Anthropocene

Mitt intresse för den medicinska vetenskapen har fått mig att följa silverdebatten. Jag tillhör även dem som dagligen använder kolloidalt silver som profylax mot urinvägsinfektioner. Bakgrunden är att jag efter en canceroperation för 23 år sedan väldigt lätt fick bakterier som gick upp i mitt njurbäcken och orsakade infektioner där. Man blir väldigt sjuk vid den typen av infektioner och måste sätta in antibiotika för att häva dem. I början kunde jag vara tvungen att underkasta mig antibiotikakurer flera gånger per år. Alla som vet hur antibiotika fungerar, vet att det inte är bra. Upprepad antibiotikaanvändning leder lätt till utveckling av resistenta bakteriestammar.

För att minska risken för infektioner och resistensutveckling skrev mina läkare ut ett kemiskt preparat (Hiprex) som jag skulle ta en massa av varje dag som profylax. Preparatet skapar en starkt sur miljö som bakterierna inte trivs i. Problemet var dock att det givetvis försurade min kropp, vilket inte är hälsosamt ur andra aspekter. Preparatet visade sig därtill inte nämnvärt minska infektionsrisken. Så jag forskade lite runt vilka alternativ jag kunde sätta in och fann då grönt te och kolloidalt silver. Sedan jag för några år sedan börjat med detta har jag inte haft någon infektion – peppar, peppar. Jag kan inte avgöra om orsaken till att jag hittills sluppit infektioner är det gröna teet och silvret, eller om det bara kan bero på tur eller andra livsstilsförändringar.

Detta är bakgrunden till att jag kommit att intressera mig för silverdebatten.

Som jag sa tidigare, står här det medicinska etablissemanget och läkemedelsindustrin mot en massa människor som tror sig ha blivit botade från allehanda infektioner. Det finns starka krafter som helt enkelt vill förbjuda försäljningen av silverpreparaten, vilket skulle vara helt kontraproduktivt, eftersom vem som helst själv kan tillverka en silverlösning hemma i köket. Det är säkrare att människor kan köpa sitt kolloidala silver som är tillverkat under kontrollerade former, än att de kokar själva utan kontroll av kvalitén. Att en vattenlösning med 0,001% silver skulle kunna vara så hälsovådlig att det motiverar ett förbud verkar inte troligt. Då måste man även i konsekvensens namn förbjuda användning av silverbestick och förvaringskärl av silver.

Den hetaste debatten idag står mellan de som hävdar att bruket av kolloidalt silver kan öka risken för framodling av bakterieresistens och de som menar att det är tvärt om. Den främsta företrädaren i Sverige för det första lägret är en universitetslektor från Uppsala som heter Åsa Melhus. I dagarna har det lagts fram en doktorsavhandling vid Uppsala universitet av en av hennes doktorander som säger sig visa på resistensbildning. I det andra lägret är det främst Anders Sultan som själv tillverkar och säljer kolloidalt silver, som hävdar att det är tvärt om. Han stödjer sig på artiklar i den vetenskapliga litteraturen som säger sig visa att preparatet förstärker effekten av antibiotika 10 till 1000 ggr. För den som vill fördjupa sig ämnet är det bara att söka på Google, det finns tiotusentals artiklar att botanisera bland.

Om det är som förespråkarna hävdar att silver kan vara en metod för att minska resistens, så är det mycket intressant ur hälso- och miljösynpunkt. En av de främsta bakomliggande orsakerna till dagens resistensutveckling är det massiva bruket av antibiotika inom uppfödning av köttdjur, fågel och fisk. Den vägen kan resistenta bakterier sedan föras vidare via kosten till oss människor och ut i ekosystemet.

Med den bakgrund jag målat här tycker jag det skulle vara ytterst intressant om några forskare inom jordbruket testade antibiotika tillsammans med silver på några djurbesättningar som regelbundet står på antibiotika. Om det är så att silvret förstärker antibiotikans effekt 10 till 1000 ggr, skulle man kraftigt kunna decimera antibiotikaanvändningen.

Som ni förstår känner jag mig ytterst ambivalent inför frågan om kolloidalt silver är en frälsare eller inte. Vi vet att silverpreparat användes flitigt inom sjukvården innan vi hade antibiotikan och jag tror det fortfarande finns vissa applikationer kvar. I min läkarbok från år 1932 som jag nämnt i andra sammanhang, står kolloidalt silver omnämnt som ett i vissa sammanhang användbart preparat.

Kom gärna med synpunkter och erfarenheter på detta område. Jag tror en öppen debatt är nödvändig i en tid när läkemedelsindustrins inflytande är så stort som idag. Det är lätt insett att man i det lägret knappas skulle vara entusiastiska om detta preparat skull visa sig potent.