Anthropocene

Världen har snart tio miljarder människor och två tredjedelar av dessa är på väg att ta sig ut ur fattigdom. Jag tror att ingen någotsånär bildad människa ifrågasätter; att detta ställer frågor om naturresurser och ett hållbart ekosystem på sin spets. Det vi måste åstadkomma under innevarande århundrade kräver exceptionell kreativitet och skicklighet i genomförandet.

Hundratals miljoner människor lever med en ohälsosam inomhusmiljö, till följd av brist på billig lätt tillgänglig energi, av det slag vi tar förgivet i utvecklade samhällen. Skövlingen av regnskogar och andra vildmarker hotar klimatet och balansen i ekosystemet. Rovdriften av haven är på väg att skada basen för näringstillförseln för en stor del av mänskligheten, samtidigt som den hotar balansen i hela det marina ekosystemet. Den växande användningen av svårnedbrytbara naturfrämmande kemikalier och polymerer skapar ett förgiftningsproblem som vi inte har kontroll över. Utsläpp av en rad kemiska föroreningar och stoft i atmosfären skadar människors och djurs hälsa och hotar på lång sikt att påverka klimatet negativt. Uppräkningen av de miljöutmaningar mänskligheten står inför kan göras ännu längre, men jag tror detta räcker.

Det miljöproblem som idag får nästan hela uppmärksamheten är klimatfrågan och hypotesen om hur koldioxid från fossilförbränning hotar klimatet. De larm som ligger till grund för denna totala fixering vid en fråga, grundar sig på matematiska modeller som inte kunnat verifieras mot faktiska observationer. Vädret på olika håll i världen har inte uppvisat några avvikelser från normal variabilitet, trots modellberäkningar om motsatsen.

Den enda klimatförändring vi faktiskt kan påvisa är en ytterst måttlig och gynnsam uppvärmning med 0,8 ^oC under förra århundradet. De senaste 18 åren har temperaturen varit stabil. Lite varmare väder och 0,01% högre koldioxidhalt har bidragit till en ökande växtlighet, som leder till rekordskördar och minskande öknar. Inga synbara problem således.

Trots dessa observationer av klimatläget har hela det rödgröna etablissemanget och stora delar av en hyperförmögen västlig överklass totalfixerat på föreställningen att det största miljöhotet är klimatförändringar. Under ledning från Vita Huset försöker man krampaktigt att förvanska observerade data för att dessa skall stämma med de overifierade modellerna. När kartan inte stämmer med verkligheten försöker Obama och hans myndigheter ändar på verkligheten. Och vad värre är, hela denna oheliga allians är fast övertygade, att enda lösningen på problemet är att överge en fri marknadsekonomi och ersätta den med någon form av auktoritärt styrd planekonomi.

En lång rad rödgröna politiker och FN:s klimatchef, Christina Figueres har nyligen hävdat, att de globala klimataktiviteterna inte handlar om att rädda världen från en ekologisk katastrof utan om att krossa kapitalismen. Hon säger att detta är första gången i mänsklighetens historia som vi medvetet tar på oss uppgiften att, inom en avgränsad tidsperiod, ändra den ekonomiska utvecklingsmodell som har varit rådande under minst 150 år, sedan den industriella revolutionen.

Den typ av ”ny ekonomisk utvecklingsmodell” som man vurmar för har aldrig under mänsklighetens historia löst ett enda resursproblem. Vi har nyligen tagit adjö av historiens största planekonomiska system efter att det gjort total bankrutt och bara lett till död, armod och en exempellös miljöförstöring. Hur någon kan tro att en auktoritär planekonomi skall kunna ta itu med de enorma utmaningar mänskligheten har framför sig, är för mig en gåta.

Det finns bara ett sätt att ta sig an våra utmaningar för att skapa en hållbar värld, och det är att ge fria människor maximalt utrymme för sin kreativitet och entreprenörsanda. Det världen behöver är inte en ekonomisk ordning där en byråkratisk elit detaljstyr och där människors frihet begränsas. Det kommer garanterat inte frambringa en enda genomförbar innovation som löser problemen.

Den rödgröna planstyrningsmodellen kommer obönhörligen att leda till fiasko istället för till en hållbar ekonomi. Vi ser redan otaliga exempel över hela världen på att den politiken inte fungerar. Hållbarhet kan bara uppnås genom fria kreativa entreprenörer i global samverkan.