns registrerade. Där skulle man även kunna börja att systematiskt registrera hur läkemedel interagerar så att den som gör förskrivningar får ett säkrare underlag än idag.
Lars Bern

#7 - - Per-Olof Persson:

# 3

Diabetes typ 1 anses bero på en virusinfektion samtidigt som individen har glutenintolerans. Immunförsvaret triggas igång pga infektionen samtidigt som gluten läcker ut ifrån tarmen till blodomloppet och sätter sig på bukspottkörteln.

Det är möjligt att det moderna vetet är problemet. Ifrån 1950-talet har vetets DNA genom korsbefruktning blivit 3 gånger större. Det finns fler ämnen i dagens vete och en del av dessa ämnen kan kroppen inte hantera, exempelvis gliandin som finns i gluten.

Explosionen av sjukdomar som exempelvis ADHD och aspberger kan beror på vetet. Även kasein i mjölk kan vara ett problem. Stora mängder av östrogen i mjölken kan vara ett annat problem, samt tillväxthormon som gör att kalven växer snabbt.

#8 - - Göran:

Duger inte Läkemedelsverkets beskrivningar av läkemedel och dess biverkningar?

Gluten har en egenskap som gör att tarmväggarna luckras upp och släpper igenom ämnen som inte ska in i kroppen. Det gör att autoimmuna sjukdomar skapas.

Dagens vete innehåller upp till 90 % mer gluten än vete innehöll i början på 1900-talet.

Håll gluten borta från barn och de flesta allergier uppkommer inte. Det är inte direkt en tillfällighet att svenska barn har så mycket allergier i jämförelse med barn i andra länder. I Sverige finns det en rekommendation att små barn ska introduceras till gluten. Korkat.

Svar: Nej Läkemedelsverkets beskrivningar är helt otillräckliga, jag vet eftersom jag upprepade ggr fått problem med svåra biverkningar.Allergier hos våra barn beror säkert till en del på gluten, men en stor del beror på en allt för steril och ren uppväxtmiljö. Länder som t.ex. Polen där man även äter vete men där tidigare renligheten var lägre hade då mycket lägre förekomst av barnallergi. Idag vet jag inte hur är. Barn som växer upp med hundar har även färre allergier.
Lars Bern

#9 - - Jan Ivarson:

Har åldersdiabetes typ 2 och käkar piller för det. Om jag slutar med pillren stiger blodsockret. Det är tydligt att pilren inte botar åkomman men undertrycker den.

På liknande sätt beter sig regeringen för att få lågutbildade med försörjningsstöd i arbete. Företag som anställer personer som annars är oanställbara, kan få en stor del av lönen betald av staten. När lönebidraget upphör friställs den anställde som återgår till försörjningsstöd.

Svar: Onekligen en träffande liknelse. Har du prövat att ersätta stor del av kolhydratmaten med fett från smör, kokos, grädde m.m.?
Lars Bern

#10 - - Björn i Bromma:

Det tredje sista stycket, samt inom andra sammanhang, torde kunna kompletteras med "emot-allt-rörelsen", dvs vänsterflum med det osannolika Mp i bräschen.

#11 - - Göran:

Tack för klargörandet av Läkemedelsverkets otillfredsställande databas, Lars!

Barn ska utsättas för massor med smuts. Föräldrar ska inte koka barnens nappar utan helt enkelt rengöra dem i sina egna munnar.

Lite smuts och senare främmande bakterier som kommer in i barnens kroppar via försvagade tarmväggar, är inte bra för barn och misstänks vara källa till allergier.

#12 - - Staffan Kjellin:

Vad är hönan? Vad är ägget? Kanske är det inte så att patienten har ätit för mycket och själv genom sin livsstil orsakat sin insulinresistens (diabetes 2).

Kan det inte vara så att patienten har ärftlig oförmåga att tillgodogöra sig insulin. Cellerna får ej den näring de skall ha därför att näringen ej kan ta sig in i cellerna.

Patienten får ej sin näring och förblir hungrig för att det skall bildas mer insulin och cellerna ätnligen få sin näring. När det här ej fungerar så går blodsocker som ej kommer in i cellerna runt i blodet (högt blodsocker) för att sedan hamna i fettcellerna i stället. Med åtföljande fetma.

Kanske är patienten oskyldig till sin sjukdom, diabetes 2. Allt medan läkare, diabetessköterskor, familj, släkt och vänner tycker sig se en person "med dålig karaktär" som ej kan kontrollera sitt matintag.

Eftersom 95 procent av de som kommer i kontakt med en diabetes 2-patient direkt vet att patienten själv orsakat sin sjukdom genom sin livsstil, så är det givetvis ej så. Majoriteten har aldrig rätt och framför allt är de ej experter på det metabola systemet.

Svar: Hur förklarar man den lavinartade ökningen av diabetes-2 och andra metabola sjukdomar som började omkring 1980 när det fettsnåla kostråden kom och fettet i all industrimat ersattes med socker? Ärftliga svagheter spelar säkert in, men om de personer som har det minskade på kolhydrater och istället åt mer fet mat skulle det inte vara ngt stort problem.
Lars Bern

Upp